På väg mot nytt år

Solen skiner och jag kan ana att det har blivit ljusare ute. det kommer nog en vår efter den här vintern också. träden är behängda med rimfrost och det är - 4 grader, det kan inte vara bättre vinterväder.
Nu har vi börjat ta tag i träningen igen, jag har masat mig ner till klubben i mellandagarna för lite lydnadsträning på plan. Det känns långt, långt tills det finns något att tävla med igen. Igor och jag har kört fast på treans moment och lilla Ville tror jag aldrig kommer att apportera.
Varför tränar jag så lite apportering då? Vi ska börja med klickerträning inomhus.
Jag har i alla fall börjat med att leka med Ville på plan med leksaker på snöre för att få honom att gripa och kanske göra en ansats till apportering när jag slänger iväg leksaken, men ännu så länge får jag hämta leksaken själv, sedan kan han leka med den.
Någon skogsträning har vi inte ägnat oss åt, men det får bli när alla helger har försvunnit.

God Fortsättning

Så var då julafton avklarad, mycket mat och trevlig samvaro med två av familjens söner, den tredje firade jul i Indien med sin far. I år tyckte jag att jag fick den rofyllda julen som jag så länge längtat efter. Ingen stress, inget jäkt, maten handlades i god tid och också de få julklapparna. Man måste inte vara många, det går bra att vara få vid julbordet också, det kan jag faktiskt konstatera. Man gör julen så trevlig som man vill ha den.
I dag på juldagen, i det underbara vintervädret - 2 grader och vindstilla, har jag låtit hundarna få lite extra stimulans, vi har tränat lydnad för första gången på länge nere på klubben. Det var riktigt roligt, nu ska jag ta tag i träningen igen. Det var inte bara jag som var ringrostig, Igor och Ville var det också.
I morse åkte jag till golfbanan och tog en långpromenad, där sätter hundarna verkligen full fart på de öppna fälten. När vi åkte hemåt igen hade polisen kontroll både mot centrum och ut från centrum. Jag antar att några som tagit för många snapsar och suttit och haft trevligt för länge på julafton fick sin juldag förstörd. Tur att jag inte var en av dem.

God Jul

God Jul

önskar jag alla läsare av bloggen.

Så här trivs mina hundar och jag.

Nu ska vi summera året som gått och sätta upp mål för 2009.

Ingen fredagsträning

I dag valde jag bort fredagsträningen, jag var för bekväm för att gå ner och träna i regnet. Det har regnat hela dagen.

Här fortsätter vi med koppelpromenaderna främst för Villes skull så att hans ben ska få vila, men också för att jag inser att mina hundar, åtminstone aussisarna behöver mycket mer koppelpromenader. Det är bedrövligt så illa det är! Båda två drar och springer från höger till vänster, rycker till och trasslar in sig i kopplet. Nu kan jag få Igor att gå ganska bra men då får jag ha ett riktigt hårt tryck på honom och det känns ju inte så kul.

Ville är en riktigt oförskämd liten rackare, han skäller på hundar vi möter, han hoppar och biter i sitt koppel eller i Igors koppel, han biter mig i smalbenen coh vill definitivt inte lyssna på mig. Så här blir det när man sätter hundarna i bilen och åker till skogen eller ängar där de kan springa lösa. Jag har redan valt att gå med Jizza ensam men nu får jag gå med alla ensamma, tre promenader, gissa om det känns roligt, mina benhinnor har börjat kännas ömma, inte är jag van att traska på hårda trottoarer i den här utsträckningen. Mörkt är det också.

Därför får det bli en snöbild, visserligen från november men den liknar mera jul än vädret utanför fönstret.

En vecka till jul och inget badrum!

Damm, damm, damm, det är vad som finns hemma hos oss just nu. Lagret är så tjockt att jag snart får skära luften för att kunna röra mig härhemma. När golvläggarna rör ihop sitt flytgolv, till det som ska bli ett badrum, ligger dammet som en rök inomhus. Det enda jag kan tro att det blir så fint som jag hoppades på när vi startade projektet renovera badrum.
Dyrare än planerat har det också blivit för naturligtvis upptäcktes det fukt under golvet som hantverkarna och försäkringsbolaget har skilda uppfattningar om varifrån det kommer. Jag varnar alla för Moderna försäkringar, billiga, men dyra eftersom de inte betalar ut det som de rätteligen borde betala för.
Ville har särskilt roligt eftersom hantverkarna lägger ifrån sig saker som han tycker är roliga och då bärs de till hans lilla (läs stora) förråd på den mjuka mattan i vardagsrummet. Nyss lät det konstigt och då lämnade jag datorn och han hade hittat viktiga delar till den nya golvbrunnen, men jag tror att den inte han få så många bitmärken så den förhoppningsvis går att använda. Nu har vi en Villegravitation i badrummet också. Igår höll Jizza på att sätta sina fotavtryck för hantverkarna hade glömt att stänga dörren till badrummet när de gick och Jizza var nyfiken på förändringen, men jag hann före!
Det värsta med vattenskador och annat som har hänt sen de började rivningen är att tidsplanen med hela bygget kraftigt har försenats. Vi hade blivit lovade ett badrum till jul men nu blir det ett badrum efter helgerna! Ingen extra dusch har vi heller, jag kan ju smyga iväg till barnen men det kan inte G eftersom han är rörelsehindrad. Men tänk, det finns en vän i nöden som har lovat, och gett oss tillfälle att duscha på deras arbetsplats där vi kan köra in rullstolen på ett bra sätt. Men nog finns det risk för att julen i dethär huset är lite skitigare än vanligt, både mänskligt och materiellt.

Alldeles nyss rymde mina tre hundar, hantverkarna fick en nyckelknippa, med många nycklar på, och den är Jizza jätterädd för, minnen från Tomas Molin träning, så hon öppnade två stängda dörrar, sprang ner på vägen, med de andra två i släptåg, lyckades jaga upp en katt i ett träd och skälla på grannens hundar (hatobjekt) innan jag fick hem dem alla igen. Varför lär jag mig inte att Jizza kan öppna dörrar om hon vill. Nu är jag rosenrasande också!

Vi har påbörjat koppelträning med pojkarna, nu ska det promeneras i koppel varje dag, dels för koppelträningens skull och dels för att Ville har stukat ett framben så han får inte springa lös för tillfället.

Nu skiner i alla fall solen och det är nästan vårvarmt ute. Snart går vi mot ljusare tider.

Sol och underbart

Vilken måndagförmiddag, solen skiner och temperturen är strax under 0 grader och vindstilla. Då tycker jag att vintern är som bäst. Skogen var underbar i morse och det kändes så lätt att gå morgonrundan. Det verkar som hundrna också tycker att vi kan vara ute i stället för att jag sitter vid datorn. Det är riktigt oroligt runt mig just nu. Det känns nästan som om vi borde försöka åka ner till klubben och träna lite i eftermiddag.



Vi har också upptäckt vilken härlig promenad man kan få på golfbanan. Hundarna får springfnatt på dom stora öppna ytorna och där kan man gå till och med när det är mörkt. Jag ska bara införskaffa små lampor att hänga på dem så jag kan ana var de är någonstans. Jag kanske ochså borde lysas upp för Jizza har tappat bort oss vid två tillfällen när vi gått där i mörkret.



Förutom träning för tävling måste jag ta tag i allmänlydnaden med alla tre igen, ingen av aussipojkarna kan gå i koppel, det dras, det lyssnas inte och jag går upp i atomer. Nej det får bli stadspromenader med Meki på kvällarna. Det blir nog också bra för rundören på matte.

Ruskväder

Nu känns det som jag har gått i stå. Ingen träning bara promenader i skogen. Kanske måste det finnas sådana perioder också i hundvärlden. Jag misstänker att min lättja kommer att stå i sig tills det blir lite torrare (kallare) ute. Så jag ser fram emot januari, då ska jag ta ny fart. Jag har anmält mig till en lydnadshelg med Emma och Frida i januari och sen har vi bokat tider med Anne Dahlin som ska ge Karin, Meki och mig nya infallsvinklar på vår fortsatta träning.

Det ska blir roligt att ha henne som mentor ett tag framöver.

Lite sökträning ska det i alla fall bli för Ville i helgen. Vi ska gömma oss i riktiga gömslen, det ska bli spännande att se hur de här unga hundarna löser detta. Ännu har vi inte kommit någon vart på beslutet om han ska bli en skallhund eller hur jag ska få honom intresserad av att hämta sökrullen. Jag måste ju få honom att apportera saker men ännu har vi inte lyckats.

Ville hos Möllermark

Nu har vi varit hos Möllermark för att få ett utlåtande om Ville och hans bakben. Glädjebesked så här långt. Hans lustiga bakdelsföring beror sannolikt på att han är mycket trång bak och troligtvis har gången ingenting med dåliga höfter att göra!

Veterinären tyckte inte att vi behöver röntga honom förrän vid ett års ålder och att han får fortsätta träna och leka precis som tidigare.

Ville är öm i benhinnorna men det tyder mer på växtvärk än på något annat, så nu fortsätter vi fram till ett-årsdagen med full tilltro till att han mår bra.

I dag vägde ville 20,3 kg, han är nu fem kg lättare än Igor men i stort sätt lika hög.

Lite bilder från inneträningen i måndags på lilla Ville.

Stora Stockholm och Aussikalendern

Så var då årets sista utställning avklarad. Det har ju bara blivit två på grund av Igors utslag av fästinghalsbandet i somras.
Vi nådde nästan ända fram till vårt mål, ett cert, det var bara en amerikansk import i vägen. Igor blev tvåa i öppen hundsklassen. Domaren delade bara ut två Ck bland alla juniorer, unghundar och öppna hundar och Igor var den ena och importen den andra.
Här kommer kritiken.
Maskulin hane.Välskuret huvud med bra proportioner. Lågställd helhet. Bra hals o rygg. En aning lång i länden. Bra kors. Mkt bra bröstkkorg. Bra benstomme och tassar. Bra skuldra. Välvinklad bak. Rör sig bra med mkt bra påskjut. Trevligt temperament.

Sen köpte vi Aussikalender och se där finns en bild på Ville och Igor under november månad. Det var trevligt.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen.

Hundar i damm

Här hemma är det dammigt, tassarnas spår syns på golvet och jag kan skriva deras namn på alla ytor som finns. Så blir det när man river ut ett badrum och har ett hus som i princip saknar dörrar som går att stänga. Dessutom har vi fuktskador så nu är det tveksamt om vi får något badrum till jul. När jag avslutar skrivandet måste jag ta fram damsugaren och försöka ta bort det värsta dammet från golvet i alla fall. Det blir inget gjort i badrummet förrän på måndag.

Det är roligt att se hur olika hundarna beter sig när det kommer främlingar till vårt hus. Det skälls redan när bilen kör upp på tomten. Ville och Jizzza är hysteriska, Igor mer avvaktande och tyst. När folk kommer in börjar Igor kråma sig, drar upp läppen, skrattar och försöker vara till lags, samtidigt som han håller lite avstånd. Jizza vill gå fram till alla för att bli klappad och Ville han skäller, med sitt allra gällaste skall, någonstans bakom mig och försöker någon gå mot honom backar han snabbt. Han vill gärna gå fram och lukta på alla främlingar men sedan får det vara bra. Han fortsätter också att skälla efter det att Jizza har tystnat och han är orolig i princip så länge de främmande är kvar inne.

I dag har jag avstått från vår fredagsträning. Dammsugningen fick större prioritet, så det blev en runda i morgonskogen som vanligt i stället med lite inkallningar istället. I morgon blir det badning, föning och kamning av Igor som ska ställas ut på söndag. Tur att jag har vänner som ställer upp och lånar ut sitt badrum för hundbad och mattedusch, alla som har hund vet hur blött det blir efteråt. Sedan får det bli koppelpromenader för hans del fram till söndageftermiddag.

Skitiga tanter

När man rör sig , där jag rör mig är alla lika skitiga just nu. Varenda hundmänniska har grå byxben upp till knäna, jackornas nedre delar är grå oberoende av vilken färg jackan en gång hade. Jag längtar faktiskt efter lite torrare väderlek, gärna någon minusgrad så att kläderna kan se lite renare ut, åtminstone en liten stund. Inne hos oss, där tre hundar med lång päls far fram, ligger gruset och dammet som blir av jorden som faller av hundarna som en hinna över möbler och golv. Jag har för länge sedan slutat att torka fötterna på dem innan de får gå in, ska jag tvätta dem har jag istället sjöar längs golvet. Någon julstädning och framför allt julfint kommer det aldrig attt bli så länge det är såhär blött ute. Dessutom rivs mitt badrum denna vecka och allt damm som kommer därifrån kommer knappast att märkas i detta smutsiga hem.
Men inte vill jag bli av med mina tre hundar för det. Tänk om jag inte hade dem, vad skulle jag göra då.

Idag har vi haft vår sökträning. Det var den roligaste träningen på länge. Igor gick som tåget, lugnt, sansat, rakt, hoppade inte på figgarna, gick lungt tillbaka till stigen efter påvis, sprang ut på påvis med en glädje som jag inte sett på länge. Nu kan vi snart ta julledigt, så roligt var det! dessutom gick alla hundar bra idag så vi gick alla väldigt nöjda hem efter söket.

Nu har jag beställt tid till veterinär Möllermark för Ville. Jag känner att jag måste få vet hur hans höfter ser ut. Onsdagen den 10 på eftermiddagen ska vi träffa veterinären, jag hoppas att det ser hyfsat ut. Jag vet nu att Villes syster har dåliga höfter men det måste inte betyda att hans också är det. Jag tycker synd om Villes uppfödare, ett större bakslag kan man nästan inte få än att ens nya valp har dåliga höfter, när dessutom båda föräldradjuren är fria. Det här är ju hundar som inte är soffliggare precis, att bara få gå promenader är inte tillräckligt för dem och jag vet redan nu att om Ville har riktigt dåliga höfter så kommer han att få gå till hundhimlen så fort jag ser att han har ont. Ville ska inte lida för att jag gärna vill ha honom kvar. I dag har jag slutat ge honom Metacam så att vi får ett riktigt status på honom på onsdag. Usch! Inte mer om det för då börjar jag gråta.

Nu ska vi planera för söndagens utställning.

Inomhusträning i spegelsalen

Alla har det inte så förspänt att de kan träna hund i en sal med spegelvägg. Det är bara att följa hunden i spegeln och se hundens position. Jag har fått den möjligheten tack vare Meki som har bjudit in mig och några till till sitt hus för att träna hund nu när det är som jäkligast ute. Dessutom tycker jag att vi har så trevligt tillsammans. De goda råden haglar och exakthet krävs av våra hundar. I går startade vi klockan fem och hade inte vett att gå hem förrän efter att vi tittat på Fredde Steen kl 21.30. Jag sitter nu och funderar på hur vi ska kunna kompensera Meki för detta. Det blir en svår nöt att knäcka.

Ville fick den den första stunden. Lite kontaktövningar och "dutta handövningar, lite lägganden men mest av allt social lek och kamp på golvet. Tänk där sitter fem mogna kvinnor och applåderar av glädje när han tar upp en liten kamptrasa från golvet och bjuder upp till lite lek. I går kampade han för första gången riktigt bra, hurra!
Nu ska jag börja träna skall med honom, det kan i alla fall vara värt ett försök. Han kanske blir en skallhund trots allt.

Igor, han hade svårt att gå ner i varv, det var alldeles för roligt med så många härliga människor som satt och beundrade honom. Han är verkligen bara för social och överspelt i sådana här situationer. Lite stegförflyttnignar och bakdelskontroll blev det för hans del. Det som är så roligt med honom är att han aldrig tröttnar, jag tror att han skulle kunna träna hur länge som helst. Ännu har jag aldrig kört slut på honom, så att jag har sett att ha vill ge upp, han vill bara fortsätta och göra mer och mer.

Det som däremot inte går så bra är att jag gärna fastnar i momenten med för mycket belöning och för många hjälper, jag tycker att det är ruskigt svårt att veta när man ska kan/ska kräva mer och få momenten mer färdiga. Just nu kämpar vi med krypet. Jag är ungefär lika låg som Igor, hur ska jag kunna räta på ryggen och få honom att krypa trots att jag är rak?? Det är det jag menar med att fasta i en sekvens under inlärningen. Kanske är det min orutin som det handlar om, men risken är ju att hunden tror att det är så momentet ska se ut.

Nu sitter jag och väntar på hantverkare, vårt badrum ska rivas och ett nytt fint vara klart förhoppninsgvis till jul, om hantverkarna inte hittar fukt eller annat som kan fördröja bygget.

Månda , mörkt och december

Så var det december igen. Tänk vad ett år går fort. 40 aussisar ska ställas ut på Stora Stockholm. Jag vet inte vad jag ska tycka om att aussien så snabbt har ökat så i popularitet och att så många uppfödare haft kullar i år. Det brukar inte vara bra för rasens utveckling. j
Jag är i alla fall glad över de två aussiepojkarna som finns här hemma hos oss.


När Ville kom för snart fyra månader sedan var han en skygg liten hund som inte ville träffa människor. Idag springer han med glädje fram till folk, visserligen är han bara svallande glad för oss i familjen, men han har en riktigt bra kontakt med figuranterna i sökskogen också. Jag tror attt de två övriga hundarnas människoglädje har smittat av sig på honom.

I går var det Villes tur i sökskogen. Han är så bra på att gå långt ut, han har driv, han vill, men jag kommer inte längre än till hittaövningar eftersom jag inte kan få honom att apportera. Jag håller på att bli riktigt frustrerad. Han är ju en riktigt skällig hund kanske skulle jag försöka få honom att bli en skallhund men jag vet inte hur jag ska göra då. Ingen i mitt sökgäng har hundar som skäller. Lydnadsbiten jobbar vi så sakteligen med, jag har inte bråttom utan det får ta tid. Vi har nu kommit så långt att jag tar ett första steg i fotgåendet och vi har börjat med små stannakvarövningar.

Igor ska ställas ut på söndag. Han är ganska tunn för tillfället så han kommer säkert inte att gå så bra, men det gör egentligen inte så mycket för jag tycker att han är fin ändå.

Nu har jag tackat ja till att gå SBKs instruktörsutbildning som startar i vår. Det ska bli spännande. Jag ser fram emot de nya kunskaper kursen kommer att ge mig.

I kväll ska vi ha inomhusträning hos Meki igen. Det ska bli roligt.

Snö och mera snö

I dag blev det ingen sökträning. Det blev ett för stort manfall, men då kommer ett nytt erbjudande. Meki har ett stort rum som vi fick träna hundarna i i måndags. Nu frågade hon mig om jag vill komma idag igen. Tänk att kunna träna med vänner inomhus, vilken förmån!

Det är så tungt att gå på gatorna nu, den sliriga snön gör att man tar ett halvt steg tillbaka för varje steg man tar framåt. Jag hatar verkligen det här lösa föret. Skogen däremot är underbar. Djup snö och vita träd, det är så vackert. Ända gången det inte är så roligt är när det blir ett snöras från något träd som landar rakt i nacken. De två aussiepojkarna springer hela tiden när vi är i skogen. Det finns inget lugnt tempo på dem. Däremot är de sedan stilla när vi kommer hemma. De behöver verkligen springet varje dag.

I går la Jizza ner Mekis lilla Tammi. Jag upplevde inte att det var av aggresivitet utan att hon ville fostra den lilla valpen, men Tammi och jag tyckte inte att det var så kul. Jag blir så trött på henne när hon gör så här. När jag skulle ta bort henne från Tammi bet hon mig i benet istället. Det blir inte kul om jag jämt måste ha henne kopplad. Hon lyssnar verkligen så dåligt på mig.
Det enda som hjälper är att ha en kedja i fickan som jag skramlar med, det har hon i alla fall så mycket respekt för så att hon avbryter det hon håller på med. Hon är en riktig terrrier!

Nu väntar jag på kallelsen till Stora Stockholm, ska bli spännande att se hur många hundar som deltar i år.

