Snö och mera snö

I dag blev det ingen sökträning. Det blev ett för stort manfall, men då kommer ett nytt erbjudande. Meki har ett stort rum som vi fick träna hundarna i i måndags. Nu frågade hon mig om jag vill komma idag igen. Tänk att kunna träna med vänner inomhus, vilken förmån!

Det är så tungt att gå på gatorna nu, den sliriga snön gör att man tar ett halvt steg tillbaka för varje steg man tar framåt. Jag hatar verkligen det här lösa föret. Skogen däremot är underbar. Djup snö och vita träd, det är så vackert. Ända gången det inte är så roligt är när det blir ett snöras från något träd som landar rakt i nacken. De två aussiepojkarna springer hela tiden när vi är i skogen. Det finns inget lugnt tempo på dem. Däremot är de sedan stilla när vi kommer hemma. De behöver verkligen springet varje dag.

I går la Jizza ner Mekis lilla Tammi. Jag upplevde inte att det var av aggresivitet utan att hon ville fostra den lilla valpen, men Tammi och jag tyckte inte att det var så kul. Jag blir så trött på henne när hon gör så här. När jag skulle ta bort henne från Tammi bet hon mig i benet istället. Det blir inte kul om jag jämt måste ha henne kopplad. Hon lyssnar verkligen så dåligt på mig.
Det enda som hjälper är att ha en kedja i fickan som jag skramlar med, det har hon i alla fall så mycket respekt för så att hon avbryter det hon håller på med. Hon är en riktig terrrier!

Nu väntar jag på kallelsen till Stora Stockholm, ska bli spännande att se hur många hundar som deltar i år.

Söndag

Idag har jag suttit och tittat på våra fina skidåkare i Gällivare. Tänk att jag inte har varit högre upp i vårt land än till Umeå och västerut till Vemdalen. I mina planer finns att någongång få resa upp genom Sverige, över till Nordnorge och sedan ner igen. Jag tycker att de bilder jag ser från de norra delarna är så vackra så jag skulle verkligen vilja se dem. Få se om vi ska kunna göra en resa med vår husvagn åtminstone en liten bit av resan nästa sommar. Allt är ju inte så enkelt eftersom G inte har fungerande njurar så måste vi göra uppehåll för dialys där sådan kan ges, men med lite planering så ska det säkert gå bra. Nu under de kalla vinterdagarna får vi planera vår resa och ge oss innan myggen blir för intensiv i norr.
Skrev jag att jag gjorde två vurpor igår. Mitt ena knä är nu blått och svullet och vid revbenen känns det som jag har gjort en helomvridning, men det går över precis som snuvan nu håller på att ge sig.

Nu hör jag tvp pratande aussisar som tycker att det är dags för en ny aktivitet. De låter så lika när de leker. Lilla Ville som ju för övrigt är en riktig skällhund har blivit bättre genom att jag ger honom en uppgift att koncentrera sig. Han har en så söt vana, när G stiger upp, går han emot honom och låter som han gråter, ett gnälligt men väldigt sött ljud. Jag måste någongång försöka få med det på en videosnutt.

Förkylning och vinter

Här kommer några bilder från morgonens promenad tagna med mobilen.

Nu har jag varit riktigt sjuk i tre dagar, snoren rinner, jag hostar och ögonen tåras. Det är väldigt synd om mig. Jag har nog inte varit så förkyld sedan jag slutade jobba för 1 1/2 år sedan. Hundarna tar tyvärr igen hänsyn till hur jag mår och det går ut över mitt humör. Usch! Nog om det. I morgon mår jag troligtvis lite bättre.

I morse när jag vaknade var marken vit och ett tätt, tätt snöfall föll över trädgården. Termometern visade några minusgrader. Bilen som står på framsidan har sommardäck och alla som har varit hos oss vet att backen upp till kräver minst dubbdäck vid ett sådant här vinterlag. Att vi inte har bytt däck beror delvis på att jag på måndag skall köra husvagnen till sin årliga service och husvagnen har sommardäck. Tänk att vi inte tänkt på det tidgare! Nu har jag rätt att köra vår tunga husvagn för nu har jag äntligen fått mitt efterlängtade BE körkort och får köra tungt släp. Det krävdes fyra försök och jag var rätt sur på mig själv för jag är inte van att misslyckas med något jag bestämmer mig för att göra. Det kanske är åldern!

