Ihopkopplade hundar!

Idag hände det som inte får hända, mina hundar fastnade i varandra på ett riktigt otäckt sätt. Harry och Jizza lekte och plötsligt satt Jizza fast med tänderna i Harrys halsband, en svart lydnadslänk. Hundarna fick panik och nästan jag också. Ju mer Jizza försökte komma loss, desto mer drogs länken åt och Harry blev mer och mer panikslagen. Det gick inte att klippa av länken för den satt så tajt och det gick inte att dra den över huvudet, så det enda jag kunde göra var att försöka få ut den ur Jizzas mun där den satt bakom hörntänderna. Jag lyckades till slut och ett par små sår på hundarna blev resultatet.
Varför tar man då inte av halsbanden som man ska, det kan jag fråga mig efteråt, men det har varit så bekvämt att kunna ta tag i halsbandet när jag vill något, men nu åker de av igen. Aldrig mera en sådan här alldeles onödig olycka.

En konstig fredag

Det var ingen nere på klubben idag! Det var första gången på mycket länge som jag var ensam på klubben mellan 10 och 11 idag. Min träning gick ganska bra, Igor sprang till rutan och stannande på inkallningen, men höger och vänster dirigeringen gick inte så bra. Harry börjar bli duktig på läggande och ställande men fortfarnde med en hel del dk, men jag tar det så lugnt med hans träning.
Det som var riktigt tråkigt som vi fick besked om igår var att Harrys rabiesvaccinering inte har tagit. han hade bara 0,002 enheter i stället för 0,5 så nu måste vi göra om hela proceduren med ett annat vaccin och det tar ytterligare ett halvår innan vi kan få hans pass.

Promenad på golfbanan

När vintern kommer öppnas ett nytt alternativ för hundpromenad, att gå på golfbanan, så nu kan den också nyttjas till något bra för oss icke golfspelare. Några gånger de senaste veckorna har Karin och jag varit där med våra hundar och de har fått springa budföring/sökslag mellan oss medan vi har förflyttat oss framåt på stigen. Det var varit ansträngande men också roligt för hundarna.
I dag gick jag ensam och Igor gick hela tiden och vände sig mot parkeringen, han kunde inte koppla av och jag tror att han väntade på Karins bil. Tänk vilket minne de har de små liven.
Det som är bra med golfbanan alternativt att gå på öppna ängar är att man kan ha uppsikt över andra hundar och människor som är ute och går.
Under promenaden jobbade jag med Harrys inkallning, jag litar inte helt på att han kommer när jag kallar in honom, men det blir bättre och bättre. Jag vill så gärna att han ska bli som Igor som lyssanr på mig och kan gå lös i stort sätt i alla situationer.

Dagar som bara är

Nu har vi dagar som bara är, jag vet inte riktigt vad som händer men plötsligt har en vecka gått utan att jag har gjort allt det jag hade tänkt att jag skulle göra.
Veckan som gick var en konvalescentvecka. Harry gick med tratt och i koppel, hu så tråkigt och jobbigt det var när han väl började må bättre på andra dagen efter operationen. Det kanske hade kunnat var bra om vi hade fått koll på koppelhanteringen under tiden, men icke, här dras det i koppel minst lika myckat som tidigare. Harrys icke önskvärda beteende mot andra hundar har inte heller minskat och jag kan inte se när han är på väg, så jag har så svårt att parera tid, men jag ger mig inte, någongång ska vi klara detta också.
I dag har vi haft förmånen att få träna i ett ridhus, det är bra för det är en annorlunda miljö för både människor och hundar. Tack Karin med Snobben som ordnat detta för oss.
Det blev en bra träning med båda hundarna. Igår gick ett långt fritt följ under kommendering som i stort var bra, visst fanns det ett par tapp i vänstersvängarna men jag är riktigt nöjd med hans följsamhet. Nu hoppas jag att vi kommer igång med hans träning på allvar så att vi kan tävla åtminstone trean nästa vår.
Med Harry traglade vi grundmomenten, position, läggande och ställande med störning. Också han fick godkänt idag, fast han är en riktig virrpotta som måste ha koll på allt och alla.
I morgon blir det inget sök för oss, i helgen hade jag något som kanske vara en svinis light, jag är vaccinerad, och nu är jag i stort sätt återställd men har fortfarande lite värk i kroppen så jag ska ta det lite lugnt.

