Nytt År

Så var då nyåsafton över. Inga rädda hundar! Några gånger skällde de till och tittade på kavalkaderna av raketer men när det var som värst vid tolvslaget låg hundarna lugnt runt om oss i rummet. Inga köttbullar och ingen avledning, det kunde inte ha varit bättre. Till och med de som tidigare reagerat tog det riktigt lugnt i år och det berodde inte på att det var lugnare här ute, utan det måste ha varit andra krafter som rådde. Glad är jag!
Kylan blir bara värre och värre, nu är det nästan -15 och blåser så det är en riktigt hög kyleffekt. Vi har gjort vår timmesrunda på golfbanan tillsammans med en massa skidåkare som helt klart tycker att vintern och snön är rätt för dem. I kväll får hundaran rasta av sig i trädgården. När det är så här kallt är det skönt att man har ett sådant alternativ.
Det nya året har klätt sig i en silverskrud, det är inte ofta man kan se en så rimfrost och snötyngd natur som nu, jag passade på att fotografera allt det vita i går, det kan vara bra att minnas det år nyåret regnar bort.
Gott Nytt År på er alla läsare!

Årsbokslut

Nu är det årets näst sista dag, så jag ska försöka mig på en liten sammanfattning av vad som hänt i vårt hundliv det här året.
Det har blivit sparsamt tävlande, mycket mer sparsamt än jag hade planerat när året började, men så kan det bli. Igor tävlade tre lägre söktävlingar på våren, två med godkänt resultat och en tredje gång var han sjuk och kräktes i bilen när vi kom tillbaka från sökpasset. Sökarbetet har gått bra och lydnaden riktigt hyfsat bra också, men tyvärr har jag känt mig tvungen att avstå platsliggning och budföring eftersom Igor reagerar på skotten. Men det ska vi försöka åtgärda med skotträning för jag vill så gärna komma vidare i bruksarbetet med honom.
I lydnadsmomenten har Igor inte utvecklats som jag hoppades, troligtvis har vi tränat för lite och kanske inte riktigt fått till det för han har inte blivit klar att tävla trean under året som gått. Nu har jag också bestämt mig att han ska vara färdig innan vi försöker oss på trean för den är helt klart mycket mer krävande än tvåan.
Under året har Igor också ställts ut några gånger, han har fått ett Cert, varit BIM, blev 4 bästa hanhund på Stora Stockholm och missade Certet med en hund, vilket han har gjort ytterligare två gånger under sin livsstid. Jag har nu skämtsamt börjat kalla honom för den eviga tvåan. Helt klart har också handlingen betydelse för hur han placeras, så jag tackar alla duktiga handlers som har hjälpt oss till de framgångar vi haft.
I februari kom lilla Harry till oss. En liten svart aussiegosse som har tagit en stor plats i vårt hundliv. Inte bara för att han är söt utan framför allt för att han tar för sig. Allt går bara SÅ FORT i hans liv. Osäker är han, vilket han ger uttryck för med utfall mot alla hundar framför allt när han är kopplad, så vi har mycket att arbeta med.
Vi har påbörjat en lydnadskurs och den fortsätter nu i januari, vi har tagit det lugnt med lydnaden och planerar att kunna starta i lydnadsettan i vår och ocskå starta appellsök under våren.
Det som har varit riktigt nytt under året är att vi har försökt hitta möjligheter att låta båda aussisarna valla. Vi har gått några kurser och det känns ganska bra, men svårt och helt klart behövs det regelbunden träning för att få igång vallningen, men det känns som hundarna mår ba av vallningen.
Gamla Jizza, som jag inte skriver så mycket om mår ganska bra för tillfället, inte så ont i lederna och verkar ganska glad. Hon promenerar och är nöjd med att få träffa sina hundkamrater.
På tal om hundkamrater, utan hundkamrater skulle jag vara en mycket sämre hundtränare än jag är. Det är definitivt roligast att träna hund när man kan göra det tillsammans med andra.
Tack för att ni finns!!!

