Årsbokslut

Nu är det årets näst sista dag, så jag ska försöka mig på en liten sammanfattning av vad som hänt i vårt hundliv det här året.
Det har blivit sparsamt tävlande, mycket mer sparsamt än jag hade planerat när året började, men så kan det bli. Igor tävlade tre lägre söktävlingar på våren, två med godkänt resultat och en tredje gång var han sjuk och kräktes i bilen när vi kom tillbaka från sökpasset. Sökarbetet har gått bra och lydnaden riktigt hyfsat bra också, men tyvärr har jag känt mig tvungen att avstå platsliggning och budföring eftersom Igor reagerar på skotten. Men det ska vi försöka åtgärda med skotträning för jag vill så gärna komma vidare i bruksarbetet med honom.
I lydnadsmomenten har Igor inte utvecklats som jag hoppades, troligtvis har vi tränat för lite och kanske inte riktigt fått till det för han har inte blivit klar att tävla trean under året som gått. Nu har jag också bestämt mig att han ska vara färdig innan vi försöker oss på trean för den är helt klart mycket mer krävande än tvåan.
Under året har Igor också ställts ut några gånger, han har fått ett Cert, varit BIM, blev 4 bästa hanhund på Stora Stockholm och missade Certet med en hund, vilket han har gjort ytterligare två gånger under sin livsstid. Jag har nu skämtsamt börjat kalla honom för den eviga tvåan. Helt klart har också handlingen betydelse för hur han placeras, så jag tackar alla duktiga handlers som har hjälpt oss till de framgångar vi haft.
I februari kom lilla Harry till oss. En liten svart aussiegosse som har tagit en stor plats i vårt hundliv. Inte bara för att han är söt utan framför allt för att han tar för sig. Allt går bara SÅ FORT i hans liv. Osäker är han, vilket han ger uttryck för med utfall mot alla hundar framför allt när han är kopplad, så vi har mycket att arbeta med.
Vi har påbörjat en lydnadskurs och den fortsätter nu i januari, vi har tagit det lugnt med lydnaden och planerar att kunna starta i lydnadsettan i vår och ocskå starta appellsök under våren.
Det som har varit riktigt nytt under året är att vi har försökt hitta möjligheter att låta båda aussisarna valla. Vi har gått några kurser och det känns ganska bra, men svårt och helt klart behövs det regelbunden träning för att få igång vallningen, men det känns som hundarna mår ba av vallningen.
Gamla Jizza, som jag inte skriver så mycket om mår ganska bra för tillfället, inte så ont i lederna och verkar ganska glad. Hon promenerar och är nöjd med att få träffa sina hundkamrater.
På tal om hundkamrater, utan hundkamrater skulle jag vara en mycket sämre hundtränare än jag är. Det är definitivt roligast att träna hund när man kan göra det tillsammans med andra.
Tack för att ni finns!!!

Träffat får

Idag har vi vallat lite grann, med både Harry och Igor. Jag tycker att det gick ganska bra för båda grabbarna. Lite annorlunda var det än att valla i Almunge, för de här fåren var inte lika lugna som de var däruppe. Konsekvensen av det blev att jag allt som oftast stod mitt i bland fåren och inte som en fåraherde, men skam den som ger sig, vi ska ta nya tag.
Varmt blev det, trots att det var flera minusgrader ute, men att pulsa i snön gjorde att det var lätt att hålla ångan uppe.
I eftermiddag har hundarna varit lugna, det märks så tydligt att de har fått använda flera sinnen än de har fått de senaste dagarna.
På tal om snön, idag har jag bara skottat en gång och då endast ca 5 cm snö och en plogvall på 30 cm. I går var det det dubbla coh en vall mot gatan som var knähög och mer än en meter bred. Inte ens snöslungan kunde ta sig igenom det hårda skrapet sm låg i vallen. Nu tycker jag att det inte behöver komma mer snö på ett tag.

God Jul

Vi önskar alla våra läsare en riktigt GOD JUL

Snön

Så kom den då äntligen, snön, den är både efterlängtad och oönskad på samma gång. En viss barnslig glädje känner jag fortfarande över det första snöfallet som ändrar vår jord så totalt. Från att ha varit mörkt, grått smutsigt, gamla löv och bar jord har nu landskapet förändrats till en homogen vit massa. Grenar som förut varit högt uppe på träden hänger nu nästan på marken och stigar som jag normalt vandrar på ger mig nu en kall och blöt massa i nacken. Det enda som jag inte gillar är vår backe, den är brant, hal och förskräcklig att skotta. Det hjälper nästan inte att jag har en utmärkt snöslunga, det är tungt ändå, men resultatet efter att man kört slungan är trevligt att se på. Det blir så skarpa fina kanter i snön.
Hundarna, framför allt Harry tycker att snön är härlig att plumsa i, det märks att de blir trötta fortare av motståndet som som snön ger och jag har plockat fram min Icebugs, de allra bästa skorna när det är snö, det är i princip omöjligt att halka i dem.
Den senaste tiden har hundarna dragit in massor av smuts men nu drar de istället in vatten och det är bättre, men det finns halkrisk inomhus på grund av hala golv.
I morgon startar dagen med snöslungning, det jag gjorde i förmiddags märks inte mer.

Tack Emma för handlingen på Stora Stockholm

Så var Igor ställd igen och missade certet med en hund igen. Jag undrar hur många gånger det har varit så, det är åtminstone tredje gången och två gånger bakom samma hund. Ibland hjälper det inte att ha en vacker hund och en bra handler. Det var rena rama turen att Emma fanns för det var ett fasligt springade i ringen igen. Jag hade aldrig fått honom placerad som fjärde bästa hanhund. Som sagt han missade certet med en hund och placerades 4. De båda första hundarna var fullcertade. I kritiken kan man inte läsa fram något negativt och det vet vi ju, han är söt, vår lilla fluffiga Igor.
I rasmontern köpte vi aussiekalendern så nu kan vi njuta av fina bilder också nästa år.

Dagarna rullar på

Nu känns det som dagarna bara rullar på, fast jag tycker att de är väldigt decemberkorta, men redan om en och en halv månad blir det märkbart ljusare.
Här har vi begränsningar i frihet för aussiepojkar både juniorer och äldre. De har tillsammans bestämt att de kan springa fram till hundar som kommer i skogen och vänder inte när jag ropar, så det innebär att nu har vi inga skogspromenader som jag har älskat så. I stället blir det koppelpromenader och lösspringning endast på öppna fält där jag kan ha koll på andra hundar och mina hundar inte behöver ha det. Dessutom ska jag försöka få in visselpipeträning som inkallning när det är lösdrift! Det går bra med de äldre för de kan visselpipan, men Harry tycker inte att vinsten är tillräckligt stor ännu för att han ska vända för pipan. Måste hitta bättre belöning.
Eftersom de inte har haft möjlighet att springa varje dag så blir det större krav på mig inomhus så nu börjar en träning av allmänlydnad och respekt som säkert hade behövts tidigare. Nu får de vänta på varndras tur och inte använda mig som språngbräda och hinder vid deras lekar med mig.
Så mycket annan träning har det inte blivit för tillfället.
I morgon är det Stora Stockholm som gäller för Igor som ska ställas ut. Nu är det bad och borstning som gäller.

Attitydträning i fårstallet

Igår var vi på Evallens kennel och jobbade med fåren hela dagen.
Attitydträning stod på menyn och det innebar att vi gick med våra hundar kopplade inne hos fåren i små boxar. Hundarnas uppgift vara att passera fåren lugnt utan att göra utfall mot dem. Det hände mycket under dagen med alla hundarna och också med deras förare. Alla fick vi bättre kontakt med våra hundar och hundarna kunde gå vid vår sida utan att spänna mot fåren.
I övningen ingick också att träna höger och vänster samt sakta. Faktiskt verkade det som hundarna började förstå orden när dagen gick mot sitt slut.
Målet vi ska träna mot är att hundarna går lösa vid sidan och bjuder fåren åt oss och vi följs åt som ett team inne i fållan.
I januari ska jag försöka åka tillbaka för fortsatt träning.
I dag har varit en stund på klubben. Harrys träning gick bra däremot inte Igors. Igår såg lilla Alva och då vill han vara med henne istället för med matte så jag gav upp.
I dag fyller Harry ett år!!!

Ihopkopplade hundar!

Idag hände det som inte får hända, mina hundar fastnade i varandra på ett riktigt otäckt sätt. Harry och Jizza lekte och plötsligt satt Jizza fast med tänderna i Harrys halsband, en svart lydnadslänk. Hundarna fick panik och nästan jag också. Ju mer Jizza försökte komma loss, desto mer drogs länken åt och Harry blev mer och mer panikslagen. Det gick inte att klippa av länken för den satt så tajt och det gick inte att dra den över huvudet, så det enda jag kunde göra var att försöka få ut den ur Jizzas mun där den satt bakom hörntänderna. Jag lyckades till slut och ett par små sår på hundarna blev resultatet.
Varför tar man då inte av halsbanden som man ska, det kan jag fråga mig efteråt, men det har varit så bekvämt att kunna ta tag i halsbandet när jag vill något, men nu åker de av igen. Aldrig mera en sådan här alldeles onödig olycka.

En konstig fredag

Det var ingen nere på klubben idag! Det var första gången på mycket länge som jag var ensam på klubben mellan 10 och 11 idag. Min träning gick ganska bra, Igor sprang till rutan och stannande på inkallningen, men höger och vänster dirigeringen gick inte så bra. Harry börjar bli duktig på läggande och ställande men fortfarnde med en hel del dk, men jag tar det så lugnt med hans träning.
Det som var riktigt tråkigt som vi fick besked om igår var att Harrys rabiesvaccinering inte har tagit. han hade bara 0,002 enheter i stället för 0,5 så nu måste vi göra om hela proceduren med ett annat vaccin och det tar ytterligare ett halvår innan vi kan få hans pass.

Promenad på golfbanan

När vintern kommer öppnas ett nytt alternativ för hundpromenad, att gå på golfbanan, så nu kan den också nyttjas till något bra för oss icke golfspelare. Några gånger de senaste veckorna har Karin och jag varit där med våra hundar och de har fått springa budföring/sökslag mellan oss medan vi har förflyttat oss framåt på stigen. Det var varit ansträngande men också roligt för hundarna.
I dag gick jag ensam och Igor gick hela tiden och vände sig mot parkeringen, han kunde inte koppla av och jag tror att han väntade på Karins bil. Tänk vilket minne de har de små liven.
Det som är bra med golfbanan alternativt att gå på öppna ängar är att man kan ha uppsikt över andra hundar och människor som är ute och går.
Under promenaden jobbade jag med Harrys inkallning, jag litar inte helt på att han kommer när jag kallar in honom, men det blir bättre och bättre. Jag vill så gärna att han ska bli som Igor som lyssanr på mig och kan gå lös i stort sätt i alla situationer.