Vallning

Nu har vi varit på vallningsläger. Vilken upplevelse.
I fredags packade jag ner Igor och Harry i bilen och satte riktning mot Arlanda och sedan skogen för att till slut landa på Evallens kennel där Harrys uppfödare hade ordnat ett läger för sina valpköpare.
Jag börjar med vädret, regn, duggregn, regn, duggregn och ca 5 grader varmt och så var det klart.
På fredagskvällen fick i oss lite teori och på lördagmorgon var det upp till bevis. Alla hundar skötte sig fint, Eva tyckte att det var riktigt bra aussisar som var där.
Harry han var som en prins, gick bakom fåren som han aldrig gjort annat och jag lyckades få honom i rätt position. För att jag skulle bli säkrare i min roll som herde fick Harry jobba hela lördagen och först på söndag morgon fick Igor komma till fårhagen. Han var precis lika duktig som de andra hundarna, fast han är en uställningsaussie.
Det här ska jag fortsätta med, det är verkligen roligt att valla så jag vill hinna upp till Eva minst en gång till innan säsongen är slut så att inte alla kunskaper faller i glömska för oss alla.
I går lät jag kastrera Harry. Vad ynklig han var med tratten på sig under dagen, men redan idag verkar han hantera den riktigt bra, men de andra två tycker att han är ett monster när han kommer skramlande med tratten. Nu har vi några dagars konvalecens framför oss och det är kanske bra eftersom harry är trött efter vallningslägret.

Sök hela helgen

Två dagars sökträning, nästan som ett läger fast man får sova i sin egen säng.
Resultatet är i alla fall riktigt möra ben och ömma knän. Riktigt roligt var det. Fem tappra ekipage möttes vid klubbstugan kl 09 på lördagmorgon och skildes åt på parkeringen när det var kolmörkt ute. Duggregnet märkte vi nästan inte. På söndagen startade vi en halv timme tidigare men det var ändå mörkt innan vi skildes åt för dagen.
Jag körde båda mina hundar, Harry på förmiddagen och Igor på eftermiddagen. Båda hundarna har samma problem, de släpper rullen för tidigt vid avlämnandet, så min läxa efter lägret är att verkligen jobba enskilt med markeringsövningar och försöka få dem att förstå att rullen ska ända fram till mig. Lilla Harry fick på lördagen vinda in figuranten innan han fick söka och det gjorde han redan tidigt på väg ut mot figgen. På söndagen skickade jag honom direkt och han sprang rakt och fint ut. Det som är svårt med Harry är, att allt går så jäkla fort. Jag går gärna med i samma tempo och då blir det inte bra, utan otydligt, jag måste lägga band på mig själv och kräva ordning och reda på den lilla fartpojken. Han vill gärna ha koll på allt som sker runt om, han vänder upp mot andra sidan redan innan jag har hunnit tänka så långt och skulle jag haft honom lös hade han säkert tagit figgarna enligt löpande bandsprincipen, t o m en helt dold figge löste han utan broblem.
Igor jobbade som vanligt metodiskt men var tydligen ganska het på figgarna igen, min teori är att han fått vänta så länge i bilen så han var för taggad. På söndagen körde vi markeringsövningar med den fasta rullen och hu, vad han blev frustrerad när jag skickade honom på nytt när han släppte rullen för tidigt, han klättrade över figgen försvann ut för att söka någon annan och tyckte att det var en mycket konstig övning. Funderar på att lägga in ett apport kommando på honom så att han förstår att han ska avlämna rullen till mig, så nu blir det fler markeringsövningar ett tag. För övrigt försökte vi göra det lite svårt för honom i banan men han löste alla uppgifter alldeles utmärkt.
Summering av lägret vara att vi måste hitta på mer spännande legor åt hundarna, uppe på stenar, kanske i trän och inte heller glömma bort att ibland bara köra rena hittaövningar och också ibland, men inte alltid köra tävlingsmässigt, där vi inte vet var figuranterna är.

