Kennelhosta?

Ville hostar lite grann, inte mycket men ändå så att jag misstänker att det kan vara något på gång. Det går kennelhosta i Tyresö så det finns väl skäl att tro att det kan vara det som utlöser de små hostattackerna.
Jag tror inte att Igor har haft någon släng av kennelhosta så det blir väl fler som ska hosta...
Igor hade tratt hela natten, så ingen av oss sov. Hoppas att hans fot åtminstone blir bra. Nu får det snart vara nog. Ingen fredagsträning i morgon heller.

Bakslag i alla former

Nu har det gått bakslag i söket för Igor. På sökträningen idag fick vi bakläxa i det mesta, det är kanske bra att det är långt till våren och nästa tävling.

Vi prövade den nya sökrullen och den var antagligen alldeles för rolig för den åkte in i munnen på den lilla hunden vid det första slaget som var ett tomslag. Ännu trodde jag att det var ett misstag och att det inte skulle hända igen. Men, men, men vid test på ett nytt tomslag kom han glad med sökrullen i munnen igen. Av med rullen och fram med lösrullar inför nästa skick. Han tog sin figge lämnade lösrullen 10 meter i från mig och tyckte att vi skulle gå på påvis. Inte nog med det, inte sprang dit jag visade heller utan bestämde alldeles själv åt vilket håll han skulle gå. Skulle det ha varit en tävling så skulle han ha fått oavsökt område. Så nu börjar vi om från början, lösrullar, popupper och krav på raka skick. Jag måste börja säga till Igor när han gör fel, smekmånaden i söket är över!

När vi kom hem åkte tratten på. Såret på tårna läker inte riktigt som de ska för han slickar om han kommer åt. Nu sitter han där jag satte på tratten, i köket, och gråter. där har han suttit nu i drygt två timmar. Det blir svårt för mig att stå emot hans förtvivlan, men jag antar att jag måste.

Vi har infört nya regler för Ville för att få bukt med hans skällande. Han får tex inte komma och hälsa på mig om han gapar, han åker in tillbaka till det rum där han var och först när han är lugn och stilla får han komma fram. Ute står jag på kopplet ända tills jag får samma reaktion och det verkar som det går bättre. Jag slipper också bli arg vilket det är lätt att bli när han blir så hysteriskt gapig.

Rusk och allmän trötthet

Ibland undrar jag hur jag ska orka i rusket. I går kväll hade vi vår måndagsträning på Södra som Karin och jag inledde med korta spår till våra små. Vi band upp hundarna i skogen, Ville skällde hysteriskt så länge jag var under synhåll sedan blev han tyst. Det blev ett godisspår. Inte med godis i varje fotsteg men i början ganska tätt. Spåret avslutades ( ca 100 m) med en köttbulle under bollen som jag trodde att han skulle ta, för den kan leka med ibland. Han kopplade på sin näsa spårade lågt och fint, plockade sina godisar och började streta och dra för detta tyckte han var roligt. Väl framme vid bollen, plockade han fram köttbullen men struntade totalt i bollen och ville helt klart fortsätta. Så det få bli ett nytt spår ganska snart.

Med Igge-pigge körde vi rutan, gick inge bra utan target, lite riktningsträning (höger-vänster) och lite kryp. Planerna är hala av blöt lera, skorna tunga som bly av allt som fastnar under dem och byxorna är i princip engångs eftersom de blir så ruskigt skitiga så fort man går ut. Då gäller det inte bar vid fötterna utan också fram på magen där jag jämnt har tassar från både Igor och Ville.

Kallt var det också, bilen sa +3 när vi lämnade parkeringen och då frös genom hela kroppen, fel kläder för fel väder.

Ville söker

I går tränade Ville sök för första gången. Det gick riktigt bra. Visserligen var det bara hittaövningar med lite för mycket hjälper, men helt klart förstod han vad han skulle göra. Han gav till och med ett startskall när gav sig iväg ut i terrängen. Inte tycker att det är svårt att gå fram till figuranterna heller. TÄNK VILKEN UTVECKLING. Han fick springa ut sex slag och sedan var han mentalt trött och sov så gott i bilen under eftermiddagen. Jag borde förståss ha tagit ett kort på honom iklädd sitt fina skyddstäcke.

