Tomasträning igen

Så var det då dags med en ny Tomasträning och vad skulle vi hitta på idag. Det visade sig inte vara något problem då Tomas fick höra att jag ska tävla Appellsök ganska snart. "Hur är det med framförgåendet och ..." "Ja sa jag , just nu går det inte så bra med framförgåendet och inte heller med hoppet eftersom han just nu vägrar att hoppa överhuvudtaget". Så kom så då träningsförslagen att arbeta med på väldigt kort sikt, jag tror att jag ska ställa in min tävling. Men se det tänker jag inte, det ska vara mitt allra första försök att tävla i ett bruksprov och jag tar detta som en ren träningstävling. Vad sa då Tomas till mig, jo, mer glädje, mer variation och snabbare belöning, har jag hört det förut.... Varför är det så svårt..... Den här veckan ska det tränas minst två gånger per dag och däremellan i våra vardagssituationer. Jag är för tråkig och fastnar i mina belöningar. Tack för att det finns kamrater som med jämna mellanrum berättar det för mig.
I eftermiddags skulle vi köra lite träning med sökrullen. Han har ju inte ännu förstått att den har samma funktion som den lösa rullen figuranten har haft i sin hand. Tro det eller ej, efter första slaget kändes det som han verkligen visste att det var den egna rullen ha skulle ta när han hittat figuranten. Han släppte rullen vid ett tilfälle och då var han törstig och såg vatten som han ville dricka. Jag måste komma ihåg att vattna honom tillräckligt ofta.
Det ska bli spännande att göra tävligsdebut för året, men inna dess en träningsomgång i skogen coh några på plan.

Vår....

I går gjorde vi ett nytt försök med den reparerade sökrullen. Med tvekan tog Igor rullen de första slagen men släppte den ganska tidigt på väg in, så jag ville inte fortsätta utan vi tog en diskussion om hur vi skulle göra för att han skulle förstå att den skulle bäras ända in till mig.
Vi gjorde i stället korta gömmen så att jag skulle se honom hela tiden och försöka berömma honom in. Han har ju annnars en tendens att släppa om han får beröm, men efter tre-fyra korta slag verkar det som han har förstått att det är den rullen han ska ta och också leverera den till mig. Vi gör ett nytt försök på fredag. Det känns mer än nödvändigt om vi ska åka och starta Appellsöket den 1:maj i Roslagen.
Nu på förmiddagen i det absolut ljuvliga vårvädret tog vi promenad vid Barnsjön och passade på att träna lite på klubben. Kom plötsligt på att det är flera moment som behöver filas på. Det senaste som tillkommit är att han inte vill hoppa tillbaka på hoppet utan springer vid sidan om hindret, puh,, jag har inte tillräcklig fantasi för att förstå hur jag ska göra för att få honom att hoppa tillbaka och när jag inte är nöjd med hans prestationer blir han låg och vill inte göra något alls. Tur att vi får prata med Tomas på lördag.

Början till BE-kort

Nu har jag skrivit teoriprovet för att få mitt BE-kort så att jag kan få dra vår husvagn. Det känns bra att jag klarade provet vid första försöket. I juni är det sen dags för uppkörningen med säkerhetskontroll och backning och körning som vid vanlig uppkörning, men först måste det övas. Om allt går som vi hoppas blir det premiärtur till klubbens läger i Norberg.

Den trasiga sökrullen har hjälpligt reparerats, men säljaren har lovat att skicka mig en ny skruv att fästa rullen vid. Hoppas att allt fungerar i morgon på söket, om vi ska tävla den första maj måste han ju begripa att det är rullen som han bär på som är markeringen och inte den rulle han hittar på marken. Troligtvis måste jag få mer hjälp under veckan som kommer att träna mera på just det momentet.

Klubben hade lydnadstävlingar i helgen och många fina resultat presterades. Dessutom var flera av klubbens medlemmar ute och tävlade på andra klubbar med fina resultat. Det är roligt när det går bra för dem man känner.

I kväll ska jag för första gången detta år ta mig ner till tisdagsträningen, jag har gått på kurs och läst körteori hittills varje tisdag men nu blir det hundträning och umgänge på klubben som gäller. I kväll ska det bli spännande att se hur skotten fungerar.