Jag är i alla fall inte säker på att jag kommer att dra husvagnen till sin service för här lovas det storm med orkanbyar och antagligen mera snö som kommer in från havet och jag väljer nog att ha min vagn oservad men i tryggt förvar på tomten än att dra runt denmed sommardäck och i orkanbyar. Det känns rätt att fega ur!'

Hundträningen ligger på is, liksom jag. Två rejäla vurpor har jag gjort idag. Först ett blått knä på skogspromenaden på förmiddagen och sedan lite senare på dagen en riktigt akrobatisk vurpa i min backe på tomten. Jag skulle gå till bilen som jag naturligtvis inte kunde köra upp på sin plats på tomten.

Första snöfallet.

Nu snöar det lätt utanför mitt fönster, klockan är två på eftermiddagen och redan nu är det skymning ute och lamporna tända inomhus, men nu dröjer det inte länge förren vi kan se fram emot ljuset igen.
Utanför mitt fönster står ett äppleträd och i det hänger fortfarande några äpplen kvar som fåglarna nu äter av. Äpplena ser så roliga ut när de är halvt ätna men ändå hänger kvar. För tillfället har nötskrikorna och skatorna kalas i trädet.

Här tar vi det lugnt. Igår hamnade vi av en slump på IKEA och det blev inte helt gratis, men den nya TV-bänken blev precis så bra som jag trodde när jag såg den på varuhuset. Jag har letat efter en bra TV-bänk i ett par år nu, men inte hittat någon. Att köpa en ny pryl för ju alltid med sig en mass andra saker, nu behövs ett nytt soffbord och så måste möblerna stuvas om lite så för tillfället är det helt rörigt hemma hos oss. Och många kartonger blev det som nu simmar runt i den allmänna röran. Det blir sopstation endera dagen.

Hundarna fick varsitt mjukisdjur och två av dem har faktiskt innehållet kvar ännu, så där 24 timmar senare. Det var längre än jag trodde för Igor tycker att det är viktigt att veta vad som finns inuti.

Idag blev det inget sök för mig och Ville. Han är fortfarande så pass halt så jag försöker hålla honom lite stilla och dessutom har jag riktigt ont i halsen och hosta som jag gärna vill kurera.
Det ska i stället bli kloklippning, det är en aktivitet som jag gärna glömmer bort trots att att det bara är Jizza som är svår att klippa.

Mörker och blöta

I onsdags på sökträningen förstod jag hur mycket det har regnat den sista tiden. Stora delar av vårt sökområde låg under vatten.så fötterna var rejält blöta när vi avslutade söket. Trots att det har varit ganska många minusgrader ett par nätter finns det hur mycket trattkantareller i skogen som helst.
Nu gick sökarbetet, påviset och allt runtomkring som dans för Igor. Det var som vi var ett sammansvetsat team som hade gjort detta i evigheter. Tänk vad roligt det är när allt flyter på. Annat var det ju förra gången vi tränade. Då gick allt fel och det kändes som vi skulle tvingas börja om från början igen. Tänk om man ändå skulle veta vad det är som orsakar svängningarna i all träning.
Meki tog ut lilla Tammi på söket och hon går så bra, djupa skick och hämtar sin lösrulle som hon ger i Mekis hand och springer ut på påvis. Vad ska det bli av henne, hon är ju bara 7 månader!!
Vi bjöds på fika i skogen av Yvonne eftersom Curre blivit uppflyttad, både bulle med grönt innehåll! och kaka och några av oss avslutade dagen med att åka och äta lunch hos den lokala kinakrogen.

