Oväder eller.....

Så då är vi mitt i ovädret. Tyvärr måste jag säga att det har sprungit förbi oss, nästan ingen snö, så där ca fem cm, lite mer där det har blivit snödrev. Jag kan fortfarande vandra på mitt älskade flygfält, där är det helt snöfritt, vinden har sopat snön någon annanstans.

I dag var vinden så stark att jag gav upp promenerandet, jag kom nästan inte framåt, men jag njuter ändå.

Snöslungan skulle fram idag, men då kom jag på att jag glömt att köpa bensin, så då var det bara att sätta sig i bilen för att skaffa hem drivmedel. I morgon måste jag nog ta bort lite snö framför garaget i alla fall.

I går var vi till Skara, några tiotal mil bort och där var det betydligt mer snö och riktigt moddigt på vägen och trafiken på E6 flöt på i ca 60 km/tim. Vad skulle vi göra i Skara mitt i ovädret, jo vi skulle köpa vantar och mössa åt mig på Jula, men det blev i stället handel av tågdelar till tågbanan, det finns en affär där som säljer Märklintåg och tillbehör till dessa. Vi kom hem med en massa små, små lampor som ska sitta på växlarna och visa åt vilket håll tåget kommer att köra. Jag lyckades montera ihop tre, men endast en fungerade, någonstans har jag inte lyckats få kontakt mellan strömförande räls och lampa. I kväll blir det bara att börja om från början, men det blir dubbelt så svårt för allt det småiga ska rivas också. Maken G håller mig sysselsatt.

Jag har fotat flygfältet med mobilen i olika väder, det kan se rätt dramatiskt ut, för jag tänkte att ni läsare skulle få se hur jag har det, men någonstans under flytten har jag förlagt den CD som ska underlätta för mig att föra över mina bilder från mobilen till datorn. Nu måste jag invänta sönernas ankomst till oss. De kan lösa alla våra tekniska problem, så vi lagrar dem och kan längta efter besöken.

Hundträningen pågår just nu under lite udda former. Mest leker vi lite på fältet och några få friaföljsteg i rätt position. Lite nej-träning blir det också, då det här och där dyker upp en hare på fältet.

Vardag i stugan

Nu går dagarna fortare än jag hinner med. Det märks på mörkret på eftermiddagarna som kryper på allt tidigare. Här på landet märks verkligen mörkret, det blir kolsvart, men å andra sidan märks också månsken och stjärnor på ett fantastiskt sätt. Det är underbart att bara gå ut framför huset och titta rakt upp på himlen. ficklampan har fått en framskjuten plats här hemma för utan den står man sig ganska slätt om man vill röra sig ute efter mörkrets inbrott.

Dialysrummet är klart, nästa vecka slipper G resorna till Skövde för dialys, det ska bli skönt tycker vi båda.

Det blev lite förändringar i rumsfördelningen för det gick inte att installera vatten i det rum som vi önskade, så nu har det blivit resa till Ikea i Jönköping för att handla gästsängar och göra det lilla rummet till gästrum och då hamnar den gamla bäddsoffan i gästhuset som extrabädd och umgängesdel.

Rumsrokaden innebar att att Jizza nu blev utan sängar att ligga i på natten. Jag vill ha de nya sängarna fria från hund. Första natten gick hon in i kompostgallret som stod framför dörren. Nu får Jizza klara sig med sofforna och fåtöljerna i vardagsrummet som sovplats.

På gårdagens träning var Igor väldigt het på gröten, nu står det helt klart att det finns inget annat val än att börja om med fotgåendet. Jag måste få honom i position igen. Det är inte lönt at ttävla så länge han går så långt fram som han gör just nu. Vi testade lite igag på promenaden, då gick han som en gud, alldeles rätt placerad. Kan det bero på att jag inte hade någon belöning inom räckhåll. Det tål att funderas på.

Mitt i november

Tänk att det redan är mitt i november.

Just nu vräker regnet ner utanför mitt fönster och snön som kom för några dagar sedan smälter nu bort. Det gör faktiskt ingenting för jag tycker att det är lite för tidigt med snö som ligger redan i november.

Vi har haft sommardäck på den stora bilen och det kändes inte så bra för här på landet blir det riktigt vinterväglag när snön kommer. Alltså åkte vi i torsdags upp till Stockholm för att byta däck. En till viss del alldeles fasansfull resa. Ca en tredjedel av vägen, var moddig och snorhal och vid Finnerödjabackarna hamnade vi bakom ett gäng långtradare som inte kom upp för backen och västerfilen var inte körbar med sommardäck. Vi hade inte val, ut i snömodden och slängandes till höger och vänster gick bilen sakta förbi det långa tåget av långtradare. Vi var den näst sista bilen som kom förbi. Sedan hade långtradarna blockerat vägen. Med vinterdäcken på kändes hemfärden mycket tryggare.

Hundträningen då. I onsdags blev Igor påhoppad av en annan aussie på platsliggningen. Det var inte så farligt, det blev inga hål, men man kan ju undra hur platsliggning med hanhundar bredvid ska gå i framtiden. Vi la om hundarna efter en stund men lämnade dem inte och det gick bra, så jag hoppas att det ska gå bra i fortsättningen också.

Nu tränar vi bara fortgående i korta etapper och med många vänstersvängar, så att lilleman inte ska kunna smita framför mig. Det känns ganska bra.

Idag ska vi åka till Trollhättan (Ca 12 mil) för att titta på en utställning, mässa om modelltåg. Det ska bli riktigt spännade.

Blåsväder

Idag gick förmiddagspromenaden i ett riktigt blåsväder. Nu fick jag lite känning av hur det är att bo och promenera på och vid ett stort öppet fält och i ett platt landskap.

Enligt väderprognosen ska det blåsa kuling längst kusten och då kan man undra hur det ska bli när det blåser storvindar på västkusten. Idag blåser det västlig vind och då trycker vinden på över vårt flygfält och upp mot vårt hus.

Det blev en ny upplevelse att gå mot vinden i dag, vinden tryckte mot näsa och mun så kraftigt att jag inte kunde andas, det blev stopp. Jag var tvungen att vrida huvudet ifrån vinden för att få luft. Det har jag aldrig upplevt förut. Åt ena hållet blev gången framåtlutad och framsidan av benen fick ta i för att förflytta sig framåt. På tillbakavägen fick baksidan av låren spänna sig lite extra för att förhindra en en onödigt snabb framfart.

Hundarna verkade klara vinden bättre än jag gjorde. Deras fyra tassar och lägre tryck mot vinden hjälpte dem framåt.

I dag är det träning på Mariestads BK igen. Det ska bli trevligt att träffa alla nya bekantskaper.

Lite tågeri. Jag svär just nu över landskapsmodulerna. Det går inte, hur mycket jag än försöker, det blir bara fel. Nu ska jag prova ett annat sätt att bygga berget, det här plockepinnet som jag nu har försökt med kommer att kastas i soptunnan. Nu blir det hönsnät och gips eller kanske frigolit av sådan typ som inte smular när man skär i den. Jag vet bara inte var jag ska få tag i detta. Det får bli en rekognoseringsrunda i Mariestad i dag. Jag skulle vilja komma framåt, allt står stilla.