Nu har jag bara det svåra arbetet kvar, att få honom att apportera....

Idag ska jag lägga ett spår till honom för första gången. Ett roligt godisfyllt spår, med en boll på slutet. Hoppas att han tycker det år roligt också.

Lite bilder

Ville poserar

Vilken fin höstdag det är idag. Jag tog med mig ena av alla kameror ut idag för att försöka få lite bilder av Ville, men det är inte lätt. De flesta är bara svansspetsen eller bakdelen. Han är inte stilla många sekunder och kameran behöver lite tid på sig efter det att jag tryckt.

Igor med bandage

Det är inte lätt att ha skor/stövlar på Igor. Han är en mästare att sparka bort skon när han rör sig i skogen. En sko har vi tappat idag, du kan inte ana så många svampar som liknar en hundsko när man går varv efter varv i skogen och letar och våra hundar som är så duktiga på att söka skulle man tro kunde hitta en ynklig liten sko, men inte, så det var bara att inhandla en ny. Inne försöker vi klara oss utan tratt och det går faktiskt ganska bra med strumpa på, han har inte tagit bort dem, fast en gång slickade han igenom den också. Skadan har gjort att jag har fått en återanvändning av alla udda strupor som finns i huset. Nästan varje gång jag tvättar blir det omaka par som kommer ut ur tvättmaskinen, fråga mig inte varför, det blir bara så.

Utifrån dessa omständigheter blev det inget sök idag och inte så mycket agility i morgon heller. Igor kommer att bli riktigt jobbig om han ska gå koppelpromenader framöver.

I morse tog jag fram en kamera och försökte få lite kort på Ville. Det känns nästan omöjligt. När kameran väl tar sin bild, ja då är Ville på väg bort, så mest blir det sneda fula bilder på den lilla hunden eller en flyende rumpa. Igor däremot försöker få allt utrymme framför kameran, sitter stilla, inväntar order och visar upp sig. Jag undrar på vilken kurs han lärde sig allt detta.
I morgon ska jag försöka visa några Villebilder.

Nåndag

Bilder från mobilen, inte så skarpa och Ville på väg åt sitt eget håll. Det finns bara en linslus i familjen, kan det vara Igor!

Jag har infört en ny dag i min vecka, måndag, tisdag onsdag, nåndag...

Jag säger nästan varje dag att nåndag ska jag göra det och det. Nåndag är min bästa dag för den blir nästan aldrig av, men när jag har gjort det jag skulle göra på nåndag då känns det som jag har varit väldigt, väldigt duktig. I dag har det redan varit en sån nåndag. Jag har tvättat sängöverkastet som ska vara i gästsängen, på det ligger Jizza varje natt och det är ganska äkligt just nu. Nåndag var också den dagen då jag bestämde mig för att tömma tvättstugan på ren tvätt och en annan nåndag var när jag flisade kvistar i flismaskinen och sedan faktiskt också tog bort fliset som låg i en utspridd hög på uppfarten här hemma. Det hade väl inte blivit gjort om inte Denirosaurusen och Ville tyckt att det var en riktigt rolig tummelplats och den höga högen förvandlades till en platt och utspridd hög. De två små gossarna hade också försett gräset med ett par hål som jag nu kunde fylla igen med fliset. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Idag i skogen blev det ett litet slagsmål, Mekis Fenja och min Jizza hamnade i luven på varandra. När Meki blev arg på Fenja ville Jizza hjälpa henne att hålla ordning. Fenja fick ett par sår på nosen osh hur Jizza ser ut upptäcker jag väl på nåndag när jag ska klippa av henne pälsen. Det är verkligen dags nu, hon ser förskräcklig ut.

