Vardag i huset

Nu känns det som höstens vardagar har kommit. I natt hade vi den första nattfrosten och som vanligt hade jag glömt att ta in de mest frostkänsliga blommorna.

I går kväll var vi på SSBK och tränade. Igor fick bara glädjen att gå fritt följ både länge och väl. Nu jobbar vi med vårt nya bekymmer, han har börjat tränga och går en aning för långt fram. Det gick ganska bra ändå. Hoppas att det fortsätter på samma sätt framöver.
I dag gick vi till TBK och testade lite med höger och vänster, rutan och läggande under inkallning. Han blev trött ganska snart, det var nya moment och jag bjöd honom på bollen som belöning så det blev mycket spring.
Ville fick en liten genomgång av sina uppgifter lite fotgående, inkallning och läggande som går riktigt bra. Det är roligt att träna honom, men hoppa över hinder det kan jag göra själv, det är helt onödigt enligt Ville. det får vi träna mer på.
I morgon är det sök

Nytt Appellsök

Så var det då dags i dag igen för ett nytt försök att klara appellen. Jag tänker inte lämna resultatet riktigt än.
Vi startade dagen med en promenad i skogen så att Igor skulle vara lite nervarvad, men det verkade nästan tvärtom.
Tävlingen startade med 4 deltagare och vi tog nr 4 i ordningen.
Första moment med budföringen. Igor sprang fram till mottagaren stannade aldrig och vände glatt tillbaka 0/0.
Därefter platsliggning. Det enda moment som inte brukar ge mig överraskningar 10/10
Sedan sök. Tar båda figgarna på två skick. Trampar på figgarna 8/8,5.
Och nu börjar lydnaden. Här har jag tappat allt hopp.
Linförighet. Ett långt moment med irrationella svängar, jag tycker inte att det var ett appell moment. Igor har börjat tränga vilket resulterade i att jag trampade på honom, då blev det bita i kopplet och arga skall. 5/6. Kändes hårt när det för övrigt var snyggt.
Framförgående. Första sträckan riktigt snyggt, andra sträckan stannar han innan slut 0/0.
Platsläggande. Som vanligt segt läggande 7/5. Fast jag tycker att femman var för hårt dömd.
Inkallande. 9,5/9,5.
Apportering. Han tuggar tar en lov när han ska gå in sätter sig till slut helt snett. Konstigt! 5,5/5,5.
Hopp. 9/9,5
Totalt 219, 75 varav special 57,75

Det känns hårt jag vet ju att han kan bättre. Nu måste vi snart få vår uppflyttning.

Ville

Nu har Ville bott in sig i familjen. Tänk vad fort man lär sig leva med varandra och vad olika varje individ är. Nu har vi tre helt olika hundar fast två av samma ras. I mångt och mycket är Ville Igors totala motsats. Den här bloggen ska få handla om Ville eftersom hans uppfödare gärna vill veta lite mer om hur vi har det.

Ville är nu en fullgod hanhund med två testiklar i pungen. Det hade varit lite si och så med det fram till han kom till oss, men här trädde manligheten fram. Fast det märks inte när han kissar ännu. Inte heller tycker han att det spelar så stor roll var han kissar och bajsar. Är inte dörrarna öppna ut till trädgården går det lika bra att uträtta sina behov inne och med förkärlek till den äkta mattan i vardgsrummet, så det blir snart kemtvätt av densamma.

Han är en mammagris, som han visar på ett roligt sätt, han låter som han gråter, som han är världens olyckligaste hund som finns på jorden.

Varje morgon börjar numera på ett annat vis än tidigare, det har kommit in en Villeceremoni i uppstigandet i huset. Så där vid 5,30 vaknar han och väcker mej genom att ställa sig upp vid min huvudända och krafsa mot mitt ansikte med tassarna samtidigt som han piper. Då öppnar jag altandörren och kryper tillbbaka i min säng. Han gör vad han ska, pular lite och sedan kommer han in och lägger sig igen. Nu sover vi till ca 7.15 då är det tassar i ansiktet igen, men nu tycker Igor också att jag ska gå upp. Igor hoppar upp i min säng så nu har jag en som krafsar uppifrån och en som står på golvet och krafsar och en som ligger i fotändan och morrar för hon tycker att de andra två inte har något att göra i min säng.

När jag väl fått kläderna på mig skyndar jag till vardagsrummet med Ville gråtande och bitande i bakhasorna för nu ska han upp i min famn så fort jag har satt mig i min fåtölj. Samma vända varje dag. I min famn sitter man bara en stund och gosar, sedan är det lekdags med Igor.

