Bergers hundar

NY blogg

2010-12-13T08:34:00.000-08:00

Jag testar nu en ny bloggsida, där det är lättare att få in bilder. Hoppas att alla hittar dit.

http://bergershundarochannat.wordpress.com/

Så var vi halta igen

2010-12-10T02:13:00.000-08:00

Alltid något nytt. Nu är jag halt och Jizza är halt. Min hälta först. Den kom häromdan utan föraning började det göra ont under foten, det har bara blivit värre och nu vill jag nästan inte sätta ner foten, att böja tårna gör jätteont. Det finns ingen orsak till hältan så jag hoppas att den försvinner lika plötsligt som den kom. Funderar ändå på om det är det ena paret vinterskor som inte är bra, jag ska låta bli dem ett par dar.

Jizzzas hälta tror jag kommer av för djup snö. Hon fastnade i snön och orkade inte få upp sin bakdel utan att kämpa en del. Dessutom har hon, gamla tanten, mycket spring i benen så det känns nästan som jag måste dämpa henne.

I dag promenerade vi i -9 graders kyla, med en sol som smekte trädtopparna och marken men däremellan på min nivå låg dimman riktigt tät. Så underbart vackert, ett riktigt sagolandskap.

Det är en bild i mitten också, dimma inte skakig fotograf.

Decemberljus

2010-12-06T07:40:00.000-08:00

Här har vi decemberljus. Idag firar vi Gs födelsedag och Finlands nationaldag. Dubbel anledning att fira på en vanlig måndag. Dessutom har vi barn med respektive på besök vilket inte gör helgen mindre trivsam.

Ute blåser kalla vindar och snön har dalat i dagarna två. Det har säkert kommit ca 10 cm till de senaste dagarna. Det har tyvärr gjort att jag nu inte kan vandra som jag vill på mitt flygfält. Det är insnöat. Vi försökte i går men efter att ha pulsat i knähög snö i några hundra meter insåg vi att det var plogade vägar som gäller fortsättningsvis. Men, jag kan konstatera att delar av fältet är plogat så jag kan fortsätta mina promenader där nere även fast det blir rejält med snö.

Nu har jag också fått hjälp med teknikens underverk, jag kan nu föra över mina bilder från mobilen till datorn. Tur att det finns söner som kan lära gamla hundar dessa moderna apparater.

Jag har tagit lite kort på flygfältet, det är så lätt att se naturens skiftningar där, här kommer några.

Den första bilden är mina och hundarnas fotsteg gjutna i is när snön hade blåst bort.

Oväder eller.....

2010-11-24T08:45:00.000-08:00

Så då är vi mitt i ovädret. Tyvärr måste jag säga att det har sprungit förbi oss, nästan ingen snö, så där ca fem cm, lite mer där det har blivit snödrev. Jag kan fortfarande vandra på mitt älskade flygfält, där är det helt snöfritt, vinden har sopat snön någon annanstans.

I dag var vinden så stark att jag gav upp promenerandet, jag kom nästan inte framåt, men jag njuter ändå.

Snöslungan skulle fram idag, men då kom jag på att jag glömt att köpa bensin, så då var det bara att sätta sig i bilen för att skaffa hem drivmedel. I morgon måste jag nog ta bort lite snö framför garaget i alla fall.

I går var vi till Skara, några tiotal mil bort och där var det betydligt mer snö och riktigt moddigt på vägen och trafiken på E6 flöt på i ca 60 km/tim. Vad skulle vi göra i Skara mitt i ovädret, jo vi skulle köpa vantar och mössa åt mig på Jula, men det blev i stället handel av tågdelar till tågbanan, det finns en affär där som säljer Märklintåg och tillbehör till dessa. Vi kom hem med en massa små, små lampor som ska sitta på växlarna och visa åt vilket håll tåget kommer att köra. Jag lyckades montera ihop tre, men endast en fungerade, någonstans har jag inte lyckats få kontakt mellan strömförande räls och lampa. I kväll blir det bara att börja om från början, men det blir dubbelt så svårt för allt det småiga ska rivas också. Maken G håller mig sysselsatt.

Jag har fotat flygfältet med mobilen i olika väder, det kan se rätt dramatiskt ut, för jag tänkte att ni läsare skulle få se hur jag har det, men någonstans under flytten har jag förlagt den CD som ska underlätta för mig att föra över mina bilder från mobilen till datorn. Nu måste jag invänta sönernas ankomst till oss. De kan lösa alla våra tekniska problem, så vi lagrar dem och kan längta efter besöken.

Hundträningen pågår just nu under lite udda former. Mest leker vi lite på fältet och några få friaföljsteg i rätt position. Lite nej-träning blir det också, då det här och där dyker upp en hare på fältet.

