Älskade, duktiga Harry

I dag har Harry för första gången spårat efter någon annans spår och hur han gjorde det sen! Nosen i backen, lagom trav framåt och alla vinklar, tom spetsvinkeln i elitspåret tog han. Det var hur roligt som helst att gå och hålla i kopplet bakom honom.
De sträckor som Igor fick spåra hörde jag honom sakta gny bakom mig.
Vi delade ett elitspår mellan Harry och Igor. Vid varje apport bytte jag hund och Karin tog den andra och gick en bit bakom. Igor spårade också bra men men inte lika bra, med honom fick jag stanna till ett par gånger så att han skulle välja rätt väg och då gick hans arbete också framåt.

Vad gjorde det att det var ett lätt regn ibland och det var halt här och där, det var bara så himla kul, men så är det alltid när någonting går bra.

Så här ska vi göra flera gånger Karin och jag, jag har svårt att ta mig ut och spåra själv, jag behöver någon träningskompis att dela tiden med och det har jag!
Nu måste jag ut på nätet för att köpa en bättre spårsele, det räcker inte med en sele till två hundar och dessutom en sele som nästan är för liten för dem.

Men, det finns en annan sak som inte är lika rolig och det är mattes kondition, den är absolut på lägsta nivå, ska jag lyckas spåra med mina hundar måste jag förbättra mina fysiska förmågor avsevärt. Det är en utmaning i sig!