Vardag igen

Nu har det gått ett par dagar sedan den roliga dagen med cert.
I söndags var vi iväg på sökträning igen, Igor var en liten jönsapetter och valde att bestämma själv vad han skulle göra och det var inte det som jag hade planerat. Jag hade tänkt att vi skulle jobba med lösrullar men Igor tog sin fasta rulle. Jag måste spänna rullen så att han inte kan ta den. Vid ett av påvisen, när jag kallade tillbaka honom tog han sin fasta rulle, så nu måste jag börja gå ut och hämta honom så att jag inte får fler blindmarkeringar.
Harry går från klarhet till klarhet, men allt går så fruktansvärt fort, jag kan inte fatta att han överhuvudtaget kan ha sitt huvud med sig i det han gör, men han gör ju vad jag vill att han ska göra så då får jag väl vara nöjd. Vi lär fortfarande in markeringsövningar och han bär sin rulle riktigt bra, han som annars inte tycker om att apportera. Det märks att det är psykiskt ansträngande för efter tre slag märker jag att han börjar fundera på vad han ska göra och han vill hellre stanna hos figuranten och få godis än att komma med sökrullen till mig innan han får gå till figgen.
I går var det lite lydnadsträning igen. Nu tragglar vi på sitt, ligg och stå, i snabbhet och i olika positioner med Harry, det borde jag göra med Igor också för jag han blir bara segare och långsammare för varje gång vi tränar, däremot är hans fotgående nu ganska bra, det är långt kvar till vi kan träna trean, men nu får jag hoppas på nästa säsong.

BIM, Cert, min älskade fluffiga utställningsaussie!

Tänk vilken utställning det blev i dag på Nynäshamns BK, Igor blev BIM och fick sitt andra Cert, vilken lycka, ja jag är faktiskt glad åt utställningsresultat också. Det roligaste av allt var att tiken som blev BIR är Igors kullsyster och ytterligare en bror tävlade men placerade sig inte idag.
Nu gäller det för oss att få Igor att klara skotten så att vi kan tävla och bli uppflyttade, det känns lite tarvligt om han ska falla på målsnöret, dessutom vill jag att han ska få tävla i högresök och elitsök. Jag vill verkligen det och mitt mål ska vara det.
Harry fick vara med och socialträna, det går bättre och bättre med hans utfall mot andra hundar, nu är det inte längre något större problem.
När vi kom tillbaka till Trollbäcken gick vi en runda i skogen och duktiga Harry vände och kom tillbaka till mig fast han var på väg mot en främmande hund och ägare en bra bit bort i skogen. Sånt värmer!!!

Var dag vardag

Vem vet allt, vem vet inget, ibland känns det som hundträning och hundkunskap är något som alla kan eller ingen kan eller alla vet eller alla kan, idag går det bra i morgon går det sämre eller bättre, men man vet inte hur resultatet blir förrän efteråt och när är det. När jag vill eller när någon annan säger att det är bra eller dåligt efteråt.
Så filosofisk kan man vara en fredagskväll innan utställning. Vad har det för betydelse att ha en vacker hund, ingen egentligen, men ändå, det är roligt att ha en hund som kan visa sig i ringen, som visar hur rasen kan se ut och inte gör det saken tråkigare att hunden också är duktig när det gäller att använda sin hjärna och sin näsa i det som kan kallas för genuint hundarbete. Nu beskriver jag vår lilla Igor, Easy Ego Boy, min alldeles speciella aussie. Igor har visat mig vägen in i en hundvärld jag inte hade en aning om att den fanns.
I dag har vi tränat lydnad, vi har gjort uppletanden i skogen och vi har bara promenerat, men oh vad jag tycker om alla mina tre hundar, alla är olika och alla behöver sin tid och sin respekt.
Lilla Harry han vill verkligen göra allt som man ber honom om, fort och snabbt och helst bara han, precis som Igor, som inte vill att Harry ska få göra något som han kan göra bättre. Hur ska jag kunna fördela min tid rättvist så att alla kan utvecklas till de individer de har rätt att utvecklas till.
Jag vet att mycket av hundens utveckling hänger på föraren, vilket ansvar vi har, kan vi verkligen leva upp till att varje indvid får den utveckling som är optimal, nej det kan åtminstone inte jag, jag kan bara ge allt jag har utifrån mina förutsättningar och de är naturligtvis långt ifrån de bästa, se bara på all dem som snabbt har sina hundar på SM eller andra stora tävlingar. Ändå tror jag, det måste jag, att det jag gör också om signalerna är dubbla eller krångliga för hundarna så får de jobba och en chans att utvecklas tillsammans med mig. Jag vill inte tänka på vad hundarna hade kunnat uppnå om de hade haft en annan förare eller en annnan familj.
Jag är glad att jag kan vara osäker och fundersam, skulle jag veta allt skulle inget i livet vara en utmaning, nu tar vi tag i de utmaningar vi har framför oss, Jizza, Igor Harry och jag tillsammans med min familj

Nystart

Nu har hösten kommit och familjen har vaknat igen efter en del konstiga sommarattacker. Lite upp och ner har det varit ett tag, men nu ser vi bara framåt och tycker att livet är just så bra som man kan förvänta sig att det ska vara.
Sökträningarna på onsdagarna är igång, liksom ofta på helgen, däremellan försöker jag ge gossarna något kort spår eller göra lite uppletanden. Minst två gånger per vecka har vi lite mer organiserad lydnadsträning och för Harrys del startar en tävlingslydnadskurs om ett par veckor.
Tyvärr så verkar Igor skottberördhet inte bli bättre ( medger att vi har tränat dåligt, behöver hitta ett systematiserat sätt att träna på ). Han vill inte träna efter att han hört skott, inte ens fast det är riktigt rolig träning. Måste få tag på någon som kan hjälpa oss.
Harry gör framsteg i allt han gör, lydnaden går riktigt bra, söket likaså, nu tränar vi markeringsövningar och redan nästa gång tror jag att vi kan gå på djupet och han kommer att komma in med lösrullen till mig. Han gillar verkligen att jobba.
Lite vallning? ha kontakt med får har vi hunnit med under sensommaren, nu hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med det under hösten lite mer regelbundet, men det kräver tid och kraft eftersom det är så långt att åka för att hitta någon som kan ge oss vallningserfarenhet.