Vardag i stugan

2010-11-18T02:16:00.000-08:00

Nu går dagarna fortare än jag hinner med. Det märks på mörkret på eftermiddagarna som kryper på allt tidigare. Här på landet märks verkligen mörkret, det blir kolsvart, men å andra sidan märks också månsken och stjärnor på ett fantastiskt sätt. Det är underbart att bara gå ut framför huset och titta rakt upp på himlen. ficklampan har fått en framskjuten plats här hemma för utan den står man sig ganska slätt om man vill röra sig ute efter mörkrets inbrott.

Dialysrummet är klart, nästa vecka slipper G resorna till Skövde för dialys, det ska bli skönt tycker vi båda.

Det blev lite förändringar i rumsfördelningen för det gick inte att installera vatten i det rum som vi önskade, så nu har det blivit resa till Ikea i Jönköping för att handla gästsängar och göra det lilla rummet till gästrum och då hamnar den gamla bäddsoffan i gästhuset som extrabädd och umgängesdel.

Rumsrokaden innebar att att Jizza nu blev utan sängar att ligga i på natten. Jag vill ha de nya sängarna fria från hund. Första natten gick hon in i kompostgallret som stod framför dörren. Nu får Jizza klara sig med sofforna och fåtöljerna i vardagsrummet som sovplats.

På gårdagens träning var Igor väldigt het på gröten, nu står det helt klart att det finns inget annat val än att börja om med fotgåendet. Jag måste få honom i position igen. Det är inte lönt at ttävla så länge han går så långt fram som han gör just nu. Vi testade lite igag på promenaden, då gick han som en gud, alldeles rätt placerad. Kan det bero på att jag inte hade någon belöning inom räckhåll. Det tål att funderas på.

Mitt i november

2010-11-13T02:11:00.000-08:00

Tänk att det redan är mitt i november.

Just nu vräker regnet ner utanför mitt fönster och snön som kom för några dagar sedan smälter nu bort. Det gör faktiskt ingenting för jag tycker att det är lite för tidigt med snö som ligger redan i november.

Vi har haft sommardäck på den stora bilen och det kändes inte så bra för här på landet blir det riktigt vinterväglag när snön kommer. Alltså åkte vi i torsdags upp till Stockholm för att byta däck. En till viss del alldeles fasansfull resa. Ca en tredjedel av vägen, var moddig och snorhal och vid Finnerödjabackarna hamnade vi bakom ett gäng långtradare som inte kom upp för backen och västerfilen var inte körbar med sommardäck. Vi hade inte val, ut i snömodden och slängandes till höger och vänster gick bilen sakta förbi det långa tåget av långtradare. Vi var den näst sista bilen som kom förbi. Sedan hade långtradarna blockerat vägen. Med vinterdäcken på kändes hemfärden mycket tryggare.

Hundträningen då. I onsdags blev Igor påhoppad av en annan aussie på platsliggningen. Det var inte så farligt, det blev inga hål, men man kan ju undra hur platsliggning med hanhundar bredvid ska gå i framtiden. Vi la om hundarna efter en stund men lämnade dem inte och det gick bra, så jag hoppas att det ska gå bra i fortsättningen också.

Nu tränar vi bara fortgående i korta etapper och med många vänstersvängar, så att lilleman inte ska kunna smita framför mig. Det känns ganska bra.

Idag ska vi åka till Trollhättan (Ca 12 mil) för att titta på en utställning, mässa om modelltåg. Det ska bli riktigt spännade.

Blåsväder

2010-11-03T03:20:00.000-07:00

Idag gick förmiddagspromenaden i ett riktigt blåsväder. Nu fick jag lite känning av hur det är att bo och promenera på och vid ett stort öppet fält och i ett platt landskap.

Enligt väderprognosen ska det blåsa kuling längst kusten och då kan man undra hur det ska bli när det blåser storvindar på västkusten. Idag blåser det västlig vind och då trycker vinden på över vårt flygfält och upp mot vårt hus.

Det blev en ny upplevelse att gå mot vinden i dag, vinden tryckte mot näsa och mun så kraftigt att jag inte kunde andas, det blev stopp. Jag var tvungen att vrida huvudet ifrån vinden för att få luft. Det har jag aldrig upplevt förut. Åt ena hållet blev gången framåtlutad och framsidan av benen fick ta i för att förflytta sig framåt. På tillbakavägen fick baksidan av låren spänna sig lite extra för att förhindra en en onödigt snabb framfart.

Hundarna verkade klara vinden bättre än jag gjorde. Deras fyra tassar och lägre tryck mot vinden hjälpte dem framåt.

