Så var vi halta igen

Alltid något nytt. Nu är jag halt och Jizza är halt. Min hälta först. Den kom häromdan utan föraning började det göra ont under foten, det har bara blivit värre och nu vill jag nästan inte sätta ner foten, att böja tårna gör jätteont. Det finns ingen orsak till hältan så jag hoppas att den försvinner lika plötsligt som den kom. Funderar ändå på om det är det ena paret vinterskor som inte är bra, jag ska låta bli dem ett par dar.

Jizzzas hälta tror jag kommer av för djup snö. Hon fastnade i snön och orkade inte få upp sin bakdel utan att kämpa en del. Dessutom har hon, gamla tanten, mycket spring i benen så det känns nästan som jag måste dämpa henne.

I dag promenerade vi i -9 graders kyla, med en sol som smekte trädtopparna och marken men däremellan på min nivå låg dimman riktigt tät. Så underbart vackert, ett riktigt sagolandskap.

Det är en bild i mitten också, dimma inte skakig fotograf.