Veckorna rusar iväg

Jämt är det fredag tycker jag. Veckorna går alldeles för fort. Träningen med hundarna löper på. Lilla Ville blir allt duktigare i sin kontakt med människor och ljud som finns runt om oss. På valpkursen jobbar vi väldigt mycket med kontaktövningar, på olika sätt, allt för att hunden i alla situationer ska lära sig att söka ögonkontakt med oss och också bli följsamma under promenader. Jag giillar verkligen konceptet på kursen.
Igor jobbar i sökskogen med stor glädje. Jag tycker att vi försöker försvåra och utveckla söket och han är så uppmärksam. I onsdags prövade jag för första gången ett tomslag och han gick fullt ut, jobbade ett tag och kom tillbaka när jag ropade på honom. En viss tveksamhet uppstod när jag skulle skicka till samma sida igen, då tittade han på mig och det verkade som han tänkte "här har jag redan sökt av och det finns ingen", men han sprang ut och hittade en figge. Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen, sök är så himla kul!

Annars tycker jag att det svårt att koncentrera sig på något annat än mängden Karl-Johan som nu finns i våra skogar. Till och med i min lilla skog där jag och tusen andra rastar sina hundar kan man varje dag plocka hem några svampar. Kul, för i fjol fanns det ingen svamp alls.

Jag har byggt en liten hemsida som jag gärna ser att du besöker, där kommer jag att presentera mera bilder och resultat från tävlingar och sådant http://www.123minsida.se/Gudrunshundar

I morgon bär det av till Gotland, för första gången i mitt liv, för lydnadstävling och utställning. Vi är flera från Tyresö som åker och jag tycker att det ska bli himla kul.

Leksaker

För en liten stund sedan köpte jag en mjuk ullig pipboll och en tennisboll på snöre till Ville, men vem tror ni fick leksakerna. Jo det fick Jizza och Igor som tyckte att det var jätteskoj med nya saker härhemma. Visserligen får Ville vara med på ett hörn, lite dragkamp när dom andra tröttnat och med mig får han inte leka alls, det är Igors privilegium, så Ville och jag leker på plan när de andra sitter i burarna.

Idag har jag läst om Emma och Tzar i Afronbladet, de ska besöka Opera Winfreys show i Usa denhär veckan. Tänk vilket duktigt par dom är. Hoppas att vi får veta när programmet sänds så att vi kan försöka titta. Kanske det går på webben.

I dag blir det ingen träning, jag tror att både Igor och jag behöver ett uppehåll för att motivera oss igen, så i morgon blir det en ny tur till en gräsplan med 4 koner.

Söndag och sol

Varje dag i skogen ger några nya svampar i hundbajspåsen, men konkurransen är hård. Jag ser många i min lilla promenadskog med korgar som inte har hundar i släptåg. De är inte hundvana heller. Normalt är det bara hundägare som går i den lilla skogen så nu får vi träna skvallring med Ville och de andra två med förresten. Att skvallra innebär att jag ska klicka direkt när jag ser att hundarna har sett någon i skogen. Ofta hinner jag inte med. Lilla Ville springer mot främlingar och skäller och det vill jag inte. Han drar med sig de andra två också.
Igår sprang han långt över ängarna vid klubben efter en annnan hund. Absolut förbjudet! Vi måstse jobba stenhårt på att han inte ska ta egna initiativ i dessa situationer.
Hemma är han så lugn, jag har aldrig haft en valp och inte haft händerna fulla av sår av vassa tänder, men han tuggar inte. Det enda märken jag får är när han på morgonen reser sig mot min säng och klorna träffar mitt ansikte för att han ska kunna pussa mig och helst komma upp i sängen, men än så länge har han inte lyckats.
I dag ska det bli kloklippning på allihop. Den enda som gillar kloklipning är Igor.

Fredagsträning som vanligt

Idag var vi nere på klubben som vanligt. Det som var ovanligt var att lilla Ville var med för första gången och där fick han träffa Deniro, 3 månaders schäfervalp bland många andra hundar. Oj vad roligt de hade, lika stora, samma lekiver och samma klumpighet. Det har resulterat i att vi nu har en utslagen liten Ville under stolen. Men förutom lek med Deniro har han också varit tvungen att leka lite med sin matte. Lite inklickning för bra position, lite handtarget och lite blickberöm. Vi ägnar oss åt riktiga babyövningar. Han har också fått sitta i klubbens burar korta stunder idag och det går bättre.