I dag är det träning på Mariestads BK igen. Det ska bli trevligt att träffa alla nya bekantskaper.

Lite tågeri. Jag svär just nu över landskapsmodulerna. Det går inte, hur mycket jag än försöker, det blir bara fel. Nu ska jag prova ett annat sätt att bygga berget, det här plockepinnet som jag nu har försökt med kommer att kastas i soptunnan. Nu blir det hönsnät och gips eller kanske frigolit av sådan typ som inte smular när man skär i den. Jag vet bara inte var jag ska få tag i detta. Det får bli en rekognoseringsrunda i Mariestad i dag. Jag skulle vilja komma framåt, allt står stilla.

Ortsnamn mm

2010-10-29T02:41:00.000-07:00

När vi är ute och åker tittar vi mycket på skyltar som passerar förbi. Nu när vi har bytt landsände är det särskilt spännande att lära sig hitta och förstå sin nya hembygd genom ortsnamn.

Vissa namn sätter sig mer i minnet än andra. På väg till Skövde finns det en skylt till ett samhälle och en rondell som heter Horsås. Första gången jag såg skylten och uttalade den så som jag gör med min dialekt, någon form av Stockholmska, fick jag helt galna associationer.

Tänk er själva att bo på en adress som syftar till sådant som lösaktiga damer får i sig när de har besök av någon herre. Nu tror jag inte att namnet uttalas så som det ser ut i skrift, betoningen är säkert en annan och att det låter helt annorlunda när lokalbefolkningen säger ortsnamnet.

En bit härifrån finns en ort som heter Lyrestad, ett vackert namn tycker jag, men när man här pratar om orten låter det helt annorlunda, kanske som "Lyschta", med ett litet skorrande r-läte i.

En bit ifrån oss finns Tomten och själva bor vi i Bällefors. Vårt hus kallades en gång för Tallbacken och jag tror att vi ska återinföra namnet som ett komplement till Bällefors.

Nu börjar den nya tågbanan ta form, underarbetet, dvs formning av de olika nivåerna har påbörjats och sedan ska ytan kläs och berg konstrueras. Vi var ju början av veckan ner till Småland för att skaffa nödvändiga delar för att kunna uppföra den maximala bana vi kan ha i vårt utrymme.

I onsdags var vi på vår första träning på Mariestads BK. Regnet öste ner, men det kom ca 10 hundar med förare som ville träna olika delar ur lydnadsprogrammen, få kommendering och kritik och hejarop av träningskamraterna. Igor tyckte att det var fantastiskt att få visa upp hela sitt register för så många beundrare. Helt galen som vanligt när han har publik. Resultatet skulle jag vill kalla "fort men fel". Jag gjorde ett fritt följ (3-ans), med stort driv framåt, så jag nästan snubblade i honom, en metallapportering med tjuvstart, men han kom hela vägen in och behöll apporten till jag sa loss, en fjärrdirigering på fullt avstånd från ligg till sitt och det kunde han inte för vi har lltid tränat in stå som första skifte. Rutan vill jag inte skriva om. Efter träningen samlades alla för en kopp kaffe och medhavd sockerkaka.

Solskensdag

2010-10-25T09:23:00.000-07:00

Idag har det varit en solskensdag. I morse när gick på vår promenad var det +0 och solen värmde lite grann på kinderna. Vad jag inte räknat med var att mitt flygfält var en skridskobana, så ruskigt hal, så att jag inte kunde promenera utan att spänna min kropp och känna mig rädd. Det blev att promenera i gräskanten, tänk vad mycket enklare det hade varit om jag hade tagit min Icedubs som jag köpte förra vintern. De har varit framme i år, i förra veckan när det låg 10 cm snö över landskapet.

Idag bjöds vi på 8 svanar och ett gäng med canadagäss.

I eftermiddags åkte vi till Anki med hundar, så det blev ett riktigt hunddagis en stund, tre hanhundar, varav två kastrerade och Jizza vår gamla kastrerade tik. Tänk att de kan ha så trevligt tillsammans. Den lilla 7 månader gamla border terriern Bosco har tagit Igor till sin största idol. Han fullkomligt hänger honom i hakan och slickar honom i mungipan i ett kör. Igor tycker inte att han det roligaste sällskap som finns men den lilla ger sig inte hur mycket tillsägelser han än får av Igor.

Där Anki bor finns det fina motionsslingor i skogen och till skillnad från i Stockholmsområdet är vi alltid ensamma på våra promenader.

Här omkring är de vackraste skogar jag vet. Öppna välvårdade tallskogar. Den här årstiden silas ljuset ner mellan tallarna i ett fantastiskt ljusspel. I den öppna tallskogen ser man också eventuellt vilt på långt håll så det känns ganska tryggt att promenera i skogarna med hundarna. Det är en skön variant på promenaderna på fältet.