Dagar som bara är

Nu har vi dagar som bara är, jag vet inte riktigt vad som händer men plötsligt har en vecka gått utan att jag har gjort allt det jag hade tänkt att jag skulle göra.
Veckan som gick var en konvalescentvecka. Harry gick med tratt och i koppel, hu så tråkigt och jobbigt det var när han väl började må bättre på andra dagen efter operationen. Det kanske hade kunnat var bra om vi hade fått koll på koppelhanteringen under tiden, men icke, här dras det i koppel minst lika myckat som tidigare. Harrys icke önskvärda beteende mot andra hundar har inte heller minskat och jag kan inte se när han är på väg, så jag har så svårt att parera tid, men jag ger mig inte, någongång ska vi klara detta också.
I dag har vi haft förmånen att få träna i ett ridhus, det är bra för det är en annorlunda miljö för både människor och hundar. Tack Karin med Snobben som ordnat detta för oss.
Det blev en bra träning med båda hundarna. Igår gick ett långt fritt följ under kommendering som i stort var bra, visst fanns det ett par tapp i vänstersvängarna men jag är riktigt nöjd med hans följsamhet. Nu hoppas jag att vi kommer igång med hans träning på allvar så att vi kan tävla åtminstone trean nästa vår.
Med Harry traglade vi grundmomenten, position, läggande och ställande med störning. Också han fick godkänt idag, fast han är en riktig virrpotta som måste ha koll på allt och alla.
I morgon blir det inget sök för oss, i helgen hade jag något som kanske vara en svinis light, jag är vaccinerad, och nu är jag i stort sätt återställd men har fortfarande lite värk i kroppen så jag ska ta det lite lugnt.

Vallning

Nu har vi varit på vallningsläger. Vilken upplevelse.
I fredags packade jag ner Igor och Harry i bilen och satte riktning mot Arlanda och sedan skogen för att till slut landa på Evallens kennel där Harrys uppfödare hade ordnat ett läger för sina valpköpare.
Jag börjar med vädret, regn, duggregn, regn, duggregn och ca 5 grader varmt och så var det klart.
På fredagskvällen fick i oss lite teori och på lördagmorgon var det upp till bevis. Alla hundar skötte sig fint, Eva tyckte att det var riktigt bra aussisar som var där.
Harry han var som en prins, gick bakom fåren som han aldrig gjort annat och jag lyckades få honom i rätt position. För att jag skulle bli säkrare i min roll som herde fick Harry jobba hela lördagen och först på söndag morgon fick Igor komma till fårhagen. Han var precis lika duktig som de andra hundarna, fast han är en uställningsaussie.
Det här ska jag fortsätta med, det är verkligen roligt att valla så jag vill hinna upp till Eva minst en gång till innan säsongen är slut så att inte alla kunskaper faller i glömska för oss alla.
I går lät jag kastrera Harry. Vad ynklig han var med tratten på sig under dagen, men redan idag verkar han hantera den riktigt bra, men de andra två tycker att han är ett monster när han kommer skramlande med tratten. Nu har vi några dagars konvalecens framför oss och det är kanske bra eftersom harry är trött efter vallningslägret.

Sök hela helgen

Två dagars sökträning, nästan som ett läger fast man får sova i sin egen säng.
Resultatet är i alla fall riktigt möra ben och ömma knän. Riktigt roligt var det. Fem tappra ekipage möttes vid klubbstugan kl 09 på lördagmorgon och skildes åt på parkeringen när det var kolmörkt ute. Duggregnet märkte vi nästan inte. På söndagen startade vi en halv timme tidigare men det var ändå mörkt innan vi skildes åt för dagen.
Jag körde båda mina hundar, Harry på förmiddagen och Igor på eftermiddagen. Båda hundarna har samma problem, de släpper rullen för tidigt vid avlämnandet, så min läxa efter lägret är att verkligen jobba enskilt med markeringsövningar och försöka få dem att förstå att rullen ska ända fram till mig. Lilla Harry fick på lördagen vinda in figuranten innan han fick söka och det gjorde han redan tidigt på väg ut mot figgen. På söndagen skickade jag honom direkt och han sprang rakt och fint ut. Det som är svårt med Harry är, att allt går så jäkla fort. Jag går gärna med i samma tempo och då blir det inte bra, utan otydligt, jag måste lägga band på mig själv och kräva ordning och reda på den lilla fartpojken. Han vill gärna ha koll på allt som sker runt om, han vänder upp mot andra sidan redan innan jag har hunnit tänka så långt och skulle jag haft honom lös hade han säkert tagit figgarna enligt löpande bandsprincipen, t o m en helt dold figge löste han utan broblem.
Igor jobbade som vanligt metodiskt men var tydligen ganska het på figgarna igen, min teori är att han fått vänta så länge i bilen så han var för taggad. På söndagen körde vi markeringsövningar med den fasta rullen och hu, vad han blev frustrerad när jag skickade honom på nytt när han släppte rullen för tidigt, han klättrade över figgen försvann ut för att söka någon annan och tyckte att det var en mycket konstig övning. Funderar på att lägga in ett apport kommando på honom så att han förstår att han ska avlämna rullen till mig, så nu blir det fler markeringsövningar ett tag. För övrigt försökte vi göra det lite svårt för honom i banan men han löste alla uppgifter alldeles utmärkt.
Summering av lägret vara att vi måste hitta på mer spännande legor åt hundarna, uppe på stenar, kanske i trän och inte heller glömma bort att ibland bara köra rena hittaövningar och också ibland, men inte alltid köra tävlingsmässigt, där vi inte vet var figuranterna är.

Fredagsträning

Idag har det varit sedvanlig fredagsträning på klubben, fast ändå inte. Jag hade svårt att koncentrera mig eftersom G låg på operationsbordet. Nu kan jag meddela alla som undrat att operationen har gått bra, så nu tar vi nya tag med rehabilitering och sådant som kommer nu, men jag känner mig glad.
Det roligaste med träningen idag var att Anne la ett spår till Harry. Det visste han redan när vi selade på och sen var det arbete som gällde under ett tunt, tunt pipande. När Harry gick över ett dike och ut på ängen ville jag hålla tillbaka honom, för inte trodde jag att spåret skulle gå så, men bakom mig gick Anne och sa , det är rätt, Efter en liten bit på ängen gick spåret tillbaka in i skogen och i slutet låg en boll som han nogsamt grävde fram. Vad han var duktig, han älskar verkligen sitt skogsarbete.
På lydnadsplanen verkade han ha glömt allt som jag trodde att han kunde och koncentrationen var på noll, när det var andra hundar på plan, men det är bara att kämpa vidare.
Igor fick en dålig genomkörare, de moment vi körde gick ändå ganska bra, rutan och inkallning med ställande och läggande. Fjärren går bara kräftgång.
Lite tog dagens övningar på hundarna i alla fall för nu är de trötta och sover gott. I morgon och på söndag är det sökkurs.

Nu kommer en jobbig tid

På hundfronten har vi nu medicinering av noskvalster på gång. Tyvärr fick mina hundar det medel som inte ska ges till collieraser, men det förefaller som de har klarat det utan biverkningar. De kommande två behandlingarna ska de få ett annnat medel som de ska tåla bättre. Lite orolig blev jag när jag fick reda på vad jag givit dem, eftersom Igor har reagerat så starkt på Scaliburhalsbandet, men det har hittills gått bra.
Förutom att hundarna får medel mot noskvalster ska de avmaskas inför nästa helgs vallningsläger. Det ska bli spännande, flera av syskonen kommer samt ytterligare några av Harrys uppfödares hundar.
Den här helgen ska vi ha sökläger på klubben. Det ska också bli intressant. Båda gossarna ska få var med. För Harrys del ska vi väl främst få reda på om vi jobbar ppå rätt väg och när dt gäller Igor finns det några problemområden att ta upp, bl a att han inte alltid vill gå på påvis, att han kan blindmarkera på tomslag och att han inte vill gå ut om han tycker att han hredan har gjort ett avsök. Som det ser ut nu kan det bli ganska ruskigt väder, men med bra kläder löser det sig säkert.
I dag läggs hundarnas husse G in på sjukhus för en stor operation, vi är självklart oroliga men övertygade om att allt kommer att bli bättre än vad det har varit nu, när allt är över och G är hemma igen.

Dagar som flyter på

Det känns ibland som det inte händer något, men det är de vardagliga händelserna som styr vardagen. Så, egentligen ska man vara glad att det inte händer så mycket. Vi går vår lydnadskurs på tisdagar och det är spännande för kursen är annorlunda än de kurser jag tidigare gått. Här känner jag att jag tvingas jobba mycket med belöningstekniken både vad avser vad som ska belönas och hur och när belöningen ska ske. Spännande men ack så svårt.
I fredags hade vi en bra övning med Harry och hans aggresivitet i koppel mot andra hundar. Jag fick hjälp med ett gäng stabila hundar av olika storlek och kön som vandrade runt oss och Harry fick tillsägelser när han visade att han var på väg att göra utfall. Tack Anne!
Träningen för övrigt går sakta framåt, vi får jobba hårt med koncentrationen hos Harry, han tycker att det finns så mycket mer spännande saker att titta på än att hålla koll på sin matte.
Det verkar som vi fått ett nytt husdjur i vår flock, det finns noskvalster hos hundar i vår närhet. I morgon ska vi åka till Nacka djurklinik för att se hur det står till för oss, men troligtvis blir det en behandlingomgång. Det kanske påverkar vårt sök den här veckan, troligtvis behöver hela sökgruppens hundar en behandlingskur.

Aussieklubbens medlemsmöte

I går var jag på aussieklubbens medlemsmöte och det är jag riktigt glad för. Styrelsen verkar vara så proffsig och seriös i sitt jobb. Jag fick en del myter bekräftade och en del myter omvandlade till rent nonsens under mötet, men helt klart finns det saker att jobba med för styrelsen och för alla uppfödare. Det är skrämmande att det finns så många som föder upp kullar utan att föräldradjuren har någon form av meritering. Jag kan inte riktigt förstå hur man tänker, antagligen tycker man att man har en bra hund och det kanske man har men det skulle vara bra att också visa det med någon form av test. Jag vill verkligen att vi har förmåga att bevara aussien som en allroundhund som gillar att jobba.
På mötet träffade jag också Harrys uppfödare och två av hans syskon. Harry är bäst! I går lyckades han uppföra sig riktigt bra dessutom.
I dag blir det en bilåkar dag, inte så rolig för hundarna men det får vi kompensera i morgon.

Intensiv vecka

Den här veckan har varit fylld av olika hundrelaterade aktiviteter, således en riktigt rolig vecka som inte är slut ännu, i morgon är det lydnadsträning på Tyresö BK.

I måndags tränade sökgruppen lydnad på Stockholms södra BK, Med Igor körde vi lite fotgående som vanligt, han klarar nu riktigt långa turer utan att tappa kontakten och det börjar se riktigt bra ut. Visst kan han fortfarande komma för långt fram men det går ganska fort att få honom tillbaka i position. De sneda sättandena framförallt i vänsterhalter finns tyvärr kvar men de har blivit färre. Rutan, mitt sorgebarn går inte alls just nu, efter måndagens övningar bestämde jag att vi nu måste hitta en annan metod för Igor. Vi måste bort från den bild han har av rutan just nu och jag bestämde att jag skulle ta upp det på torsdagens träff med Anne.
Harry tränade uthållighet i fotposition på plats, allt enligt kursen vi går på. Apportträningen är påbörjad, där vi försöker göra apportbocken ointressant och belöningen mer intressnt och det går framåt. Vår läxa från förra veckan att försöka få läggnaden utan dk misslyckades för jag gjorde visst en en rörelse som visade Harry kommandot ligg.

På tisdagen la Karin två korta blodspår till Igor och Harry. Vad konfunderade de var, det var deras första blodspår och det var inte odelat positivt att lukta på blodet och sedan ta i klöven, men båda genomförde sina spår noggrannt och ordentligt.
På tisdagkväll var det Harrykurs.
Nya läxor, fortsätta med fotposition i stillastående, försöka selektera ut de lägganden som jag vill ha och bara belöna dem och fortsätta med apporteringsträningen. Timmen på plan går alldeles för fort, men det är ju så när det är roligt.

Onsdag, sök, för första gången fick bara Harry jobba och det gjorde han som vanligt bra, hittade figgarna, lämnade rullen och snabbt ut på påvis och lugn och fin hos figuranten.

