Solskensdag

Idag har det varit en solskensdag. I morse när gick på vår promenad var det +0 och solen värmde lite grann på kinderna. Vad jag inte räknat med var att mitt flygfält var en skridskobana, så ruskigt hal, så att jag inte kunde promenera utan att spänna min kropp och känna mig rädd. Det blev att promenera i gräskanten, tänk vad mycket enklare det hade varit om jag hade tagit min Icedubs som jag köpte förra vintern. De har varit framme i år, i förra veckan när det låg 10 cm snö över landskapet.

Idag bjöds vi på 8 svanar och ett gäng med canadagäss.

I eftermiddags åkte vi till Anki med hundar, så det blev ett riktigt hunddagis en stund, tre hanhundar, varav två kastrerade och Jizza vår gamla kastrerade tik. Tänk att de kan ha så trevligt tillsammans. Den lilla 7 månader gamla border terriern Bosco har tagit Igor till sin största idol. Han fullkomligt hänger honom i hakan och slickar honom i mungipan i ett kör. Igor tycker inte att han det roligaste sällskap som finns men den lilla ger sig inte hur mycket tillsägelser han än får av Igor.

Där Anki bor finns det fina motionsslingor i skogen och till skillnad från i Stockholmsområdet är vi alltid ensamma på våra promenader.

Här omkring är de vackraste skogar jag vet. Öppna välvårdade tallskogar. Den här årstiden silas ljuset ner mellan tallarna i ett fantastiskt ljusspel. I den öppna tallskogen ser man också eventuellt vilt på långt håll så det känns ganska tryggt att promenera i skogarna med hundarna. Det är en skön variant på promenaderna på fältet.

Väl hemkommen, fortfarande i en svag eftermiddagssol, tänkte jag skotta lite grus och ta upp dahliorna ur jorden. Jag skottade lite grus, gick till rabatten via trädgårdslandet och där trampade jag på en utlagd träsyll och vips låg jag i trädgårdslandet med trasiga armbågar och knän.

Dahliorna är kvar i jorden! Det känns tryggare att sitta omplåstrad framför datorn och tycka synd om sig själv.