Väl hemkommen, fortfarande i en svag eftermiddagssol, tänkte jag skotta lite grus och ta upp dahliorna ur jorden. Jag skottade lite grus, gick till rabatten via trädgårdslandet och där trampade jag på en utlagd träsyll och vips låg jag i trädgårdslandet med trasiga armbågar och knän.

Dahliorna är kvar i jorden! Det känns tryggare att sitta omplåstrad framför datorn och tycka synd om sig själv.

En riktig höstsöndag

2010-10-24T02:32:00.000-07:00

Så har då säsongens första snöfall passerat. Som vanligt var det ganska chockartat när de stora flingorna dansade ner tätt, tätt och landskapet förändrades till ett julkort. Enligt min mening ett julkort minst två månader för tidigt. Här på landet fick vi drygt 10 cm snö, som nu har försvunnit. Den ena av familjens två bilar fick vintersulor dagen innan snöfallet och det var bra för det var verkligen fläckvis halka på fredagen.

I onsdags skulle jag ha åkt till Mariestads BK för att träna lydnad med deras träningsgäng som träffas varje vecka.Tyvärr blev det inte så, vi fick i stället besök av kommunens tjänstemän som studerade vilka förbättringar som kan göras för Gs framkomlighet med rullstolen. Vi gör ett nytt försök nästa vecka, jag ser fram emot att hitta träningskamrater igen. Jag har så svårt att motivera mig när jag går här hemma.

Mitt flygfält fascinerar mig, jag måste dit ner varje dag, jag får en så stark naturupplevelse där, det är nästan som att vara på sjön. En stor öppen fjärd, där vädret, läs vinden, visar sin styrka eller frånvaro på ett mycket påtagligt sätt. Det bästa med fältet är att hundarna också verkar trivas där. Gamla Jizza travar som hon inte gjort på många år och Igor far fram som en galning.

På fältets ena ände står det en vindsnurra, den ger mig information om varifrån det blåser, ungefär hur mycket det blåser och åt vilket håll jag ska gå, så att jag får motvind ut och medvind hem.

Vi har satt upp en ställning utanför vårt köksfönster, där vi kan mata småfåglarna. Det kommer inte att bli en billig vinter, rören med solrosfrö och nötter försvinner i en rasande takt. Jag förstår nu varför man säljer solrosfrö i 15 kg säckar, som hundmat, de mindre säckarna föreslår inte många dagar. Fågelboken har åkt fram, nu gäller det att identifiera de små varelserna också. Ännu har variationen inte varit så stor, mest är här talgoxar, blåmesar och nötväckor. En och annan skata kommer tyvärr också. Idag gästades vi en entita eller talltita och också något sparvliknande.

En upp och ner vänd dag

2010-10-18T09:32:00.000-07:00

Allt började bra i morse.

Jag gick upp i vanlig tid och trodde att dagen så bli en vanlig måndag.

Nu var det dags för G att få skivorna som ska bära Märklinanläggningen. Vi mätte och diskuterade storleken utan att bli osams, bara det, sedan satte oss i bilen för att inköpa lämpliga skivor.

Väl framme på brädgå´rn träffade vi en mycket trevlig och hjälpsam person. Vi uppgav vad ville ha och vilka mått slutresultat skulle ha och bad honom såga till materialet. Han lovade oss att få låna en släpvagn för att få hem skivorna. Först var det bara lite andra saker som skulle fixas.

Snart var vi tillbaka, kopplade släpet och så skulle bilen startas. Ops, det gick inte att få i växelspaken, snabbt misstänkte vi att en säkring gått, öppnade motorhuven och säkringslådan, hela tiden behjälplig av brädgå'rns personal. Vi hittade inga trasiga säkringar.

Ringer bärgare, hur ska vi ta oss hem, två hundar, rullstol och två personer. Vilken taxi ska ta oss hem, och vad ska det kosta, vi har 14 km hem och vad gör vi av skivorna som vi just köpt?

Snäll personal fortsätter att engagera sig, går igenom säkringarna en gång till, prövar en och se nu går det att få växlarna. Glada kan vi avboka bärgaren och åka hem med våra skivor.

Väl hemma baxas skivorna in, fel!!!!!!

VI HAR GETT FEL MÅTT. Hur långt minne har vi egentligen. Jag lovar att skivorna var så tunga och otympliga att det var en jättebedrift att få in den i huset. Nu blev jag lite sur.

Jag baxar ut skivorna till släpkärran igen, tillbaka till brädgården, men så enkelt skulle det inte vara.

