Sökrulle

Nu har Harry tagit sökrullen och sprungit med den till mig och sprungit på påvis. Det gick fast jag trodde ett tag att jag inte skulle få honom att ta lösrullen. en liten övning hemma i hallen i morse innan vi åkte till sökskogen räckte för att han skulle förstå att det var det som skulle göras för att korven skulle levereras. Jätteskoj. Ha verkar liksom Igor gilla söket riktigt mycket.
Annars håller han på att bli ganska olydig den lilla, han testar gränser och gör de andra hundarna vansigga med sitt gläfsande och bitande.
Igor håller på att bli en mästare på kryp, metoden vi fick hos Anne i torsdags har han annammat till fullo, och vad snyggt han kan krypa, än så länge mot mig men vi ska nog kunna få det till ett sidan kryp så småningom. Nu ska vi anmäla oss till söket på SSBK kring första maj.
Sökskogen idag var en snöblandad vattensörja, det är inte roligt att trava runt i skogen när vädret är soom det är, men en liten stund mitt på dagen idag lyckades solen tränga igenom diset och genast blev det mycket varmare och det kändes som alla i sökgänget blev lite gladare.
I vårt sökgäng som, när vi startade det i höstas bestod av idel unga hundar, har idag blivt ett gäng riktigt duktiga hundar som utvecklas för varje vecka. Det är så roligt att se att alla hundar tycker att detta är kul och det verkar faktiskt som deras mattar tycker det också. Idag är det ett gäng på ca tio ekipage som kommer varje söndag. Nu ska alla peppas till att få tävlingslydnaden också så att vi om ett år har många nya sökhundar i Tyresö.

Vem vet bäst?

I kväll har Harry och jag haft vår första kamp här i livet. Harry tyckte att han skulle bestämma hur och att de andra hundarna skulle leka och med skall och utfall skulle han ha det han ville. Oj vilken cirkus vi har haft, Harry har bitit mig, skällt ut mig och när jag inte har låtit honom göra det han hade bestämt har han blivit ännu mera arg på mig, så nu har jag alla riv och bitmärken av tänder som jag har skrutit med att jag inte har haft tidigare.
Igor tyckte att hela cirkusen var fruktansvärd, för han har aldrig trotsat sin matte, och han försökte hela tiden vara mig till lags under tiden det hela pågick.
Nu sover den lille vid mina fötter, han gav upp till slut när han insåg att jag inte skulle låta honom få som han ville. Skönt, så var det har avklarat utan en massa nej men med ett klart besked från min sida att jag varken tolererade bett eller skall eller utfall utan avkoppling.

Anne träning

Idag var Meki, Karin och jag till Anne igen. Det är så roligt att träffa henne för det känns så rätt med de råd som hon ger. Med en rejäl förkylning i huvudet hade jag visserligen lite svårt att hålla rätt på all information men något har säkert fastnar. Varje sådan här träning visar också hur nödvändigt det är att mann har en träningsgrupp och att man kan träna så tävlingsmässigt som möjligt.
Jag tragglade med mina två "segproppar", rutan och fjärrens ställande och med Annes stöd utvecklades momenten idag. Jag fick en nystart och jag kunde flytta mig bakåt utan att han gick fram till mig. Hurra! Vi tog också upp krypet som känns som det börjar hitta sina former. Om någon vecka kan det vara riktigt bra.
Harry fick inte vara med, han fick vänta i bilen, i morgon ska han få komma ut på planen när vi har fredagsträning. Då sak vi nöta lite extra på sitt och ligg kvar.
Harry har nu börjat tappa sina vassa små piggar och nya fina tänder kommer direkt upp i luckorna. Öronen fladdrar åt alla håll och den nya pälsen som kommer ser rätt tufsig ut, han är ganska söt just nu, faktiskt sötast av alla.

Valpkursen

I går var så dags igen, i nysnö och blåst och kyla, men vad gör väl det när det är så kul! Tänk att det är så nödvändigt att få den lilla sparken i baken som man får när man går på kurs, motivationen stiger, det är kul med hund, fast vädret säger nej!