Fredagsträning

Idag har det varit sedvanlig fredagsträning på klubben, fast ändå inte. Jag hade svårt att koncentrera mig eftersom G låg på operationsbordet. Nu kan jag meddela alla som undrat att operationen har gått bra, så nu tar vi nya tag med rehabilitering och sådant som kommer nu, men jag känner mig glad.
Det roligaste med träningen idag var att Anne la ett spår till Harry. Det visste han redan när vi selade på och sen var det arbete som gällde under ett tunt, tunt pipande. När Harry gick över ett dike och ut på ängen ville jag hålla tillbaka honom, för inte trodde jag att spåret skulle gå så, men bakom mig gick Anne och sa , det är rätt, Efter en liten bit på ängen gick spåret tillbaka in i skogen och i slutet låg en boll som han nogsamt grävde fram. Vad han var duktig, han älskar verkligen sitt skogsarbete.
På lydnadsplanen verkade han ha glömt allt som jag trodde att han kunde och koncentrationen var på noll, när det var andra hundar på plan, men det är bara att kämpa vidare.
Igor fick en dålig genomkörare, de moment vi körde gick ändå ganska bra, rutan och inkallning med ställande och läggande. Fjärren går bara kräftgång.
Lite tog dagens övningar på hundarna i alla fall för nu är de trötta och sover gott. I morgon och på söndag är det sökkurs.

Nu kommer en jobbig tid

På hundfronten har vi nu medicinering av noskvalster på gång. Tyvärr fick mina hundar det medel som inte ska ges till collieraser, men det förefaller som de har klarat det utan biverkningar. De kommande två behandlingarna ska de få ett annnat medel som de ska tåla bättre. Lite orolig blev jag när jag fick reda på vad jag givit dem, eftersom Igor har reagerat så starkt på Scaliburhalsbandet, men det har hittills gått bra.
Förutom att hundarna får medel mot noskvalster ska de avmaskas inför nästa helgs vallningsläger. Det ska bli spännande, flera av syskonen kommer samt ytterligare några av Harrys uppfödares hundar.
Den här helgen ska vi ha sökläger på klubben. Det ska också bli intressant. Båda gossarna ska få var med. För Harrys del ska vi väl främst få reda på om vi jobbar ppå rätt väg och när dt gäller Igor finns det några problemområden att ta upp, bl a att han inte alltid vill gå på påvis, att han kan blindmarkera på tomslag och att han inte vill gå ut om han tycker att han hredan har gjort ett avsök. Som det ser ut nu kan det bli ganska ruskigt väder, men med bra kläder löser det sig säkert.
I dag läggs hundarnas husse G in på sjukhus för en stor operation, vi är självklart oroliga men övertygade om att allt kommer att bli bättre än vad det har varit nu, när allt är över och G är hemma igen.

Dagar som flyter på

Det känns ibland som det inte händer något, men det är de vardagliga händelserna som styr vardagen. Så, egentligen ska man vara glad att det inte händer så mycket. Vi går vår lydnadskurs på tisdagar och det är spännande för kursen är annorlunda än de kurser jag tidigare gått. Här känner jag att jag tvingas jobba mycket med belöningstekniken både vad avser vad som ska belönas och hur och när belöningen ska ske. Spännande men ack så svårt.
I fredags hade vi en bra övning med Harry och hans aggresivitet i koppel mot andra hundar. Jag fick hjälp med ett gäng stabila hundar av olika storlek och kön som vandrade runt oss och Harry fick tillsägelser när han visade att han var på väg att göra utfall. Tack Anne!
Träningen för övrigt går sakta framåt, vi får jobba hårt med koncentrationen hos Harry, han tycker att det finns så mycket mer spännande saker att titta på än att hålla koll på sin matte.
Det verkar som vi fått ett nytt husdjur i vår flock, det finns noskvalster hos hundar i vår närhet. I morgon ska vi åka till Nacka djurklinik för att se hur det står till för oss, men troligtvis blir det en behandlingomgång. Det kanske påverkar vårt sök den här veckan, troligtvis behöver hela sökgruppens hundar en behandlingskur.