Tur med vädret och läger

I helgen har vi varit på läger. Harrys uppfödare ordnade ett läger för sina valpköpare under åren. Vi var riktigt många som kom , med aussisar av olika kön och utseende. Alla färger var representerade bland hundarna och det fanns en lika svart liten fröken som Harry. Jag ska börja med att säga tack till Marianne och Crofter Holding´s för att du gör detta för oss.

Redan i torsdags tog vi vår husvagn och åkte ner till Tiveden och Stigmansgården som ligger ca två mil från Karlsborg och tre mil från Askersund vid Vättern. Stigmansgården ligger högt med utsikt över en liten sjö vid namn Bocksjön. Skogarna runt gården är stora och djupa och lätta att gå bort sig i vilket också hände under lägret.

På torsdagskvällen, som var solig och fin, överfölls vi av knott så resten av helgen har vi kliat på en massa små knutor på armar och i ansiktet.
Fredagen bjöd på regn, mest hela dagen, men ändå inte värre än att vi kunde vara ute och arbeta med hundarna. Nu la vi spår, längre till de erfarna och välsnitslade korta spår till valparna. Kvällen avslutades med en trevlig stund i förtältet hos Carina och Henrik.
Lördagen var sökdag. Några samlades för att träna sök. De flesta hundarna var nybörjare och för dem gjorde vi "vindaövningar" så att de skulle förstå att näsan skulle kopplas på. Igor fick ett par riktigt djupa skick och riktig roliga påvis så att vi förhoppningsvis gör påvisen roligare för honom.
Söndagförmiddag startade vi med lite lydnad och sedan uppletande. De små på nära håll i rutan för att uppmuntra dem att lämna ifrån sig sina fynd coh för de mer erfarna djupa skick. Jag fick erfara att Igor inte kopplar på sin näsa förrän efter ca 20 meter, så han söker bara av området längst ut, så vi måste börja lägga föremål nära i rutan så att han inser att hela rutan ska avsökas.

Sen hände det som inte ska hända, en av oss gick bort sig i skogen, efter en dryg timme förstod vi att vi måste gå ut och leta. Vi hade redan konstaterat att det bara var Telias mobiler som fungerade i skogen vi anddra hade ingen kontakt med våra nät, så vi kunde inte nå den saknade i skogen. Vi gjorde en skallgångskedja och ett par bilar åkte ut på skogsvägarna runt gården för att leta och som tur var hade hon kommit ut till en av skogsvägarna och blev hittad där, men då hade vi hunnit bli riktigt oroliga och hon hade hunnit bli riktigt rädd. Nu ska jag försöka komma ihåg att ha med mig min GPS när jag ger mig ut i främmande skogaar för jag har inget bra lokalsinne.