Vem vet allt, vem vet inget, ibland känns det som hundträning och hundkunskap är något som alla kan eller ingen kan eller alla vet eller alla kan, idag går det bra i morgon går det sämre eller bättre, men man vet inte hur resultatet blir förrän efteråt och när är det. När jag vill eller när någon annan säger att det är bra eller dåligt efteråt.
Så filosofisk kan man vara en fredagskväll innan utställning. Vad har det för betydelse att ha en vacker hund, ingen egentligen, men ändå, det är roligt att ha en hund som kan visa sig i ringen, som visar hur rasen kan se ut och inte gör det saken tråkigare att hunden också är duktig när det gäller att använda sin hjärna och sin näsa i det som kan kallas för genuint hundarbete. Nu beskriver jag vår lilla Igor, Easy Ego Boy, min alldeles speciella aussie. Igor har visat mig vägen in i en hundvärld jag inte hade en aning om att den fanns.
I dag har vi tränat lydnad, vi har gjort uppletanden i skogen och vi har bara promenerat, men oh vad jag tycker om alla mina tre hundar, alla är olika och alla behöver sin tid och sin respekt.
Lilla Harry han vill verkligen göra allt som man ber honom om, fort och snabbt och helst bara han, precis som Igor, som inte vill att Harry ska få göra något som han kan göra bättre. Hur ska jag kunna fördela min tid rättvist så att alla kan utvecklas till de individer de har rätt att utvecklas till.
Jag vet att mycket av hundens utveckling hänger på föraren, vilket ansvar vi har, kan vi verkligen leva upp till att varje indvid får den utveckling som är optimal, nej det kan åtminstone inte jag, jag kan bara ge allt jag har utifrån mina förutsättningar och de är naturligtvis långt ifrån de bästa, se bara på all dem som snabbt har sina hundar på SM eller andra stora tävlingar. Ändå tror jag, det måste jag, att det jag gör också om signalerna är dubbla eller krångliga för hundarna så får de jobba och en chans att utvecklas tillsammans med mig. Jag vill inte tänka på vad hundarna hade kunnat uppnå om de hade haft en annan förare eller en annnan familj.
Jag är glad att jag kan vara osäker och fundersam, skulle jag veta allt skulle inget i livet vara en utmaning, nu tar vi tag i de utmaningar vi har framför oss, Jizza, Igor Harry och jag tillsammans med min familj
fredag 25 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar