Aussieklubbens medlemsmöte

I går var jag på aussieklubbens medlemsmöte och det är jag riktigt glad för. Styrelsen verkar vara så proffsig och seriös i sitt jobb. Jag fick en del myter bekräftade och en del myter omvandlade till rent nonsens under mötet, men helt klart finns det saker att jobba med för styrelsen och för alla uppfödare. Det är skrämmande att det finns så många som föder upp kullar utan att föräldradjuren har någon form av meritering. Jag kan inte riktigt förstå hur man tänker, antagligen tycker man att man har en bra hund och det kanske man har men det skulle vara bra att också visa det med någon form av test. Jag vill verkligen att vi har förmåga att bevara aussien som en allroundhund som gillar att jobba.
På mötet träffade jag också Harrys uppfödare och två av hans syskon. Harry är bäst! I går lyckades han uppföra sig riktigt bra dessutom.
I dag blir det en bilåkar dag, inte så rolig för hundarna men det får vi kompensera i morgon.

Intensiv vecka

Den här veckan har varit fylld av olika hundrelaterade aktiviteter, således en riktigt rolig vecka som inte är slut ännu, i morgon är det lydnadsträning på Tyresö BK.

I måndags tränade sökgruppen lydnad på Stockholms södra BK, Med Igor körde vi lite fotgående som vanligt, han klarar nu riktigt långa turer utan att tappa kontakten och det börjar se riktigt bra ut. Visst kan han fortfarande komma för långt fram men det går ganska fort att få honom tillbaka i position. De sneda sättandena framförallt i vänsterhalter finns tyvärr kvar men de har blivit färre. Rutan, mitt sorgebarn går inte alls just nu, efter måndagens övningar bestämde jag att vi nu måste hitta en annan metod för Igor. Vi måste bort från den bild han har av rutan just nu och jag bestämde att jag skulle ta upp det på torsdagens träff med Anne.
Harry tränade uthållighet i fotposition på plats, allt enligt kursen vi går på. Apportträningen är påbörjad, där vi försöker göra apportbocken ointressant och belöningen mer intressnt och det går framåt. Vår läxa från förra veckan att försöka få läggnaden utan dk misslyckades för jag gjorde visst en en rörelse som visade Harry kommandot ligg.

På tisdagen la Karin två korta blodspår till Igor och Harry. Vad konfunderade de var, det var deras första blodspår och det var inte odelat positivt att lukta på blodet och sedan ta i klöven, men båda genomförde sina spår noggrannt och ordentligt.
På tisdagkväll var det Harrykurs.
Nya läxor, fortsätta med fotposition i stillastående, försöka selektera ut de lägganden som jag vill ha och bara belöna dem och fortsätta med apporteringsträningen. Timmen på plan går alldeles för fort, men det är ju så när det är roligt.

Onsdag, sök, för första gången fick bara Harry jobba och det gjorde han som vanligt bra, hittade figgarna, lämnade rullen och snabbt ut på påvis och lugn och fin hos figuranten.

Torsdag, träning hos Anne och nu var det bara Igors tur att vara med. Vi diskuterade rutan och provade ett nytt sätt att jobba med den som jag ska fortsätta med och sedan pratade vi om och prövade på vittringsapportering.

Älskade, duktiga Harry

I dag har Harry för första gången spårat efter någon annans spår och hur han gjorde det sen! Nosen i backen, lagom trav framåt och alla vinklar, tom spetsvinkeln i elitspåret tog han. Det var hur roligt som helst att gå och hålla i kopplet bakom honom.
De sträckor som Igor fick spåra hörde jag honom sakta gny bakom mig.
Vi delade ett elitspår mellan Harry och Igor. Vid varje apport bytte jag hund och Karin tog den andra och gick en bit bakom. Igor spårade också bra men men inte lika bra, med honom fick jag stanna till ett par gånger så att han skulle välja rätt väg och då gick hans arbete också framåt.

Vad gjorde det att det var ett lätt regn ibland och det var halt här och där, det var bara så himla kul, men så är det alltid när någonting går bra.