Söndag

Idag har jag suttit och tittat på våra fina skidåkare i Gällivare. Tänk att jag inte har varit högre upp i vårt land än till Umeå och västerut till Vemdalen. I mina planer finns att någongång få resa upp genom Sverige, över till Nordnorge och sedan ner igen. Jag tycker att de bilder jag ser från de norra delarna är så vackra så jag skulle verkligen vilja se dem. Få se om vi ska kunna göra en resa med vår husvagn åtminstone en liten bit av resan nästa sommar. Allt är ju inte så enkelt eftersom G inte har fungerande njurar så måste vi göra uppehåll för dialys där sådan kan ges, men med lite planering så ska det säkert gå bra. Nu under de kalla vinterdagarna får vi planera vår resa och ge oss innan myggen blir för intensiv i norr.
Skrev jag att jag gjorde två vurpor igår. Mitt ena knä är nu blått och svullet och vid revbenen känns det som jag har gjort en helomvridning, men det går över precis som snuvan nu håller på att ge sig.

Nu hör jag tvp pratande aussisar som tycker att det är dags för en ny aktivitet. De låter så lika när de leker. Lilla Ville som ju för övrigt är en riktig skällhund har blivit bättre genom att jag ger honom en uppgift att koncentrera sig. Han har en så söt vana, när G stiger upp, går han emot honom och låter som han gråter, ett gnälligt men väldigt sött ljud. Jag måste någongång försöka få med det på en videosnutt.

Förkylning och vinter

Här kommer några bilder från morgonens promenad tagna med mobilen.

Nu har jag varit riktigt sjuk i tre dagar, snoren rinner, jag hostar och ögonen tåras. Det är väldigt synd om mig. Jag har nog inte varit så förkyld sedan jag slutade jobba för 1 1/2 år sedan. Hundarna tar tyvärr igen hänsyn till hur jag mår och det går ut över mitt humör. Usch! Nog om det. I morgon mår jag troligtvis lite bättre.

I morse när jag vaknade var marken vit och ett tätt, tätt snöfall föll över trädgården. Termometern visade några minusgrader. Bilen som står på framsidan har sommardäck och alla som har varit hos oss vet att backen upp till kräver minst dubbdäck vid ett sådant här vinterlag. Att vi inte har bytt däck beror delvis på att jag på måndag skall köra husvagnen till sin årliga service och husvagnen har sommardäck. Tänk att vi inte tänkt på det tidgare! Nu har jag rätt att köra vår tunga husvagn för nu har jag äntligen fått mitt efterlängtade BE körkort och får köra tungt släp. Det krävdes fyra försök och jag var rätt sur på mig själv för jag är inte van att misslyckas med något jag bestämmer mig för att göra. Det kanske är åldern!

Jag är i alla fall inte säker på att jag kommer att dra husvagnen till sin service för här lovas det storm med orkanbyar och antagligen mera snö som kommer in från havet och jag väljer nog att ha min vagn oservad men i tryggt förvar på tomten än att dra runt denmed sommardäck och i orkanbyar. Det känns rätt att fega ur!'

Hundträningen ligger på is, liksom jag. Två rejäla vurpor har jag gjort idag. Först ett blått knä på skogspromenaden på förmiddagen och sedan lite senare på dagen en riktigt akrobatisk vurpa i min backe på tomten. Jag skulle gå till bilen som jag naturligtvis inte kunde köra upp på sin plats på tomten.

Första snöfallet.

Nu snöar det lätt utanför mitt fönster, klockan är två på eftermiddagen och redan nu är det skymning ute och lamporna tända inomhus, men nu dröjer det inte länge förren vi kan se fram emot ljuset igen.
Utanför mitt fönster står ett äppleträd och i det hänger fortfarande några äpplen kvar som fåglarna nu äter av. Äpplena ser så roliga ut när de är halvt ätna men ändå hänger kvar. För tillfället har nötskrikorna och skatorna kalas i trädet.

Här tar vi det lugnt. Igår hamnade vi av en slump på IKEA och det blev inte helt gratis, men den nya TV-bänken blev precis så bra som jag trodde när jag såg den på varuhuset. Jag har letat efter en bra TV-bänk i ett par år nu, men inte hittat någon. Att köpa en ny pryl för ju alltid med sig en mass andra saker, nu behövs ett nytt soffbord och så måste möblerna stuvas om lite så för tillfället är det helt rörigt hemma hos oss. Och många kartonger blev det som nu simmar runt i den allmänna röran. Det blir sopstation endera dagen.

Hundarna fick varsitt mjukisdjur och två av dem har faktiskt innehållet kvar ännu, så där 24 timmar senare. Det var längre än jag trodde för Igor tycker att det är viktigt att veta vad som finns inuti.

Idag blev det inget sök för mig och Ville. Han är fortfarande så pass halt så jag försöker hålla honom lite stilla och dessutom har jag riktigt ont i halsen och hosta som jag gärna vill kurera.
Det ska i stället bli kloklippning, det är en aktivitet som jag gärna glömmer bort trots att att det bara är Jizza som är svår att klippa.

Mörker och blöta

I onsdags på sökträningen förstod jag hur mycket det har regnat den sista tiden. Stora delar av vårt sökområde låg under vatten.så fötterna var rejält blöta när vi avslutade söket. Trots att det har varit ganska många minusgrader ett par nätter finns det hur mycket trattkantareller i skogen som helst.
Nu gick sökarbetet, påviset och allt runtomkring som dans för Igor. Det var som vi var ett sammansvetsat team som hade gjort detta i evigheter. Tänk vad roligt det är när allt flyter på. Annat var det ju förra gången vi tränade. Då gick allt fel och det kändes som vi skulle tvingas börja om från början igen. Tänk om man ändå skulle veta vad det är som orsakar svängningarna i all träning.
Meki tog ut lilla Tammi på söket och hon går så bra, djupa skick och hämtar sin lösrulle som hon ger i Mekis hand och springer ut på påvis. Vad ska det bli av henne, hon är ju bara 7 månader!!
Vi bjöds på fika i skogen av Yvonne eftersom Curre blivit uppflyttad, både bulle med grönt innehåll! och kaka och några av oss avslutade dagen med att åka och äta lunch hos den lokala kinakrogen.

I dag åkte vi nertill klubben för fredagsträning, vi var ganska få som kom och det förstår jag för redan efter en halvtimme stod regnet som spön i backen. Jag känner ett så stort motstånd mot träning av inkallning med ställande och läggande eftersom jag vet att Igor har så svårt att göra moment på avstånd från mig. Han blir så osäker och jag blir lika osäker. Jag har inte klurat ut hur vi ska göra, allt känns bara fel!

Lilla Ville då, tiden går och han får för lite lydnadsträning. I dag ville Ville ingenting. Allt var glömt och några positioner det ville Ville inte alls vara med om.

Efter träningen gick Karin och jag med våra hundar genom skogen och nästan framme vid bilen halkade Ville och nu är han halt på ett framben också. Nu tycker jag riktigt synd om honom.

Stadga...

På fredagsträningen idag blev det ganska mycket stadgeträning. Ville fick sitta kvar och börja med platsliggning, korta avstånd men jag försöker att dra ut på tiden. Den lilla spelevinken tror att han kan gå upp om jag tittar bort, men jag tycker att han är ganska duktig i alla fall. Sen jobbade vi med snabba lägganden och de verkar bli bättre än Igors, så där känner jag mig ganska hoppfull. Position fot kan han inte ännu men vi jobbar på koncentration med att hålla kvar blicken och ta vårt första lilla steg framåt. Alltid något! Vi provade ett hopp också. Han hoppade över tre? plankor nästan utan hjälp. Han är lätt att muta med godis på plan.

Tyvärr är Ville halt igen. Hoppas att det är övergående, han verkar inte ha ont.

Igors träning idag blev lägganden under inkallning, dvs jag backar och kallar in och försöker få honom att lägga sig inte alltför nära mig. Att få Igor att jobba på avstånd från mig är så svårt. Han vill vara nära mig jämt. Lite fjärrdirigeringsträning blev det också, fast nära mig, vi tränar fortfarande på passagerna utan avstånd för att inte få förflyttningar framåt. Ligg-stå går bra, sitt - stå är fortfarande mindre säkert men jag tror att han ganska snart förstår kommandona.

Jag är lite orolig för Igors hälsa, jag oroar mig ofta för mycket, sista dagarna har han kräkts en del, och han har blivit tunn, han som alltid har varit lite rund. Han äter bra och jag tycker att det som kommer ut där bak är helt ok, så vi får väl avvakta och se vad som händer.

I dag bjöds det på den godaste cheeesecaken jag har ätit. Yvonne bjöd, Curre har ju korats med höga, fina poäng och dessutom blivit uppflyttad till lägre sök.

Lilla Deniro har blivit stor, nästan dubbelt så stor som Ville, men de hade roligt tillsammans ändå, när de två valparna fick en lekstund tillsammans.

Efter träningen promenerade Karin och jag genom skogen till parkeringen med alla våra sex hundar springade omkring oss. Det känns ganska underbart när man har en väninna som man kan anförtro sig till och samtidgt njuta av skog, hundars fria lek och en solig dag.

Tack alla fredags, och onsdags träningskamrater, det är så underbart att ha er. Utan er ingen framgång!

Stillsamt på hundfronten

Just nu är vi inne i en riktig träningssvacka. Jag orkar inte ta tag i träningen med någon av hundarna. Till och med söket blev inställt idag på grund av för få som kunde vara med.
Det känns verkligen som den mörka hösten faller över mig och gör mig lat och tråkig. Jag brukar annars gilla hösten och det svaga ljuset. Det gör att man tillåts dra ner på tempot lite grann. Jag tror att man måste det emellanåt, varva ner och låta saker gå i lite ultrarapid.

Hundträningen, både med Ville och Igor begränsas nu till stadgeövningar, båda behöver träna på sådant.

Nu med tre hundar som skäller och rusar fram till dörren när någon ringer på, inser jag att jag måste få dem att lyda och att sitta ner och vänta på ett varsågod innan de får gå fram och hälsa. Borde ha varit saker som de stora åtminstone kunnat tidigare men så har det icke varit fallet här hos oss. Här har hundarna styrt hälsningsseremonin. Jag hoppas också att jag kan få bukt med Villes skällande genom stadeövningar och lugna seremonier.

Kennelhosta?

Ville hostar lite grann, inte mycket men ändå så att jag misstänker att det kan vara något på gång. Det går kennelhosta i Tyresö så det finns väl skäl att tro att det kan vara det som utlöser de små hostattackerna.
Jag tror inte att Igor har haft någon släng av kennelhosta så det blir väl fler som ska hosta...
Igor hade tratt hela natten, så ingen av oss sov. Hoppas att hans fot åtminstone blir bra. Nu får det snart vara nog. Ingen fredagsträning i morgon heller.

Bakslag i alla former

Nu har det gått bakslag i söket för Igor. På sökträningen idag fick vi bakläxa i det mesta, det är kanske bra att det är långt till våren och nästa tävling.

Vi prövade den nya sökrullen och den var antagligen alldeles för rolig för den åkte in i munnen på den lilla hunden vid det första slaget som var ett tomslag. Ännu trodde jag att det var ett misstag och att det inte skulle hända igen. Men, men, men vid test på ett nytt tomslag kom han glad med sökrullen i munnen igen. Av med rullen och fram med lösrullar inför nästa skick. Han tog sin figge lämnade lösrullen 10 meter i från mig och tyckte att vi skulle gå på påvis. Inte nog med det, inte sprang dit jag visade heller utan bestämde alldeles själv åt vilket håll han skulle gå. Skulle det ha varit en tävling så skulle han ha fått oavsökt område. Så nu börjar vi om från början, lösrullar, popupper och krav på raka skick. Jag måste börja säga till Igor när han gör fel, smekmånaden i söket är över!

När vi kom hem åkte tratten på. Såret på tårna läker inte riktigt som de ska för han slickar om han kommer åt. Nu sitter han där jag satte på tratten, i köket, och gråter. där har han suttit nu i drygt två timmar. Det blir svårt för mig att stå emot hans förtvivlan, men jag antar att jag måste.

Vi har infört nya regler för Ville för att få bukt med hans skällande. Han får tex inte komma och hälsa på mig om han gapar, han åker in tillbaka till det rum där han var och först när han är lugn och stilla får han komma fram. Ute står jag på kopplet ända tills jag får samma reaktion och det verkar som det går bättre. Jag slipper också bli arg vilket det är lätt att bli när han blir så hysteriskt gapig.

Rusk och allmän trötthet

Ibland undrar jag hur jag ska orka i rusket. I går kväll hade vi vår måndagsträning på Södra som Karin och jag inledde med korta spår till våra små. Vi band upp hundarna i skogen, Ville skällde hysteriskt så länge jag var under synhåll sedan blev han tyst. Det blev ett godisspår. Inte med godis i varje fotsteg men i början ganska tätt. Spåret avslutades ( ca 100 m) med en köttbulle under bollen som jag trodde att han skulle ta, för den kan leka med ibland. Han kopplade på sin näsa spårade lågt och fint, plockade sina godisar och började streta och dra för detta tyckte han var roligt. Väl framme vid bollen, plockade han fram köttbullen men struntade totalt i bollen och ville helt klart fortsätta. Så det få bli ett nytt spår ganska snart.

Med Igge-pigge körde vi rutan, gick inge bra utan target, lite riktningsträning (höger-vänster) och lite kryp. Planerna är hala av blöt lera, skorna tunga som bly av allt som fastnar under dem och byxorna är i princip engångs eftersom de blir så ruskigt skitiga så fort man går ut. Då gäller det inte bar vid fötterna utan också fram på magen där jag jämnt har tassar från både Igor och Ville.

Kallt var det också, bilen sa +3 när vi lämnade parkeringen och då frös genom hela kroppen, fel kläder för fel väder.

Ville söker

I går tränade Ville sök för första gången. Det gick riktigt bra. Visserligen var det bara hittaövningar med lite för mycket hjälper, men helt klart förstod han vad han skulle göra. Han gav till och med ett startskall när gav sig iväg ut i terrängen. Inte tycker att det är svårt att gå fram till figuranterna heller. TÄNK VILKEN UTVECKLING. Han fick springa ut sex slag och sedan var han mentalt trött och sov så gott i bilen under eftermiddagen. Jag borde förståss ha tagit ett kort på honom iklädd sitt fina skyddstäcke.

Nu har jag bara det svåra arbetet kvar, att få honom att apportera....

Idag ska jag lägga ett spår till honom för första gången. Ett roligt godisfyllt spår, med en boll på slutet. Hoppas att han tycker det år roligt också.

Lite bilder

Ville poserar

Vilken fin höstdag det är idag. Jag tog med mig ena av alla kameror ut idag för att försöka få lite bilder av Ville, men det är inte lätt. De flesta är bara svansspetsen eller bakdelen. Han är inte stilla många sekunder och kameran behöver lite tid på sig efter det att jag tryckt.

Igor med bandage

Det är inte lätt att ha skor/stövlar på Igor. Han är en mästare att sparka bort skon när han rör sig i skogen. En sko har vi tappat idag, du kan inte ana så många svampar som liknar en hundsko när man går varv efter varv i skogen och letar och våra hundar som är så duktiga på att söka skulle man tro kunde hitta en ynklig liten sko, men inte, så det var bara att inhandla en ny. Inne försöker vi klara oss utan tratt och det går faktiskt ganska bra med strumpa på, han har inte tagit bort dem, fast en gång slickade han igenom den också. Skadan har gjort att jag har fått en återanvändning av alla udda strupor som finns i huset. Nästan varje gång jag tvättar blir det omaka par som kommer ut ur tvättmaskinen, fråga mig inte varför, det blir bara så.

Utifrån dessa omständigheter blev det inget sök idag och inte så mycket agility i morgon heller. Igor kommer att bli riktigt jobbig om han ska gå koppelpromenader framöver.

I morse tog jag fram en kamera och försökte få lite kort på Ville. Det känns nästan omöjligt. När kameran väl tar sin bild, ja då är Ville på väg bort, så mest blir det sneda fula bilder på den lilla hunden eller en flyende rumpa. Igor däremot försöker få allt utrymme framför kameran, sitter stilla, inväntar order och visar upp sig. Jag undrar på vilken kurs han lärde sig allt detta.
I morgon ska jag försöka visa några Villebilder.

Nåndag

Bilder från mobilen, inte så skarpa och Ville på väg åt sitt eget håll. Det finns bara en linslus i familjen, kan det vara Igor!

Jag har infört en ny dag i min vecka, måndag, tisdag onsdag, nåndag...

Jag säger nästan varje dag att nåndag ska jag göra det och det. Nåndag är min bästa dag för den blir nästan aldrig av, men när jag har gjort det jag skulle göra på nåndag då känns det som jag har varit väldigt, väldigt duktig. I dag har det redan varit en sån nåndag. Jag har tvättat sängöverkastet som ska vara i gästsängen, på det ligger Jizza varje natt och det är ganska äkligt just nu. Nåndag var också den dagen då jag bestämde mig för att tömma tvättstugan på ren tvätt och en annan nåndag var när jag flisade kvistar i flismaskinen och sedan faktiskt också tog bort fliset som låg i en utspridd hög på uppfarten här hemma. Det hade väl inte blivit gjort om inte Denirosaurusen och Ville tyckt att det var en riktigt rolig tummelplats och den höga högen förvandlades till en platt och utspridd hög. De två små gossarna hade också försett gräset med ett par hål som jag nu kunde fylla igen med fliset. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Idag i skogen blev det ett litet slagsmål, Mekis Fenja och min Jizza hamnade i luven på varandra. När Meki blev arg på Fenja ville Jizza hjälpa henne att hålla ordning. Fenja fick ett par sår på nosen osh hur Jizza ser ut upptäcker jag väl på nåndag när jag ska klippa av henne pälsen. Det är verkligen dags nu, hon ser förskräcklig ut.

Jag läste på Magdas blogg att Svante har fotbandage, det har vi med. Igor har också ett jack i en trampdyna. Han har sedan slickat på foten så att han lyckats slicka ner all päls så nu har han två hönstår, nakna och långa.

Lilla Ville är på väg in i son första könsmognad, nu ska han rida på alla tikar och han t o m morrat åt en hanhund som kom nära honom. Jag misstänker att det blir tuffare tag med honom än med Igor.

I går var det spårtävlingar på klubben, då kom det fram två som undrade vad Ville var för sorts hund (det är inte första gången) När jag berättade att han var en aussie blev de som så många andra förvånade över att han är svart. Det visade sig att de var från Krokom och visste vem Villes uppfödare Stina var och sa att hon var en duktig tjej. Så kul, jag som inte ens har träffat min uppfödare. Hoppas att

hon kommer till Stockholm någon gång så att vi kan ses.

Min make G har varit på sjukhus, liksom min son A den ena i Stockholm och den andra i Ålösund i Norge och båda blir utskrivna idag så nu kan vi se framåt igen.

Nu startar träningssäsongen

Det känns skönt när jag beslutat att inte tävla mer den här säsongen. Det har faktiskt gett mig ny inspiration till roligare träning. Igår gjorde jag ett uppletande med hundarna på mycket länge. Jag känner till och med för att lägga ett par korta spår till de båda unga hundarna. På måndagskvällens träning nötte vi lite på fotgåendet samtidigt som vi nu börjar jobba med treans och elitens moment med Igor.

Vår agilitysatsning med Igor blir nog inte så långvarig. Det är svårt, mycket svårt att kunna föra hunden rätt runt hindren. jag kommer nog mest att använda dem som rolig aktivering och som avbrott i annan träning.

För ville söker jag nu en lydnadskurs. det känns bra att ha ett veckomål att träna emot. jag är av naturen ganska lat så en morot och ett krav gör det lättare att komma igång med hans träning. Det finns så mycket att göra som jag borde ha gjort för länge sedan med honom. Träna föremålsintresse, apporten, allt det som jag vet att jag måste göra men som jag av någon underlig anledning inte prioriterar. Kan det vara så det som jag vet kommer att bli svårt, det blundar jag för. Jag är som åsnan Ior, jag sticker näsan i sanden för svårigheter och tar tag i det som lätt ger framgång. Jag hoppas att det finns fler där ute som är som jag.

