Ville

I går eftermiddag ringde så veterinären för att berätta vad vet Möllermark tyckte om röntgenbilderna vi tog förra veckan. Det gör inget beslut lättare.

Handleden var normal och nu har han inte längre någon hälta på frambenen i alla fall.

Höfledskulorna som var plana i stället för runda kan räknas inom normal avvikelse coh det ska inte påverka honom i hans rörelsemönster och inte heller ge smärta. Det är i det området som muskler och senor fäster. Den vänstra höftgropen är däremot för grund, hur grund den kommer att bli är fortfarande svårt att säga eftersom han bara är 9 månader, men ett höftledsfel kommer han att få. Det skeva bäckenet finns också kvar och det verkar som det kommer från ryggen som eventuellt är sned. Den ser sned ut på bidlerna, man kunde inte dra honom rak fast han låg i vaggan på röntgenbordet. Veterinärerna vill nu att vi ska gå vidare med en mgnetröntgen på ryggen och se om han har något fel där och sen gå vidare utifrån detta resultat. Den skall göras i Strömsholm.

Nu vet jag inte längre om jag vill vara med. Kommer Ville att bli bra, kommer han att kunna röra sig som en aussie, kommer han att orka med all eventuell rehabilitering som det kanske blir efter en eventuell operation, och inte minst vad kommer allt detta att kosta.

Han är så go, vi tycker så mycket om honom, vi vill inte att han ska behöva lida eller ha ont, vi vill att han ska få arbeta, springa, leka och busa precis som en aussipojke ska.

Under helgen ska vi försöka fatta ett beslut om hur vi ska gå vidare. Just nu tror jag att jag inte tänker göra någon MR utan Ville ska få vara hos oss så länge han fungerar och kan vara en glad aussipojke. Det kan bli månader men det kan också bli år om det inte blir värre än det är just nu.

Jag ska inte blunda för vad som händer och jag ska hela tiden försöka tänka mig in i vad Ville som hund skulle vilja och jag tror inte han vill gå i koppel och ha ont bara för att få finnas hos oss.

I går kväll berättade flera personer på klubben om vilket bra jobb man gör på Strömsholm och jag vet att det finns många hundar som kommit tillbaka till ett bra liv efter ryggoperationer men jag har också vetskap om motsatsen.

Om jag ska gå vidare i undersökningar måste jag också ta kontakt med mitt försäkringsbolag för jag är inte heller säker på att försängringer täcker kostnaderna på Strömsholm.

Hur jag än vänder mig har jag ändan bak!

I morgon och på söndag ska Igor, Ville och jag gå lydnadskurs hos emma och Frida. Lite roligt mitt i allt tråkigt.