Igor har fått traggla med rutan och det går inte bra, han stannar och vänder upp strax före konerna alldeles för många gånger, trots target inne i rutan, så nu ska köra med boll på andra sidan som belöning. Så hoppas jag att jag får honom att fortsätta framåt tills jag säger till honom att stanna. Nu måste vi hitta en lösning denna vecka för på lördag är det tävling i Visby. Hela familjen ska åka dit och tävla och ställa ut tillsammans med flera trevliga klubbkamrater från Tyresö

Valpkurs o tävling

Nu har vi då startat med valpkurs inne i stan. Bara att ta sig dit, parkera och gå till lokalen är stort för en liten hund. Första träffen var på tisdagkväll. Vi var många valpägare, jag tror att vi var minst 12, med olika raser, allt från chihuahua, blandis, lagotto, boxer m m och så Ville. Vi hundägare satt i en ring i rummet med våra små framför oss på varsin liten röd matta tuggande på ett grisöra. Allt var således frid och fröjd. Det är annat än när vi har valpkurs på TBK då är vi två instruktörer på åtta valpar. Vi kommer att växla mellan att vara ute och inne under kursen.

Ett fint kompendium delades ut med alla moment vi ska gå igenom och också fina förklaringar till när och varför vi ska jobba med dem.

Det som jag mins just nu i skrivande stund var

- Smackljud för att få hundens uppmärksamhet, det har vi tränat på ganska mycket redan nu så Ville kommer till mig när jag smackar och blir naturligtvis belönad med en godis. Han är en riktig godisråtta.

- Ögonkontakt - framifrån , än så länge

- Sitta ryggsäck- lära hunden koppla av i en trygg miljö mellan dina ben

- Frikommando - varsågod eller något annat

- Vara still vid dina fötter - trampa på kopplet och invänta att hunden är lugn då kommer varsågod.

Jag tror att det var veckans övningar och de känns riktigt bra att börja där.

Nu över till Igor.

Igår var det tävling igen. Lydnadstvåan. Karin och jag åkte tillsammans till Väsby Bk för att tävla tvåan med våra hundar. 15 hundar i klassen och jag hade startnummer 14 och Karin 9.

Karin och Deja (västgötaspets) lyckades få över 150 poäng med två 0:or bla på rutan som har så hög koff. Så då förstår alla att det var 9:or och 10:or för övrigt. Mycket bra presterat.

Igor skramlade ihop ett andra pris på 149,5 poäng med en 0:a på rutan. Jag är jätte-jätte nöjd med 9 på fria följet, 7 på läggande, 8 på ställande, apportering 8,5, hopp 9,5 och fjärr 7 och helhet 9. Nu är det bara att fortsätta leta tävlingar och jobba ännu mer med rutan, som går bra på träning men inte på tävling.

På promenaden i dag kammade vi hem några Karl-Johan några kantareller och några smörsoppar så det blir vår middag idag.

Spännande dagar

Den här veckan har varit spännande, jag har ramlat i säng på kvällarna. I tisdags träffade jag Carina som skulle göra en analys av Villes rädsla för människor och nya miljöer. Carina tyckte inte att det var så hemskt. Ville gick in i lokalen efter en liten stunds funderande men nästan omgående tog han kontakt med Carina. Vi gick en promenad runt i Sundbybergs centrum för att Carina skulle få se hur han fungerade i stadsmiljö. Han är ju en riktig lantlolla som aldrig har varit bland så mycket männinskor, dagisgrupper och hunddagisgrupper och barnvagnar och bussar....och....
promenaden gick bra, han var inte alls så rädd, visst var den lilla söta svansstumpen rakt ner för det mesta men tog nyfiket till sig det han upplevde.
Sen när vi var tillbaka gav Carina mig ett antal råd och förhållningsregler för att hjälpa ville framåt i världen.
Hemma ska vi klicka in våra händer på honom så att händer blir en belöning, det ska vi också göra med vänner och bekanta. Ingen ska hälsa på och klappa på honom, det ska vara han som tar initiativet. Främmande som ska ta kontakt med honom ska kasta godis bakom honom eller vid sidan så att han får komma fram till personen utan att bli en långsträckt mask som backar när handen med godis sträcks fram.
Vi ska röra oss mycket i nya miljöer bland många människor och han ska gärna sitta "ryggsäck" hos mig för att i lugn och ro få studera det som händer runt honom. Nu ska det bli cafe´besök för hela slanten.
I går kväll var vi på Väsby BK och tävlade och då var lillskrutt med. Han betedde sig som vilken fyra-månaders valp som helst och var helt oberörd när han var med på prisutdelningen bland massor av applåderarande människor.
Så i dag känns det redan som vi inte kommer att behöva sätta ner så mycket energi på detta eftersom han nu går fram till främlingar ganska spontant och snabbt.