Torsdag, träning hos Anne och nu var det bara Igors tur att vara med. Vi diskuterade rutan och provade ett nytt sätt att jobba med den som jag ska fortsätta med och sedan pratade vi om och prövade på vittringsapportering.

Älskade, duktiga Harry

I dag har Harry för första gången spårat efter någon annans spår och hur han gjorde det sen! Nosen i backen, lagom trav framåt och alla vinklar, tom spetsvinkeln i elitspåret tog han. Det var hur roligt som helst att gå och hålla i kopplet bakom honom.
De sträckor som Igor fick spåra hörde jag honom sakta gny bakom mig.
Vi delade ett elitspår mellan Harry och Igor. Vid varje apport bytte jag hund och Karin tog den andra och gick en bit bakom. Igor spårade också bra men men inte lika bra, med honom fick jag stanna till ett par gånger så att han skulle välja rätt väg och då gick hans arbete också framåt.

Vad gjorde det att det var ett lätt regn ibland och det var halt här och där, det var bara så himla kul, men så är det alltid när någonting går bra.

Så här ska vi göra flera gånger Karin och jag, jag har svårt att ta mig ut och spåra själv, jag behöver någon träningskompis att dela tiden med och det har jag!
Nu måste jag ut på nätet för att köpa en bättre spårsele, det räcker inte med en sele till två hundar och dessutom en sele som nästan är för liten för dem.

Men, det finns en annan sak som inte är lika rolig och det är mattes kondition, den är absolut på lägsta nivå, ska jag lyckas spåra med mina hundar måste jag förbättra mina fysiska förmågor avsevärt. Det är en utmaning i sig!

Oktoberväder,

Jag gillar väder, egentligen allt slags väder. Jag skulle nog bli ganska less på att ständigt ha samma temperatur och sol och värme. Jag behöver den omväxling som vårt klimat ger. Visst tycker jag som så många andra att vintern kunde vara kortare och sommaren längre men nu är det inte så om man lever i Stockholmsområdet. Jag mår som regel bra på hösten, mörkret lugnar min själ, jag kan lite gå i ide och allt behöver inte gå så fort. Jag orkar med mera hundträning och det tycker jag att hundarna också gör, den här årstiden är vår tid.
Nu har har Harry sin lydnadskurs som bara är hans och min tid, vi har hunnit med en del spårträning eftersom klubben ska ha sin elittävling i helgen och vi har lagt spår till den. Tråkigt bara att vi nu konkurrerar med jägarna om markerna. Det är lite olustigt att möta gubbar med gevär i skogen.
Jag brukar fotografera en del, nu har kameran legat på sin hylla länge, jag har inte hittat lusten men nu ska jag försöka ta mig ut och ta lite bilder av hundarna och av hösten innan alla vackra färger har försvunnit och den kala, karga hösten tar vid.
För drygt ett år sedan köpte jag en videokamera för att jag skulle kunna filma hundträningen, både min egen och mina träningskamraters, men jag har blivit så besviken på filmkameran och mig själv för jag har inte lyckats lägga upp filmerna på You Tube eller på min hemsida för filmens format funkar inte. Hoppas att någon kan hjälpa mig, det är så trist att när saker inte går som man vill. Det är så himla roligt att se sig själv på video, jag tror att alla behöver göra det, för man gör verkligen många små rörelser som man inte har en aning om.
Nu ligger två trötta Aussisar vid mina fötter, den ena framför och den andra bakom, det går inte at flytta stolen för då krossar jag någons fötter. Tänk vad bra, då kan de sova lugnt ochjag kan inte smita.

Lite träning

I går kväll var det lite lydnadsträning igen, Harry blir allt duktigare, men han provar gärna ligg i alla situationer om jag inte kommer med kommandon. Vi har tränat på våra läxor, kanske inte riktigt så mycket som vi hade bordat, men ändå. Att byta apporten mot godis känns nästan som jag driver fram tugg, allt ska gå så fruktansvärt fort för Harry och släpper apporten gör han direkt när han ska ta den ur min hand. Slänger jag den då kommer han tillbaka och levererar den på marken framför mina fötter, något missförstånd kanske! Alla hundar brukar gilla att hoppa, Harry gillar att gå runt hopphindret, först går jag och sen kommer han, lika glad som vanligt. När det gäller hoppet misströstar jag inte det kommer en vacker dag.
Vi har kampat en del, det tycker han om, att springa och hämta saker också men han lämnar inget i min hand utan allt landar på marken liksom apportbocken. Undrar hur jag ska komma åt det på ett bra sätt. Att belöna med frollar är ok, men han vill gärna ha en roligare belöning, men å andra sidan blir han så tänd så han tappar all koncentration i stället, måste klura vidare.
Det ska bli spännande att se vad Ann säger på kursen i kväll.

Trasselspår

I dag åkte jag ut till Berga för att leta lite svamp samt lägga varsitt kort spår till mina två pojkar. Allt går inte som man tänkt sig och oftast beror det på att jag inte någonsin lär mig att jag inte har ett perfekt minne i skogen, på ett ungefär vet jag var jag är och med det klarar jag mig i svampskogen, men att lägga spår till spårovana hundar med den exakten blir sällan vad jag tänkt mig.
Sagt och gjort, planen var att lägga ett spår med start i slutet på ett snitslat spår ( till klubbens tävling) och ett spår en bit i början på samma uppsnitslade spår. Jag började gå baklänges i spåret tills jag tyckte det vardags att vinkla för att komma till ett slut för Harry, bollen la jag i slutet och sedan fortsatte jag så att jag trodde att jag skulle passera spårets ruta för att sedan följa spåret en bit och sedan en boll i slutet igen, detta var nu Igors spår, men redan innan jag gått ur spåret insåg jag att jag aldrig skulle hitta början på spåret så jag fick hoppas på att Harry skulle klara sitt spår och sedan fortsätta i min spårkärna och hitta nästa boll, för det hade ju inte varit så bra med bollar i spåret på tävlingen.
Efter en promenad selade jag på Harry och så gick vi, lugnt och fint med nosen i backen, oh vad han var duktig... det gick bra en lång bit men så kom vinkeln,.....den missade Harry och jag med, (jag hade ju inte märkt upp den) sen irrade vi ett tag, Harry försökte fråga om hjälp men jag kunde inte hjälpa honom, så helt plötsligt tar han spåret, men jag ser att det är bakspår, så jag selar loss och låter honom leta själv, helt plötsligt ser jag hur han börjar snurra, lyfter noser och vädrar och vips har han sitt slut, nu har han också mitt spår och fortsätter och hämtar nästa boll också, kanske mer tekniskt sett som ett uppletande men jag blev glad. Nu ska jag snitsla mina spår noggrant!!!
I kväll blir det lydnad.

Kurs!

Nu har äntligen lydnadskursen börjat, jag tycker att det är så roligt att gå på kurs och gärna med olika instruktörer, man blir så berikad, men också lite förvirrad.

Harry och jag ska gå kursen, jag har stora förväntningar på den och förväntningar på mig själv också. Nu gäller det att jobba på läxorna varje vecka och öka träningsdosen med lillgossen. Lillgossen är förresten ganska stor nu, han är till och med högre än Jizza nu, men för övrigt ganska gänglig.

Veckans läxa:
- apporteringsduttar och belöning,
- sitt och gå in i fotposition och belöna
- testa belöningar
- kamp och lek

För övrigt har vi i veckan ägnat oss åt spådragning inför klubbens elitträning. det är fantastiskt att ha förmånen att få gå i skogen dessa underbara höstdagar i goda vänners sällskap och stora flockar hundar kring benen, vi har också ägnat en hel del tid åt inkallning eftersom jag inte gillar att Harry inte kommer så snabbt på inkallning som han borde, Vi tränar också mycket stadga och bestämmanderätt, vi är inte alltid överens om vem som bestämmer men allt mer blir det min roll ( tror jag). Det är ju så lätt att glömma bort att den sortens träning alltid måste fortgå och att man alltid har hundar som testar om gränserna kan tänjas en liten bit och med de kloka hundar vi har här hemma testas gränserna ganska ofta.

Vilken natt!

Släckte lampan kl 24 ganska exakt. Vaknade efter en lätt slumrande sömn 01.15 av att Harry gnydde, tyst, tyst, så svagt att det nästan inte hördes, vi pratades vid lite grann och sedan en kaskadkräkning med massor av osmält mat och en liten bit strumpa. Efter städning var klockan i det närmaste två och jag la mig igen. Harry verkade nu ganska nöjd och stilla. Efter en kvart började Igor flåsa och vandra och ganska snart hör jag honom kräkas, i gästrummets soffa... lite mer smält mat och lite slemmigare. Torkning och nytt försök att sova. Båda hundarna är lugna i 15 minuter, nu är det Harrys tur igen. Torkning och nytt försök att sova. Ganska omgående startar den andra och så höll det på till kl 06 i morse, då somnade vi alla och sov till 8.30.
Nu är de båda pigga som vanligt men de har inte fått någon mat och Harry tycker att det är riktigt fult att glömma hans frukost.
Orsaken till utbrottet tror jag är mattjuveri. Jag hittade Harry igår i fodertunnan, inte Igor men jag misstänker honom starkt i alla fall.
Jag som hade planerat att starta läxan vi fick på lydnadskursen jag statade igår med Harry, men nu blir det ingen träning idag för magarna ska vila så att vi snabbt får slut på eländet.

En annorlunda söndag

Jag hade lovat hjälpa Emma att jämna ut tovor i fårhagen, så jag rustade mig med en grep och åkte dit vid 12 med Harry och Igor i bilen. Vi var lovade lite vallning som tack för att vi hjälpte till. Vad trevligt det var, vi var flitiga och den buckliga marken blev allt slätare ju längre eftermiddagen skred, det ända som la lite sordin på dagen var att molnen tornade upp sig och det kom ett par riktigt rejäla skurar som gjorde att det blev lite kallt. Förutom att hagen skulle göras lättare att röra sig på restes ett nytt fårskjul med en rasande fart. I vinter får fåren det skönt.
Vallningen, Igor först, han fick vara lös i stora hagen och efter ett par tjurrusningar mot fåren kunden vi få till lite fösning av fåren, problemet är inte Igor, det är jag, jag klarar inte av att vara i/framför fårskocken utan jag hamnar hela tiden på samma sida som Igor, jag måste lära mig att gå baklänges, ha koll på fåren och ha koll på hunden coh med min kropp visa åt vilket håll jag ska styra hunden. Jag märker också att lydnaden inte är densamma när drivet på fåren är så stort. Hu vad svårt, men det är roligt och konditionskrävande för en sån som jag. Jag undrar om jag någonsin kommer att få till det.
Harry då, han fick möta fåren som var instängda i en liten fålla och bra var det för han var så hetsig och skulle in mellan spjälorna och tugga på fåren. Ett par ulltussar fick ha tag i. Tillsammans med Denice som höll Harry i koppel gick vi runt fållan, jag på ena sidan och Harry och Denice på den andra. Syftet var att Harry skulle följa mina rörelser och byta riktining när jag böt riktining. Det gick riktigt bra och det verkade som han förstod vad vi menade. Det ska bli spännande på vallningslägret i november, vad ska de hitta på att göra med oss då. Jag känner mer och mer att jag måste hitta någon som kan ge oss möjlighet att valla åtminstone en gång per vecka, jag tror att hundarna mår bra av det och jag tror att det är spännande och rogivande när man väl fått till grunderna.