Fredagsmys

Planträning på klubben som vanligt på fredagar. Idag var riktigt många, solen sken och det var riktigt vårlikt, trots de kalla nordliga vindarna. Nu märks det att tävlingssäsongen är på gång. På söndag kör ju klubben appellspår och nästa söndag lydnad och slutslipning inför tävlingarna är i full gång.
Idag blev vi kommenderade i tvåans moment, inget var väl riktigt bra, men de finns där och jag tror att Igor i princip kan momenten, men vi behöver slipa på hans stadga, i stanna kvar momenten, sitt, ligg och stå. Det var riktigt roligt att se att träningen, som har varit lite bristfällig, ändå går framåt.
Förutom lydnadsmomenten gjorde vi också några försök på framförgåendet och som vanligt måste jag gå sträckan först innan han begriper vad han ska göra.
Måste också försöka få tag i en skruv till sökrullen, annars blir det absolut ingen appell 1:a maj

Återhämtning

Återhämtningen efter tisdagens promenad fick bli onsdagens sök med premiär för en riktig sökrulle runt halsen. Jag har ju anmält Igor till ett Appellsök ganska snart så nu skulle rullen tränas in med en rasande fart. Ett skick och så var rullen trasig, en skruv lossnade och så var det kört. Rullen hängde och dinglade utan att vara användbar. Så blev det med den träningen. Jag är inte glad, nu börjar det kännas som tävlingstarten inte kommer att bli av. Idag ska jag ringa tillverkaren och be om några extra skruvar och hoppas att vi kan få till någon form av träning ganska snart igen.
För övrigt måste jag vara ganska nöjd. I går körde vi utan hjälper, han var lite trög att gå ut och leta, men sprang sedan ända ut och hittade figuranterna. Påviset gick riktigt bra, det har ju tidigare strulat en aning. Vid ett slag hittade han ingen figge och då ville han inte gå ut och söka igen, det förefaller som han känner av att han letat igenom området och är säker på att det inte finns någon på området. Som jag skrivit tidigare, den ena träningen är inte den andra lik.

Nu har vi varit lata med lydnadsträningen igen, jag får uppenbarligen svackor då jag inte riktigt orkar ta tag i mig själv och träningen. Det känns lite frustrerande när jag vet att han och jag behöver all träning för att komma vidare och jag tycker ju att det är roligt när jag väl håller på.
Ibland skyller jag på att andra saker runt om i livet tar så mycket utrymme att hundträningen måste falla tillbak och nu har lydnadsträningen tagit stryk.

Som Emma säger "ingen framgång utan träning" . Jag brukar tänka på det alltsom oftast och avundas de som hittar energi för en målmedveten träning.

Hundar som försvann

Idag gick jag en lång promenad på Brevik med min väninna Karin med alla våra fem hundar. Solen sken och det var ett underbart väder. Hundarna sprang i skogen och njöt för fullt.
Helt plötsligt var Igor borta och när vi ropade gnällde han med ett ovanligt skall, det var inget jaktskall, utan något som vi inte kände igen. Vi beslutade oss då för att vända, vi var oroliga, var för sig, att det hade hänt honom något, jag trodde att han hade fastnat i något och Karin att han kanske hade blivit påkörd. Vi kom ner till en myr och han tystnade när vi närmade oss honom. Karin tyckte att hans ljud kom från en tomt och när Igor förstod att hon gått förbi honom skallade han igen. Jag hörde varifrån ljudet kom och släppte Jizza med förhoppning om att hon skulle hitta honom och det gjorde hon. Hon ramlade i samma djupa dike där Igor stod i vatten upp till frambenen bara en meter i från henne. Diket var så brant och djupt att han inte kunde ta sig upp. Jag drog upp honom och genast var han lika glad som alltid, hoppade över diket, sprang till Karin och sen tillbaka till mig. Under tiden lyfte jag upp Jizza, för inte heller hon kunde ta sig upp från diket. Tur att Karins små hundar inte föll i för de hade inte kommit över vattenytan.
Vad glada vi var för att vi vände så snart och inte väntade ut honom.
Det blev en dusch när vi kom hem för vattnet var helt brunt och hundarna luktade inte så gott. Så ser min duschkbin ut just nu.

Dåligt väder eller...

I sökskogen går allt bra just nu. Igår fick jag min sökrulle så nu ska det bli spännande att se hur han ska hantera denna.
Däremot tycker jag att planträningen står lite stilla. Ställande med inkallning är tillbaka till ruta ett, nu går han framåt igen och jag törs nästan inte tänka på hur vi ska få till fjärrdirigeringen. Han vill inte, jag har backat tillbaka, står nära framför igen men inget hjälper. Jag tror att han vet att jag är frustrerad för han ser så bekymrad ut.
Jag brukar inte tveka för dåligt väder, men nu har jag tröttnat på att jämt vara våt både om fötterna och ryggen och huvudet och benen, ja efter en skogsdag är det lika bra att sätta tanten i tvätten med kläderna på. Det är i allafall skönt att få ta sig en riktigt varm dusch efter kylan och vätan

En lat helg

Det här är bland det bästa Jizza vet, att hoppa upp på stenar och sedan få belöning i form av en kastd pinne. Nu för tiden måste jag ge pinnarna till henne på stenen för Igor är snabbast och snor alla pinnar av henne.

Den här helgen har vi, trots det vackra vårvädret, varit riktigt lata. Jag har fortfarande gått omkring med feber och huvudvärk, ett envist virus som har däckat mig nästan hela veckan, men idag är jag feberfri.

Två tävlingar hade jag anmält mig till på klubben, två tävlingar har jag nu dragit tillbaka. I torsdags fick jag veta att jag skulle sköta kansliet på lydnadstävlingen (jag hade missat att anteckna det i min kalender) och det fanns ingen annan tillgänglig, men det var kanske lika bra för det gör inget om vi fortsätter att träna lite till för att ge momenten lite mer säkerhet. Det blir en lydnadstänving i juni då får vi göra ett nytt försök.

Lite träning har vi i alla fall lyckats prestera, nu gör jag inkallning med ställande, fjärrdirigering och framförgående på nästan alla våra promenader. Vi jobbar också med mera ordning och reda med förhoppning om att allmänlydnaden ska bli bättre.

Rapport från en hostig matte

Onsdagens sökträning var en stor glädje. Förra onsdagen ville ju Igor inte söka utan pop, men nu gick allt som smort. Bra fart ut och raka skick, bra ut på påviset, ja jag kan inte vara annat än glad. Tyvärr har han en del olater för sig som vi måste arbeta med, sånt som hör till vår allmänlydnad, där han är respektlös mot mig. Han kissar och markerar när vi går tillbaka till stigen och vill gärna göra som han vill, så nu har han fått gå i koppel de senaste gångerna och jag försöker ha lite tummen i ögat på den lilla charmören. Han kan inte heller gå förbi vattenpölar som finns i skogen och då kan han glömma sitt uppdrag tex att apportera sökapporten till mig, så vi har tapp på sådana i skogarna där vi tränar.

Jag hade ju anmält mig till klubbens appellspår nu i april, men jag har bangat ur, varför ska jag tävla när vi inte har tränat spår, så istället har jag anmält oss till ett appellsök i maj. Det ska bli en spännande debut. Jag har aldrig i hela mitt liv tävlat i en bruksgren. Men det blir aldrig försent. Nu är inte Igor färdig men jag tar det som ett test på var vi står, jag bryr mig inte om vi kommer sist.

Nu måste vi också sätta fart på lydnadsplan, igår kom kuvertet med min tävlingsnamälan till lydnadsklass II. Thomas förslag till ställande under inkallning fungerar!!! Jag blir så glad, däremot tror jag inte att vi kan få till fjärren alls, den verkar helt ha låst sig och i rutan borde jag nog smuggla in en liten vit sten så att han tror att det finns en target i rutan fast jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det.

Så här på slutet idag vill jag säga att det är så roligt med alla träningskamrater, både nya och gamla som kan ge råd, stimulera till utveckling både på plan och i skogen och som framför allt gör det möjligt att träna sök minst 1 gång per vecka.