En stund vid stranden

I dag har jag haft en kalv på grönbete, så känns det nästan. Vi åkte för att träffa Karin med västgötar vid Trintorps badstrand på förmiddagen. Ännu så länge kan man njuta av badet tillsammans med hundarna för människobadarna hade inte anlänt.
Tokfest sa mina hundar, vatten, sand, västgötar, kan det bli bättre. Igor hade verkligen tokfnatt, han sprang och sprang och sprang, fram och tillbaka, upp ur vattnet, i vattnet och bland våra ben, alla hade vi ett extra lager med sand med oss därifrån. Jag undrar hur det kändes under Karins gips.

Karins västgötar verkar förståss inte hela tiden njuta av Igors framfart, men jag tror att de också blir lite stimulerade av hans intensiva aktivitet.

Väl hemma igen har en lukt av blöta hundar spridit sig i huset, men vad gör väl det, jag inbillar mig att hundarna hade minst lika trevligt som jag.

Dagar av vila

Igor har haft några dagar av någon mystisk sjukdom. Han har kräkts osmält mat långt efter det att han intagit sin måltid. Jag har inte sett hela måltiderna komma upp men han kan naturligtvis ha kräkts ute i trädgården. Han har inte verkat påverkad på något sätt, men en viss oro får man ju alltid när djuren inte mår bra. Nu tror jag i alla fall att han mår bättre igen. I dag har han haft vanlig matlust och har sprungit i mina fötter precis som vanligt.
Igor har blivit van att han jämt får följa med mig, i stort sätt vart jag än går. Han ligger i bilen och väntar när jag handlar eller är med på promenader när jag går ut. Nu kommer en tid som han inte alls förstår, jag vill inte alltid att han ska följa med när jag åker iväg eftersom det snabbt blir för varmt i bilen och det går inte alltid att ha bakdörren helt öppen när man lämnar bilen. Det finns en stöldrisk av hundarna och tänk om de skulle vara borta när man kommer ut från affären. Det skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Blickarna jag får från Igor när han får kommandot "hemma" är så sorgligt för han visar hela han, att livet är så orättvist och han har minsann inte förtjänat något så hemskt som att stanna hemma. det hjälper inte att han har sällskap av Jizza eller av husse, det är mate han vill följa med.
Nu ska vi åka till Södra för en liten träningsomgång, det behövs för nu har det inte blivit någon träning på några dagar.

Fredagsträning

Så var det då fredag, en klämfredag, som jag inte längre påverkas av, mina dagar är i stort sett likadana oberoende av om det är helgdag eller inte. Lite fest var det ändå igår, för vi hade ungdomar hemma och startade grillen för första gången i år. Det var härligt.
En liten takeställare om var träningen ligger just nu.

Fotgåendet, ja där har vi nu börjat med extern belöning och mest starter och positionsträning. Idag tyckte jag att det gick ovanligt bra. Vi kanske är på rätt väg, det är kul att träna igen.

I dag fick jag ett nytt tips till rutan träning, att lära hunden att passera alla koner innan den vänder upp igen och att lägga flera koner så att det blir en riktigt lång korridor av koner som ska passeras innan stoppet kommer. Det låter som det skulle kunna var en bra ide för Igor. Vi har redan börjat en variant av detta för nu får springa genom rutan och få sin belöning en bra bit bakom. Det är bara att traggla vidare.
Metallapporten är en egen liten visa, han tar den, springer några steg och släpper, han kan inte sätta sig med apporten i munnen, då börjar den skallra mellan tänderna. Vi jobbar på med längre hållanden och försök till sättande i olika omgångar. Idag körde vi ettans apportering som en variant med metallen.
Inkallning med ställande och läggande, boll bakom, springer långsamt ut, stannar nu ganska säkert på ställandet, fortsätter jag med inkallning till läggande går det väldigt sakta och läggandet blir riktigt segt. Det känns osäkert fortfarande.
I fjärrdirigeringen når vi inga framsteg, jag kan inte flytta mig bakåt, då gör han inga byten, måste klura mera.
Hopp-apport, känns som åtminstone ett moment sitter riktigt bra, idag gick det för en 10.
Vittringsapporteringen går oftast ganska bra, det känns som om han har kläm på vilken pinne som ska levereras, men det behövs mängdträning.
Det är en bra bit kvar till tävling, men nu kan jag i allafall se ett mål framför mig.