Nattfrost

Tänk att det så är dags igen, skrapa vindrutor och känna kylan krypa in mot kroppen när man är ute och går, samtidigt tycker jag så väldigt mycket om hösten, mörkret lugnar min själ på något underligt vis, det är skönt med den kyliga klara luften och höstkvällarna som bara blir mörkare och mörkare och tillåter mer sittande framför brasan och TVn i bästa fotöljen. Jag tycker t o m att det är roligare att jobba med hundarna under hösten än under sommar och vår.
I går blev det inget sök för oss. Jag har drabbats av en lindrig förkylning men ville ändå inte springa i skogen under ett så långt pass som en sökträningsdag innebär. Vi startar ju redan kl 09 på morgonen och vi är sällan klara förrän efter 13, men det är det värt, hundarna har kul och jag tror att hela vårt träningsgäng har det trevligt tillsammans. Så upplever jag det i alla fall och skulle det inte var så, så hoppas jag att mina träningskamrater berättar för mig hur jag kan bättra mig. För visst är det så att alla kan utvecklas med tips och råd medan förtal och förtryck leder till det motsatta och jag tror att vi har en rak kommunikation i gruppen.
I går kväll var det Rallylydnad på klubben, jag har en Rallylydnadskurs med 9 deltagare. Jag tycker att rally är ett bra sätt att träna grundlydnad och grundfärdigheter på ett roligt sätt tillsammans med sin hund. Man smyger på ett spännande sätt in lydnadsmoment utan att deltagarna riktigt förstår att det är "tråkig" lydnad man håller på med. Nu har jag en riktigt blandad kurs, med allt från hundar som tävlat lydnad till riktigt unga hundar som bara gått valpkurs. Jag kan se hur förare och hund utvecklas under kursens gång. Det som händer i Rallyn är att förare och hund lättare knyter kontakt med varandra eftersom man hela tiden ska göra olika saker. I den här kursen finns detredan nu några ekipage som skulle kunna tävla om de känner så.
I eftermiddag ska jag lägga var sitt kort spår till aussiepojkarna, det får bli dagens höjdpunkt.

Vardag igen

Nu har det gått ett par dagar sedan den roliga dagen med cert.
I söndags var vi iväg på sökträning igen, Igor var en liten jönsapetter och valde att bestämma själv vad han skulle göra och det var inte det som jag hade planerat. Jag hade tänkt att vi skulle jobba med lösrullar men Igor tog sin fasta rulle. Jag måste spänna rullen så att han inte kan ta den. Vid ett av påvisen, när jag kallade tillbaka honom tog han sin fasta rulle, så nu måste jag börja gå ut och hämta honom så att jag inte får fler blindmarkeringar.
Harry går från klarhet till klarhet, men allt går så fruktansvärt fort, jag kan inte fatta att han överhuvudtaget kan ha sitt huvud med sig i det han gör, men han gör ju vad jag vill att han ska göra så då får jag väl vara nöjd. Vi lär fortfarande in markeringsövningar och han bär sin rulle riktigt bra, han som annars inte tycker om att apportera. Det märks att det är psykiskt ansträngande för efter tre slag märker jag att han börjar fundera på vad han ska göra och han vill hellre stanna hos figuranten och få godis än att komma med sökrullen till mig innan han får gå till figgen.
I går var det lite lydnadsträning igen. Nu tragglar vi på sitt, ligg och stå, i snabbhet och i olika positioner med Harry, det borde jag göra med Igor också för jag han blir bara segare och långsammare för varje gång vi tränar, däremot är hans fotgående nu ganska bra, det är långt kvar till vi kan träna trean, men nu får jag hoppas på nästa säsong.

BIM, Cert, min älskade fluffiga utställningsaussie!

Tänk vilken utställning det blev i dag på Nynäshamns BK, Igor blev BIM och fick sitt andra Cert, vilken lycka, ja jag är faktiskt glad åt utställningsresultat också. Det roligaste av allt var att tiken som blev BIR är Igors kullsyster och ytterligare en bror tävlade men placerade sig inte idag.
Nu gäller det för oss att få Igor att klara skotten så att vi kan tävla och bli uppflyttade, det känns lite tarvligt om han ska falla på målsnöret, dessutom vill jag att han ska få tävla i högresök och elitsök. Jag vill verkligen det och mitt mål ska vara det.
Harry fick vara med och socialträna, det går bättre och bättre med hans utfall mot andra hundar, nu är det inte längre något större problem.
När vi kom tillbaka till Trollbäcken gick vi en runda i skogen och duktiga Harry vände och kom tillbaka till mig fast han var på väg mot en främmande hund och ägare en bra bit bort i skogen. Sånt värmer!!!

Var dag vardag

Vem vet allt, vem vet inget, ibland känns det som hundträning och hundkunskap är något som alla kan eller ingen kan eller alla vet eller alla kan, idag går det bra i morgon går det sämre eller bättre, men man vet inte hur resultatet blir förrän efteråt och när är det. När jag vill eller när någon annan säger att det är bra eller dåligt efteråt.
Så filosofisk kan man vara en fredagskväll innan utställning. Vad har det för betydelse att ha en vacker hund, ingen egentligen, men ändå, det är roligt att ha en hund som kan visa sig i ringen, som visar hur rasen kan se ut och inte gör det saken tråkigare att hunden också är duktig när det gäller att använda sin hjärna och sin näsa i det som kan kallas för genuint hundarbete. Nu beskriver jag vår lilla Igor, Easy Ego Boy, min alldeles speciella aussie. Igor har visat mig vägen in i en hundvärld jag inte hade en aning om att den fanns.
I dag har vi tränat lydnad, vi har gjort uppletanden i skogen och vi har bara promenerat, men oh vad jag tycker om alla mina tre hundar, alla är olika och alla behöver sin tid och sin respekt.
Lilla Harry han vill verkligen göra allt som man ber honom om, fort och snabbt och helst bara han, precis som Igor, som inte vill att Harry ska få göra något som han kan göra bättre. Hur ska jag kunna fördela min tid rättvist så att alla kan utvecklas till de individer de har rätt att utvecklas till.
Jag vet att mycket av hundens utveckling hänger på föraren, vilket ansvar vi har, kan vi verkligen leva upp till att varje indvid får den utveckling som är optimal, nej det kan åtminstone inte jag, jag kan bara ge allt jag har utifrån mina förutsättningar och de är naturligtvis långt ifrån de bästa, se bara på all dem som snabbt har sina hundar på SM eller andra stora tävlingar. Ändå tror jag, det måste jag, att det jag gör också om signalerna är dubbla eller krångliga för hundarna så får de jobba och en chans att utvecklas tillsammans med mig. Jag vill inte tänka på vad hundarna hade kunnat uppnå om de hade haft en annan förare eller en annnan familj.
Jag är glad att jag kan vara osäker och fundersam, skulle jag veta allt skulle inget i livet vara en utmaning, nu tar vi tag i de utmaningar vi har framför oss, Jizza, Igor Harry och jag tillsammans med min familj

Nystart

Nu har hösten kommit och familjen har vaknat igen efter en del konstiga sommarattacker. Lite upp och ner har det varit ett tag, men nu ser vi bara framåt och tycker att livet är just så bra som man kan förvänta sig att det ska vara.
Sökträningarna på onsdagarna är igång, liksom ofta på helgen, däremellan försöker jag ge gossarna något kort spår eller göra lite uppletanden. Minst två gånger per vecka har vi lite mer organiserad lydnadsträning och för Harrys del startar en tävlingslydnadskurs om ett par veckor.
Tyvärr så verkar Igor skottberördhet inte bli bättre ( medger att vi har tränat dåligt, behöver hitta ett systematiserat sätt att träna på ). Han vill inte träna efter att han hört skott, inte ens fast det är riktigt rolig träning. Måste få tag på någon som kan hjälpa oss.
Harry gör framsteg i allt han gör, lydnaden går riktigt bra, söket likaså, nu tränar vi markeringsövningar och redan nästa gång tror jag att vi kan gå på djupet och han kommer att komma in med lösrullen till mig. Han gillar verkligen att jobba.
Lite vallning? ha kontakt med får har vi hunnit med under sensommaren, nu hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med det under hösten lite mer regelbundet, men det kräver tid och kraft eftersom det är så långt att åka för att hitta någon som kan ge oss vallningserfarenhet.

Usch vilken dag

I dag när vi hade varit på klubben för lite träning hände det som jag absolut inte vill att ska hända. Harry sprang ifrån oss, fram till en joggare på vägen, skällde och hoppade på honom. Han kom tillbaka snabbt men då var ju skadan redan skedd. Aldrig tidigare har han lämnat oss för att springa mot främlingar men någongång är tydligen den första för det mesta. Vilken utskällning jag fick, och den var jag naturligtvis värd för så får en hund absolut inte göra. Nu måste jag ha bättre koll på honom när vi passerar till och från klubben. Det har varit så skönt att han har kunnat springa på ängarna hittills.
Träningen då. Harry jobbar bra nu, han är engagerad och prövar beteenden som han också får kredit för, jag försöker belöna hans spontana beteenden så gott jag kan.
Igor stampar på samma ställe, jag kommer inte framåt, frustration.....

Hemma i sommarvärme

Nu har vi varit tre dagar i Malmköping på semester med vår husvagn. Vi på att bli riktigt proffsiga i hanteringen av vagnen och förtält och annnat som hör campinglivet till. Men en sak skiljer mig från de flesta runt omkring mig på campingen, jag sitter i skuggan under mitt tak och alla andra sitter i solgasset och flyttar solstolarna efter solens vandring på himlen och denhär veckan har det varit närmare 30 grader hela dagarna.
Malmköping är en fin liten plats men så plötsligt, när man behöver något, så blir det så långt till allting. Vi bestämde oss för att vi skulle ha kompostgaller för att kunna ha dörrren öppen i husvagnen och hundarna innanför och då fick vi åka till Strängnäs för att få tag i sådana.
Campingen hade ett hundbad och det uppskattades efter koppelpromenaderna. En del var inhägnad och där kunde hundarna leka i vattnet och svalka sig (23 grader), men det var en ljuvlig sandstrand och den följde med dem in i vagnen och upp i sängarna, så nu har vi en sandfylld vagn som står parkerad på vår tomt.
Harry är vaktig coh vill inte att främlingara ska komma fram till honom och han är också lite avvaktade mot barn som rör sig runt honom, jag säger nu till alla föräldrar att de inte får låta barnen gå fram till våra hundar, för att hundarna är rädda för barn och det accepterar folk men ändå tittar man skepsis på dem. När Harry gör sina utfall och Igor går på honom förstår jag att omvärlden blir lite fundersam för Harry har en skarp stämma och låter ríktigt aggresiv.
I helgen ska vi ta tag i lite träning igen, men allt skulle gå lättare om det var lite svalare ute.

Lika tomt på bloggen som stilla för övrigt

Nu har det gått stå i allting omkring mig och mina hundar, just nu är det nästan bara promenader som gäller, jag hoppas att jag snart ska hitta tillbaka till mitt vanliga driv.
Kanske beror det på att lilla Harry tar en hel del kraft för tillfället när vi är på främmande platser. I veckan som gick var vi till Utö med skärgårdsbåt med miljoner männinskor och trångt, trångt. Jag är så glad över Harry då i vissa situationer, han kan koppla av och lägga sig mellan alla människors ben, han bryr sig inte över motorbuller och skakningar och oljud och annat som låter men en liten chihuahua måste man skälla ut med sådan kraft att alla på båten vänder sig om och funderar över den aggresiva hunden, för arg det låter han. Ofta kan jag mota Olle i grinden, om jag ser hunden före honom kan jag avleda honom och han kan fortsätta utan att börja skälla.
Igor har startat en kampanj för att allt är hans och inget Harrys, han trycker ner honom ganska ofta men ännu på ett sätt utan tänder men med mycket ljud. Harry viker sig när han förstår att det är allvar. När Harry går igång på en hund går Igor på Harry så nu är det pojkar var för sig en hel del.
Nu ska vi ta en tur med husvagnen och då blir det mer social träning, sitta kopplad, gå koppelpromenader och förhoppningsvis bada lite.