Kvällens moment var sitt kvar, ligg och ligg kvar. Vad är det för liten tandlös skruttpojke jag har, aldrig har jag testat sitt kvar eller ligg kvar och där ligger han i snön och blötan, tittar på mig och gör precis det som jag vill. Vilken kontakt och vad nöjd han såg ut! Kan det vara korven som var belöning i går. Ännu har vi inte lagt något ord för läggande men nu ska det bli för jag tror att han börjar begripa vad som krävs nu.

Valparna får ju leka en stund under kursen, vad jag tycker att han har mognat och vuxit på bara en vecka. Han leker nu med mycket stadigare ben och börjar visa tendenser till morrning och lite kraftfullare tag i leken.

Nu börjar han få lite vuxenpäls också den lilla ulltotten.

I går fick Harry sin första rabiesspruta, min veterinärklinik vill inte ge den samtidigt med övrig vaccination så nu var det dags. Den aktuella vikten är 12,5 kg. Igor var medhan också, hans vikt var 25 kg. Nu känns han riktigt fin och i bra hull igen. Att ha båda pojkarna med sig in bland folk är inte lätt, båda vill, vara först med att hälsa och båda vill hälsa lika högt upp i anskiktet och leverera blöta pussar till alla som vi möter.

Fårträff

I går var vi hos Tina och hälsade på fåren igen. Nu fick jag vara ensam i hagen med Harry och fyra får och det var inte så lätta att få dem att röra sig dit jag ville. Harry hängde mest i mina bakben och tyckte nog att de var ganska stora. Några gånger fick jag honom på andra sidan skocken och då satte han sig ner, tittade på fåren och funderade på hur han skulle lösa problemet och kunna komma till mig.
I två omgångar gjorde vi övningen, jag kan inte säga att jag ser så något stort intresse hos honom, men inte heller ointresse, alldeles på slutet andra omgången tyckte jag nog att han fokuserde rätt aktivt på dem. Vi ger inte upp, Tina har lovat att vi får återkomma och hon tycker att han beter sig precis som man kan förvänta sig, så det är bra.
Nu blir jag så sugen att få testa Igor lite mer på får också. Jag är övertygad om att han är duktig om han bara får chansen. Tina har lovat att jag ska få testa på Ingrids får och att hon är med som instruktör.
Jag hoppas ju fortfarande att jag ska kunna få valla mer med Emmas och Fridas får när lammning och sådant är över.

I går kväll tränade vi i ett ridhus, en av våra klubbkamrater hade hyrt Farsta ridhus mellan 18-20. Det var en ny upplevelse, jag trodde att Igor skulle vara okoncentrearad och bara leta hästbajs, men det var han inte, i två timmar tränade vi treans och elitens moment. Men fy, vad det är träligt, jag tycker inte att vi kommer framåt, vi traglar med med rutan och fjärren och inkallningen med ställande och läggande och som vanligt när jag inte riktigt vet hur jag ska bedöma insatsen blir Igor osäker och får svårt att prestera. Jag behöver ha en tränare bakom ryggen hela tiden som säger till mig när jag gör galna saker.
Mitt i träningen fick vi en kaffepaus för Carin och Hasse hade tagit med sig kaffe och kakor till oss alla, tänk vad omtänksamma människor det finns.
Harry fick vara hemma för jag tyckte att det räckte med vallningsträning för honom igår.
Nu ska vi ut i sökskogen och då ska både Harry och Igor få vara med.

Jag har läst lite om de andra valparnas olydnad och jag har ännu så länge haft en väldig tur, här är det mest tillåtna saker som har blivit föremål för förstöring och ännu så tycker jag att han håller bra kontakt med mig när vi är ute i skogen, men idag när vi gick ur bilen här hemma på tomten tyckte han att han skulle gå på egna äventyr till grannarna och det är inte så bra för just den grannen gillar inte hundar på tomten, så nu får vi ta tag i lite förbudsträning, för det har vi inte gjort ännu. Hittills har jag bara kunnat avleda honom och bryta det han hållit på med.