Sökonsdag

Nu börjar allt bli som förr igen, söket är tillbaka efter den lååånga, lååånga vintern. I dag var vi alla i vårt gamla sökgäng utom Karin som sitter hemma med sitt gipsade ben. Det kändes faktiskt lite tomt idag. Våra hundar var så duktiga, alla gjorde vad vi förväntade oss av dem, och figgarna gjorde också vad som förväntades av dem. Vi avslutade t o m med en liten pratstund, vilket vi inte brukar hinna med. Nu ska flera tävla coh jag skulle också vilja tävla och lämna lägresöket bakom mig, men jag vet att vi inte kommer attt få tillräckligt med poäng på lydnaden utan platsliggning, så jag avstår från att tävla. Men avundsjuk kommer jag att bli om de andra nu blir uppflyttade till högre och jag får kvarsittning. Samtidigt kommer jag att bli jätteglad och stolt för deras skull för hundarna och förarna är duktiga och väl värda en uppflyttning.
Idag skiner solen och det är nästan varmt, för första gången har vi kunnat vara i skogen utan ytterplagg, så nu är barren ännu längre in på kroppen än vanligt.
Det är torrt i skogen, tänk att den djupa snön kunde försvinna så fort, nu är det bara på hundängen som de stora snöbergen är kvar. Jag har slagit vad med mig själv om att de inte kommer att vara borta till midsommar. Om jag vinner vadet, vad får jag då. Det ska jag besluta så småningom.

Börja om från början, börja om på nytt

Ja så är det nu hos oss, igår bestämde jag mig för att börja om med fotgåendet igen, det måste bara bli bättre, lilla skruttpojken kan inte tillåtas att driva framåt hela tiden. Jag snubblar i hans fötter. Precis som med rutan har han hittat en alldeles egen nivå för fotgåendet. Idag på måndags träning fick så hjälp med att klicka starter och på-ställetövningar coh det ska vi nu hålla på med några dagar tills vi är överens om var man ska stå/starta vid fotgåendet.
I förmiddags var det 6 grader varmt och regn, hur kul är det, jag önskar att vi snart får lite värme i Stockholmstrakten. G säger att det är en fördel, den skira våren blir mycket längre och mer utdragen, men nu vill jag ha lite mer värme i alla fall. Ni får alla påminna mig om vad jag har sagt idag när jag klagar över värmen i sommar.

En så seg vår

Varför blir det aldrig riktig vår, en sådan där solen värmer och man kan klä av sig och se fram emot sommaren. Snart börjar jag tro att sommaren blir kall precis som vintern och våren.
Vi försöker träna, men det känns nästan mer som kräftgång och jag är övertygad om att det beror på mig själv. Jag har så många dubbelkommandon i mig så att hundstackaren inte kan förstå vad som är rätt eller fel. Vi tränar moment och moment och moment och någon gång ska jag förhoppningsvis se resultat. Några ser mer lovande ut än andra, vittringsapproteringen tex den går ganska bra, de allra flesta gångerna tar han rätt pinne, inkallning med ställande och läggande (vågar nästan inte säga det) börjar fungera, fastän långsamt, likaså metallapporteringen, men rutan den blir bara värre, hur ska jag få honom att förstå att det han tycker är rutan, inte är det jag tycker är rutan.
Vi har haft en lång period av ett fruktansvärt pälsfällande och än är det inte slut, inomhus har vi en gråvit matta av lösa Igorhår, om man bortser från dem som sitter på våra kläder. En liten vänlig strykning längs benen innebär en ny stil på byxorna, mes liknande en mohairmatta. Jag hoppas att det snart tar slut.
Nu ska husvagnen ställas i ordning för snart ska det bli husvagnsturer igen. Jag ser fram emot dem. De ger en avkopplig från det vanliga livet.