Mitt i skogen på en 80-väg kommer en beagelliknande hund springande mitt på vägen. Jag stannar, det kommer bilar från alla håll, och den lilla glada hunden hoppar in i min bil. Jag tar honom med mig. På brädgården ringer vi till polisen. Hunden är inte örontatuerad och polisen tycker att jag ska lämna in honom i Mariefred. Dit är det 25 km. Så det var bara att åka. Det visade sig att den inte heller var chipmärkt.

Nu är jag hemma igen med skivor med rätta mått, släpkärran är återlämnad och alltsammans tog 5,5 timme.

I morgon ska husvagnen åka in på reparation, en liten resa på ca 25 mil fram och tillbaka.

En händelserik vecka

2010-10-15T07:42:00.000-07:00

En händelserik vecka på landet i Västergötland.

I tisdags åkte vi upp till Stockholm och Tyresö för att äta middag på Tyresö slott, träffa barn samt träningskamrater. Tänk vad två dagar går fort när man har roligt.

Först tårta hos Johan och Christine, eftersom Christine fyllde 30 just den dagen, sedan middag med Gs vänner på Tyresö slott. En fin middag har jag förstått, hjortytterfile med tillbehör. Tyvärr vara den (filen) alldeles för röd för att jag skulle gilla den, men jag tyckte ändå att köttet var mört och sällskapet var trevligt.

Hundarna var utackorderade till kompis Britt i Farsta, som jag tråkigt nog bara han snabbprata med under en kort promenad på Ågesta ängar.

I bonde söker fru speeddeitar man, jag gör detsamma med mina vänner när jag är på Stockholmsbesök.

På onsdagen var det speedeiting med sökgänget, jättetrevligt att träffa alla igen, det tyckte också Igor som lyckades sabba Dejas sökslag och överföll alla människor med hopp upp i ansiktshöjd. Han fick också göra ett par sökslag i klädd lånta persedlar för min sökryggsäck den låg kvar i bilen i Bällefors. Tack Meki för skynke och lösrullar, tack Karin för kycklinghjärtan.

Veckan var inte slut för att jag var tillbaka hemma i Bällefors igen.

I går åkte jag till Mariestades BK till deras öppna träning. Vad glad jag blev, trevligt bemött och jag fick komma med på deras lydnadsträningsgrupp en dag i veckan. Nu kan vi starta om och börja träna för en ny etapp, målet ska var trean och eliten nästa år. Jag behöver ha en grupp som stöttar och kritiserar, som man kan ha roligt ihop med och nu tror jag att jag har fått det igen.

Förresten, idag är det fredag och jag har tänkt på Tyresös träningsgäng, jag saknar er faktiskt ibland och framför allt just på träningsdagarna.

Nu håller solen på att gå ner bakom flygfältet efter en solstrålande dag, med kall krispig luft, livet är ganska underbart!

Halsfluss eller inflammation under en tand

2010-10-08T06:24:00.000-07:00

därom tvista de lärde...Igår fick jag ont under en tand, jag har haft det förr. Jag har djupa tandfickor på ett par ställen i min mun och de kan infekteras. Körtlarna under hakan svullnade upp, så jag blev tjockare än vanligt och jag kände mig inte så pigg. Eftersom jag inte ska gå omkring med infektioner så övertalad G mig att gå in på Folktandvården så att de skulle kunna titta på tanden.

Klockan 16 fick jag komma, G satt i bilen och väntade. Jag blev snabbt intagen på ett rum och undersökt av snäll tandläkare, som när jag berättade om att jag har nedsatt immunförsvar blev lite smånervös. Jag kände mig lite kallsvettig och blev tydligen lite blek, tappade rösten och då tyckte tandläkaren att jag skulle åka till Skövde, men det skrattade jag bort, då sprang hon till vårdcentralen och vips så var de där med en rullstol för att föra mig till vårdcentralen, jag fick inte gå, ifall jag skulle svimma. Lite provtagning och ny diagnos, början av halsfluss, penicillin och sedan kunde jag i lugn och ro återvända till G och bilen. Totalt tog hela spektaklet en timme.

På några minuter förändras allting. Jag är ännu inte säker på om det inte är min tand som spökar men den får jag försöka kurera själv. Kanske är det så att jag faktiskt har ont i halsen istället. Tiden får utvisa, vem som hade rätt.

På grund av allt detta, blir det nu ett litet avbrott i byggandet av staket och fotograferande. Hundarna får idag nöja sig med lite kortare promenader för jag känner mig ganska slak trots allt.

Inte vill de vara ute på sin stora tomt heller om jag inte håller dem sällskap. Sällskapshundar har de blivit, inte längre brukshundar?