Några bilder på 15 veckors Harry

En olycklig morgonpuss

Så var det min tur att besöka sjukhuset! I morse när Harry ställde sig upp mot mig och min säng råkade han få tassen in i mitt öga. Det rev till riktigt bra kan jag meddela. Jag förstod ganska snart att jag troligtvis fått en repa på hornhinnan och det bekräftade man också på ögonakuten senare på dagen. Nu har jag fått antibiotika att droppa i ögat några dagar och sedan ska skadan vara läkt, men jag får räkna med att det kan göra ont i natt och i morgon ännu.
Harrys tass har i alla fall läkt. Idag har han sprungit utan sko och jag tycker att det ser ut som såret gått ihop riktigt fint.
På valpkursen i går kväll var det snöblandad vattensörja som vi vadade i. På programmet stod lek, belöningslek, kontaktövningar, sitt och avslappning. Precis det jag hade förväntat mig att vi skulle få träna på. Jag känner att jag har tränat för lite med den lilla. Nu måste jag ta tag i båda hundarnas träning och det ska säkert gå bra bara snön och vattnet försvinner, för nu är det verkligen hemskt. Skogen i morsen var som en skridskobana förutom att den också var täkt med vatten.
Inte blir det något sök i morgon heller, jag vill gärna ha två fungerande ögon i skogen. Nu är hundarna skogstokiga som ett resultat av att jag inte har orkat sysselsätta dem i eftermiddag.

Äntligen lite vårlikt

Det blev ingen vallning i lördags, tyvärr. I fredags kväll märkte jag att Harry skurit upp sin ena främre trampdyna, så i stället blev det djuraffären för att köpa en sko och till vännen Karin för att få en låna en tratt av lite lämpligare storlek än de som fanns här hemma. Som tur är verkar såret vara ytligt och redan i går kändes det som det håller på att läka ihop. Nu har han bara sko när vi är ute på promenader och såret har inte gått upp. Han slickar inte heller på tassen så redan i går kunde jag befria honom från tratten.
Jag har anmält båda Aussiepojkarna till utställning i Katrineholm i maj. Det är katrineholms BK som anordnar den. Igor har jag också anmält till Västerås i april, men de tar inte emot valpar så därför får Harry vänta på sin debut i ringen.
Det blev inget sök i går heller eftersom jag behövde låta Harry vila, men idag är det valpkurs och den ska vi inte missa.
Igår var det riktigt vårlikt och likaså idag, solen skiner och den värmer gott. Nu hoppas vi på många soldagar så att snön och blötan snabbt försvinner.

Usch för snön

Just när jag trodde att det skulle bli vår på allvar kom bakslaget och det var inte måttligt heller. Precis som de flesta vill jag inte ha snön nu, nu ska det var vår, men så här är ju våren, ena dagen hit och andra dagen dit.

För mig resulterar detta i att det inte blir någon hundträning alls, det räcker för mig att pulsa i skogen och låta hundarna rasa. Hur kan man göra ett fotgående när man endera halkar fram som en bambi på hal is eller lyfter fötterna till knäna för att inte trilla av motståndet som snön ger? Förresten kan jag nog inte se ut som en bambi heller, den tiden är för länge sedan förbi.

I går startade jag en grundkurs på klubben, endast fem deltagare och med Anna som hjälpinstuktör tror jag att det här blir en riktigt rolig kurs. Hoppas att vi kan ge deltagarna det stöd och den stimulans de behöver för att få en bra start till ett riktigt bra hundliv. Det är dessutom en grupp hundvana deltagare, vilket betyder att vi kan få utbyte av varandra.

I kväll startar Harrys valpkurs, första gången utan hund men det ska bli roligt att gå för nya instruktörer som jag vet arbetar med trevliga metoder. Det är verkligen nödvändingt att vi kommer igång med en kurs Harry och jag, han är ganska självständig och det resulterar i att han inte alls är så fokuserad på mig som Igor är och var i samma ålder. Harry har dessutom Igor som en stor förebild och det Igor gör, gör också Harry. Som exempel kan det vara så att en inkallning av Harry resulterar i att han stannar upp och tittar på mig, Igor som hör att jag kallar in Harry kommer som ett skott och då kommer också Harry. Det blir alltså inkallning via Igor.