Lydnadsstävling med förhinder

I lördags tävlade Igor och jag en lydnadstvåa. Det gick uselt. Redan innan tävlingen försvann förutsättningarna för oss. Vi träffade en söt Aussietik som Igor direkt ville krama och visa att han är en stor pojke nu. Därefter såg han inget annat än en Aussieflicka. Inte ens köttbullar kunde vända blicken till något annat. Vi drog startnummer 1 och den söta Aussieflickan startnummer 2. Så roligt kan det bli!
Platsliggning: 9, pip under hela tiden och blicken koncetrerat på flicka nummer två. När momentet var klart sprang han fram till henne slog benen om hennes rygg och sa nu är du min! Domare och tävlingsledare kom fram för att förhindra en parning. Domaren frågade om hon löpte, men enligt matte var tiken skendräktig.
Fritt följ: 7, koncentration på tiken som tränades strax utanför planen med ojämn positiion som föjd, satte sig inte vid en halt, och naturligtvis dk av matte som var ganska frustrerad.
Läggande: 8, det tackar vi för , det är säkert vårt högsta poäng någonsin i det momentet.
Inkallande med ställande: 7, segt ställande, riktigt segt enligt min mening.
Rutan: 0, går mot tävlingsledaren, han såg överhuvudtaget inte mot rutan.
Apportering: 7, riktigt snyggt fram till mig där släpper han rapporten.
Hopp: 8, gnäller enligt domaren
Fjärrdirigering: 0, reser sig vid första växlingen och börjar gå mot mig.
Helhet:6, tycker nästan det var högt för han var totalt okoncentrerad

Detta blev 115 poäng och nu är vår tävlingssäsong slut för i år. Nu ska vi sikta in oss på nästa år och då hoppas jag att det märks att Igor har blivit ett år äldre.

Det som var bra i Södertälje var att det var skott både från ett MH på klubben och från båda skytteklubbarna som ligger alldeles bredvid och båda hundarna klarade skotten riktigt bra. Igor fick till och med skott under platsliggningen och under fria följet som han inte brydde sig om och lilla Ville var ganska nära när de sköt på MHt. Han stannade till tittade på mig men när han inte fick någon reaktion fortsatte han framåt relativt oberörd. Duktigt gosse.

I går träffade vi Tomas Molin igen. Jag pratade med honom om Villes skällande och Tomas tyckte att jag ska börja säga nej och visa att det är ett oönskat beteende.
Med Igor tränade vi inkallning med ställande och läggande och sen var tiden slut.

Äntligen uppflyttad!

Åh vad jag har fått slita för detta och inte trodde jag att det skulle gå vägen denhär gången heller.
Jag drog nr 7 sista startande i tävlingen. Alla kommer tillbaka glada över att söket har gått bra men när vi kommer ut i skogen tycker jag att allt börjar fel. Igor går ut bra, men sedan går han framåt i rutan, söker vänder bakåt och efter en stund hittar han figgen. När han är tillbaka till med rullen i munnen löser halsbandet ut och jag strular innan jag får på honom det igen. Då vill han inte gå ut på påvis, efter ett par kommenderingar sticker han i allafall i väg. Andra figgen tar han direkt, vindar upp och springer till figgen. Vill inte gå ut på påviset, samma sak som föregående slag. Resultatet för sökarbetet ger 7,5/8 poäng. Det räcker till uppflyttning om resten går bra men det gick det inte!

Budföring 0/0 Precis som förra gången vi tävlade sprang han ut 3-4 meter återvänder och springer sedan på nästa kommando. Varför gör han aldrig så på träning? Det kan inte vara för att det är okända mottagare för han gillade verkligen mottagaren i går.

Linförighet: 6,5/7 Sätter sig inte på första halten, hoppar vid språnget.
Framförgående: 5/5 Nosar, vänder sig om, saktar farten. Helt enkelt dåligt.
Platsläggande: 0/0 Står när jag vänder mig om. Har alddrig tidigare hänt.!
Inkallande: 9,5/9
Apportering: 7/6 tuggar, gör ett extra varv, vill inte sätta sig, samma sak på förra tävlingen, men har aldrig gjort så på träning.
Hopp över hinder: 10/10 kan väl lugnt säga att det var hoppet som räddade oss denhär gången.
Platsläggande: 10/10

Ville ljudterrorist

I går kväll när jag höll kurs på klubben fick hundarna vara hemma med G. Det var oacceptabelt enligt Ville som alltid vill, vill vill vara med sin matte. Jo, då satte han i gång med att yla, högt, högt och hjärtskärande. Efter så där 5 minuter föll Jizza in i låten och sedan Igor. Stackars husse.
Så småningom fick husse Igor till sig och fick slut på låten från de två stora men Ville fortsatte. Hur länge var jag borta, två timmar. Inte nog med ylandet. En bordstablett, märke IKEA smulades söner och Igors senaste tävlingsprotokoll som låg på vardagsrumsbordet. Visserligen blev han bara godkänd så det må var hänt, men jag brukar faktiskt spara våra resultat, även om de är dåliga.

Skällandet på människor vi möter på promenader fortsätter, undrar hur jag ska komma åt det.
Idag lyfte den lilla gossen på benet för första gången, han kissade också inne vilket jag hoppas var för sista gången.

Igor tränar vi så smått på treans moment nu och jag ser framför mig ett stort stort problem med läggandet under inkallning. han har ju inget bra läggande ens under gång så hur ska det bli på avstånd. Jag har inte bråttom vi ska inte tävla förrän till våren så förhoppningsvis ska lösa den nyckeln också.

I kväll är det Agility, som vi har tränat för lite, aja baja.

Vardag i huset

Nu känns det som höstens vardagar har kommit. I natt hade vi den första nattfrosten och som vanligt hade jag glömt att ta in de mest frostkänsliga blommorna.

I går kväll var vi på SSBK och tränade. Igor fick bara glädjen att gå fritt följ både länge och väl. Nu jobbar vi med vårt nya bekymmer, han har börjat tränga och går en aning för långt fram. Det gick ganska bra ändå. Hoppas att det fortsätter på samma sätt framöver.
I dag gick vi till TBK och testade lite med höger och vänster, rutan och läggande under inkallning. Han blev trött ganska snart, det var nya moment och jag bjöd honom på bollen som belöning så det blev mycket spring.
Ville fick en liten genomgång av sina uppgifter lite fotgående, inkallning och läggande som går riktigt bra. Det är roligt att träna honom, men hoppa över hinder det kan jag göra själv, det är helt onödigt enligt Ville. det får vi träna mer på.
I morgon är det sök

Nytt Appellsök

Så var det då dags i dag igen för ett nytt försök att klara appellen. Jag tänker inte lämna resultatet riktigt än.
Vi startade dagen med en promenad i skogen så att Igor skulle vara lite nervarvad, men det verkade nästan tvärtom.
Tävlingen startade med 4 deltagare och vi tog nr 4 i ordningen.
Första moment med budföringen. Igor sprang fram till mottagaren stannade aldrig och vände glatt tillbaka 0/0.
Därefter platsliggning. Det enda moment som inte brukar ge mig överraskningar 10/10
Sedan sök. Tar båda figgarna på två skick. Trampar på figgarna 8/8,5.
Och nu börjar lydnaden. Här har jag tappat allt hopp.
Linförighet. Ett långt moment med irrationella svängar, jag tycker inte att det var ett appell moment. Igor har börjat tränga vilket resulterade i att jag trampade på honom, då blev det bita i kopplet och arga skall. 5/6. Kändes hårt när det för övrigt var snyggt.
Framförgående. Första sträckan riktigt snyggt, andra sträckan stannar han innan slut 0/0.
Platsläggande. Som vanligt segt läggande 7/5. Fast jag tycker att femman var för hårt dömd.
Inkallande. 9,5/9,5.
Apportering. Han tuggar tar en lov när han ska gå in sätter sig till slut helt snett. Konstigt! 5,5/5,5.
Hopp. 9/9,5
Totalt 219, 75 varav special 57,75

Det känns hårt jag vet ju att han kan bättre. Nu måste vi snart få vår uppflyttning.

Ville

Nu har Ville bott in sig i familjen. Tänk vad fort man lär sig leva med varandra och vad olika varje individ är. Nu har vi tre helt olika hundar fast två av samma ras. I mångt och mycket är Ville Igors totala motsats. Den här bloggen ska få handla om Ville eftersom hans uppfödare gärna vill veta lite mer om hur vi har det.

Ville är nu en fullgod hanhund med två testiklar i pungen. Det hade varit lite si och så med det fram till han kom till oss, men här trädde manligheten fram. Fast det märks inte när han kissar ännu. Inte heller tycker han att det spelar så stor roll var han kissar och bajsar. Är inte dörrarna öppna ut till trädgården går det lika bra att uträtta sina behov inne och med förkärlek till den äkta mattan i vardgsrummet, så det blir snart kemtvätt av densamma.

Han är en mammagris, som han visar på ett roligt sätt, han låter som han gråter, som han är världens olyckligaste hund som finns på jorden.

Varje morgon börjar numera på ett annat vis än tidigare, det har kommit in en Villeceremoni i uppstigandet i huset. Så där vid 5,30 vaknar han och väcker mej genom att ställa sig upp vid min huvudända och krafsa mot mitt ansikte med tassarna samtidigt som han piper. Då öppnar jag altandörren och kryper tillbbaka i min säng. Han gör vad han ska, pular lite och sedan kommer han in och lägger sig igen. Nu sover vi till ca 7.15 då är det tassar i ansiktet igen, men nu tycker Igor också att jag ska gå upp. Igor hoppar upp i min säng så nu har jag en som krafsar uppifrån och en som står på golvet och krafsar och en som ligger i fotändan och morrar för hon tycker att de andra två inte har något att göra i min säng.

När jag väl fått kläderna på mig skyndar jag till vardagsrummet med Ville gråtande och bitande i bakhasorna för nu ska han upp i min famn så fort jag har satt mig i min fåtölj. Samma vända varje dag. I min famn sitter man bara en stund och gosar, sedan är det lekdags med Igor.