Inhägnaden nästan klar

2010-10-05T04:23:00.000-07:00

Nu kan jag släppa ut mina hundar på en nästan 3000 kvadratmeter stor tomt som är inhägnad. Nästan i alla fall. Fortfarande sitter inte nätet uppe med riktiga klämmor utan det är bara upphängt på en skruv, men på fredag ska det sitta fast både uppe och nere på varje stolpe. Jag känner mig riktigt nöjd. Grindaran är kompostgaller, men ska så småningom tillverkas på ett mer genuint sätt.

Jizza har redan insett att hon har ett stort utrymme att röra sig på, Igor tycker att det är viktigare att vara med mig än att utforska sitt nya utrymme.

Kameran och bilder på mitt hus, hm i dag har jag grävt fram kamera ur sin låda så snart ska det bli av. Jag kan ta bilder utomhus, men inne har jag ännu inte lyckats hitta plats för alla överflödiga saker så bilderna kommer att bli så röriga om jag ska försöka visa hur vårt nya hem ser ut. Jag skulle behöva få någon som städar så där som det städades i Trollbäcken innan fotograferingen inför visningen av huset där.

Nu börjar det kännas som vi har fått allt det gjort som kändes viktigt för att vi skulle kunna boa in oss helt och hållet, ganska mysigt faktiskt.

Nästa stora projektstart är att påbörja byggandet av tågbanan. Banan ska bli i två våningar med broar och tunnlar, med många spår och växlar så att G har fullt upp med att hålla tågen ifrån varandra. Under vintern ska det bli hus och landskap så att det blir en riktigt fin bana. Det blir en utmaning för ingen av har gjort nåt liknande förut.

I går kväll försvann vår middag. Jag skulle göra i ordning lite falukorv och stuvade makaroner (fantasifullt) och medan jag vände ryggen till för att ge hundarna mat, försvann den uppskurna falukorven från köksbänken. Jag vet inte vem den skyldiga var, men Jizza behövde gå ut i natt så jag misstänker henne starkt. Tänk att jag aldrig lär mig och tänk att hundarna hittar sina belöningar alldeles själva utan att behöva prestera ett enda dugg.

Nu ligger Jizza i gästrummet och skäller, hon vaktar vägen utanför, kanske det kom en bil förbi. Det finns inte så många aktiviteter att skälla på så hon tar varje tillfälle i akt att göra sin stämma hörd.

Inhägnad trädgård

2010-10-03T02:44:00.000-07:00

Det finns ingen inhägnad runt vår stora fina trädgård. Egentligen skulle jag inte vilja ha någon, men jag vill veta var mina hundar är. Det kan faktiskt komma två bilar om dagen förbi vårt hus och någon traktor ibland och inte att förglömma bondens flickor som rider förbi här nästan varje dag. Dessutom vet jag ju att Jizza damen snart skulle utöka sin trädgård till att omfatta de andra trädgårdarna också. Gräset är grönare på andra sidan och det kan ju finnas godis att hämta. Så ett staket skulle det bli och naturligtvis innan vinter och tjäle kom.

Eftersom mina förmågor är begränsade tog jag in en offert från en firma som gör allt man vill ha gjort. Enkelt, ända tills priset kom, 53000 kr inklusive material!!. Då insåg jag att jag måste försöka bygga själv.

Iväg till Granngården, beställde 35 pinnar som skulle ner i marken och 100 meter nät, sedan iväg till Skara och Jula för att köpa en borr och sedan skulle bygget börja. Borren var tung och när det kom små stenar i vägen kändes det som hela jag skulle vridas ett helt varv runt min egen axel, nu borrade inte borren i jorden utan borren stod stilla och vred mig runt istället, men jag fortsatte tappert. Efter 35 pinnar hade jag kommit halvvägs, iväg till Granngåren för handla nya pinnar och NU är alla pinnar i jorden.

En av våra snälla grannar har slagit ner dem ytterligare en bit med släggan och som tack fick han en kopp kaffe och en liten Wiskey och en lång pratstund ( han pratade mest själv).

Nu ska det upp snedslåar i hörnen och sedan ska det skruvas upp två fästanordningar på varje stolpe och sedan ska min väninna hjälpa mig att häkta på nätet, så om en vecka tror jag att jag har en fint inhägnad tomt där hundarna kan känna sig trygga från inkräktare.

Kostnaden slutar på under 10 000 kr.

Händelser!

2010-10-02T08:09:00.000-07:00

Nu ska jag börja med att tacka för den fina boken jag fick när jag lämnade Tyresö. Jag njuter av att i sakta mak ta mig igenom den. Jag läser i korta stunder, det finns så mycket att fundera kring så jag vill ha boken aktiv länge.