Så här ska vi göra flera gånger Karin och jag, jag har svårt att ta mig ut och spåra själv, jag behöver någon träningskompis att dela tiden med och det har jag!
Nu måste jag ut på nätet för att köpa en bättre spårsele, det räcker inte med en sele till två hundar och dessutom en sele som nästan är för liten för dem.

Men, det finns en annan sak som inte är lika rolig och det är mattes kondition, den är absolut på lägsta nivå, ska jag lyckas spåra med mina hundar måste jag förbättra mina fysiska förmågor avsevärt. Det är en utmaning i sig!

Oktoberväder,

Jag gillar väder, egentligen allt slags väder. Jag skulle nog bli ganska less på att ständigt ha samma temperatur och sol och värme. Jag behöver den omväxling som vårt klimat ger. Visst tycker jag som så många andra att vintern kunde vara kortare och sommaren längre men nu är det inte så om man lever i Stockholmsområdet. Jag mår som regel bra på hösten, mörkret lugnar min själ, jag kan lite gå i ide och allt behöver inte gå så fort. Jag orkar med mera hundträning och det tycker jag att hundarna också gör, den här årstiden är vår tid.
Nu har har Harry sin lydnadskurs som bara är hans och min tid, vi har hunnit med en del spårträning eftersom klubben ska ha sin elittävling i helgen och vi har lagt spår till den. Tråkigt bara att vi nu konkurrerar med jägarna om markerna. Det är lite olustigt att möta gubbar med gevär i skogen.
Jag brukar fotografera en del, nu har kameran legat på sin hylla länge, jag har inte hittat lusten men nu ska jag försöka ta mig ut och ta lite bilder av hundarna och av hösten innan alla vackra färger har försvunnit och den kala, karga hösten tar vid.
För drygt ett år sedan köpte jag en videokamera för att jag skulle kunna filma hundträningen, både min egen och mina träningskamraters, men jag har blivit så besviken på filmkameran och mig själv för jag har inte lyckats lägga upp filmerna på You Tube eller på min hemsida för filmens format funkar inte. Hoppas att någon kan hjälpa mig, det är så trist att när saker inte går som man vill. Det är så himla roligt att se sig själv på video, jag tror att alla behöver göra det, för man gör verkligen många små rörelser som man inte har en aning om.
Nu ligger två trötta Aussisar vid mina fötter, den ena framför och den andra bakom, det går inte at flytta stolen för då krossar jag någons fötter. Tänk vad bra, då kan de sova lugnt ochjag kan inte smita.

Lite träning

I går kväll var det lite lydnadsträning igen, Harry blir allt duktigare, men han provar gärna ligg i alla situationer om jag inte kommer med kommandon. Vi har tränat på våra läxor, kanske inte riktigt så mycket som vi hade bordat, men ändå. Att byta apporten mot godis känns nästan som jag driver fram tugg, allt ska gå så fruktansvärt fort för Harry och släpper apporten gör han direkt när han ska ta den ur min hand. Slänger jag den då kommer han tillbaka och levererar den på marken framför mina fötter, något missförstånd kanske! Alla hundar brukar gilla att hoppa, Harry gillar att gå runt hopphindret, först går jag och sen kommer han, lika glad som vanligt. När det gäller hoppet misströstar jag inte det kommer en vacker dag.
Vi har kampat en del, det tycker han om, att springa och hämta saker också men han lämnar inget i min hand utan allt landar på marken liksom apportbocken. Undrar hur jag ska komma åt det på ett bra sätt. Att belöna med frollar är ok, men han vill gärna ha en roligare belöning, men å andra sidan blir han så tänd så han tappar all koncentration i stället, måste klura vidare.
Det ska bli spännande att se vad Ann säger på kursen i kväll.