Vi tränar små enkla övningar, som att sitta kvar i bilens bur tills det är varsågod, att inte gå ut, att sitta och vänta och sådana övningar går in direkt. Han provar nästan inte att testa om han har sett att jag inte gillar det han gör. Jag har faktiskt nästan aldrig sagt nej till honom. Det går att bryta hans beteenden ändå.

Han är en självständig liten kille trots att han har varit rädd för människor. I vår skog gör han rejäla svängar ifrån mig, mycket längre än vad Igor vågat, så nu gör vi många övningar där jag gömmer mig under promenaderna så att han lär sig att holla koll på mig och jag försöker få honom att förstå att han inte får ha så stor fri radie.

Han skäller, på allt och alla, och det gillar jag inte. Han skäller på människor vi möter i skogen, springer emot dem, men backar sedan, han skäller när vi kommer hem och hundarna har varit ensamma. Där har han visserligen hjälp av gamla Jizza men inte av Igor. Han skäller på grannarna, usch, usch och han skäller på hundar och spöken. Jag behöver mer hjälp att få bort detta beteende innan det blir en riktig fasa för oss. Hittills har jag inte lyckats så bra, jag försöker jobba med "skvallermetoden" dvs berömma så fort jag ser att han är på väg, men jag hinner inte alltid med.

Hältan då, just nu tycker jag att han rör sig riktigt bra. vi ska på koll om tre månader till ortopeden och så får vi vänta tills vi kan röntga höfterna vid ett års ålder. Jag hoppas verkligen att det inte är något som gör att han kommer att ha ont för jag har blivit så kär i den lilla svarta gossen.

Ville har inte särskilt stort föremålsintresse, de enda föremål han riktigt gillar är papper. Försök förstå hur det då ser ut hemma hos oss. Sönderrivna tidningar och broschyren det finns det gott om. Jag ska kanske rulla en tidning kring apportbocken och börja träna apportering med tidning.

Inte heller kampar han annat än med mina strumpor som Igor bjuder upp till kamlek med. Jag har numera engångsstrumpor, för på något sätt lyckas hundarna hitta dem och dra sönder dem innan jag hinner med.

Dagarna går

Tänk att det nu har blivit mörkt på kvällarna och björkarna börjar klä sig i höstskrud. Jag hinner inte riktigt med.

Den senaste tiden har vi haft mycket sjukhusbesök så tankarna har varit uppfyllda med både goda och mindre roliga beslut från olika doktorer. Sånt tar på krafterna och det känns inte alltid så roligt att ta tag i alla vardagliga saker som måste göras. Det är kanske ändå så, att det är de vardagliga händelserna som gör att man orkar gå vidare och se vad nästa dag har att erbjuda. Allt är ändå inte svart eller vitt, alla nyanser av färger eller grått måste också tas med i beaktande när man ska göra val i livet.

Hundarna då. En veterinär med särskilda ortopedikunskaper har tittat på Villes röntgenbilder och det blev vi inte så mycket klokare av. Men kanske är det så att han har ett snett bäcken som kan ge skador på ena höften men nu får vi avvakta tills han blir äldre. Han leker och springer, men ligger gärna och vilar, kanske mer än någon annan valp jag haft. Han är trevlig att ha att göra med, lyhörd och har bra kontakt så jag tror att han kommer att bli riktigt bra på lydnad lite längre fram. Ännu så länge får han mest leka.

På klubben finns det nu fyra valpar i ungefär samma ålder och de fyra har riktigt roligt tillsammans i den valphage som vi byggt upp till dem. Jag har också tränat Ville att sitta i buren och det gick riktigt bra i fredags. Snart kanske jag kan träna Igor i en lugn miljö och inte under livliga protester från Ville.

Igor den goa, har börjat tränga mot mitt ben vid fotgåendet, så nu ska vi ta tag i det. Vi kämpar nu med höger och vänster för att få till en bra dirigering längre fram. Vi har också aktivt börjat träna in treans moment för nästa års aktiviteter.

Jag köpte en filmkamera för ett tag sedan för att använda vid hundträning. Det är himla kul att se momenten och se hur tokigt man beter sig. Tyvärr har jag inte riktigt kontroll över tekninken så jag har bara kunnat se filmsnuttarna på min TV i köket för jag får inte över dem till min PC. Puh, och jag som trodde att jag var duktig på att läsa bruksbeskrivningar och få saker att fungera. Och nu har Ville gjort det ännu svårare för i går kväll läste han bruksbeskrivningen lite väl hårdhänt så just de sidor som handlar om säkerhetskopiering till PC har blivit mindre, så där halva sidan på 4 blad är borta. Så var det med de! Hoppas att någon tekninsk son kan hjälpa mig. Något ska man väl ha högskoleutbildade data människor till.

Nästa vecka ska vi också gå en agilitygrundkurs, det är något jag aldrig gjort så det ska bli riktigt spännande. Det borde passa Igor bra som är så kvicktänkt och har så mycket spring i benen. Han ska läras att springa själv medan matte står på en punkt och dirigerar för mina förutsättningar att springa runt en bana är inte så stora.

En stilla helg

Klubben hade lydnadstävlingar i helgen. Jag satt kansli och det var inte så roligt för den tekniska apparaturen var inte i det skick som den borde så det blev att använda pennan i stället. Många bra resultat av klubbmedlemmarna kan vi också vara glada över. Grattis alla.

Jag har slutat ge Ville medicin och jag tycker inte att hältan har kommit tillbaka så förhoppningsvis var det så att Igor har knuffat honom så att han fick ont i ryggen/höften?

Vi har varit lite lata vad gäller träning på plan de sista dagarna. Däremot har vi jobbat en del med vardagslydnaden. Den blir mer ett måste nu när det är tre hundar som rasar fram kring fötterna på mig. Villes skällande på människor måste jag också lära mig att häva så nu försöker jag ha klicker med mig varje gång vi är ute i skogen. Annars är det mest svampögon som är påkopplade under promenaderna. Vad det är roligt med all svamp.

Nu ska jag ta fram klotången och göra veckans arbete.

Svamp och Rallylydnad

Igår kväll i hällande regn startade jag min första rallylydnadskurs. Vi ska träffas 10 gånger under 1,5 timme. 7 kursdeltagae med helt olika erfaenheter av hund, allt från familjehunden till ett par hundar som tränats och tävlats på relativt hög nivå i lydnad.
I går startade med att känna på hur det är att jobba med instruktioner i form av en tavla och pratade mycket om rallyns idé, att det är kontakten mellan förare och hund som ska uppmuntras och det ska vara roligt.
Det känns som det kommer att bli roligt att planera för kursen och utmana deltagarnas förutsättningar.

Idag tog vi bilen till svampskogen istället för morgonpromenad i den vanliga skogen. en rejäl korg fick vi med oss hem med blandade sorter från karl-Johan till kantareller och trattisar.

Villes valpkurs är snart slut, den har varit riktigt givande och därmed bevisat att det är bra att prova på olika instruktörers sätt att undervisa. Det ska jag fortsätta med. Det är roligt med Ville, han lyssnar och vill verkligen göra som jag vill och han kämpar för att förstå. Jag håller igen med träning på honom, av någon annledning tycker jag att han är så liten och baby, jag var mycket mer aktiv med Igor i samma ålder.

Hundeländen och Tomas Molinträning

I går blev jag sur på hundskocken. Under morgonpromenaden i skogen stack Ville skällande mot en liten pudel, Jizza hängde på med argt skall och sedan Igor som tyckte att det var världens roligaste grej på gång. Igor lyckades jag kalla in, la honom ner och skulle gå och ta de andra två. Den lilla pudeln stack som en rem, det förstår jag, och de andra två efter. Så småningom kunde jag ta Jizza och Ville drog ett varv till med pudeln, då kommer Igor som struntar i mitt kommando och vill vara med i följa John leken. Då höll jag på att krevera, alla hundarna lades på marken och därefter gick vi hem. Detta förstörde hela min dag.

På eftermiddagen träffade jag Tomas. Vi gick igen "strulrutan" och jag fick bassning för att jag inte tränat höger och vänster dirigering som jag skulle. Jag har nog inriktat mig för mycket på att bara träna för tävling. Med dirigering ska Igor alltid kunna klara rutan på bra poäng.
Tomas tyckte att jag nu skulle börja inrikta mig på treans moment och inte haka fast vid tvåan. Igor behöver lite nytt att jobba med och kanske jag också.
Jag fick också ett tips på ett riktigt roligt sätt att träna Metallapporten. Vi ska inne med riktigt gott godis ha 7-8 föremål som ska apporteras och metallen ska ligga sist och de lättaste först godis kommer när föremålet är i min hand. Så småningom minskar vi antalet föremål tills bara metallen finns kvar. Då först ska vi ta ut den på plan.

I dag lyckades jag kalla in Ville när det kom en människa i skogen - lyckad skvallerträning två gånger. Hurra, fast jag gillar inte att han skäller på folk.

På onsdag ska jag starta min kurs i Rallylydnad på klubben. Det ska bli spännande och idag har jag suttit och försökt lägga en kursplan så att kursen blir stimulerande för deltagarna. Det är inte så lätt men det är roligt.

Usch vilken vecka

I tisdags märkte jag att Ville var riktigt halt. Jag har funderat en tid på att hans bakställ är vingligt men jag har sagt till mig själv att det säkert är valpighet och kommer att gå över. I onsdags ville han inte gå alls så i fredags åkte vi till veterinären. Där tyckte också veterinären att han rörde sig vingligt med bakkroppen och det beslutades att han skulle röntgas, höfter, knän och rygg. Tyvärr gav bilderna oss ingen ledtråd till hans gång, men en specialist ska titta på bilderna ytterligare en gång. Det är svårt med röntgenbilder på så små valpar som fortfarande växer. Veterinären föreslog att vi skulle ge honom Metacam för att se om han rör sig bättre och nu har han fått det i två dagar och idag sprang han i skogen som tidigare men fortfarande med en oren gång med bakbenen. Om jag har förstått det hela rätt betyder det att han sannolikt har haft ont och får nu smärtlindring. Jag hoppas att detta är något tillfälligt för han är värd så mycket mer än att gå och ha ont den lilla gossen.