Vi tränar små enkla övningar, som att sitta kvar i bilens bur tills det är varsågod, att inte gå ut, att sitta och vänta och sådana övningar går in direkt. Han provar nästan inte att testa om han har sett att jag inte gillar det han gör. Jag har faktiskt nästan aldrig sagt nej till honom. Det går att bryta hans beteenden ändå.

Han är en självständig liten kille trots att han har varit rädd för människor. I vår skog gör han rejäla svängar ifrån mig, mycket längre än vad Igor vågat, så nu gör vi många övningar där jag gömmer mig under promenaderna så att han lär sig att holla koll på mig och jag försöker få honom att förstå att han inte får ha så stor fri radie.

Han skäller, på allt och alla, och det gillar jag inte. Han skäller på människor vi möter i skogen, springer emot dem, men backar sedan, han skäller när vi kommer hem och hundarna har varit ensamma. Där har han visserligen hjälp av gamla Jizza men inte av Igor. Han skäller på grannarna, usch, usch och han skäller på hundar och spöken. Jag behöver mer hjälp att få bort detta beteende innan det blir en riktig fasa för oss. Hittills har jag inte lyckats så bra, jag försöker jobba med "skvallermetoden" dvs berömma så fort jag ser att han är på väg, men jag hinner inte alltid med.

Hältan då, just nu tycker jag att han rör sig riktigt bra. vi ska på koll om tre månader till ortopeden och så får vi vänta tills vi kan röntga höfterna vid ett års ålder. Jag hoppas verkligen att det inte är något som gör att han kommer att ha ont för jag har blivit så kär i den lilla svarta gossen.

Ville har inte särskilt stort föremålsintresse, de enda föremål han riktigt gillar är papper. Försök förstå hur det då ser ut hemma hos oss. Sönderrivna tidningar och broschyren det finns det gott om. Jag ska kanske rulla en tidning kring apportbocken och börja träna apportering med tidning.

Inte heller kampar han annat än med mina strumpor som Igor bjuder upp till kamlek med. Jag har numera engångsstrumpor, för på något sätt lyckas hundarna hitta dem och dra sönder dem innan jag hinner med.

Dagarna går

Tänk att det nu har blivit mörkt på kvällarna och björkarna börjar klä sig i höstskrud. Jag hinner inte riktigt med.

Den senaste tiden har vi haft mycket sjukhusbesök så tankarna har varit uppfyllda med både goda och mindre roliga beslut från olika doktorer. Sånt tar på krafterna och det känns inte alltid så roligt att ta tag i alla vardagliga saker som måste göras. Det är kanske ändå så, att det är de vardagliga händelserna som gör att man orkar gå vidare och se vad nästa dag har att erbjuda. Allt är ändå inte svart eller vitt, alla nyanser av färger eller grått måste också tas med i beaktande när man ska göra val i livet.

Hundarna då. En veterinär med särskilda ortopedikunskaper har tittat på Villes röntgenbilder och det blev vi inte så mycket klokare av. Men kanske är det så att han har ett snett bäcken som kan ge skador på ena höften men nu får vi avvakta tills han blir äldre. Han leker och springer, men ligger gärna och vilar, kanske mer än någon annan valp jag haft. Han är trevlig att ha att göra med, lyhörd och har bra kontakt så jag tror att han kommer att bli riktigt bra på lydnad lite längre fram. Ännu så länge får han mest leka.

På klubben finns det nu fyra valpar i ungefär samma ålder och de fyra har riktigt roligt tillsammans i den valphage som vi byggt upp till dem. Jag har också tränat Ville att sitta i buren och det gick riktigt bra i fredags. Snart kanske jag kan träna Igor i en lugn miljö och inte under livliga protester från Ville.

Igor den goa, har börjat tränga mot mitt ben vid fotgåendet, så nu ska vi ta tag i det. Vi kämpar nu med höger och vänster för att få till en bra dirigering längre fram. Vi har också aktivt börjat träna in treans moment för nästa års aktiviteter.

Jag köpte en filmkamera för ett tag sedan för att använda vid hundträning. Det är himla kul att se momenten och se hur tokigt man beter sig. Tyvärr har jag inte riktigt kontroll över tekninken så jag har bara kunnat se filmsnuttarna på min TV i köket för jag får inte över dem till min PC. Puh, och jag som trodde att jag var duktig på att läsa bruksbeskrivningar och få saker att fungera. Och nu har Ville gjort det ännu svårare för i går kväll läste han bruksbeskrivningen lite väl hårdhänt så just de sidor som handlar om säkerhetskopiering till PC har blivit mindre, så där halva sidan på 4 blad är borta. Så var det med de! Hoppas att någon tekninsk son kan hjälpa mig. Något ska man väl ha högskoleutbildade data människor till.

Nästa vecka ska vi också gå en agilitygrundkurs, det är något jag aldrig gjort så det ska bli riktigt spännande. Det borde passa Igor bra som är så kvicktänkt och har så mycket spring i benen. Han ska läras att springa själv medan matte står på en punkt och dirigerar för mina förutsättningar att springa runt en bana är inte så stora.

En stilla helg

Klubben hade lydnadstävlingar i helgen. Jag satt kansli och det var inte så roligt för den tekniska apparaturen var inte i det skick som den borde så det blev att använda pennan i stället. Många bra resultat av klubbmedlemmarna kan vi också vara glada över. Grattis alla.

Jag har slutat ge Ville medicin och jag tycker inte att hältan har kommit tillbaka så förhoppningsvis var det så att Igor har knuffat honom så att han fick ont i ryggen/höften?

Vi har varit lite lata vad gäller träning på plan de sista dagarna. Däremot har vi jobbat en del med vardagslydnaden. Den blir mer ett måste nu när det är tre hundar som rasar fram kring fötterna på mig. Villes skällande på människor måste jag också lära mig att häva så nu försöker jag ha klicker med mig varje gång vi är ute i skogen. Annars är det mest svampögon som är påkopplade under promenaderna. Vad det är roligt med all svamp.

Nu ska jag ta fram klotången och göra veckans arbete.

Svamp och Rallylydnad

Igår kväll i hällande regn startade jag min första rallylydnadskurs. Vi ska träffas 10 gånger under 1,5 timme. 7 kursdeltagae med helt olika erfaenheter av hund, allt från familjehunden till ett par hundar som tränats och tävlats på relativt hög nivå i lydnad.
I går startade med att känna på hur det är att jobba med instruktioner i form av en tavla och pratade mycket om rallyns idé, att det är kontakten mellan förare och hund som ska uppmuntras och det ska vara roligt.
Det känns som det kommer att bli roligt att planera för kursen och utmana deltagarnas förutsättningar.

Idag tog vi bilen till svampskogen istället för morgonpromenad i den vanliga skogen. en rejäl korg fick vi med oss hem med blandade sorter från karl-Johan till kantareller och trattisar.

Villes valpkurs är snart slut, den har varit riktigt givande och därmed bevisat att det är bra att prova på olika instruktörers sätt att undervisa. Det ska jag fortsätta med. Det är roligt med Ville, han lyssnar och vill verkligen göra som jag vill och han kämpar för att förstå. Jag håller igen med träning på honom, av någon annledning tycker jag att han är så liten och baby, jag var mycket mer aktiv med Igor i samma ålder.

Hundeländen och Tomas Molinträning

I går blev jag sur på hundskocken. Under morgonpromenaden i skogen stack Ville skällande mot en liten pudel, Jizza hängde på med argt skall och sedan Igor som tyckte att det var världens roligaste grej på gång. Igor lyckades jag kalla in, la honom ner och skulle gå och ta de andra två. Den lilla pudeln stack som en rem, det förstår jag, och de andra två efter. Så småningom kunde jag ta Jizza och Ville drog ett varv till med pudeln, då kommer Igor som struntar i mitt kommando och vill vara med i följa John leken. Då höll jag på att krevera, alla hundarna lades på marken och därefter gick vi hem. Detta förstörde hela min dag.

På eftermiddagen träffade jag Tomas. Vi gick igen "strulrutan" och jag fick bassning för att jag inte tränat höger och vänster dirigering som jag skulle. Jag har nog inriktat mig för mycket på att bara träna för tävling. Med dirigering ska Igor alltid kunna klara rutan på bra poäng.
Tomas tyckte att jag nu skulle börja inrikta mig på treans moment och inte haka fast vid tvåan. Igor behöver lite nytt att jobba med och kanske jag också.
Jag fick också ett tips på ett riktigt roligt sätt att träna Metallapporten. Vi ska inne med riktigt gott godis ha 7-8 föremål som ska apporteras och metallen ska ligga sist och de lättaste först godis kommer när föremålet är i min hand. Så småningom minskar vi antalet föremål tills bara metallen finns kvar. Då först ska vi ta ut den på plan.