Trasselspår

I dag åkte jag ut till Berga för att leta lite svamp samt lägga varsitt kort spår till mina två pojkar. Allt går inte som man tänkt sig och oftast beror det på att jag inte någonsin lär mig att jag inte har ett perfekt minne i skogen, på ett ungefär vet jag var jag är och med det klarar jag mig i svampskogen, men att lägga spår till spårovana hundar med den exakten blir sällan vad jag tänkt mig.
Sagt och gjort, planen var att lägga ett spår med start i slutet på ett snitslat spår ( till klubbens tävling) och ett spår en bit i början på samma uppsnitslade spår. Jag började gå baklänges i spåret tills jag tyckte det vardags att vinkla för att komma till ett slut för Harry, bollen la jag i slutet och sedan fortsatte jag så att jag trodde att jag skulle passera spårets ruta för att sedan följa spåret en bit och sedan en boll i slutet igen, detta var nu Igors spår, men redan innan jag gått ur spåret insåg jag att jag aldrig skulle hitta början på spåret så jag fick hoppas på att Harry skulle klara sitt spår och sedan fortsätta i min spårkärna och hitta nästa boll, för det hade ju inte varit så bra med bollar i spåret på tävlingen.
Efter en promenad selade jag på Harry och så gick vi, lugnt och fint med nosen i backen, oh vad han var duktig... det gick bra en lång bit men så kom vinkeln,.....den missade Harry och jag med, (jag hade ju inte märkt upp den) sen irrade vi ett tag, Harry försökte fråga om hjälp men jag kunde inte hjälpa honom, så helt plötsligt tar han spåret, men jag ser att det är bakspår, så jag selar loss och låter honom leta själv, helt plötsligt ser jag hur han börjar snurra, lyfter noser och vädrar och vips har han sitt slut, nu har han också mitt spår och fortsätter och hämtar nästa boll också, kanske mer tekniskt sett som ett uppletande men jag blev glad. Nu ska jag snitsla mina spår noggrant!!!
I kväll blir det lydnad.

Kurs!

Nu har äntligen lydnadskursen börjat, jag tycker att det är så roligt att gå på kurs och gärna med olika instruktörer, man blir så berikad, men också lite förvirrad.

Harry och jag ska gå kursen, jag har stora förväntningar på den och förväntningar på mig själv också. Nu gäller det att jobba på läxorna varje vecka och öka träningsdosen med lillgossen. Lillgossen är förresten ganska stor nu, han är till och med högre än Jizza nu, men för övrigt ganska gänglig.

Veckans läxa:
- apporteringsduttar och belöning,
- sitt och gå in i fotposition och belöna
- testa belöningar
- kamp och lek

För övrigt har vi i veckan ägnat oss åt spådragning inför klubbens elitträning. det är fantastiskt att ha förmånen att få gå i skogen dessa underbara höstdagar i goda vänners sällskap och stora flockar hundar kring benen, vi har också ägnat en hel del tid åt inkallning eftersom jag inte gillar att Harry inte kommer så snabbt på inkallning som han borde, Vi tränar också mycket stadga och bestämmanderätt, vi är inte alltid överens om vem som bestämmer men allt mer blir det min roll ( tror jag). Det är ju så lätt att glömma bort att den sortens träning alltid måste fortgå och att man alltid har hundar som testar om gränserna kan tänjas en liten bit och med de kloka hundar vi har här hemma testas gränserna ganska ofta.

Vilken natt!

Släckte lampan kl 24 ganska exakt. Vaknade efter en lätt slumrande sömn 01.15 av att Harry gnydde, tyst, tyst, så svagt att det nästan inte hördes, vi pratades vid lite grann och sedan en kaskadkräkning med massor av osmält mat och en liten bit strumpa. Efter städning var klockan i det närmaste två och jag la mig igen. Harry verkade nu ganska nöjd och stilla. Efter en kvart började Igor flåsa och vandra och ganska snart hör jag honom kräkas, i gästrummets soffa... lite mer smält mat och lite slemmigare. Torkning och nytt försök att sova. Båda hundarna är lugna i 15 minuter, nu är det Harrys tur igen. Torkning och nytt försök att sova. Ganska omgående startar den andra och så höll det på till kl 06 i morse, då somnade vi alla och sov till 8.30.
Nu är de båda pigga som vanligt men de har inte fått någon mat och Harry tycker att det är riktigt fult att glömma hans frukost.
Orsaken till utbrottet tror jag är mattjuveri. Jag hittade Harry igår i fodertunnan, inte Igor men jag misstänker honom starkt i alla fall.
Jag som hade planerat att starta läxan vi fick på lydnadskursen jag statade igår med Harry, men nu blir det ingen träning idag för magarna ska vila så att vi snabbt får slut på eländet.

