Rädd för människor

Idag i skogen fick vi en ny upplevelse. Jag fick se hur rädd Ville kan bli för främmande personer. En mycket van hundkompis kom fram till och ville hälsa på honom. Han backade och hon trängde sig på. Ville skrek av förtvivlan och bet och fräste för att få komma undan. Så småningom med godis lyckades vi få honom att gå fram til henne. Jag inser nu att jag alltid behöver ha godis i min ficka så att vi kan muta honom så att han får positiva upplevelser av människor. Jag har pratat med uppfödaren och hon kan inte förstå varför han har blivit så rädd. Mest tycker jag att det verkar som han är rädd för händer och yviga rörelser. Jag ska också ringa till Eva Bodfält för att höra vad hon anser att vi ska göra för att underlätta för honom. Jag kan i allafall se att han har knutit an till mig och till Göran på ett väldigt bra sätt och jag är hans trygghet när vi är ute i den stora världen. Storebror Igor tar också väldigt bra hand om honom och vi märker att han klarar andra hundmöten utan att bli rädd.