En intensiv helg

En lördag i vallningens tecken blev vi bjudna på av Harrys uppfödare. Nästan hela kullen träffades för att få instruktioner om och pröva på vallning. Vi fick valla både får och ankor. Innan vi tog in hundarna till ankorna fick vi själva "torrgå" för att lära oss hur lätt man får ankorna att röra på sig. Så lätt var det inte, en lite stor viftning med en arm och så var alla ankor splittrade. Harry gillade att jaga dem, men han fick bara träffa dem i koppel men han var klart intresserad av dem.
Nu har Harrys intresse för får vaknat, i går var han intensiv, han insåg att han kunde flytta på fåren och han var så fokuserad på dem hela tiden som han var inne i den lilla hagen som vi var i. Två gånger fick vi pröva på och helt klart har han utvecklats från den senaste gången vi var hos Tina och vallade. Kul!
Tänk vad det betyder att ha en bra och engagerad uppfödare. Det är så mycket roligare att hitta på nya saker med sin hund när man får gehör för det man gör. Jag måste säga att Marianne och Gunnar verkligen har ställt upp för oss under den korta tid vi har varit valpköpare hos dem. Utan dem hade jag aldrig prövat på vallning igen efter den misslyckade gången med Igor för två år sedan.
Nu gäller det bara att hitta möjligheter att få valla inom rimligt avstånd hemifrån.

Idag var det mindre roligt, till och med så tråkigt att jag, när jag har skrivit av mig i bloggen glömmer vad som utspelats. Vi var på utställning i Västerås och Igor fick ett tredjepris, inte ens enligt rasstandard , och det vet alla att han verkligen är. jag tänker inte ens återge kritiken för den är inte relevant.
Vad ska jag göra nu, fortsätta ställa ut, hoppas på flera cert eller bara bestämma mig för att utställning är det mest nyckfulla man kan utsättas för. Jag tror att som jag började med, denna dag finns inte i vår värld, men någon utställningsfreak kommer jag nog inte heller att bli.