En annorlunda söndag

Jag hade lovat hjälpa Emma att jämna ut tovor i fårhagen, så jag rustade mig med en grep och åkte dit vid 12 med Harry och Igor i bilen. Vi var lovade lite vallning som tack för att vi hjälpte till. Vad trevligt det var, vi var flitiga och den buckliga marken blev allt slätare ju längre eftermiddagen skred, det ända som la lite sordin på dagen var att molnen tornade upp sig och det kom ett par riktigt rejäla skurar som gjorde att det blev lite kallt. Förutom att hagen skulle göras lättare att röra sig på restes ett nytt fårskjul med en rasande fart. I vinter får fåren det skönt.
Vallningen, Igor först, han fick vara lös i stora hagen och efter ett par tjurrusningar mot fåren kunden vi få till lite fösning av fåren, problemet är inte Igor, det är jag, jag klarar inte av att vara i/framför fårskocken utan jag hamnar hela tiden på samma sida som Igor, jag måste lära mig att gå baklänges, ha koll på fåren och ha koll på hunden coh med min kropp visa åt vilket håll jag ska styra hunden. Jag märker också att lydnaden inte är densamma när drivet på fåren är så stort. Hu vad svårt, men det är roligt och konditionskrävande för en sån som jag. Jag undrar om jag någonsin kommer att få till det.
Harry då, han fick möta fåren som var instängda i en liten fålla och bra var det för han var så hetsig och skulle in mellan spjälorna och tugga på fåren. Ett par ulltussar fick ha tag i. Tillsammans med Denice som höll Harry i koppel gick vi runt fållan, jag på ena sidan och Harry och Denice på den andra. Syftet var att Harry skulle följa mina rörelser och byta riktining när jag böt riktining. Det gick riktigt bra och det verkade som han förstod vad vi menade. Det ska bli spännande på vallningslägret i november, vad ska de hitta på att göra med oss då. Jag känner mer och mer att jag måste hitta någon som kan ge oss möjlighet att valla åtminstone en gång per vecka, jag tror att hundarna mår bra av det och jag tror att det är spännande och rogivande när man väl fått till grunderna.

Nattfrost

Tänk att det så är dags igen, skrapa vindrutor och känna kylan krypa in mot kroppen när man är ute och går, samtidigt tycker jag så väldigt mycket om hösten, mörkret lugnar min själ på något underligt vis, det är skönt med den kyliga klara luften och höstkvällarna som bara blir mörkare och mörkare och tillåter mer sittande framför brasan och TVn i bästa fotöljen. Jag tycker t o m att det är roligare att jobba med hundarna under hösten än under sommar och vår.
I går blev det inget sök för oss. Jag har drabbats av en lindrig förkylning men ville ändå inte springa i skogen under ett så långt pass som en sökträningsdag innebär. Vi startar ju redan kl 09 på morgonen och vi är sällan klara förrän efter 13, men det är det värt, hundarna har kul och jag tror att hela vårt träningsgäng har det trevligt tillsammans. Så upplever jag det i alla fall och skulle det inte var så, så hoppas jag att mina träningskamrater berättar för mig hur jag kan bättra mig. För visst är det så att alla kan utvecklas med tips och råd medan förtal och förtryck leder till det motsatta och jag tror att vi har en rak kommunikation i gruppen.
I går kväll var det Rallylydnad på klubben, jag har en Rallylydnadskurs med 9 deltagare. Jag tycker att rally är ett bra sätt att träna grundlydnad och grundfärdigheter på ett roligt sätt tillsammans med sin hund. Man smyger på ett spännande sätt in lydnadsmoment utan att deltagarna riktigt förstår att det är "tråkig" lydnad man håller på med. Nu har jag en riktigt blandad kurs, med allt från hundar som tävlat lydnad till riktigt unga hundar som bara gått valpkurs. Jag kan se hur förare och hund utvecklas under kursens gång. Det som händer i Rallyn är att förare och hund lättare knyter kontakt med varandra eftersom man hela tiden ska göra olika saker. I den här kursen finns detredan nu några ekipage som skulle kunna tävla om de känner så.
I eftermiddag ska jag lägga var sitt kort spår till aussiepojkarna, det får bli dagens höjdpunkt.