Jag hade en gång en trädgård full av blommor och en damm där guldfiskarna simmade och en fontän sprutade med ett skönt porrlande. Nu finns den inte mer. När lilla Igor kom till oss för två år sedan tyckte han att trädgårdens alla faciliteter var som gjorda för honom.
Dammduken gick sönder förra sommaren och växterna runt om i dammen plockades upp en efter en. Det var visserligen en kvalitet på duken som inte var den mest hållbara och det visade sig att hundens tänder tog sig igenom den lätt som en plätt. Nu är det bara vatten på det djupaste området och där är ytan täckt med en snabbt växande vattenväxt, så nu är det ingen damm längre utan en grön oas som man inte kan gå på. Grodorna har däremot njutit av den lilla dammen så det finns gott om grodor i alla storlekar i den. Förutom att växter och dammduk förstördes har den lilla söta hunden också tagit hand om pumpar och sladdar till dessa så ska dammen sättas igång igen krävs både duk, pumpar och en del växter, men jag hoppas att det ska kunna ske under sommaren.
Vi hade också trädgårdsbelysning, fyra lampor placerade strategiskt i rabatter och vid dammen. Det finns inte en enda kvar, alla har varit leksaker till den lilla aussin, därutöver har rabatterna blivit fyllda med gropar, framför allt eftersom man måste gömma saker i dem. Jorden där är mjukare än på gräsmattan så det är betydligt enklare att gräva i dem, fast visst finns det gropar i gräsmattan också.
Jag skrev till ett tv-program för att försöka få dem att komma och göra om min trädgård så att den dels skulle bli handikappanpassad och dels hundanpassad och att det skulle krävas så lite omsorger om den som möjligt, men ändå vara lummig och grön med både blommor och buskar och inte så mycket gräsmatta. Ingen har hört av sig, men en av sönerna sa, gör en stor altan och asfaltera resten.
Jag ska prova att skriva till en annan kanal, skam den som ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar