De här raderna trodde jag aldrig att jag skulle behöva skriva, men så blev det. I går fick Harry somna in. Jag klarade inte längre att göra livet bra för honom. På så många sätt var Harry den underbaraste av underbara hundar, han var lätt att träna, alltid villig att jobba men ändå nådde vi inte fram till vårt mål, att jag skulle kunna lita på honom i hundmöten och i möten med människor. Vid alla möten fanns en osäkerhet som bara blev större och större. Därför valde jag att låta den unga hunden få somna in och inte placeras om.
Tack alla hundvänner som på så många sätt har stöttat och försökt hjälpa oss att reda ut vårt liv, utan er hade jag aldrig orkat ta mig igenom detta.
Nu fortsätter vårt liv med de två hundar som finns kvar, men Harry kommer alltid att finnas kvar med oss i våra tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar