Skitiga tanter

När man rör sig , där jag rör mig är alla lika skitiga just nu. Varenda hundmänniska har grå byxben upp till knäna, jackornas nedre delar är grå oberoende av vilken färg jackan en gång hade. Jag längtar faktiskt efter lite torrare väderlek, gärna någon minusgrad så att kläderna kan se lite renare ut, åtminstone en liten stund. Inne hos oss, där tre hundar med lång päls far fram, ligger gruset och dammet som blir av jorden som faller av hundarna som en hinna över möbler och golv. Jag har för länge sedan slutat att torka fötterna på dem innan de får gå in, ska jag tvätta dem har jag istället sjöar längs golvet. Någon julstädning och framför allt julfint kommer det aldrig attt bli så länge det är såhär blött ute. Dessutom rivs mitt badrum denna vecka och allt damm som kommer därifrån kommer knappast att märkas i detta smutsiga hem.
Men inte vill jag bli av med mina tre hundar för det. Tänk om jag inte hade dem, vad skulle jag göra då.

Idag har vi haft vår sökträning. Det var den roligaste träningen på länge. Igor gick som tåget, lugnt, sansat, rakt, hoppade inte på figgarna, gick lungt tillbaka till stigen efter påvis, sprang ut på påvis med en glädje som jag inte sett på länge. Nu kan vi snart ta julledigt, så roligt var det! dessutom gick alla hundar bra idag så vi gick alla väldigt nöjda hem efter söket.

Nu har jag beställt tid till veterinär Möllermark för Ville. Jag känner att jag måste få vet hur hans höfter ser ut. Onsdagen den 10 på eftermiddagen ska vi träffa veterinären, jag hoppas att det ser hyfsat ut. Jag vet nu att Villes syster har dåliga höfter men det måste inte betyda att hans också är det. Jag tycker synd om Villes uppfödare, ett större bakslag kan man nästan inte få än att ens nya valp har dåliga höfter, när dessutom båda föräldradjuren är fria. Det här är ju hundar som inte är soffliggare precis, att bara få gå promenader är inte tillräckligt för dem och jag vet redan nu att om Ville har riktigt dåliga höfter så kommer han att få gå till hundhimlen så fort jag ser att han har ont. Ville ska inte lida för att jag gärna vill ha honom kvar. I dag har jag slutat ge honom Metacam så att vi får ett riktigt status på honom på onsdag. Usch! Inte mer om det för då börjar jag gråta.

Nu ska vi planera för söndagens utställning.