Första morgonen i Bällefors när jag gick ut med hundarna, var det mycket fågelskrik i luften. Jag förstod inte vad som väntade mig. Nere på flygfältet hade säkert flera hundra tranor landat inför sin färd söderut. En fantastisk syn och jag som redan sagt att jag måste åka till Hornborgasjön nu när jag bor relativt nära. Nu har jag fåglarna utanför mitt fönster. Sedan åkte kikaren med på promenaderna och nu måste jag se över ett bra teleobjektiv till min kamera. Det gick att komma dem ganska nära, men när de kände sig störde flyttade sig längre bort. En dag stannade vi med bilen coh hade dem kanske 50 meter ifrån oss.

Tranorna fanns på fältet under ca tre veckor. Under tiden landade också enstaka svanar och nu myllrar fälten runt om av gäss på väg söderut. Varje dag förväntar jag mig nya fåglar på promenaden.

Tio meter utanför dörren har jag under några veckor plockat kantareller var och varannan dag, men idag fick jag höra att min lilla skog kanske kommer att avverkas ganska snart. Jag hoppas verkligen att det finns lite kvar att gå i när maskinerna har gjort sitt. Jag har inte varit någon flitig svampplockare. Tiden har inte räckt till, det har hela tiden funnits projekt i hemmet som måste prioriteras.

En av de första veckorna när vi gick på fältet stack gamla damen Jizza långt framför mig och lyckades naturligtvis få syn på bondens katt, jagade den in under ladan, Hu så pinsamt och jag såg hur bondens traktor närmade sig. Jizza var tillbaka före bonden så vi klarade oss den här gången. Nu får den gamla damen vara kopplad när vi promenerar åt det hållet. Rent generellt har gamlingen blivit ung på nytt och ännu mera olydig än hon någonsin varit. Jag skulle vilja kalla det selektiv dövhet och den är inte till min fördel. Det finns ett enda kommando som har lite effekt och det är " måste jag bli sur" Då kommer hon! Det kan också gå med "Gooodis".

Nytt boende nytt liv

2010-10-01T02:39:00.000-07:00

Efter en månad utan internetuppkoppling har jag nästan glömt hur det är att ha tillgång till internet och kamraterna långt borta hemifrån. Nu hoppas jag att jag ska vara tillbaka på banan för att kunna berätta för er hur mitt liv ser ut nu efter den långa flytten till Västra Götaland.

Det är annorlunda att bo på landet, ännu så länge har jag inte hittat något negativt, kanske då gödsellukten som just nu sprider sig när åkrarna runt om höstställs och görs klara till våren. Fråga mig inte vad som görs för det vet jag inte, men maskinerna är stora och när de färdas på vägarna finns det nästan inte plats att mötas.

Det är tungt att flytta, det har jag erfarit, minst 200 flyttkartonger stod uppradade i huset när flyttbilen vänt tillbaka mot Stockholm. Nu är de alla tömda. Det tog tre veckor och då tycker jag att jag har varit riktigt duktig. Jag kan inte säga att allt är på plats men det tar lite tid att fundera över var man ska ha alla sina saker. När ens hem är upprivet som vårt har varit nu, inser man att det skulle vara bra att verkligen fundera över vad alla saker har för värde och om alla saker måste vara kvar just hos oss. Jag vet att jag igen har satt saker i lådor och skåp som jag aldrig kommer att använda och egentligen borde jag då inte ha dem kvar. Gamla fina fotografier i vackra ramar, som inte passar någonstans men som ändå inte går att kasta, ge mig en ide om vad jag ska göra med dem.

Nu är det dags att ta fram kameran och börja ta bilder på vårt nya hem. Jag ska visa er alla hur fint vi bor.

Hundarna då, jo väldigt lite träning, faktiskt ingen alls, men långa promenader i skogen och på mitt underbara flygfält som jag bara njuter av varenda dag och de verkar trivas.

Återkommer snart igen.

En stund vid stranden

2010-05-27T07:40:00.000-07:00

I dag har jag haft en kalv på grönbete, så känns det nästan. Vi åkte för att träffa Karin med västgötar vid Trintorps badstrand på förmiddagen. Ännu så länge kan man njuta av badet tillsammans med hundarna för människobadarna hade inte anlänt.
Tokfest sa mina hundar, vatten, sand, västgötar, kan det bli bättre. Igor hade verkligen tokfnatt, han sprang och sprang och sprang, fram och tillbaka, upp ur vattnet, i vattnet och bland våra ben, alla hade vi ett extra lager med sand med oss därifrån. Jag undrar hur det kändes under Karins gips.

