Snön

Så kom den då äntligen, snön, den är både efterlängtad och oönskad på samma gång. En viss barnslig glädje känner jag fortfarande över det första snöfallet som ändrar vår jord så totalt. Från att ha varit mörkt, grått smutsigt, gamla löv och bar jord har nu landskapet förändrats till en homogen vit massa. Grenar som förut varit högt uppe på träden hänger nu nästan på marken och stigar som jag normalt vandrar på ger mig nu en kall och blöt massa i nacken. Det enda som jag inte gillar är vår backe, den är brant, hal och förskräcklig att skotta. Det hjälper nästan inte att jag har en utmärkt snöslunga, det är tungt ändå, men resultatet efter att man kört slungan är trevligt att se på. Det blir så skarpa fina kanter i snön.
Hundarna, framför allt Harry tycker att snön är härlig att plumsa i, det märks att de blir trötta fortare av motståndet som som snön ger och jag har plockat fram min Icebugs, de allra bästa skorna när det är snö, det är i princip omöjligt att halka i dem.
Den senaste tiden har hundarna dragit in massor av smuts men nu drar de istället in vatten och det är bättre, men det finns halkrisk inomhus på grund av hala golv.
I morgon startar dagen med snöslungning, det jag gjorde i förmiddags märks inte mer.

Tack Emma för handlingen på Stora Stockholm

Så var Igor ställd igen och missade certet med en hund igen. Jag undrar hur många gånger det har varit så, det är åtminstone tredje gången och två gånger bakom samma hund. Ibland hjälper det inte att ha en vacker hund och en bra handler. Det var rena rama turen att Emma fanns för det var ett fasligt springade i ringen igen. Jag hade aldrig fått honom placerad som fjärde bästa hanhund. Som sagt han missade certet med en hund och placerades 4. De båda första hundarna var fullcertade. I kritiken kan man inte läsa fram något negativt och det vet vi ju, han är söt, vår lilla fluffiga Igor.
I rasmontern köpte vi aussiekalendern så nu kan vi njuta av fina bilder också nästa år.

Dagarna rullar på

Nu känns det som dagarna bara rullar på, fast jag tycker att de är väldigt decemberkorta, men redan om en och en halv månad blir det märkbart ljusare.
Här har vi begränsningar i frihet för aussiepojkar både juniorer och äldre. De har tillsammans bestämt att de kan springa fram till hundar som kommer i skogen och vänder inte när jag ropar, så det innebär att nu har vi inga skogspromenader som jag har älskat så. I stället blir det koppelpromenader och lösspringning endast på öppna fält där jag kan ha koll på andra hundar och mina hundar inte behöver ha det. Dessutom ska jag försöka få in visselpipeträning som inkallning när det är lösdrift! Det går bra med de äldre för de kan visselpipan, men Harry tycker inte att vinsten är tillräckligt stor ännu för att han ska vända för pipan. Måste hitta bättre belöning.
Eftersom de inte har haft möjlighet att springa varje dag så blir det större krav på mig inomhus så nu börjar en träning av allmänlydnad och respekt som säkert hade behövts tidigare. Nu får de vänta på varndras tur och inte använda mig som språngbräda och hinder vid deras lekar med mig.
Så mycket annan träning har det inte blivit för tillfället.
I morgon är det Stora Stockholm som gäller för Igor som ska ställas ut. Nu är det bad och borstning som gäller.

Attitydträning i fårstallet

Igår var vi på Evallens kennel och jobbade med fåren hela dagen.
Attitydträning stod på menyn och det innebar att vi gick med våra hundar kopplade inne hos fåren i små boxar. Hundarnas uppgift vara att passera fåren lugnt utan att göra utfall mot dem. Det hände mycket under dagen med alla hundarna och också med deras förare. Alla fick vi bättre kontakt med våra hundar och hundarna kunde gå vid vår sida utan att spänna mot fåren.
I övningen ingick också att träna höger och vänster samt sakta. Faktiskt verkade det som hundarna började förstå orden när dagen gick mot sitt slut.
Målet vi ska träna mot är att hundarna går lösa vid sidan och bjuder fåren åt oss och vi följs åt som ett team inne i fållan.
I januari ska jag försöka åka tillbaka för fortsatt träning.
I dag har varit en stund på klubben. Harrys träning gick bra däremot inte Igors. Igår såg lilla Alva och då vill han vara med henne istället för med matte så jag gav upp.
I dag fyller Harry ett år!!!

Ihopkopplade hundar!

Idag hände det som inte får hända, mina hundar fastnade i varandra på ett riktigt otäckt sätt. Harry och Jizza lekte och plötsligt satt Jizza fast med tänderna i Harrys halsband, en svart lydnadslänk. Hundarna fick panik och nästan jag också. Ju mer Jizza försökte komma loss, desto mer drogs länken åt och Harry blev mer och mer panikslagen. Det gick inte att klippa av länken för den satt så tajt och det gick inte att dra den över huvudet, så det enda jag kunde göra var att försöka få ut den ur Jizzas mun där den satt bakom hörntänderna. Jag lyckades till slut och ett par små sår på hundarna blev resultatet.
Varför tar man då inte av halsbanden som man ska, det kan jag fråga mig efteråt, men det har varit så bekvämt att kunna ta tag i halsbandet när jag vill något, men nu åker de av igen. Aldrig mera en sådan här alldeles onödig olycka.

En konstig fredag

Det var ingen nere på klubben idag! Det var första gången på mycket länge som jag var ensam på klubben mellan 10 och 11 idag. Min träning gick ganska bra, Igor sprang till rutan och stannande på inkallningen, men höger och vänster dirigeringen gick inte så bra. Harry börjar bli duktig på läggande och ställande men fortfarnde med en hel del dk, men jag tar det så lugnt med hans träning.
Det som var riktigt tråkigt som vi fick besked om igår var att Harrys rabiesvaccinering inte har tagit. han hade bara 0,002 enheter i stället för 0,5 så nu måste vi göra om hela proceduren med ett annat vaccin och det tar ytterligare ett halvår innan vi kan få hans pass.

Promenad på golfbanan

När vintern kommer öppnas ett nytt alternativ för hundpromenad, att gå på golfbanan, så nu kan den också nyttjas till något bra för oss icke golfspelare. Några gånger de senaste veckorna har Karin och jag varit där med våra hundar och de har fått springa budföring/sökslag mellan oss medan vi har förflyttat oss framåt på stigen. Det var varit ansträngande men också roligt för hundarna.
I dag gick jag ensam och Igor gick hela tiden och vände sig mot parkeringen, han kunde inte koppla av och jag tror att han väntade på Karins bil. Tänk vilket minne de har de små liven.
Det som är bra med golfbanan alternativt att gå på öppna ängar är att man kan ha uppsikt över andra hundar och människor som är ute och går.
Under promenaden jobbade jag med Harrys inkallning, jag litar inte helt på att han kommer när jag kallar in honom, men det blir bättre och bättre. Jag vill så gärna att han ska bli som Igor som lyssanr på mig och kan gå lös i stort sätt i alla situationer.