Hemma igen

Nu har vi campat i Oxelösund några dagar, varmt, varmt och härliga områden att promenera i. Fast det blir ju koppelpromenader och det gör vi inte annars så ofta. Harry vill nästan inte göra ifrån sig när han går i koppel, så nu får det bli mer sådana ett tag. Jag hittade ett trevligt ställe där jag kunde bada hundarna och Harry han är som en säl i vattnet, han springer ut, simmar runt och ser verkligen ut att njuta. De andra två simmar, men bara om det kastas pinnar eller bollar att simma efter. De har i alla fall fått svalka av badet minst två gånger varje dag.
Och jag har tagit sommarens första dopp!
Hela träningslådan var med till Oxelösund men inte användes den ett enda dugg, jag har varit så träningslat hela sommaren, hoppas jag hittar tillbaka till lite träningsglädje snart igen.
Vi träffade Harrys uppfödare och fick en duvning med dem om Harrys hotfulla skällande när vi möter andra hundar. Hoppas att vi kan följa de rekommendationer vi fick om att använda rösten och att försöka förekomma innan han går i gång. Tyvärr hinner jag inte alltid med och i synnerhet när de andra hundarna är med blir det så mycket svårare, men jag tror på att vi ska jobba mycket med stadgeövningar och kontaktövningar nu så att han förstår att jag menar det jag säger.
Harry visade också för första gången en hotsituation mot en människa, han har ju hittills verkligen älskat männinskor, så jag hoppas att det var tillfälligt och kopplat till den situationen som var just då.
Harry har hostat de senaste dagarna och varit ganska klängig mot mig så jag ska åka till veterinären och ta prov på honom så att han inte har några fästingsjukdomar som plågar honom.
Anfående Igors träning, nu ska jag placera rutan inomhus med fyra väggar runt om så att Igor inte kan gå utanför, jag tror aldrig vi har tragglat med något som vi tragglar med denna ruta och allt går bara sämre för varje gång vi tränar, puh....
Harry vill inte ta apporterna och när hände det, han älskade både metallen och träapporten när han var liten, usch,,,, vad har jag gjort.
Tur att det snart är höst och vi kan få lite hjälp igen.

Sommartorka

I dag skulle vi ha åkt till Oxelösunds camping för några dagars semester i husvagnen, men vi får satsa på i morgon istället. Det blev lite sjukdom i vägen.
Hundträningen går inte särskilt bra just nu, jag har inte tålamod och tränar inte tillräckligt, det kanske blir så ibland.
Harry har vi lite tummen i ögat på just nu. Jag försöker förekomma honom när han tänker göra utfall mot andra hundar och har honom sittande vid sidan. Det går upp och det går ner. Rent allmänt försöker vi dämpa honom med mjuka metoder, ner och sitta och koppla av, det är det som gäller när han går upp i varv och vi tränar mycket kontakt. Det känns som det ändå händer saker i hans hjärna. Skällandet i bilen har vi nu sluppit genom att täcka hans bur, han får inte titta ut och det känns som han är lugnare när hans vyer blir begränsade.
I dag ska vi träna lite i alla fall, ska försöka åka till SSBK en liten stund, dels för att få lite variation på klubbar och för att jag där kan ha lite bilburträning med Harry också.

En händelsernas helg

Så var det då aussiespecial i Eskilstuna.
Vi åkte på fredageftermiddag till campingen i Eskilstuna där vi baxade in vår husvagn på en ganska trevlig plats. Angörningen, så heter det när man åker båt, gick bra, nu börjar vi lära oss hur man ska göra för att allt ska gå smidigt, vagnen i våg, tältet upp utan gräl och sedan hundarnas promenad. Efter det lite handling och så småningom ett glas vin, ack nej, vinet var hemma i Trollbäcken och Systemet var redan stängt. Köttbiten vi skulle tillaga var hur hemsk som helst, så det blev i stort sätt potatis och lite grönsaker. Sen blev vi mätta på russin, torkad frukt och nötter, en jättegod blandning som vi hittade i affären.
Vid midnatt starade ett riktigt praktfullt åskväder som höll mig vaken till ca 5 på morgon, det var ett härligt himlaspel med massor av blixtar och ett rejält med regn och det smattrar mycket på ett husvagnstak!
Kl 06 skulle klockan ringa för avfärd till Eskistuna BK för söktävling, men då var jag så trött så jag vägrade gå ur bingen, så det blev inget sök. Lite dåligt samvete hade jag allt, men vi fick en riktigt solig och fin dag tillsammans i stället, då vi gjorde Eskilstuna. Stan var betydligt större än jag trodde och hade en riktigt fin stadskärna.
På söndagen var det dags för utställningarna, först ut var Harry i valpklass, han blev 4/5 men de fyra första fick CK, med bra kritik. Han blev slagen av sin bror Riffe som blev tvåa.
Igor startade i öppen klass och där fick vi springa och springa och springa, det var en riktig schäferutställning. Igor blev slutligen 4 i sin klass men domaren som gav en öppen kritik vänd mot publiken, sa att det inte var hans fel att han inte placerat sig längre fram. Det berodde på att hans matte inte orkade springa och gå i den takt som krävdes alla dessa varv i ringen, jag har aldrig varit med om något liknande. Det utlöste i allafall en skrattsalva i publiken, så där stod jag och var utställningens fån, men det bjöd jag på. Igor fick ett CK och skulle in igen i bästa hanhundsklass, men se då uppenbarade sig en blond ängel som tog Igor gick in i ringen och sprang med honom och han sprang så fint utan passgång! Då säger domaren, så fint han rör sig.
Igor blev utan placering i klassen.
När vi kommit ut ur ringen då kommer man från sekretariatet och säger att Igor måste in igen, nu ska han tävla om bästa bruksmeriterade hane, så snabbt letade jag upp min ängel som gick in och sprang med Igor så han vann!
Sen skulle vi tävlat om bästa bruksmeriterde hund men då var jag så skärrad så jag åkte hem och glömde dessutom Igors kritik. Hoppas att jag kan få den i efterskott från klubben.
En annan gång kanske jag kommer ihåg att tävla i alla klasser som jag ska och löpträning får jag nog också börja med, det verkar lättare att tävla i bruks!

Rasspecial

I morgon tar vi husvagnen och åker till Eskilstuna och aussieklubbens rasspecial. På lördagen ska Igor och jag köra en sista lägretävling i sök, sen blir det inga fler förrän Igor klarar av att ligga för skott. Det är inte lönt.
På söndagen ska båda pojkarna ställas ut, Igor i öppen klass och Harry i valpklass. det är tydligen riktigt många hundar anmälda till utställningen. Inte har vi tränat heller, vare sig sök, lydnad eller utställningsträning, det får gå ändå, mest åker jag dit för att träffa andra aussiesar och för att komma ut med husvagnen.
Vi ska bo på Mista camping som lär vara riktigt fin.
När det gäller husvagnsåkandet är vi fortfarande nybörjare och allt tar tid, när tält ska resas och tankar kopplas, men jag sover underbart gott i vagnen.
Det ska bli spännande att se hur det går med tre hundar, jag är rädd att det blir lite trångt men jag får försöka underhålla dem så att de är lite trötta när de måsta vara kopplade vid husvagnen.
Värmen, den är underbar, fast jag tycker inte om att röra mig och jag vill inte vara ute, utan jag vill sitta inne där det är svalt och njuta av att det är varmt ute. I helgen sak det bli lite svalare och jag hoppas på det redan till lördag för det blir nog varmt i sökskogen annars.

En liten present

I dag fick Harry en liten present, ett litet mjukisdjur, det fanns kvar i 5 minuter, sedan var det ull och trasor. Han använder mjukisdjur på samma sätt som storebror Igor. Nu blir det aldrig mera mjukisar hos oss. Här passar hårda saker bättre.
Harry fick en fin flätad trasa med sig när han kom till oss som uppfödaren hade gjort, men igår fanns den inte heller mer, den har blivit ull, den med.
Tennisbollar får vi av en klubbkompis, de kläs av och smulas sönder om någon råkar få tagi dem. Häromdagen lyckades Igor få tag i en kampgrej av läder, snabbt blev den bara halv och handtaget var borttaget. Numera försöker jag ha alla roliga saker inlåsta och de får bara användas tillsammans med mig.
Men ... om Harry inte har några saker, tar han saker som jag helst inte vill att han ska ta, fast än så länge har han varit en billig hund, inga glasögon och inga fjärrkontroller har smulats sönder. Dum som jag är får fjärrkontrollerna ligga där på bordet och vänta på attacken, jag borde kanske vara förutseende och inse att också han kommer att fatta tycke för fjärrkontroller och glasögon som alla hundar har gjort i Bergers hus. Jag får återkomma med rapport om så sker.

Ingen motivation

Varför hittar jag ingen motivation till planträning? I går var vi på klubben med Anne och lilla söta Defence och pappisar men jag kan inte plocka fram någon bra motivation. Vi tragglar med Igors ruta, inkallning med ställande och läggande, fjärren o sv.. det känns som tävlandet i trean är riktigt långt borta, men det blir kanske det när man tränar för lite och inte är fokuserad.

Harry, han har just nu kommit in i en period där huvudet verkar vara avstängt för allt vad jag vill, ingen kontakt, skälla på andra hundar, vakta i bilen och vara allmänt ohyfsad. Det ska bli bra att gå en kurs med honom i höst, så att vi kan koncentrera oss på varandra lite mer.

Här om kvällen i ösregnet gjorde vi lite uppletande med Meki och Tammi, Harry var grymt fokuserad men han fick bara ett föremål att leta efter, Igor visade precis det jag fick höra på lägret, han kopplar på näsan först när han är 25 m ut i rutan så han fick bara föremål riktigt nära.
När Igor var ute och letade anddra gången bet Harry av sitt koppel för han ville vara med, så nu har Harry insett att det går att bita av läderkoppel, jag minns hur många Igor knäckte på ett par veckor när han kommit på detta. Nu ska jag köpa en kedja att koppla upp honom med.

Tur med vädret och läger

I helgen har vi varit på läger. Harrys uppfödare ordnade ett läger för sina valpköpare under åren. Vi var riktigt många som kom , med aussisar av olika kön och utseende. Alla färger var representerade bland hundarna och det fanns en lika svart liten fröken som Harry. Jag ska börja med att säga tack till Marianne och Crofter Holding´s för att du gör detta för oss.

Redan i torsdags tog vi vår husvagn och åkte ner till Tiveden och Stigmansgården som ligger ca två mil från Karlsborg och tre mil från Askersund vid Vättern. Stigmansgården ligger högt med utsikt över en liten sjö vid namn Bocksjön. Skogarna runt gården är stora och djupa och lätta att gå bort sig i vilket också hände under lägret.

På torsdagskvällen, som var solig och fin, överfölls vi av knott så resten av helgen har vi kliat på en massa små knutor på armar och i ansiktet.
Fredagen bjöd på regn, mest hela dagen, men ändå inte värre än att vi kunde vara ute och arbeta med hundarna. Nu la vi spår, längre till de erfarna och välsnitslade korta spår till valparna. Kvällen avslutades med en trevlig stund i förtältet hos Carina och Henrik.
Lördagen var sökdag. Några samlades för att träna sök. De flesta hundarna var nybörjare och för dem gjorde vi "vindaövningar" så att de skulle förstå att näsan skulle kopplas på. Igor fick ett par riktigt djupa skick och riktig roliga påvis så att vi förhoppningsvis gör påvisen roligare för honom.
Söndagförmiddag startade vi med lite lydnad och sedan uppletande. De små på nära håll i rutan för att uppmuntra dem att lämna ifrån sig sina fynd coh för de mer erfarna djupa skick. Jag fick erfara att Igor inte kopplar på sin näsa förrän efter ca 20 meter, så han söker bara av området längst ut, så vi måste börja lägga föremål nära i rutan så att han inser att hela rutan ska avsökas.