I dag skulle vi ha träffat Anne Dahlin igen men tyvärr blev hon sjuk, jag hade samlat ett par frågor som jag ville ha svar på, bla krypet, jag blir frustrerad, det går för fort för Igor och när det går för fort reser han sig upp. Annars kämpar vi på med enskilda moment som inte fungerar, när det blir snöfritt vill jag börja koppla moment så att jag kan få jobba lite mer med uthållighet och att han ska få en blid av hur momenten ska kedjas. Det känns som en start i trean är långt borta ännu.

Söksöndag

Idag har vi tränat sök, både Harry och Igor. Idag lyckades Igor göra det han skulle, nämligen leverera sökrulle vid rätt tillfälle. Harry fick pröva på att leverera lösrulle och det var inte så himla kul, det var mycket roligare att vara hos figgarna och bli klappad och få pussa lite på alla sittande människor bakom träden i skogen. Så rullen får vi jobba med igen.
Efter söket gjorde vi ett uppletande tillsammans med Carin och två vättar. Igor tyckte att alla föremål var hans, sen spelade det ingen roll vem som stod vid uppletanderutan. Två gånger lyckades ha ta sig ur kopplet och sprang och hämtade föremålen fast det var någon annans tur.
Nu klarade han för övrigt tre föremål riktigt bra. Harry han hittade också sina saker, men han ville helst behålla dem och ville inte byta dem mot någon liten frolla.
Vi hade en riktigt trevlig dag i skogen

Kul och mindre kul!

I går var det sökdag, det kunde ha varit roligare. Blött i skogen med blöt nysnö och en Igor som överraskar på ett icke positivt sätt. Jag hade planerat vad vi skulle göra, jag hade verkligen försökt tänka på vad som har varit mindre bra de senaste gångerna vi tränat, två slag, tre tomslag och tre figgar på slutet, med fast rulle eftersom han slarvar och släpper lösrullarna en bit i från stigen på ingångarna, så skulle det bli. Tji fick jag. Jag skickar Igor han går inte rakt, jag ropar tillbaka honom och då vänder han och tar rullen i munnen, jag såg hur han gjorde det. Jag skickar igen, ut lika snett, jag låter honom gå och när jag ropar tillbaka honom kommer han med rullen i munnen. Nu blir jag arg, Igor låg och Nu blir det time out!! medan jag funderar på vad jag ska göra. Figgen som ligger ute har ingen lösrulle så jag tar in honom i banan igen, skickar, och han går fram till figuranten men lyckas inte ta rullen som jag spänt upp för stramt. Han kommer in utan rulle men får gå på påvis och sedan får han ett skick till med lösrulle och därefter avslutar jag, för känner att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig vidare.
Lill-skrutt Harry fick också fyra hittaskick som gick bra, snart ska vi introducera lösrulle till honom också.
Idag har Harry fått testa på får i lugn och trevlig takt. Första vändan inne hos fåren var han mer intresserad av det fåren lämnat efter sig men andra gången hade han fokus på fåren. Han är bra liten bland de stora får. Om 14 dagar ska vi göra om besöket hos Tina, men innan dess hoppas jag att vi ska ha kunnat besöka Fridas och Emmas får någon gång.

I morgon får det bli lite lydnad, hoppas att det går bättre.

Får

Idag åkte för att hälsa på Fridas och Emmas får och vilken tur vi hade, Frida var där och vi fick gå in i fårhagen till djuren.
Igor skulle fram till dem, drog, var helt vild och helt fokuserad på fåren. Jag sprang som en tung kossa bakom hållandes i snöret. Instinkter har han verkligen! Nu känns det som han verkligen borde få pröva att jobba med det han är ämnad för, men det är ju svårt att få till får.
Harry sprang med Igor, han visade ingen rädsla för fåren men han var inte heller särskilt intresserad av dem. Däremot var han väldigt intresserad av det fåren hade lämnat ifrån sig i form av små svarta kluttar i snön.
När matte var helt slut fick Harry en lekstund med Itchi i fårhagen. Hela tiden medan vi var där hade Igor full koll på fåren, han stuntade till och med i Frida som han annars så gärna vill hälsa på.