Om en stund återtar jag skrivandet för att berätta om valpkursen som vi påbörjat och om Igors lydnadstävling i Väsby.

En inte dag

Idag har jag en inte dag. Regnet strilar utanför fönstret och det blåser ganska rejält.
Jag måste inte vara nyttig, jag måste inte träna hund, jag måste inte gå promenad om jag inte vill.

Så i stället har jag suttit och degat i min härliga Stressless fotölj och kollat på OS både i ettan och i tjugufyran. Hundarna har legat bredvid mig och lekt med varandra när det har blivit för tråkigt. Tyvärr är detta OS inte lika roligt att titta på som det brukar för nu är det ju nästan bara kineser i rutan. De svenska har antagligen fått värmeslag.

Igår kväll åt vi kräftor med våra barn. Det är alltid lika roligt när de kommer hit, planerade eller oplanerade träffar. Vi samsades kring matlagningen, sjöng snapsvisor till nubbarna och vips var klockan hur mycket som helst.

Lilla Ville börjar visa framfötterna, han skäller mer än Igor, men nästa lika skrikigt, han vill hålla grannarna på avstånd, det vill inte jag och han har börjat dra mig i byxbenen och det vill inte jag, men han är väldigt snabb på att lyda tillsägelser och det tycker jag om.

En lugn förmiddag

Nu är det lördag förmiddag och lugnet har lagt sig i stugan. Efter morgonpromenaden i skogen har nu hundarna lagt sig runt våra fötter och vilar. Igor och Ville ligger nästan nos mot nos och Jizza en bit ifrån.
I dag lyckades Jizza hitta människosk... i skogen som hon mumsade i sig med stor glädje. De andra två lydde mig när jag ropade nej. Duktiga pojkar.

Den här veckan har vi varje eftermiddag tagit en liten träningsrunda på klubben. Igor känns ganska säker när vi tränar tvåans moment, det som kan gå fel är rutan ocm jag skickar honom alltför långt ifrån men nu verkar hoppet gå bra igen när han har börjat svänga till vänster i sin vändning. Lilla Ville fortsätter att vara ett störningsmoment för honom eftersom jag inte har velat lägga honom i buren ännu. Fast vi har haft lite burträning för snart är det nog dags att sitta där medans jag tränar Igor.
Villes träning har bestått av kontaktövningar och lite positionsövningar. Sitt och ligg verkar han vara ganska duktig på.

Tillbaka till hösten

I går hade vi sökträning igen, nästan hela gänget så nu är det säkert höst. Hundarna var arbetsvilliga men en del lite ringrostiga efter sommarens sökuppehåll. Marie gästade oss med lite nya ideer, Monica hade varit på sökläger och Noa likaså. Det är bra med ny inspiration och nya ideeer som tillförs gruppen. Lilla Ville fick var med medan vi vallade området och han valde att följa med en söt Västgötaspets i stället för att hålla koll på sin nya matte, så vips var han borta. När vi vände för att leta efter honom satt han vid min väska vid rastplatsen och såg olycklig ut. Snabbt fortsatte vi avvallningen och nu valde han att följa sin matte i stället. Sedan fick han en sovstund i bilen medan Igor fick jobba i sökskogen. Som vanlig blev jag imponerad av Igors arbete, tyvärr fick jag ont i mitt knä så vi fick avbryta tidigare än tänkt men nästa vecka hoppas jag att vi ska kunna gå flera slag och med utvecklad teknik.