Sen hände det som inte ska hända, en av oss gick bort sig i skogen, efter en dryg timme förstod vi att vi måste gå ut och leta. Vi hade redan konstaterat att det bara var Telias mobiler som fungerade i skogen vi anddra hade ingen kontakt med våra nät, så vi kunde inte nå den saknade i skogen. Vi gjorde en skallgångskedja och ett par bilar åkte ut på skogsvägarna runt gården för att leta och som tur var hade hon kommit ut till en av skogsvägarna och blev hittad där, men då hade vi hunnit bli riktigt oroliga och hon hade hunnit bli riktigt rädd. Nu ska jag försöka komma ihåg att ha med mig min GPS när jag ger mig ut i främmande skogaar för jag har inget bra lokalsinne.

Bryter

I går bröt vi efter söket som var riktigt dåligt. Igor hittade alla figgar, men ville inte gå ut, ville inte gå på påvis och han var allmänt ofokuserad. På vägen hem i bilen kräktes han, det var kanske något som inte var så bra med den lilla gossen.

Emmas och Fridas prestaton på Talang var ypperlig tycker jag, det är inte lätt att få så många hundar att göra sin uppgift samtidigt och under så stressade förhållanden som det måste vara i en direktsändning. Tala om att ha tävlingsnerver. Jag är nervös när jag ska ut i sökskogen och tjejerna ställer upp i en TV-show med alla sina hundar. Tänk om de kunde dela med sig lite av sina nerver till mig. Bra gjor Emma och Frida. Ni har fått min röst igen.

Nu tänker jag lägga brukstävlandet på hyllan tills Igor kan ligga för skott. Det är inte roligt att falla på lydnaden som egentligen är tillräckligt bra för att klara en uppflyttning om vi hade betyg på platsliggningen. Det ska bli roligt att lägga fokus på treans och Elitens moment i stället.

Snart ny tävling

Det är roligt att få uppmuntrande kommentarer när man själv känner att det är lite motigt. Det sporrar mig att fortsätta, tack alla!
Jag vet ju att Igor egentligen har en sådan lydnad så att han ska klara att få sina 196 poäng utan platsliggning, men ändå är det alltid något som inte går bra. I söndags hade vi ju nya problem som tyvärr var av den karaktären att de blir svårare att tackla för de finns ju i alla moment och det blir nedslag i alla moment, sneda sättanden och sneda ingångar och ett fotgående som är en aning för långt fram. Fotpositionen har han haft ett tag men de sneda sättandena har inte varit så här dåliga någon gång.
I tisdags la jag Igor en bit bort under platsliggningen med skott, han låg, men under tvång, sedan genomförde han en budföring med skott men sen ville han inte gå ut på plan och träna efter det, så det blev helt klart för mycket för honom. Vi får ta det lite lugnare med skotten framöver.
På lördag ska vi försöka med ett lägresök igen, men jag kommer att avstå skotten då med om sökmomentet går lika bra som det brukar, jag kan inte annat än hoppas på att det ska gå till slut.
Harry, han blir allt morskare för var dag som går. Han har ett förskräckligt temperament mot hundar han inte känner och skallet det är inte vänligt. Hans träning går sakta framåt, jag tar det lugnt och leker i stället mycket med honom, både på plan och annars.

Glöm inte att titta på talang i morgonkväll kl 20.00 och rösta på Stardogs, Emma och Frida från Tyresö.

Söktävling

Så har vi då tävlat igen, Igor och jag. Inte heller den här gången lyckades vi nå fram till uppflyttning. Lydnaden räckte inte till. Det är svårt när man avstår platsliggning att få poängen att räcka till men jag vet att det är möjligt. Dessutom hade han en betydligt sämre lydnad än han brukar. Alla sättanden var riktigt sneda, nästan på tvärs, och han var rent allmänt ganska seg. Till en del kanske jag kan skylla på värmen, men visst finns det brister i momenten. Han nollade inget moment i alla fall. Krypet som brukar gå så bra misslyckades helt eftersom jag trampade på honom och han reste sig och där försvann många viktiga små poäng. Men vi fortsätter att försöka. I går körde vi budföring men han avvek, men jag ska försöka igen. På söket fick han 8, 5 och 9 poäng vilket jag är riktigt nöjd med. I skogen är han min prins!

Trädgårdsrensning

Här har vi en valp som flyttar om allt jag planterar med vindens hastighet. Så fort blommorna har kommit ner i krukorna, kommer de upp igen och tufsas till, så att de genast förökar sig och blir många små blommor och jorden ligger i stora sjok på den nya altanen.
I morse vaknade jag av ett konstigt ljud, det lät som plast som revs i bitar, jag hoppade upp ur sängen tittade ut på altanen och se där var en svart hund som hade öppnat säcken med planteringsjord och spritt ut densamma över altanen. Det var kanske ingen bra ide att göra en större altan eftersom den ändå ska täckas med jord.

Plastkrukorna som blommorna fanns i när de kom hem är de bästa leksaker man kan ha och hur jag än gömmer dem finns de ändå på gräsmattan efter en stund.

I går spårade vi. Vi har ju inte spårat så många gånger och eftersom jag har sagt att Igor inte kan spåra, men det kan han, han är riktigt duktig. Harry fick också två korta spår som han redde ut riktigt bra, fast på slutet av det första fanns det något spöke i skogen, vi människor såg inget men Harry visste att det fanns nåt som han inte såg så han var riktigt morrig och vaktande.
Nu ska vi gå på vår förmiddagsvända i skogen.

Utställning

Idag har det varit utställning för båda aussiepojkarna i Katrineholm. katrineholms bk anordnade en officiell utställning för brukshundar.
Den här gången gick det bättre för Igor. han vann den öppna klassen och blev tvåa slagen av en junior. Igor den ständiga tvåan. I går nere på klubben försökte vi springa med honom så att vi skulle få honom ur passgången men det är inte lätt han går så gärna in i passgång. periodvis lyckades jag dock idag att få honom att trava. domare var Bysström.
Kritiken:
Maskulin hane. Bra uttryck. välburna öron. Bra hals. Substansfull kropp. Bra kors. ganska bra vinklad. Mkt bra benstomme. I bra pälskondition. bra färg Rör sig paralellt. Välvisad.
ÖKL 1/1, CK, Bhkl 2

Harry var ensam i sin klass, valpar 4-6 månader.
Domare Malin Persson
Kritiken:
Norm utv för sin ålder, bra huvud med paralellt plan, skulle önska ngt kraftigare nosparti, välansatta öron, bra hals, norm förbröst o vinklar fram, skulle önska ngt mer kroppsdjup, bra rygg o längd, ngt kort ländparti, norm vinklar bak, rör sig fr sidan m bra steglängd dock ngt luftigt fram och ostabilt.
Inget HP

Jag känner mig helt nöjd med båda hundarnas prestationer, visst hade det varit roligt att få ett CERT till på Igor, men då måste jag få honom att trava och inte passa. får fundera på om jag ska ställa ut något mer.

En kort resa

I söndags åkte jag och min man på en kryssning till Helsingfors, inte för att vi älskar Helsingfors utan för att min mor som är 71 dagar från 98 år skulle hälsas på lite snabbt.
För ett par månader sedan fick hon en liten stroke och bor numer på ett pensionärsboende i min gamla barndomsort Ekenäs, men fram tills nu har hon bott i sin egen lägenhet, klar i huvudet och lika rar som alltid.
Det var en riktigt trevlig resa både för att mamma var så mycket piggare och hade återhämtat sig så bra efter sin stroke så att hon nästan var som vanligt igen och för att G och jag hade det riktigt trevligt på båten tillsammans.
Det är skönt att komma iväg ibland och göra helt andra saker än det som man gör i vardagen, men det kräver trots allt en hel del planering. Tre hundar placeras inte hur som helst.
Vi har lyckan att ha barn som ställer uppför oss och kommer och bor hos hundarna när vi är borta, men jag har också alldeles utomordentliga väninnor som också finns till hands när det behövs. I går kom både Britt och Karin hit och gick en promenad med hundarna som annars hade fått vara ensamma alldeles för länge. Tack båda!! Utan dem hade vi inte kunnat åka.
Resan blev bokad med kort varsel så jag missade instruktörsmötet på klubben men jag antar att det flöt bra utan mig.
När vi kom hem i förmiddags möttes vi av glada hundar, som idag inte har vikt ifrån min sida. de verkar också trötta, det tar på att ha hundvakter och få leva med andra rutiner än de som vanligen sker. I kväll ska jag ta mig ner till klubben för lite skotträning för de båda aussiepojkarna.

Harry växer och växer...

Tänk vad tiden går fort, nu är den lilla valpen nästan lika stor som Igor. Lite vildare har han också blivit och han tycker också att han ska utman oss lite, han har börjat testa gränserna en aning. Så skönt jag trodde nästan att allt gick för lätt men nu börjar jag förstå att det finns en val i huset. Trädgården ändrar utseende varje dag och den jord somhar varit i rabatter eller gräsmattan fastnar i pälsen och sedan hamnar den i högar inne. Vårt golv är mera svart än trälikt. Tur att damsugaren fungerar igen.
Vi kämpar på med vår träning, Harry går jag långsamt fram med, jag har inte bråttom och jag försöker lära mig av de misstag jag gjort med Igor.
Igors träning går inte framåt, jag tycker att vi halkar fram och tillbaka, ena dagen går det bra nästa får vi backa. Jag förstår att mycket hänger på mig och jag försöker verkligen att ta till mig de råd jag får så att Igor inte ska gå ner sig utan att han fortsätter och jobba under glädje. För att jag ska känna att det händer något har vi ändå startat med lite framåtsändande ifall han skulle klara lägresöket så småningom.

Hundburar

Jag har nu köpt två hundburar till min nya Citroen. En dubbelbur att ha där bak och en enkelbur där det normalt brukar finnas ett baksäte. Jag har hämtat burarna i Örebro för att slippa betala frakt och för att få en liten tripp ut i landet. Det finns mycket att titta på om man lämnar motorvägen för ett litet ögonblick.
Burarna är så bra, det finns utrymmningslucka på dem och det allra bästa är priset, 1900 kr för enkelburen och för dubbelburen 2900 kr. De priserna har jag inte hittat någon annan burtillverkare som har. Jag hittade burarna på internet, på en helt anonym hemsida, och de tillverkas i Vara av en helskön kille. http://www.annonsfynd.se/964322.htm.
Så nu är min lilla bil helt fylld av burar för hundleveranser.