I dag lyckades jag kalla in Ville när det kom en människa i skogen - lyckad skvallerträning två gånger. Hurra, fast jag gillar inte att han skäller på folk.

På onsdag ska jag starta min kurs i Rallylydnad på klubben. Det ska bli spännande och idag har jag suttit och försökt lägga en kursplan så att kursen blir stimulerande för deltagarna. Det är inte så lätt men det är roligt.

Usch vilken vecka

I tisdags märkte jag att Ville var riktigt halt. Jag har funderat en tid på att hans bakställ är vingligt men jag har sagt till mig själv att det säkert är valpighet och kommer att gå över. I onsdags ville han inte gå alls så i fredags åkte vi till veterinären. Där tyckte också veterinären att han rörde sig vingligt med bakkroppen och det beslutades att han skulle röntgas, höfter, knän och rygg. Tyvärr gav bilderna oss ingen ledtråd till hans gång, men en specialist ska titta på bilderna ytterligare en gång. Det är svårt med röntgenbilder på så små valpar som fortfarande växer. Veterinären föreslog att vi skulle ge honom Metacam för att se om han rör sig bättre och nu har han fått det i två dagar och idag sprang han i skogen som tidigare men fortfarande med en oren gång med bakbenen. Om jag har förstått det hela rätt betyder det att han sannolikt har haft ont och får nu smärtlindring. Jag hoppas att detta är något tillfälligt för han är värd så mycket mer än att gå och ha ont den lilla gossen.

Han är en riktig mammagris. Han vill inte bli lämnad med husse och Jizza om jag försvinner, oh nej då skiker och skäller han i flera timmar . I stort sätt tills jag kommer hem.
Han har också börjat vakta i skogen, han springer fram mot personer som kommer och skäller. Det måste vi få bukt med så nu jobbar vi stenhårt med skvallermetoden, men det är inte alltid jag som ser personer först i skogen så då hinner jag inte med. Men han kommer fint när jag ropar in honom.

Igor då, idag har vi tävlat appellsök igen. Det gick åt pipan. Alltid något nytt som inte fungerar. Kan det vara mattes nerver trots allt.
Söket: 6 och 6,5 Domarnas kommentarer, olydnad, biter föraren, skäller, knuffar på figurant,
Och tyvärr måste jag säga det mesta var sant, fast han bet mig inte utan han bet i påviskopplet. Det verkade som han hade alldeles för mycket energi idag.
Sedan så budföring = 0 . Han gick tveksamt ut stannade efter ca 5 meter kom tillbaka därefter skickade jag honom igen och då sprang han hela budföring på ett alldeles utmärkt sätt. Jag hade hoppats på en 5:a för då hade vi sannolikt klarat oss. Men nu bröt jag tävlingen, jag tappade sugen.
Det är bara att träna mera så kommer säkert resultaten.
Det som är roligt att jag blev filmad under söket av Monica så det ska jag titta på och när jag lyckas lägga en länk på hemsidan.

Några nya bilder

Sommarbilder från Gotland 30-31/9

Gotland

Så var det då avklarat, det första 1:a priset i lydnadstvåan. Hoppas att vi lyckas få två till innan säsongen är slut. Jag är så glad. Visserligen var inte poängen så höga men just nu är jag glad ändå. De moment som krånglat gick bra och annat gick sämre. Totalt skarmlade vi ihop 163,5 poäng. Jag vet vad vi måste jobba på och rent generellt är det mera snabbhet i genomförandet som krävs. Tänk att snabbhet ska vara svårt för Igor som alltid annars är ett kvicksilver som gör allt för fort. Det behöver analyseras.
På utställningen blev det däremot platt fall. En slät etta men ändå en bra kritik så det är bara att fortsätta. Jag vet att han är snyggare än så.

Hur gick det för klubbkamraterna då.
Pia SH vann lydnadstävlingarna båda dagarnamed två 1:a pris i tvåan.
Kickis lilla valp Svea blev reservBIS? så hon kan vara riktigt glad.
Anns pappis hade åtminstone på lördagen inte så bra lycka i utställningsringen och på söndagen vet jag inte hur det gick.
Emmas båda pumisar lyckades alldeles utmärkt och blev bäst i rasen.

Jag hade aldrig varit på Gotland så när min tävling på söndagen var över tog jag min bil och åkte en rundtur på Gotland, upp till Fårösund och sedan ner tillbaka längs den västra kusten med flera strandhugg på vägen bland raukar, och vackra stränder där mina hundar fick njuta av naturen