Första morgonen i Bällefors när jag gick ut med hundarna, var det mycket fågelskrik i luften. Jag förstod inte vad som väntade mig. Nere på flygfältet hade säkert flera hundra tranor landat inför sin färd söderut. En fantastisk syn och jag som redan sagt att jag måste åka till Hornborgasjön nu när jag bor relativt nära. Nu har jag fåglarna utanför mitt fönster. Sedan åkte kikaren med på promenaderna och nu måste jag se över ett bra teleobjektiv till min kamera. Det gick att komma dem ganska nära, men när de kände sig störde flyttade sig längre bort. En dag stannade vi med bilen coh hade dem kanske 50 meter ifrån oss.
Tranorna fanns på fältet under ca tre veckor. Under tiden landade också enstaka svanar och nu myllrar fälten runt om av gäss på väg söderut. Varje dag förväntar jag mig nya fåglar på promenaden.
Tio meter utanför dörren har jag under några veckor plockat kantareller var och varannan dag, men idag fick jag höra att min lilla skog kanske kommer att avverkas ganska snart. Jag hoppas verkligen att det finns lite kvar att gå i när maskinerna har gjort sitt. Jag har inte varit någon flitig svampplockare. Tiden har inte räckt till, det har hela tiden funnits projekt i hemmet som måste prioriteras.
En av de första veckorna när vi gick på fältet stack gamla damen Jizza långt framför mig och lyckades naturligtvis få syn på bondens katt, jagade den in under ladan, Hu så pinsamt och jag såg hur bondens traktor närmade sig. Jizza var tillbaka före bonden så vi klarade oss den här gången. Nu får den gamla damen vara kopplad när vi promenerar åt det hållet. Rent generellt har gamlingen blivit ung på nytt och ännu mera olydig än hon någonsin varit. Jag skulle vilja kalla det selektiv dövhet och den är inte till min fördel. Det finns ett enda kommando som har lite effekt och det är " måste jag bli sur" Då kommer hon! Det kan också gå med "Gooodis".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar