Nåndag

Bilder från mobilen, inte så skarpa och Ville på väg åt sitt eget håll. Det finns bara en linslus i familjen, kan det vara Igor!

Jag har infört en ny dag i min vecka, måndag, tisdag onsdag, nåndag...

Jag säger nästan varje dag att nåndag ska jag göra det och det. Nåndag är min bästa dag för den blir nästan aldrig av, men när jag har gjort det jag skulle göra på nåndag då känns det som jag har varit väldigt, väldigt duktig. I dag har det redan varit en sån nåndag. Jag har tvättat sängöverkastet som ska vara i gästsängen, på det ligger Jizza varje natt och det är ganska äkligt just nu. Nåndag var också den dagen då jag bestämde mig för att tömma tvättstugan på ren tvätt och en annan nåndag var när jag flisade kvistar i flismaskinen och sedan faktiskt också tog bort fliset som låg i en utspridd hög på uppfarten här hemma. Det hade väl inte blivit gjort om inte Denirosaurusen och Ville tyckt att det var en riktigt rolig tummelplats och den höga högen förvandlades till en platt och utspridd hög. De två små gossarna hade också försett gräset med ett par hål som jag nu kunde fylla igen med fliset. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Idag i skogen blev det ett litet slagsmål, Mekis Fenja och min Jizza hamnade i luven på varandra. När Meki blev arg på Fenja ville Jizza hjälpa henne att hålla ordning. Fenja fick ett par sår på nosen osh hur Jizza ser ut upptäcker jag väl på nåndag när jag ska klippa av henne pälsen. Det är verkligen dags nu, hon ser förskräcklig ut.

Jag läste på Magdas blogg att Svante har fotbandage, det har vi med. Igor har också ett jack i en trampdyna. Han har sedan slickat på foten så att han lyckats slicka ner all päls så nu har han två hönstår, nakna och långa.

Lilla Ville är på väg in i son första könsmognad, nu ska han rida på alla tikar och han t o m morrat åt en hanhund som kom nära honom. Jag misstänker att det blir tuffare tag med honom än med Igor.

I går var det spårtävlingar på klubben, då kom det fram två som undrade vad Ville var för sorts hund (det är inte första gången) När jag berättade att han var en aussie blev de som så många andra förvånade över att han är svart. Det visade sig att de var från Krokom och visste vem Villes uppfödare Stina var och sa att hon var en duktig tjej. Så kul, jag som inte ens har träffat min uppfödare. Hoppas att

hon kommer till Stockholm någon gång så att vi kan ses.

Min make G har varit på sjukhus, liksom min son A den ena i Stockholm och den andra i Ålösund i Norge och båda blir utskrivna idag så nu kan vi se framåt igen.