Godkänd Lägre sök

I går tävlade Igor och jag lägre sök på SSBK. Jag måste vara nöjd trots ett par riktiga fadäser som jag inte alls räknat med. Igor är verkligen annorlunda på tävling, eller är det jag som är det? men jag kan aldrig riktigt förutspå vad som ska hända. Förutsättnignarna för dagens tävling var att avstå platsliggning med skott och budföring med skott, så chanserna till ett uppflyttande är ju inte så dramatiskt stora men jag vet att det kan gå.
Sökarbete 8,5 av båda domarna, det är rättvist för han gör stora slag eftersom tar figgen i näsan tidigt och jag vill inte kalla tillbaka honom då.
På lydnaden kom de stora överraskningarna, han stod kvar under läggande under gång, det gjorde han inte ens när vi tävlade ettan, vi fick högre betyg än jag vågade tro på krypet, 6/6,5 men däremot vägrade han att hoppa! Jag är övertygad om att det beror på att vi har bråkat en del om hoppet de sista dagarna, han har hoppat hela sekvensen i rak följd utan kommendering, så nu vågade han inte hoppa alls. Han tvekade också på apporteringen så jag tror att han märkte att jag inte blev glad när han inte la sig och det påverkade resten av programmet. Nu var det också varmt men trots allt är jag nöjd eftersom jag nu vet att vi kan klara en uppflyttning utan skott. Snart gör vi ett nytt försök, jag tänker inte ge upp och jag ska minsann också träna skott.
Harry var sällskapsherre mellan tävlingarna och den ständiga frågan från folk är "vad är det för ras/blandning". Ingen tror att han är en Aussie och när jag säger det tror man att han är felfärgad, men de flesta tycker att han är söt och jag tycker att han är världens goaste valp som blir 5 månader i morgon.

Traggel, traggel....

Just nu känns allt som bara traggel, visserligen har jag börjat hantera Igor så att han är glad på våra träningar igen men jag tycker att allt går alldeles för sakta.
Nu ska vi tävla ett lägre sök men jag kommer att avstå både platsliggning och budföring så länge jag tycker att han reagerar för mycket på skotten, så resultat på tävlingen kommer att bli därefter. Jag tar det mest som en träning i skogsarbete. Krypet är heller inte färdigt och hoppet gör han gärna i en följd eller på tävlingsledarens kommando så risken är att det blir en nolla där med.
Med Harry går jag sakta fram, i veckan har vi jobbat med target och med att försöka få honom att gå ut, lite lägganden och framför allt stadga har vi tragglat med.
Själv har jag ett lite jobbigt knä, för ett par veckor sedan fick jag en knuff av ett får i mitt dåliga knä så det har varit riktigt svullet och lite ont. I går tappades knäet på en massa vätska och fick lite Cortison så idag känns det mera normalt igen. Mitt onda knä har naturligtvis påverkat min träning en del.
I onsdags hade klubben bjudit in Memea Mohlin. Det var en spännande kväll och visst får man en del att reflektera över när man lyssnar på henne om hur lätt det är att missa i kommunikationen med sin hund. Jag köpte också två av hennes böcker, en om skottträning och en ny "Från uppmärksam valp till tjänstvillig hund" så nu har jag lite att göra om det skulle bli alltför långa stunder av tråkighet.
Harry har fått sina andra rabiesvaccination och han väger nu nästan 5 månader gammal 17,8kg.

En intensiv helg

En lördag i vallningens tecken blev vi bjudna på av Harrys uppfödare. Nästan hela kullen träffades för att få instruktioner om och pröva på vallning. Vi fick valla både får och ankor. Innan vi tog in hundarna till ankorna fick vi själva "torrgå" för att lära oss hur lätt man får ankorna att röra på sig. Så lätt var det inte, en lite stor viftning med en arm och så var alla ankor splittrade. Harry gillade att jaga dem, men han fick bara träffa dem i koppel men han var klart intresserad av dem.
Nu har Harrys intresse för får vaknat, i går var han intensiv, han insåg att han kunde flytta på fåren och han var så fokuserad på dem hela tiden som han var inne i den lilla hagen som vi var i. Två gånger fick vi pröva på och helt klart har han utvecklats från den senaste gången vi var hos Tina och vallade. Kul!
Tänk vad det betyder att ha en bra och engagerad uppfödare. Det är så mycket roligare att hitta på nya saker med sin hund när man får gehör för det man gör. Jag måste säga att Marianne och Gunnar verkligen har ställt upp för oss under den korta tid vi har varit valpköpare hos dem. Utan dem hade jag aldrig prövat på vallning igen efter den misslyckade gången med Igor för två år sedan.
Nu gäller det bara att hitta möjligheter att få valla inom rimligt avstånd hemifrån.

Idag var det mindre roligt, till och med så tråkigt att jag, när jag har skrivit av mig i bloggen glömmer vad som utspelats. Vi var på utställning i Västerås och Igor fick ett tredjepris, inte ens enligt rasstandard , och det vet alla att han verkligen är. jag tänker inte ens återge kritiken för den är inte relevant.
Vad ska jag göra nu, fortsätta ställa ut, hoppas på flera cert eller bara bestämma mig för att utställning är det mest nyckfulla man kan utsättas för. Jag tror att som jag började med, denna dag finns inte i vår värld, men någon utställningsfreak kommer jag nog inte heller att bli.

En vanlig tisdag

Vi började dagen med en promenad i morgonskogen, det är alltid lika rofyllt att gå vändan i maklig takt med hundarna springande runt omkring mig. I dag fick vi ett möte av en kvinna med fyra hundar, Igor sprang fram och då frågade hon om de får hälsa, men det hade han redan gjort. Så gör han numera, han springer fram och kollar, hälsar och sedan kommer han till mig. Det retar mig till vansinne. Harry däremot ställer sig och skäller och tycker att de inte har något att göra i vår skog. Igor förgyllde också rundan med att parfymera sig i något riktigt snuskigt, så han kräver ett bad idag. Det är i och för sig ok eftersom han ska på utställning på söndag, men han hinner springa genom många skitdiken fram till dess.
Jizzas hemska långa klor har fått sig en liten putsning, det gick över föväntan, men jag fick kasta ut Harry under tiden jag klippte för han ville ha nosen i klotången och det blev lite för mycket för Jizza och mig. Pojkarnas klor är lätta att klippa, peppar, peppar.
I eftermiddag har vi varit nere på klubben för ett träningspass. Harry fick bara leka men Igors träning gick riktigt bra, jag orkade vara glad och bjuda på lek och då funkar Igor oxå.
I kväll är det träning på klubben men jag tror att jag inte tar ner Igor förrän skotten är avklarade, vi får försöka ta dem på avstånd ett tag, förra veckan reagerade han ganska mycket.

Lite mera vallning

I går var Igor utsatt för vallning igen. Nu tyckte jag att det gick bättre för mig. Jag var inte lika rädd för att han skulle göra tjuvrusnignar mot fåren och jag kunde ge mig lite chans att titta på vad han gjorde. Men inte var det lätt, det är svårt när man är okunnig, ibland när jag tror att det är fel är det rätt och tvärtom. Två gånger var vi inne i fårhagen och fåren var inte så stressade över att Igor var där inne, så det är tydligen ett gott betyg för honom. Vi ska fortsätta i alla fall.
Den här veckan ska jag träna lite lydnad varje dag har jag bestämt. Hoppas att jag kan hålla löftet till mig själv.
Veckans agenda är för övrigt alldeles för full, som pensionär vill jag bara ha en sak i almanackan per dag, annars blir det för mycket.
I kväll är det sista gånen på valpkursen, det är tråkigt tycker jag, jag har faktiskt sett fram emot måndagskvällarna med valpgänget. Nu måste jag fundera över vad jag ska ha för fortsättning på träningen med Harry.
PS. Nu är alla penseér i krukorna på altanen borta och utspridda i trädgården tillsammans med mina trädgårdshandskar, en söndersmulad kartong och lite ved från vedhögen. Nu får vi ta och göra en ny krattning! DS

Tappat sugen

Nu har jag haft några dåliga dagar. Inget känns roligt och inget går bra, lite vårdepression tror jag det är. Förkylningen som startade i början av april ger sig inte, hostan blir nästan bara värre och värre och jag tycker inte att jag orkar röra mig överhuvudtaget.
I dag har jag inte varit med på söket, jag orkade bara inte, behövde ha en annan sorts dag, en dag som jag kunde slappa eller göra vad jag ville på. Kanske beror det på att söket i onsdags inte var så toppenbra heller. Igor släppte sökrullen så tidigt så att jag ver tveksam om han hade rullen eller inte när han kom in och han ville inte gå ut på nytt i det område som han tyckte att han var klar med. Konflikt!
I torsdags blev jag kommenderad av Anne på klubben och det var katastrof. Igor har börjat gå på tävlingsledarens kommandon och våra traggelmoment i trean går bara sämre. Igor blir så låg när jag blir låg. Anne tog honom , lekte och tränande med glädje och då jobbade han mycket bättre. Varför kan jag inte vara sån?
Idag tog vi ett nytt tag, tillsammans med Karin tränade vi lite lydnad på eftermiddagen, jag bjöd på kamp, lek och mycket beröm och allt gick genast bättre och Igor tyckte att vi hade trevligt tillsammans. Nu måste jag försöka tänka lek, kamp och glädje i min träning.
Lilla Harry, han har fått ett nytt intresse, han ska bli trädgårdsmästare i Bergers trädgård. Pensérna jag planterade igår, har han plockat upp idag och haft kamplek med, inte visste jag att blomrötter var så bra leksaker. I morgon ska jag köpa nya pensér och se om de får fara kvar i sina krukor.
Harry ha också fått lite lydnadsträning, idag var det mest stadga och sitt och ligg kvar.
I morgon ska vi åka och valla med Igor igen.

Söndagssök

I går var det sökdags igen. Jag bestämde mig för att köra ett lägresök med alla figgar utlagda från början och utan att jag visste var de låg. Det gick över förväntan, Igor hittade figuranterna på tre slag, men han sprang ut rakt och vinklade sedan upp mot figuranten.
Lilla Harry han fick springa fyra slag, hämta sökrulle och springa på påvis. Det gjorde han riktigt bra. Nu ska vi börja jobba med lite större djup så att han lär sig att gå ut i rutan.
Annars har det varit mest trädgårdsarbete för oss härhemma. Solen har skinit och det har varit underbart attt vara ute. Riktiga försommardagar som vi har kunnat ta vara på.
Altanen som vi har förstorat blir så bra, nu har vi ett riktigt stort utrymme att vara på. Här kan vi duka upp till kräftskivor och andra aktiviteter för många personer.
Nu vill jag snart få gräs på gräsmattan så att hundarna inte släpar in så mycket jord varje gång de har varit ute.
I går fick vi ett litet kiss inomhus, helt överraskande , här har vi inte haft något valpkiss på flera veckor, så än är valpperioden inte helt över.
Det är synd att jag inte har en ljudblogg för just nu har jag vå aussiepojkar som överröstar varandra med ett gnälligt, högt, pipigt ljud när de leker med varandra. Det är helt vidrigt.

Vallning

Nu har Igor också fått valla. I dag åkte vi till Färingsö där Agnetha och Tella vallar och Igor fick pröva på får i ett ridhus. Lisbeth? som instruerade oss var väldigt duktig och pedagogisk och jag tyckte att hon verkligen satte djurens främsta i fokus. Vi var inne hos fåren i två omgångar, första gången med kopplad hund och Igor skulle då röra sig mot fåren, men så fort det blev drag i kopplet skulle jag be honom stanna och sedan fick han gå igen.
Andra gången vi var inne i ridhuset fick Igor vara lös med hängande koppel och jag skulle försöka få fåren att gå med med mig och Igor bakom fåren. Det gick lite si och så, det är så svårt att få fåren att gå dit man vill, helst springer de in i ett hörn och står med näsorna mot väggen, riktiga fårskallar. Några riktiga rusningar gjorde Igor mot fåren men han var snäll och vände direkt är han fått dem att röra på sig. Han lyckades också vid ett par tillfällen att gå från sida till sida på ett alldeles korrekt sätt så det verkar som han har anlag och förutsättningar att valla och jag ska låta honom försöka.
Harry fick vara publik så idag har han fått se både får, kor och en massa kelpisar, men det har nog tröttat honom lite också.

Halsbandet för trångt!

Nu vill inte Harry var med i fårhagen längre

Tänk vad han växer den lille, benen blir långa och gängliga och han svänger på rumpan som en riktig tjej när han går. Pälsen är blank och svart och kan inte bli finare. I dag var vi tvugna att köpa ett nytt halsband, 35 cm halvstryp duger inte längre, öronen åker nästan med när det ska tas bort. Nu fick det bli ett mera vuxenlikt halsband, likadant som Igors, fast blått.
Idag har det bara blivit skogspronenader, jag har fått en släng av astma och orkar inte röra mig särskilt mycket, men det går över, det är bara att ta fram medicinerna ett tag.
Jag tänker avstå från att åka till mässan, tror jag just nu, jag ska inte ställa ut och det känns som det kvittar vem som vinner.
På söndag ska Igor få valla, vi ska åka med kompis Agnetha till Färingsö där hon vallar med sin kelpi Tella. Det ska bli spännande, hoppas bara att jag har fått lite mera flås i mina lungor till söndagen för annars tror jag att det blir tungt för mig.
Annandag påsk är det sök, då ska jag försöka träna båda pojkarna igen.
Och lydnaden..... jag lovar att det ska bli lite av den också i helgen.

Pollen

Nu har pollensäsongen slagit till, jag hostar, ögon kliar och näsan rinner och det dessutom direkt efter en förkylning. Jag har börjat med Loradartinet, min lilla tablett som ska hjälpa mot ögonklådan och snuvan, mot lungorna hjälper Pulmicortet. Det värsta med medicinerna är jag blir så trött, idag har jag sovit två timmar i fåtöljen i vardagsrummet så i natt blir det kanske inte så bra sömn.
Lite träning har det dock blivit idag. Efter en morgonstädning här hemma åkte vi till Brevik och tränade med Karin.
Jag hoppas att det är så att intensiv träning ger resultat, för det behöver vi nu, uppmuntran, uppmuntran, uppmuntran, ändå kan jag väl gissa att det går lite framåt med tråkmomenten inkallning med ställande och läggande och fjärrdirigeringen.
Harrrys träning blev en liten stund med fotposition och stannakvarövningar.
I förmiddags när jag hade torkat golven och skulle gå i duschen kom lilla Harry och höll mig sällskap, det var bara det att innan han kom in i duschen hade han haft en liten grävstund i rabatten. Gissa hur badrumsgolvet och det nytorkade golvet i hallen och vardagsrummet såg ut. Jag lovar att man kunde räkna trampdynor hela vägen där han gått fram coh fötterna var minst dubbelt så stora som annars. Det enda som var bra var att jag inte hade hunnit sätta ut mattorna igen som jag hade planerat.
Inte blev det skotträning på klubben i kväll heller, eftersom jag försov mig. Det får bli nästa vecka.
I kväll är det mulet och kallt igen.

Lydnadsträning och i kväll valpkurs

I dag har vi varit på klubben i solen och tränat lite Karin och jag med hundar. Nu har vi sagt att vi måste träna alla dagar och jag inser att jag inte har så mycket val för jag har anmält Igor till ett lägresök och om vi ska avstå skotten måste vi ha en riktigt bra lydnad. Idag gick krypet ett jättekliv framåt. Med den här farten kommer han att klara krypet när det är dags. Apporteringen finns tyvärr lite tugg precis när han ska sätta sig, annars är jag ganska nöjd. Det som fanns idag var att han gick på Karins, tävlingsledarens komando, det var nytt, det brukar han inte göra.

Lilla Harry fick lite positionsträning, lite apportering, lite läggande och lite sitt kvar, däremellan fick han umgås på altanen och vissa sin sociala sida och det gör han lilla gullegossen.

Det är så roligt med honom för ingen kan ana vad han är för hund, mest är han en flatblandning men det kan också vara grönis, men aussie det förstår ingen att han är.

Flera bilder från vallningen

Vilken dag!

När vi kom till Tina för vallningen idag visade det sig att det var fyra av valparna i kullen som var där och en mängd andra aussisar som jag inte kände. Vår uppfödare Marianne var där och hade med sig sin lilla Mercy. Jag fick träffa Camilla med sina hundar och Florens med sina. Fyra valpar lekte och reisade runt, det kanske ínte var så bra, för alla skulle ju sedan in i fårhagen och hälsa på fåren.

Förutom att det var så många aussisar var det en av de allra första vår/sommardagarna. Solen sken frå en klarblå himmel och temperaturen i solen steg säkert till dryga 20 grader. Underbart!

I fårhagen visade valparna sina färdigheter i arbete med djuren. Harry han tyckte mest att det var jobbigt och när han kom i närheten av utgången valde han att fråga om det var klart nu. Lite likadan var Joice, hon var inte heller så intresserad, medan Mercy och Milton var helt fokuserade på fåren. Nu ska vi inte ge upp, det kommer, säger Marianne.

Jag fick också inse att det är svårt att få får att röra sig om de inte vill. Som i alla hundsporter handlar vallning till stor del om förarens förmåga och det har jag ingen. Tänk att allt ska vara så svårt och varför började jag så sent i livet med min hundträning. Allt hade varit lättare om jag börjat när jag var ung och receptiv. Nu får jag kämpa för allt vad jag är värd, men roligt är det!

Vi hade med oss både filsmkamera coh kamera och en hel del kort togs under den härliga eftermiddagen.

Träningskväll

Om några minuter ska jag åka till Farsta ridhus och träna hund. Om någon hade sagt till mig för ett år sedag att jag skulle träna hund en fredagskväll hade jag skrattat och sagt - är ni inte kloka- . men nu så gör jag det alldeles frivilligt. Det är tur att kvällens underhållning på tv går att banda, så att vi kan vårt fredagsmys när jag kommer hem.
Harry har lagt i en ny växel, nu är det fart som gäller, blandat med uppfodrande skall när han vill något och vi andra i flocken inte vill samma sak som han. Öronen viftar åt alla håll och benen är höga och gängliga. Valpar som är fyra månader är inte de vackraste i världen, men charmiga så det räcker till.
När snön och isen har smält i trädgården har Harry hittat nya saker att undersöka, rabatter, där finns det roliga rötter att dra upp, dammen, där kan man bada och jag lovar att fjolårsgammalt vatten inte luktar så gott och små blöta, jordiga tassar blir jättelika när de sätter sina märken på parketten i vardagsrummet.
Nästa vecka ska vi sätta in de mattor som vi tog ut när Harry kom hem, nu tror jag att kisstiden är över.
Nu ska vi åka.

Sökrulle

Nu har Harry tagit sökrullen och sprungit med den till mig och sprungit på påvis. Det gick fast jag trodde ett tag att jag inte skulle få honom att ta lösrullen. en liten övning hemma i hallen i morse innan vi åkte till sökskogen räckte för att han skulle förstå att det var det som skulle göras för att korven skulle levereras. Jätteskoj. Ha verkar liksom Igor gilla söket riktigt mycket.
Annars håller han på att bli ganska olydig den lilla, han testar gränser och gör de andra hundarna vansigga med sitt gläfsande och bitande.
Igor håller på att bli en mästare på kryp, metoden vi fick hos Anne i torsdags har han annammat till fullo, och vad snyggt han kan krypa, än så länge mot mig men vi ska nog kunna få det till ett sidan kryp så småningom. Nu ska vi anmäla oss till söket på SSBK kring första maj.
Sökskogen idag var en snöblandad vattensörja, det är inte roligt att trava runt i skogen när vädret är soom det är, men en liten stund mitt på dagen idag lyckades solen tränga igenom diset och genast blev det mycket varmare och det kändes som alla i sökgänget blev lite gladare.
I vårt sökgäng som, när vi startade det i höstas bestod av idel unga hundar, har idag blivt ett gäng riktigt duktiga hundar som utvecklas för varje vecka. Det är så roligt att se att alla hundar tycker att detta är kul och det verkar faktiskt som deras mattar tycker det också. Idag är det ett gäng på ca tio ekipage som kommer varje söndag. Nu ska alla peppas till att få tävlingslydnaden också så att vi om ett år har många nya sökhundar i Tyresö.

Vem vet bäst?

I kväll har Harry och jag haft vår första kamp här i livet. Harry tyckte att han skulle bestämma hur och att de andra hundarna skulle leka och med skall och utfall skulle han ha det han ville. Oj vilken cirkus vi har haft, Harry har bitit mig, skällt ut mig och när jag inte har låtit honom göra det han hade bestämt har han blivit ännu mera arg på mig, så nu har jag alla riv och bitmärken av tänder som jag har skrutit med att jag inte har haft tidigare.
Igor tyckte att hela cirkusen var fruktansvärd, för han har aldrig trotsat sin matte, och han försökte hela tiden vara mig till lags under tiden det hela pågick.
Nu sover den lille vid mina fötter, han gav upp till slut när han insåg att jag inte skulle låta honom få som han ville. Skönt, så var det har avklarat utan en massa nej men med ett klart besked från min sida att jag varken tolererade bett eller skall eller utfall utan avkoppling.

Anne träning

Idag var Meki, Karin och jag till Anne igen. Det är så roligt att träffa henne för det känns så rätt med de råd som hon ger. Med en rejäl förkylning i huvudet hade jag visserligen lite svårt att hålla rätt på all information men något har säkert fastnar. Varje sådan här träning visar också hur nödvändigt det är att mann har en träningsgrupp och att man kan träna så tävlingsmässigt som möjligt.
Jag tragglade med mina två "segproppar", rutan och fjärrens ställande och med Annes stöd utvecklades momenten idag. Jag fick en nystart och jag kunde flytta mig bakåt utan att han gick fram till mig. Hurra! Vi tog också upp krypet som känns som det börjar hitta sina former. Om någon vecka kan det vara riktigt bra.
Harry fick inte vara med, han fick vänta i bilen, i morgon ska han få komma ut på planen när vi har fredagsträning. Då sak vi nöta lite extra på sitt och ligg kvar.
Harry har nu börjat tappa sina vassa små piggar och nya fina tänder kommer direkt upp i luckorna. Öronen fladdrar åt alla håll och den nya pälsen som kommer ser rätt tufsig ut, han är ganska söt just nu, faktiskt sötast av alla.

Valpkursen

I går var så dags igen, i nysnö och blåst och kyla, men vad gör väl det när det är så kul! Tänk att det är så nödvändigt att få den lilla sparken i baken som man får när man går på kurs, motivationen stiger, det är kul med hund, fast vädret säger nej!

Kvällens moment var sitt kvar, ligg och ligg kvar. Vad är det för liten tandlös skruttpojke jag har, aldrig har jag testat sitt kvar eller ligg kvar och där ligger han i snön och blötan, tittar på mig och gör precis det som jag vill. Vilken kontakt och vad nöjd han såg ut! Kan det vara korven som var belöning i går. Ännu har vi inte lagt något ord för läggande men nu ska det bli för jag tror att han börjar begripa vad som krävs nu.

Valparna får ju leka en stund under kursen, vad jag tycker att han har mognat och vuxit på bara en vecka. Han leker nu med mycket stadigare ben och börjar visa tendenser till morrning och lite kraftfullare tag i leken.

Nu börjar han få lite vuxenpäls också den lilla ulltotten.

I går fick Harry sin första rabiesspruta, min veterinärklinik vill inte ge den samtidigt med övrig vaccination så nu var det dags. Den aktuella vikten är 12,5 kg. Igor var medhan också, hans vikt var 25 kg. Nu känns han riktigt fin och i bra hull igen. Att ha båda pojkarna med sig in bland folk är inte lätt, båda vill, vara först med att hälsa och båda vill hälsa lika högt upp i anskiktet och leverera blöta pussar till alla som vi möter.