I dag åkte vi nertill klubben för fredagsträning, vi var ganska få som kom och det förstår jag för redan efter en halvtimme stod regnet som spön i backen. Jag känner ett så stort motstånd mot träning av inkallning med ställande och läggande eftersom jag vet att Igor har så svårt att göra moment på avstånd från mig. Han blir så osäker och jag blir lika osäker. Jag har inte klurat ut hur vi ska göra, allt känns bara fel!

Lilla Ville då, tiden går och han får för lite lydnadsträning. I dag ville Ville ingenting. Allt var glömt och några positioner det ville Ville inte alls vara med om.

Efter träningen gick Karin och jag med våra hundar genom skogen och nästan framme vid bilen halkade Ville och nu är han halt på ett framben också. Nu tycker jag riktigt synd om honom.

Stadga...

På fredagsträningen idag blev det ganska mycket stadgeträning. Ville fick sitta kvar och börja med platsliggning, korta avstånd men jag försöker att dra ut på tiden. Den lilla spelevinken tror att han kan gå upp om jag tittar bort, men jag tycker att han är ganska duktig i alla fall. Sen jobbade vi med snabba lägganden och de verkar bli bättre än Igors, så där känner jag mig ganska hoppfull. Position fot kan han inte ännu men vi jobbar på koncentration med att hålla kvar blicken och ta vårt första lilla steg framåt. Alltid något! Vi provade ett hopp också. Han hoppade över tre? plankor nästan utan hjälp. Han är lätt att muta med godis på plan.

Tyvärr är Ville halt igen. Hoppas att det är övergående, han verkar inte ha ont.

Igors träning idag blev lägganden under inkallning, dvs jag backar och kallar in och försöker få honom att lägga sig inte alltför nära mig. Att få Igor att jobba på avstånd från mig är så svårt. Han vill vara nära mig jämt. Lite fjärrdirigeringsträning blev det också, fast nära mig, vi tränar fortfarande på passagerna utan avstånd för att inte få förflyttningar framåt. Ligg-stå går bra, sitt - stå är fortfarande mindre säkert men jag tror att han ganska snart förstår kommandona.

Jag är lite orolig för Igors hälsa, jag oroar mig ofta för mycket, sista dagarna har han kräkts en del, och han har blivit tunn, han som alltid har varit lite rund. Han äter bra och jag tycker att det som kommer ut där bak är helt ok, så vi får väl avvakta och se vad som händer.

I dag bjöds det på den godaste cheeesecaken jag har ätit. Yvonne bjöd, Curre har ju korats med höga, fina poäng och dessutom blivit uppflyttad till lägre sök.

Lilla Deniro har blivit stor, nästan dubbelt så stor som Ville, men de hade roligt tillsammans ändå, när de två valparna fick en lekstund tillsammans.

Efter träningen promenerade Karin och jag genom skogen till parkeringen med alla våra sex hundar springade omkring oss. Det känns ganska underbart när man har en väninna som man kan anförtro sig till och samtidgt njuta av skog, hundars fria lek och en solig dag.

Tack alla fredags, och onsdags träningskamrater, det är så underbart att ha er. Utan er ingen framgång!

Stillsamt på hundfronten

Just nu är vi inne i en riktig träningssvacka. Jag orkar inte ta tag i träningen med någon av hundarna. Till och med söket blev inställt idag på grund av för få som kunde vara med.
Det känns verkligen som den mörka hösten faller över mig och gör mig lat och tråkig. Jag brukar annars gilla hösten och det svaga ljuset. Det gör att man tillåts dra ner på tempot lite grann. Jag tror att man måste det emellanåt, varva ner och låta saker gå i lite ultrarapid.

Hundträningen, både med Ville och Igor begränsas nu till stadgeövningar, båda behöver träna på sådant.

Nu med tre hundar som skäller och rusar fram till dörren när någon ringer på, inser jag att jag måste få dem att lyda och att sitta ner och vänta på ett varsågod innan de får gå fram och hälsa. Borde ha varit saker som de stora åtminstone kunnat tidigare men så har det icke varit fallet här hos oss. Här har hundarna styrt hälsningsseremonin. Jag hoppas också att jag kan få bukt med Villes skällande genom stadeövningar och lugna seremonier.