Dagar av vila

Igor har haft några dagar av någon mystisk sjukdom. Han har kräkts osmält mat långt efter det att han intagit sin måltid. Jag har inte sett hela måltiderna komma upp men han kan naturligtvis ha kräkts ute i trädgården. Han har inte verkat påverkad på något sätt, men en viss oro får man ju alltid när djuren inte mår bra. Nu tror jag i alla fall att han mår bättre igen. I dag har han haft vanlig matlust och har sprungit i mina fötter precis som vanligt.
Igor har blivit van att han jämt får följa med mig, i stort sätt vart jag än går. Han ligger i bilen och väntar när jag handlar eller är med på promenader när jag går ut. Nu kommer en tid som han inte alls förstår, jag vill inte alltid att han ska följa med när jag åker iväg eftersom det snabbt blir för varmt i bilen och det går inte alltid att ha bakdörren helt öppen när man lämnar bilen. Det finns en stöldrisk av hundarna och tänk om de skulle vara borta när man kommer ut från affären. Det skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Blickarna jag får från Igor när han får kommandot "hemma" är så sorgligt för han visar hela han, att livet är så orättvist och han har minsann inte förtjänat något så hemskt som att stanna hemma. det hjälper inte att han har sällskap av Jizza eller av husse, det är mate han vill följa med.
Nu ska vi åka till Södra för en liten träningsomgång, det behövs för nu har det inte blivit någon träning på några dagar.