Sökonsdag

Nu börjar allt bli som förr igen, söket är tillbaka efter den lååånga, lååånga vintern. I dag var vi alla i vårt gamla sökgäng utom Karin som sitter hemma med sitt gipsade ben. Det kändes faktiskt lite tomt idag. Våra hundar var så duktiga, alla gjorde vad vi förväntade oss av dem, och figgarna gjorde också vad som förväntades av dem. Vi avslutade t o m med en liten pratstund, vilket vi inte brukar hinna med. Nu ska flera tävla coh jag skulle också vilja tävla och lämna lägresöket bakom mig, men jag vet att vi inte kommer attt få tillräckligt med poäng på lydnaden utan platsliggning, så jag avstår från att tävla. Men avundsjuk kommer jag att bli om de andra nu blir uppflyttade till högre och jag får kvarsittning. Samtidigt kommer jag att bli jätteglad och stolt för deras skull för hundarna och förarna är duktiga och väl värda en uppflyttning.
Idag skiner solen och det är nästan varmt, för första gången har vi kunnat vara i skogen utan ytterplagg, så nu är barren ännu längre in på kroppen än vanligt.
Det är torrt i skogen, tänk att den djupa snön kunde försvinna så fort, nu är det bara på hundängen som de stora snöbergen är kvar. Jag har slagit vad med mig själv om att de inte kommer att vara borta till midsommar. Om jag vinner vadet, vad får jag då. Det ska jag besluta så småningom.