Träffat får

Idag har vi vallat lite grann, med både Harry och Igor. Jag tycker att det gick ganska bra för båda grabbarna. Lite annorlunda var det än att valla i Almunge, för de här fåren var inte lika lugna som de var däruppe. Konsekvensen av det blev att jag allt som oftast stod mitt i bland fåren och inte som en fåraherde, men skam den som ger sig, vi ska ta nya tag.
Varmt blev det, trots att det var flera minusgrader ute, men att pulsa i snön gjorde att det var lätt att hålla ångan uppe.
I eftermiddag har hundarna varit lugna, det märks så tydligt att de har fått använda flera sinnen än de har fått de senaste dagarna.
På tal om snön, idag har jag bara skottat en gång och då endast ca 5 cm snö och en plogvall på 30 cm. I går var det det dubbla coh en vall mot gatan som var knähög och mer än en meter bred. Inte ens snöslungan kunde ta sig igenom det hårda skrapet sm låg i vallen. Nu tycker jag att det inte behöver komma mer snö på ett tag.

God Jul

Vi önskar alla våra läsare en riktigt GOD JUL

Snön

Så kom den då äntligen, snön, den är både efterlängtad och oönskad på samma gång. En viss barnslig glädje känner jag fortfarande över det första snöfallet som ändrar vår jord så totalt. Från att ha varit mörkt, grått smutsigt, gamla löv och bar jord har nu landskapet förändrats till en homogen vit massa. Grenar som förut varit högt uppe på träden hänger nu nästan på marken och stigar som jag normalt vandrar på ger mig nu en kall och blöt massa i nacken. Det enda som jag inte gillar är vår backe, den är brant, hal och förskräcklig att skotta. Det hjälper nästan inte att jag har en utmärkt snöslunga, det är tungt ändå, men resultatet efter att man kört slungan är trevligt att se på. Det blir så skarpa fina kanter i snön.
Hundarna, framför allt Harry tycker att snön är härlig att plumsa i, det märks att de blir trötta fortare av motståndet som som snön ger och jag har plockat fram min Icebugs, de allra bästa skorna när det är snö, det är i princip omöjligt att halka i dem.
Den senaste tiden har hundarna dragit in massor av smuts men nu drar de istället in vatten och det är bättre, men det finns halkrisk inomhus på grund av hala golv.
I morgon startar dagen med snöslungning, det jag gjorde i förmiddags märks inte mer.

Tack Emma för handlingen på Stora Stockholm

Så var Igor ställd igen och missade certet med en hund igen. Jag undrar hur många gånger det har varit så, det är åtminstone tredje gången och två gånger bakom samma hund. Ibland hjälper det inte att ha en vacker hund och en bra handler. Det var rena rama turen att Emma fanns för det var ett fasligt springade i ringen igen. Jag hade aldrig fått honom placerad som fjärde bästa hanhund. Som sagt han missade certet med en hund och placerades 4. De båda första hundarna var fullcertade. I kritiken kan man inte läsa fram något negativt och det vet vi ju, han är söt, vår lilla fluffiga Igor.
I rasmontern köpte vi aussiekalendern så nu kan vi njuta av fina bilder också nästa år.

Dagarna rullar på

Nu känns det som dagarna bara rullar på, fast jag tycker att de är väldigt decemberkorta, men redan om en och en halv månad blir det märkbart ljusare.
Här har vi begränsningar i frihet för aussiepojkar både juniorer och äldre. De har tillsammans bestämt att de kan springa fram till hundar som kommer i skogen och vänder inte när jag ropar, så det innebär att nu har vi inga skogspromenader som jag har älskat så. I stället blir det koppelpromenader och lösspringning endast på öppna fält där jag kan ha koll på andra hundar och mina hundar inte behöver ha det. Dessutom ska jag försöka få in visselpipeträning som inkallning när det är lösdrift! Det går bra med de äldre för de kan visselpipan, men Harry tycker inte att vinsten är tillräckligt stor ännu för att han ska vända för pipan. Måste hitta bättre belöning.
Eftersom de inte har haft möjlighet att springa varje dag så blir det större krav på mig inomhus så nu börjar en träning av allmänlydnad och respekt som säkert hade behövts tidigare. Nu får de vänta på varndras tur och inte använda mig som språngbräda och hinder vid deras lekar med mig.
Så mycket annan träning har det inte blivit för tillfället.
I morgon är det Stora Stockholm som gäller för Igor som ska ställas ut. Nu är det bad och borstning som gäller.