Jag läste på Magdas blogg att Svante har fotbandage, det har vi med. Igor har också ett jack i en trampdyna. Han har sedan slickat på foten så att han lyckats slicka ner all päls så nu har han två hönstår, nakna och långa.

Lilla Ville är på väg in i son första könsmognad, nu ska han rida på alla tikar och han t o m morrat åt en hanhund som kom nära honom. Jag misstänker att det blir tuffare tag med honom än med Igor.

I går var det spårtävlingar på klubben, då kom det fram två som undrade vad Ville var för sorts hund (det är inte första gången) När jag berättade att han var en aussie blev de som så många andra förvånade över att han är svart. Det visade sig att de var från Krokom och visste vem Villes uppfödare Stina var och sa att hon var en duktig tjej. Så kul, jag som inte ens har träffat min uppfödare. Hoppas att

hon kommer till Stockholm någon gång så att vi kan ses.

Min make G har varit på sjukhus, liksom min son A den ena i Stockholm och den andra i Ålösund i Norge och båda blir utskrivna idag så nu kan vi se framåt igen.

Nu startar träningssäsongen

Det känns skönt när jag beslutat att inte tävla mer den här säsongen. Det har faktiskt gett mig ny inspiration till roligare träning. Igår gjorde jag ett uppletande med hundarna på mycket länge. Jag känner till och med för att lägga ett par korta spår till de båda unga hundarna. På måndagskvällens träning nötte vi lite på fotgåendet samtidigt som vi nu börjar jobba med treans och elitens moment med Igor.

Vår agilitysatsning med Igor blir nog inte så långvarig. Det är svårt, mycket svårt att kunna föra hunden rätt runt hindren. jag kommer nog mest att använda dem som rolig aktivering och som avbrott i annan träning.

För ville söker jag nu en lydnadskurs. det känns bra att ha ett veckomål att träna emot. jag är av naturen ganska lat så en morot och ett krav gör det lättare att komma igång med hans träning. Det finns så mycket att göra som jag borde ha gjort för länge sedan med honom. Träna föremålsintresse, apporten, allt det som jag vet att jag måste göra men som jag av någon underlig anledning inte prioriterar. Kan det vara så det som jag vet kommer att bli svårt, det blundar jag för. Jag är som åsnan Ior, jag sticker näsan i sanden för svårigheter och tar tag i det som lätt ger framgång. Jag hoppas att det finns fler där ute som är som jag.

Lydnadsstävling med förhinder

I lördags tävlade Igor och jag en lydnadstvåa. Det gick uselt. Redan innan tävlingen försvann förutsättningarna för oss. Vi träffade en söt Aussietik som Igor direkt ville krama och visa att han är en stor pojke nu. Därefter såg han inget annat än en Aussieflicka. Inte ens köttbullar kunde vända blicken till något annat. Vi drog startnummer 1 och den söta Aussieflickan startnummer 2. Så roligt kan det bli!
Platsliggning: 9, pip under hela tiden och blicken koncetrerat på flicka nummer två. När momentet var klart sprang han fram till henne slog benen om hennes rygg och sa nu är du min! Domare och tävlingsledare kom fram för att förhindra en parning. Domaren frågade om hon löpte, men enligt matte var tiken skendräktig.
Fritt följ: 7, koncentration på tiken som tränades strax utanför planen med ojämn positiion som föjd, satte sig inte vid en halt, och naturligtvis dk av matte som var ganska frustrerad.
Läggande: 8, det tackar vi för , det är säkert vårt högsta poäng någonsin i det momentet.
Inkallande med ställande: 7, segt ställande, riktigt segt enligt min mening.
Rutan: 0, går mot tävlingsledaren, han såg överhuvudtaget inte mot rutan.
Apportering: 7, riktigt snyggt fram till mig där släpper han rapporten.
Hopp: 8, gnäller enligt domaren
Fjärrdirigering: 0, reser sig vid första växlingen och börjar gå mot mig.
Helhet:6, tycker nästan det var högt för han var totalt okoncentrerad

Detta blev 115 poäng och nu är vår tävlingssäsong slut för i år. Nu ska vi sikta in oss på nästa år och då hoppas jag att det märks att Igor har blivit ett år äldre.

Det som var bra i Södertälje var att det var skott både från ett MH på klubben och från båda skytteklubbarna som ligger alldeles bredvid och båda hundarna klarade skotten riktigt bra. Igor fick till och med skott under platsliggningen och under fria följet som han inte brydde sig om och lilla Ville var ganska nära när de sköt på MHt. Han stannade till tittade på mig men när han inte fick någon reaktion fortsatte han framåt relativt oberörd. Duktigt gosse.

I går träffade vi Tomas Molin igen. Jag pratade med honom om Villes skällande och Tomas tyckte att jag ska börja säga nej och visa att det är ett oönskat beteende.
Med Igor tränade vi inkallning med ställande och läggande och sen var tiden slut.

Äntligen uppflyttad!

Åh vad jag har fått slita för detta och inte trodde jag att det skulle gå vägen denhär gången heller.
Jag drog nr 7 sista startande i tävlingen. Alla kommer tillbaka glada över att söket har gått bra men när vi kommer ut i skogen tycker jag att allt börjar fel. Igor går ut bra, men sedan går han framåt i rutan, söker vänder bakåt och efter en stund hittar han figgen. När han är tillbaka till med rullen i munnen löser halsbandet ut och jag strular innan jag får på honom det igen. Då vill han inte gå ut på påvis, efter ett par kommenderingar sticker han i allafall i väg. Andra figgen tar han direkt, vindar upp och springer till figgen. Vill inte gå ut på påviset, samma sak som föregående slag. Resultatet för sökarbetet ger 7,5/8 poäng. Det räcker till uppflyttning om resten går bra men det gick det inte!

Budföring 0/0 Precis som förra gången vi tävlade sprang han ut 3-4 meter återvänder och springer sedan på nästa kommando. Varför gör han aldrig så på träning? Det kan inte vara för att det är okända mottagare för han gillade verkligen mottagaren i går.

Linförighet: 6,5/7 Sätter sig inte på första halten, hoppar vid språnget.
Framförgående: 5/5 Nosar, vänder sig om, saktar farten. Helt enkelt dåligt.
Platsläggande: 0/0 Står när jag vänder mig om. Har alddrig tidigare hänt.!
Inkallande: 9,5/9
Apportering: 7/6 tuggar, gör ett extra varv, vill inte sätta sig, samma sak på förra tävlingen, men har aldrig gjort så på träning.
Hopp över hinder: 10/10 kan väl lugnt säga att det var hoppet som räddade oss denhär gången.
Platsläggande: 10/10

Ville ljudterrorist

I går kväll när jag höll kurs på klubben fick hundarna vara hemma med G. Det var oacceptabelt enligt Ville som alltid vill, vill vill vara med sin matte. Jo, då satte han i gång med att yla, högt, högt och hjärtskärande. Efter så där 5 minuter föll Jizza in i låten och sedan Igor. Stackars husse.
Så småningom fick husse Igor till sig och fick slut på låten från de två stora men Ville fortsatte. Hur länge var jag borta, två timmar. Inte nog med ylandet. En bordstablett, märke IKEA smulades söner och Igors senaste tävlingsprotokoll som låg på vardagsrumsbordet. Visserligen blev han bara godkänd så det må var hänt, men jag brukar faktiskt spara våra resultat, även om de är dåliga.

Skällandet på människor vi möter på promenader fortsätter, undrar hur jag ska komma åt det.
Idag lyfte den lilla gossen på benet för första gången, han kissade också inne vilket jag hoppas var för sista gången.

Igor tränar vi så smått på treans moment nu och jag ser framför mig ett stort stort problem med läggandet under inkallning. han har ju inget bra läggande ens under gång så hur ska det bli på avstånd. Jag har inte bråttom vi ska inte tävla förrän till våren så förhoppningsvis ska lösa den nyckeln också.

I kväll är det Agility, som vi har tränat för lite, aja baja.