Han är en riktig mammagris. Han vill inte bli lämnad med husse och Jizza om jag försvinner, oh nej då skiker och skäller han i flera timmar . I stort sätt tills jag kommer hem.
Han har också börjat vakta i skogen, han springer fram mot personer som kommer och skäller. Det måste vi få bukt med så nu jobbar vi stenhårt med skvallermetoden, men det är inte alltid jag som ser personer först i skogen så då hinner jag inte med. Men han kommer fint när jag ropar in honom.

Igor då, idag har vi tävlat appellsök igen. Det gick åt pipan. Alltid något nytt som inte fungerar. Kan det vara mattes nerver trots allt.
Söket: 6 och 6,5 Domarnas kommentarer, olydnad, biter föraren, skäller, knuffar på figurant,
Och tyvärr måste jag säga det mesta var sant, fast han bet mig inte utan han bet i påviskopplet. Det verkade som han hade alldeles för mycket energi idag.
Sedan så budföring = 0 . Han gick tveksamt ut stannade efter ca 5 meter kom tillbaka därefter skickade jag honom igen och då sprang han hela budföring på ett alldeles utmärkt sätt. Jag hade hoppats på en 5:a för då hade vi sannolikt klarat oss. Men nu bröt jag tävlingen, jag tappade sugen.
Det är bara att träna mera så kommer säkert resultaten.
Det som är roligt att jag blev filmad under söket av Monica så det ska jag titta på och när jag lyckas lägga en länk på hemsidan.

Några nya bilder

Sommarbilder från Gotland 30-31/9

Gotland

Så var det då avklarat, det första 1:a priset i lydnadstvåan. Hoppas att vi lyckas få två till innan säsongen är slut. Jag är så glad. Visserligen var inte poängen så höga men just nu är jag glad ändå. De moment som krånglat gick bra och annat gick sämre. Totalt skarmlade vi ihop 163,5 poäng. Jag vet vad vi måste jobba på och rent generellt är det mera snabbhet i genomförandet som krävs. Tänk att snabbhet ska vara svårt för Igor som alltid annars är ett kvicksilver som gör allt för fort. Det behöver analyseras.
På utställningen blev det däremot platt fall. En slät etta men ändå en bra kritik så det är bara att fortsätta. Jag vet att han är snyggare än så.

Hur gick det för klubbkamraterna då.
Pia SH vann lydnadstävlingarna båda dagarnamed två 1:a pris i tvåan.
Kickis lilla valp Svea blev reservBIS? så hon kan vara riktigt glad.
Anns pappis hade åtminstone på lördagen inte så bra lycka i utställningsringen och på söndagen vet jag inte hur det gick.
Emmas båda pumisar lyckades alldeles utmärkt och blev bäst i rasen.

Jag hade aldrig varit på Gotland så när min tävling på söndagen var över tog jag min bil och åkte en rundtur på Gotland, upp till Fårösund och sedan ner tillbaka längs den västra kusten med flera strandhugg på vägen bland raukar, och vackra stränder där mina hundar fick njuta av naturen

Veckorna rusar iväg

Jämt är det fredag tycker jag. Veckorna går alldeles för fort. Träningen med hundarna löper på. Lilla Ville blir allt duktigare i sin kontakt med människor och ljud som finns runt om oss. På valpkursen jobbar vi väldigt mycket med kontaktövningar, på olika sätt, allt för att hunden i alla situationer ska lära sig att söka ögonkontakt med oss och också bli följsamma under promenader. Jag giillar verkligen konceptet på kursen.
Igor jobbar i sökskogen med stor glädje. Jag tycker att vi försöker försvåra och utveckla söket och han är så uppmärksam. I onsdags prövade jag för första gången ett tomslag och han gick fullt ut, jobbade ett tag och kom tillbaka när jag ropade på honom. En viss tveksamhet uppstod när jag skulle skicka till samma sida igen, då tittade han på mig och det verkade som han tänkte "här har jag redan sökt av och det finns ingen", men han sprang ut och hittade en figge. Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen, sök är så himla kul!

Annars tycker jag att det svårt att koncentrera sig på något annat än mängden Karl-Johan som nu finns i våra skogar. Till och med i min lilla skog där jag och tusen andra rastar sina hundar kan man varje dag plocka hem några svampar. Kul, för i fjol fanns det ingen svamp alls.

Jag har byggt en liten hemsida som jag gärna ser att du besöker, där kommer jag att presentera mera bilder och resultat från tävlingar och sådant http://www.123minsida.se/Gudrunshundar

I morgon bär det av till Gotland, för första gången i mitt liv, för lydnadstävling och utställning. Vi är flera från Tyresö som åker och jag tycker att det ska bli himla kul.

Leksaker

För en liten stund sedan köpte jag en mjuk ullig pipboll och en tennisboll på snöre till Ville, men vem tror ni fick leksakerna. Jo det fick Jizza och Igor som tyckte att det var jätteskoj med nya saker härhemma. Visserligen får Ville vara med på ett hörn, lite dragkamp när dom andra tröttnat och med mig får han inte leka alls, det är Igors privilegium, så Ville och jag leker på plan när de andra sitter i burarna.

Idag har jag läst om Emma och Tzar i Afronbladet, de ska besöka Opera Winfreys show i Usa denhär veckan. Tänk vilket duktigt par dom är. Hoppas att vi får veta när programmet sänds så att vi kan försöka titta. Kanske det går på webben.

I dag blir det ingen träning, jag tror att både Igor och jag behöver ett uppehåll för att motivera oss igen, så i morgon blir det en ny tur till en gräsplan med 4 koner.

Söndag och sol

Varje dag i skogen ger några nya svampar i hundbajspåsen, men konkurransen är hård. Jag ser många i min lilla promenadskog med korgar som inte har hundar i släptåg. De är inte hundvana heller. Normalt är det bara hundägare som går i den lilla skogen så nu får vi träna skvallring med Ville och de andra två med förresten. Att skvallra innebär att jag ska klicka direkt när jag ser att hundarna har sett någon i skogen. Ofta hinner jag inte med. Lilla Ville springer mot främlingar och skäller och det vill jag inte. Han drar med sig de andra två också.
Igår sprang han långt över ängarna vid klubben efter en annnan hund. Absolut förbjudet! Vi måstse jobba stenhårt på att han inte ska ta egna initiativ i dessa situationer.
Hemma är han så lugn, jag har aldrig haft en valp och inte haft händerna fulla av sår av vassa tänder, men han tuggar inte. Det enda märken jag får är när han på morgonen reser sig mot min säng och klorna träffar mitt ansikte för att han ska kunna pussa mig och helst komma upp i sängen, men än så länge har han inte lyckats.
I dag ska det bli kloklippning på allihop. Den enda som gillar kloklipning är Igor.

Fredagsträning som vanligt

Idag var vi nere på klubben som vanligt. Det som var ovanligt var att lilla Ville var med för första gången och där fick han träffa Deniro, 3 månaders schäfervalp bland många andra hundar. Oj vad roligt de hade, lika stora, samma lekiver och samma klumpighet. Det har resulterat i att vi nu har en utslagen liten Ville under stolen. Men förutom lek med Deniro har han också varit tvungen att leka lite med sin matte. Lite inklickning för bra position, lite handtarget och lite blickberöm. Vi ägnar oss åt riktiga babyövningar. Han har också fått sitta i klubbens burar korta stunder idag och det går bättre.

Igor har fått traggla med rutan och det går inte bra, han stannar och vänder upp strax före konerna alldeles för många gånger, trots target inne i rutan, så nu ska köra med boll på andra sidan som belöning. Så hoppas jag att jag får honom att fortsätta framåt tills jag säger till honom att stanna. Nu måste vi hitta en lösning denna vecka för på lördag är det tävling i Visby. Hela familjen ska åka dit och tävla och ställa ut tillsammans med flera trevliga klubbkamrater från Tyresö

Valpkurs o tävling

Nu har vi då startat med valpkurs inne i stan. Bara att ta sig dit, parkera och gå till lokalen är stort för en liten hund. Första träffen var på tisdagkväll. Vi var många valpägare, jag tror att vi var minst 12, med olika raser, allt från chihuahua, blandis, lagotto, boxer m m och så Ville. Vi hundägare satt i en ring i rummet med våra små framför oss på varsin liten röd matta tuggande på ett grisöra. Allt var således frid och fröjd. Det är annat än när vi har valpkurs på TBK då är vi två instruktörer på åtta valpar. Vi kommer att växla mellan att vara ute och inne under kursen.

Ett fint kompendium delades ut med alla moment vi ska gå igenom och också fina förklaringar till när och varför vi ska jobba med dem.

Det som jag mins just nu i skrivande stund var

- Smackljud för att få hundens uppmärksamhet, det har vi tränat på ganska mycket redan nu så Ville kommer till mig när jag smackar och blir naturligtvis belönad med en godis. Han är en riktig godisråtta.

- Ögonkontakt - framifrån , än så länge

- Sitta ryggsäck- lära hunden koppla av i en trygg miljö mellan dina ben

- Frikommando - varsågod eller något annat

- Vara still vid dina fötter - trampa på kopplet och invänta att hunden är lugn då kommer varsågod.

Jag tror att det var veckans övningar och de känns riktigt bra att börja där.

Nu över till Igor.

Igår var det tävling igen. Lydnadstvåan. Karin och jag åkte tillsammans till Väsby Bk för att tävla tvåan med våra hundar. 15 hundar i klassen och jag hade startnummer 14 och Karin 9.

Karin och Deja (västgötaspets) lyckades få över 150 poäng med två 0:or bla på rutan som har så hög koff. Så då förstår alla att det var 9:or och 10:or för övrigt. Mycket bra presterat.

Igor skramlade ihop ett andra pris på 149,5 poäng med en 0:a på rutan. Jag är jätte-jätte nöjd med 9 på fria följet, 7 på läggande, 8 på ställande, apportering 8,5, hopp 9,5 och fjärr 7 och helhet 9. Nu är det bara att fortsätta leta tävlingar och jobba ännu mer med rutan, som går bra på träning men inte på tävling.

På promenaden i dag kammade vi hem några Karl-Johan några kantareller och några smörsoppar så det blir vår middag idag.

