Kanske för lite träning

Jag får inte tiden att räcka till trots att jag är ledig hela dagarna. Midsommarhelgen firades i Nyköping och dit bär det av idag igen för att sedan landa här hemma på måndag nästa vecka. Nu ska jag ialla fall försöka ta mig till Nyköpings eller Oxelösunds BK för lite träning på andra planer.
I morse var vi nere på klubben en stund för att köra några moment. Det mesta var som bortblåst!!
Rutan har den lilla filuren aldrig sett så det var väldigt svårt att lista ut vad man ska göra där plus lite annat smått och gott som gick riktigt uselt. Så besöket på en främmande klubb i helgen blir nog bra. Jag har ju faktiskt anmält oss till lite tävlingar framöver, men nu ser det inte så lovande ut, men vi tar det som träning.

Vi har också börjat med en ny träning med hjälp av Meki, skotträning enligt en metod som en Aussieuppfödare berättade för mig och som jag tycker låter riktigt spännande. Skytten ska vara synlig för hunden och att börja med skjuter vi bara ett skott och sedan springer Igor till skytten för att få belöning, när det går bra ökar vi till två skott osv och sedan för vi sakta skytten mot honom för att till slut finnas bakom, men hunden ska hela tiden veta var skytten är. Få se hur det går. De två första gångerna har det gått bra så vi fortsätter vår träning.

Söket i onsdags gick däremot bra. Jag har sagt det förr, men det är så himla roligt att träna sök, vi har roligt i gruppen och det känns som alla kan ge kritik på ett positivt sätt till sina kamrater. Hoppas vi kan träna ihop länge till.

Midsommarvecka

Så är det snart midsommar igen. I år ska vi ta husvagnen och åka till Nyköping till Caravanklubbens camping Strandstuviken. Det blir något alldeles annorlunda eftersom vi alltid har varit på sjön eller hemma om väder och vind inte har tillåtit oss att åka ut. Man ska inte vara rädd att pröva nya lösningar och faktiskt tror jag att det kommer att bli riktigt roligt.

Allt känns lite avslaget just nu eftersom årets stora händelse, världsutställningen inte blir av för oss, men vi får nöja oss med att vara besökare. Över 150 aussisar är anmälda. Utställningssäsongen blir ju fördärvad men när jag är klar med skrivandet idag ska jag gå in på SBKs hemsida och anmäla mig till några tävlingar, vi måste kunna bli uppflyttade till lägre i sök innan säsongen är slut och helst också ha passerat Lydnadsklass 2. Får se hur det går.

Vi har återupptagit träningen efter lägret och det går hyfsat, fastän jag tycker att han släpper ganska mycket under det fria följet.

Vi kämpar också på med vardagslydnaden här hemma. Jag försöker få den gamla terriern att förstå att jag inte gillar utfall mot andra hundar när vi är på promenad, inte heller att hon försöker överrösta mig om jag stannar och pratar med någon på gatan. Viss framgång har vi uppnått, men ännnu är det långt kvar innan jag kan möta andra hundar och mina beter sig som de ska.

Läger och elände

Nu har en innehållsrik långhelg passerat med klubbens läger. Under fem dagar dagar har vi tränat lydnad under en mycket duktig instruktör, Pia Brygård. Vi har verkligen fokuserat på problemen och fått många bra tips om hur vi ska gå vidare i träningen. Det har varit så himla roligt.

Det var husvagnspremiär också. Den gick bra den med, om man bortser från att jag höll på att tappa hela husvagnen in på grannens tomt när jag kopplade av vagnen när vi väl var hemma igen. Tur att staketet och häcken höll emot när vagnen tog sin egen tur ut i naturen.

Sen kom måndagen och då upptäckte jag att Igor hade ett infekterat sår runt hela sin hals. Scalibourhalsbandet! Till Nacka djurklinik, rakad hund, antibiotika och utställning och tävlingskarantän i sex veckor. Så var den utställningkarriären för sommaren över, men tävla lydnad kan vi ju på sensommaren i allafall.

Trädgården som förvandlats

Jag hade en gång en trädgård full av blommor och en damm där guldfiskarna simmade och en fontän sprutade med ett skönt porrlande. Nu finns den inte mer. När lilla Igor kom till oss för två år sedan tyckte han att trädgårdens alla faciliteter var som gjorda för honom.

Dammduken gick sönder förra sommaren och växterna runt om i dammen plockades upp en efter en. Det var visserligen en kvalitet på duken som inte var den mest hållbara och det visade sig att hundens tänder tog sig igenom den lätt som en plätt. Nu är det bara vatten på det djupaste området och där är ytan täckt med en snabbt växande vattenväxt, så nu är det ingen damm längre utan en grön oas som man inte kan gå på. Grodorna har däremot njutit av den lilla dammen så det finns gott om grodor i alla storlekar i den. Förutom att växter och dammduk förstördes har den lilla söta hunden också tagit hand om pumpar och sladdar till dessa så ska dammen sättas igång igen krävs både duk, pumpar och en del växter, men jag hoppas att det ska kunna ske under sommaren.

Vi hade också trädgårdsbelysning, fyra lampor placerade strategiskt i rabatter och vid dammen. Det finns inte en enda kvar, alla har varit leksaker till den lilla aussin, därutöver har rabatterna blivit fyllda med gropar, framför allt eftersom man måste gömma saker i dem. Jorden där är mjukare än på gräsmattan så det är betydligt enklare att gräva i dem, fast visst finns det gropar i gräsmattan också.

Jag skrev till ett tv-program för att försöka få dem att komma och göra om min trädgård så att den dels skulle bli handikappanpassad och dels hundanpassad och att det skulle krävas så lite omsorger om den som möjligt, men ändå vara lummig och grön med både blommor och buskar och inte så mycket gräsmatta. Ingen har hört av sig, men en av sönerna sa, gör en stor altan och asfaltera resten.

Jag ska prova att skriva till en annan kanal, skam den som ger sig.