Ville har utvecklat sin teknik att hälsa på människor, han går fram och kollar om det finns godis, då kan han stanna kvar och äta för han är hungrig. Bland hundar är han modig och framåt, så jag ser med stor tillförsikt framåt och tror att han kommer att bli en riktigt rolig hund.
Här hemma har alla tre hundarna nu funnit varandra. Igor och Ville leker och de låter till och med på samma sätt i leken och Jizza tycker att han får dra henne svansen när hon så vill, men upp i mattes säng det ska han inte.
Idag tog Kicki och Emma en massa kort på lilla Ville som jag hoppas att jag kan visa ganska snart.

Rädd för människor

Idag i skogen fick vi en ny upplevelse. Jag fick se hur rädd Ville kan bli för främmande personer. En mycket van hundkompis kom fram till och ville hälsa på honom. Han backade och hon trängde sig på. Ville skrek av förtvivlan och bet och fräste för att få komma undan. Så småningom med godis lyckades vi få honom att gå fram til henne. Jag inser nu att jag alltid behöver ha godis i min ficka så att vi kan muta honom så att han får positiva upplevelser av människor. Jag har pratat med uppfödaren och hon kan inte förstå varför han har blivit så rädd. Mest tycker jag att det verkar som han är rädd för händer och yviga rörelser. Jag ska också ringa till Eva Bodfält för att höra vad hon anser att vi ska göra för att underlätta för honom. Jag kan i allafall se att han har knutit an till mig och till Göran på ett väldigt bra sätt och jag är hans trygghet när vi är ute i den stora världen. Storebror Igor tar också väldigt bra hand om honom och vi märker att han klarar andra hundmöten utan att bli rädd.

Första helgen

Så har då den första helgen avlöpt. Riktigt bra om jag får säga det själv. Ville tar för sig mer och mer och Igor och han har gjort trevande försök till lek, både jakt och kamp. I går försökte vi fotografera tillskottet och som jag sagt är det inte så lätt att fånga honom på bild men några bilder ska vi i alla fall visa.

Två dagar har vi varit nere på klubben och de människor han har träffat en gång blir han glad över att träffa igen.

Igor får mycket störning på sin träning för när han går fot har jag lilla Ville gående på min högra sida. Jag har ännu inte kunnat lämna honom i burarna på klubben. Jag har däremot märkt att det går bra att lämna honom i bilen i sin bur för den gillar han. Tyvärr kan vi inte ha bilarna vid vår klubb så vi får vänta ett tag med att stänga in honom i klubbens burar.

Ville har också fått sin första träning på klubben. Jag har börjat med lite inklickning så att jag senare kan använda klicker vid vår träning. Det verkar gå bra för han är så följsam.

Det är roligt att se att den lilla stubbsvansen allt mer är uppåt än neråt så det blir alldeles säkert hund av honom också.

Nu är han hemma

Lilla Evil är hemma. Troligtvis blir han lilla Ville så småningom. Han är verkligen svart men det finns några små vita flisor så enligt pappret är svart och vit. Inte liknar han en Aussie heller, mer ser han ut som en belgare men vi får vänta och se, han är 4 månader nu med fladdrande öron och hög bakkropp så han kanske växer till sig.
Vi fick veta att han skulle vara osäker mot nya människor och det är han kanske men det går fort över och sedan är han svallande glad.
Han blev väl mottagen av Igor som nu dag två tom kan leka med honom och Igor följer med honom ut för att kolla vad han gör. En liten dragkamp har de också haft och det var Igor som inbjöd till leken.
Jizza däremot tycker fortfarande att han inte behöver vara här, hon nonchalerar honom utom då hon tycker att han behöver tillsägelse och det är vid de tillfällen då han piper och vill ha stöd av mig.
Han är hungrig, han kastar i sig maten och sliter den ur fingrarna när han får godis som han verkligen älskar.
Det finns många frågor som jag känner är obesvarade omkring honom men vi får ta dem allteftersom de kommer. Just nu funderade jag på om han är avmaskad för det har jag glömt att fråga hans hittills båda mattar. Han har i alla fall inte haft mask vad jag kan se.

Vi måste också ta tag i hela den socialiseringsprocess som man ska göra med små valpar för jag tror inte hans tidigare hemmiljöer har liknat den han lever i nu, med mycket trafik, hissar och annt som bullrar och låter. Vi har en spännande tid framför oss.

I går åkte vi ner till klubben på fredagsträning och där fick han träffa nya människor och många hundar, bla lilla Tammi som är ungefär lika gammal som han är. Jag tyckte att vistelsen där blev positiv för honom och han var ganska trött när vi kom hem.

Ganska snart ska jag försöka klicka in honom, jag vet inte heller om han har hört en klicker förut.

Idag ska jag försöka mig på att ta lite kort på honom , det är en riktig utmaning för det är mycket svårt att fotografera svarta djur. Förresten så blir han fyra månader idag så det passar bra att ta lite födelsedagskort på honom. Hoppas jag kan ta in några på bloggen i morgon.

Nu gäller det också att kunna ge Igor det han behöver i form av träning och stimulans så att fortsätter att vara den underbara hund han är.

Tävling

Inte gick det idag heller. Ungefär som tidigare försök men ändå helt annorlunda. I dag kändes allt som en slätstuken massa, en masa 7:or och en 0:a på rutan. En ganska ofkuserad hund med mycket dofter i näsan. Inte tror jag att det underlättade att tiken som var inne före oss kissade alldeles vid rutan och också nära den plats där flera moment utgick ifrån. Men det är svagt att skylla ifrån sig, mer träning, så kommer förhoppningsvis mer färdighet.Det är så konstigt med rutan för jag upplever inte att han har problem med den när vi tränar. Något händer på tävling. Det fria följet var ofokuserat, han släppte ett par gånger och hade också ett ovanligt snett sättande. Det som jag trots allt måste vara glad över är att han stannade på inkallning med ställande, sent och segt men ändå, inkallningen efter ställandet har vi aldrig kört så han blev ganska förvånad när jag ropade hit en gång till och då gick det riktigt långsamt. Apportbocken tog på ändan, tappade den halvvägs, tog den rätt i munnen med löst grepp, sätter sig snett bakom mig jag ger ett dubbelkommando och han flyttar sig in till sidan. Idag gick hoppet som en dans för första gången på länge.Vädret var underbart lämpligt för hundaktivitet idag, ca 20 grader varmt och halvmulet så utifrån det var förutsättningarna de bästa.Flera klubbkamrater fanns på plats i Södertälje både i lydnadsringen och i utställningsringen. Hoppas att de fick med sig resultat som var bättre än vårt.

Äntligen lite regn

Vad skönt det var att promenera i ett stilla sommarregn idag. Kläderna blev nästan inte blöta utan det var bara så skönt. Enda tråkiga med regn är att glasögonen blir svåra att se igenom men till och med var uthärdbart idag.Igår på fredagsträningen var vi bara tre stycken och då var det varmt, riktigt varmt. Vi pustade en stund vid halv 12-tiden för att stanna upp och beskåda himlavalvet och den delvisa solförmörkelsen. Meki hade glasögon med sig så vi tittade på ett säkert sätt. Kickis lilla Svea var kopplad för hon hade blivit omkullsprungen och varit lätt halt.Jag berättade för dem om vår spännande resa på onsdag, hoppas hoppas att allt känns bra när vi ser den lilla svarta gossen därborta i Norge. Jag tror faktiskt på hans arbetskapacitet. Här hemma får vi fundera hur vi ska hinna med dem alla och framför allt hur vi ska miljöträna den lille eftersom han är blyg för männinskor. Det får bli klubben och andra klubbar flera gånger i veckan. Det är dessutom annorlunda för honom här än som han hittills levt på en gård bland många djur. Jag längtar faktiskt efter att få se den så svarta Aussien.I morgon ska vi tävla i Södertälje. Igår ville inte Igor apportera. Han stannade vid den utslängda apportbocken och funderade på vad han skulle göra. Hans tag runt apporten har blivit lösare så nu har vi ett nytt grundmoment att arbeta med. Det är spännande att träna hund!