Spännande dagar

Den här veckan har varit spännande, jag har ramlat i säng på kvällarna. I tisdags träffade jag Carina som skulle göra en analys av Villes rädsla för människor och nya miljöer. Carina tyckte inte att det var så hemskt. Ville gick in i lokalen efter en liten stunds funderande men nästan omgående tog han kontakt med Carina. Vi gick en promenad runt i Sundbybergs centrum för att Carina skulle få se hur han fungerade i stadsmiljö. Han är ju en riktig lantlolla som aldrig har varit bland så mycket männinskor, dagisgrupper och hunddagisgrupper och barnvagnar och bussar....och....
promenaden gick bra, han var inte alls så rädd, visst var den lilla söta svansstumpen rakt ner för det mesta men tog nyfiket till sig det han upplevde.
Sen när vi var tillbaka gav Carina mig ett antal råd och förhållningsregler för att hjälpa ville framåt i världen.
Hemma ska vi klicka in våra händer på honom så att händer blir en belöning, det ska vi också göra med vänner och bekanta. Ingen ska hälsa på och klappa på honom, det ska vara han som tar initiativet. Främmande som ska ta kontakt med honom ska kasta godis bakom honom eller vid sidan så att han får komma fram till personen utan att bli en långsträckt mask som backar när handen med godis sträcks fram.
Vi ska röra oss mycket i nya miljöer bland många människor och han ska gärna sitta "ryggsäck" hos mig för att i lugn och ro få studera det som händer runt honom. Nu ska det bli cafe´besök för hela slanten.
I går kväll var vi på Väsby BK och tävlade och då var lillskrutt med. Han betedde sig som vilken fyra-månaders valp som helst och var helt oberörd när han var med på prisutdelningen bland massor av applåderarande människor.
Så i dag känns det redan som vi inte kommer att behöva sätta ner så mycket energi på detta eftersom han nu går fram till främlingar ganska spontant och snabbt.

Om en stund återtar jag skrivandet för att berätta om valpkursen som vi påbörjat och om Igors lydnadstävling i Väsby.

En inte dag

Idag har jag en inte dag. Regnet strilar utanför fönstret och det blåser ganska rejält.
Jag måste inte vara nyttig, jag måste inte träna hund, jag måste inte gå promenad om jag inte vill.

Så i stället har jag suttit och degat i min härliga Stressless fotölj och kollat på OS både i ettan och i tjugufyran. Hundarna har legat bredvid mig och lekt med varandra när det har blivit för tråkigt. Tyvärr är detta OS inte lika roligt att titta på som det brukar för nu är det ju nästan bara kineser i rutan. De svenska har antagligen fått värmeslag.

Igår kväll åt vi kräftor med våra barn. Det är alltid lika roligt när de kommer hit, planerade eller oplanerade träffar. Vi samsades kring matlagningen, sjöng snapsvisor till nubbarna och vips var klockan hur mycket som helst.

Lilla Ville börjar visa framfötterna, han skäller mer än Igor, men nästa lika skrikigt, han vill hålla grannarna på avstånd, det vill inte jag och han har börjat dra mig i byxbenen och det vill inte jag, men han är väldigt snabb på att lyda tillsägelser och det tycker jag om.

En lugn förmiddag

Nu är det lördag förmiddag och lugnet har lagt sig i stugan. Efter morgonpromenaden i skogen har nu hundarna lagt sig runt våra fötter och vilar. Igor och Ville ligger nästan nos mot nos och Jizza en bit ifrån.
I dag lyckades Jizza hitta människosk... i skogen som hon mumsade i sig med stor glädje. De andra två lydde mig när jag ropade nej. Duktiga pojkar.

Den här veckan har vi varje eftermiddag tagit en liten träningsrunda på klubben. Igor känns ganska säker när vi tränar tvåans moment, det som kan gå fel är rutan ocm jag skickar honom alltför långt ifrån men nu verkar hoppet gå bra igen när han har börjat svänga till vänster i sin vändning. Lilla Ville fortsätter att vara ett störningsmoment för honom eftersom jag inte har velat lägga honom i buren ännu. Fast vi har haft lite burträning för snart är det nog dags att sitta där medans jag tränar Igor.
Villes träning har bestått av kontaktövningar och lite positionsövningar. Sitt och ligg verkar han vara ganska duktig på.

Tillbaka till hösten

I går hade vi sökträning igen, nästan hela gänget så nu är det säkert höst. Hundarna var arbetsvilliga men en del lite ringrostiga efter sommarens sökuppehåll. Marie gästade oss med lite nya ideer, Monica hade varit på sökläger och Noa likaså. Det är bra med ny inspiration och nya ideeer som tillförs gruppen. Lilla Ville fick var med medan vi vallade området och han valde att följa med en söt Västgötaspets i stället för att hålla koll på sin nya matte, så vips var han borta. När vi vände för att leta efter honom satt han vid min väska vid rastplatsen och såg olycklig ut. Snabbt fortsatte vi avvallningen och nu valde han att följa sin matte i stället. Sedan fick han en sovstund i bilen medan Igor fick jobba i sökskogen. Som vanlig blev jag imponerad av Igors arbete, tyvärr fick jag ont i mitt knä så vi fick avbryta tidigare än tänkt men nästa vecka hoppas jag att vi ska kunna gå flera slag och med utvecklad teknik.

Ville har utvecklat sin teknik att hälsa på människor, han går fram och kollar om det finns godis, då kan han stanna kvar och äta för han är hungrig. Bland hundar är han modig och framåt, så jag ser med stor tillförsikt framåt och tror att han kommer att bli en riktigt rolig hund.
Här hemma har alla tre hundarna nu funnit varandra. Igor och Ville leker och de låter till och med på samma sätt i leken och Jizza tycker att han får dra henne svansen när hon så vill, men upp i mattes säng det ska han inte.
Idag tog Kicki och Emma en massa kort på lilla Ville som jag hoppas att jag kan visa ganska snart.

Rädd för människor

Idag i skogen fick vi en ny upplevelse. Jag fick se hur rädd Ville kan bli för främmande personer. En mycket van hundkompis kom fram till och ville hälsa på honom. Han backade och hon trängde sig på. Ville skrek av förtvivlan och bet och fräste för att få komma undan. Så småningom med godis lyckades vi få honom att gå fram til henne. Jag inser nu att jag alltid behöver ha godis i min ficka så att vi kan muta honom så att han får positiva upplevelser av människor. Jag har pratat med uppfödaren och hon kan inte förstå varför han har blivit så rädd. Mest tycker jag att det verkar som han är rädd för händer och yviga rörelser. Jag ska också ringa till Eva Bodfält för att höra vad hon anser att vi ska göra för att underlätta för honom. Jag kan i allafall se att han har knutit an till mig och till Göran på ett väldigt bra sätt och jag är hans trygghet när vi är ute i den stora världen. Storebror Igor tar också väldigt bra hand om honom och vi märker att han klarar andra hundmöten utan att bli rädd.

Första helgen

Så har då den första helgen avlöpt. Riktigt bra om jag får säga det själv. Ville tar för sig mer och mer och Igor och han har gjort trevande försök till lek, både jakt och kamp. I går försökte vi fotografera tillskottet och som jag sagt är det inte så lätt att fånga honom på bild men några bilder ska vi i alla fall visa.

Två dagar har vi varit nere på klubben och de människor han har träffat en gång blir han glad över att träffa igen.

Igor får mycket störning på sin träning för när han går fot har jag lilla Ville gående på min högra sida. Jag har ännu inte kunnat lämna honom i burarna på klubben. Jag har däremot märkt att det går bra att lämna honom i bilen i sin bur för den gillar han. Tyvärr kan vi inte ha bilarna vid vår klubb så vi får vänta ett tag med att stänga in honom i klubbens burar.

Ville har också fått sin första träning på klubben. Jag har börjat med lite inklickning så att jag senare kan använda klicker vid vår träning. Det verkar gå bra för han är så följsam.

Det är roligt att se att den lilla stubbsvansen allt mer är uppåt än neråt så det blir alldeles säkert hund av honom också.

Nu är han hemma

Lilla Evil är hemma. Troligtvis blir han lilla Ville så småningom. Han är verkligen svart men det finns några små vita flisor så enligt pappret är svart och vit. Inte liknar han en Aussie heller, mer ser han ut som en belgare men vi får vänta och se, han är 4 månader nu med fladdrande öron och hög bakkropp så han kanske växer till sig.
Vi fick veta att han skulle vara osäker mot nya människor och det är han kanske men det går fort över och sedan är han svallande glad.
Han blev väl mottagen av Igor som nu dag två tom kan leka med honom och Igor följer med honom ut för att kolla vad han gör. En liten dragkamp har de också haft och det var Igor som inbjöd till leken.
Jizza däremot tycker fortfarande att han inte behöver vara här, hon nonchalerar honom utom då hon tycker att han behöver tillsägelse och det är vid de tillfällen då han piper och vill ha stöd av mig.
Han är hungrig, han kastar i sig maten och sliter den ur fingrarna när han får godis som han verkligen älskar.
Det finns många frågor som jag känner är obesvarade omkring honom men vi får ta dem allteftersom de kommer. Just nu funderade jag på om han är avmaskad för det har jag glömt att fråga hans hittills båda mattar. Han har i alla fall inte haft mask vad jag kan se.

Vi måste också ta tag i hela den socialiseringsprocess som man ska göra med små valpar för jag tror inte hans tidigare hemmiljöer har liknat den han lever i nu, med mycket trafik, hissar och annt som bullrar och låter. Vi har en spännande tid framför oss.

I går åkte vi ner till klubben på fredagsträning och där fick han träffa nya människor och många hundar, bla lilla Tammi som är ungefär lika gammal som han är. Jag tyckte att vistelsen där blev positiv för honom och han var ganska trött när vi kom hem.

Ganska snart ska jag försöka klicka in honom, jag vet inte heller om han har hört en klicker förut.

Idag ska jag försöka mig på att ta lite kort på honom , det är en riktig utmaning för det är mycket svårt att fotografera svarta djur. Förresten så blir han fyra månader idag så det passar bra att ta lite födelsedagskort på honom. Hoppas jag kan ta in några på bloggen i morgon.

Nu gäller det också att kunna ge Igor det han behöver i form av träning och stimulans så att fortsätter att vara den underbara hund han är.