Karins västgötar verkar förståss inte hela tiden njuta av Igors framfart, men jag tror att de också blir lite stimulerade av hans intensiva aktivitet.

Väl hemma igen har en lukt av blöta hundar spridit sig i huset, men vad gör väl det, jag inbillar mig att hundarna hade minst lika trevligt som jag.

Dagar av vila

2010-05-19T09:03:00.000-07:00

Igor har haft några dagar av någon mystisk sjukdom. Han har kräkts osmält mat långt efter det att han intagit sin måltid. Jag har inte sett hela måltiderna komma upp men han kan naturligtvis ha kräkts ute i trädgården. Han har inte verkat påverkad på något sätt, men en viss oro får man ju alltid när djuren inte mår bra. Nu tror jag i alla fall att han mår bättre igen. I dag har han haft vanlig matlust och har sprungit i mina fötter precis som vanligt.
Igor har blivit van att han jämt får följa med mig, i stort sätt vart jag än går. Han ligger i bilen och väntar när jag handlar eller är med på promenader när jag går ut. Nu kommer en tid som han inte alls förstår, jag vill inte alltid att han ska följa med när jag åker iväg eftersom det snabbt blir för varmt i bilen och det går inte alltid att ha bakdörren helt öppen när man lämnar bilen. Det finns en stöldrisk av hundarna och tänk om de skulle vara borta när man kommer ut från affären. Det skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Blickarna jag får från Igor när han får kommandot "hemma" är så sorgligt för han visar hela han, att livet är så orättvist och han har minsann inte förtjänat något så hemskt som att stanna hemma. det hjälper inte att han har sällskap av Jizza eller av husse, det är mate han vill följa med.
Nu ska vi åka till Södra för en liten träningsomgång, det behövs för nu har det inte blivit någon träning på några dagar.

Fredagsträning

2010-05-14T07:32:00.000-07:00

Så var det då fredag, en klämfredag, som jag inte längre påverkas av, mina dagar är i stort sett likadana oberoende av om det är helgdag eller inte. Lite fest var det ändå igår, för vi hade ungdomar hemma och startade grillen för första gången i år. Det var härligt.
En liten takeställare om var träningen ligger just nu.

Fotgåendet, ja där har vi nu börjat med extern belöning och mest starter och positionsträning. Idag tyckte jag att det gick ovanligt bra. Vi kanske är på rätt väg, det är kul att träna igen.

I dag fick jag ett nytt tips till rutan träning, att lära hunden att passera alla koner innan den vänder upp igen och att lägga flera koner så att det blir en riktigt lång korridor av koner som ska passeras innan stoppet kommer. Det låter som det skulle kunna var en bra ide för Igor. Vi har redan börjat en variant av detta för nu får springa genom rutan och få sin belöning en bra bit bakom. Det är bara att traggla vidare.
Metallapporten är en egen liten visa, han tar den, springer några steg och släpper, han kan inte sätta sig med apporten i munnen, då börjar den skallra mellan tänderna. Vi jobbar på med längre hållanden och försök till sättande i olika omgångar. Idag körde vi ettans apportering som en variant med metallen.
Inkallning med ställande och läggande, boll bakom, springer långsamt ut, stannar nu ganska säkert på ställandet, fortsätter jag med inkallning till läggande går det väldigt sakta och läggandet blir riktigt segt. Det känns osäkert fortfarande.
I fjärrdirigeringen når vi inga framsteg, jag kan inte flytta mig bakåt, då gör han inga byten, måste klura mera.
Hopp-apport, känns som åtminstone ett moment sitter riktigt bra, idag gick det för en 10.
Vittringsapporteringen går oftast ganska bra, det känns som om han har kläm på vilken pinne som ska levereras, men det behövs mängdträning.
Det är en bra bit kvar till tävling, men nu kan jag i allafall se ett mål framför mig.

Sökonsdag

2010-05-12T05:50:00.000-07:00

Nu börjar allt bli som förr igen, söket är tillbaka efter den lååånga, lååånga vintern. I dag var vi alla i vårt gamla sökgäng utom Karin som sitter hemma med sitt gipsade ben. Det kändes faktiskt lite tomt idag. Våra hundar var så duktiga, alla gjorde vad vi förväntade oss av dem, och figgarna gjorde också vad som förväntades av dem. Vi avslutade t o m med en liten pratstund, vilket vi inte brukar hinna med. Nu ska flera tävla coh jag skulle också vilja tävla och lämna lägresöket bakom mig, men jag vet att vi inte kommer attt få tillräckligt med poäng på lydnaden utan platsliggning, så jag avstår från att tävla. Men avundsjuk kommer jag att bli om de andra nu blir uppflyttade till högre och jag får kvarsittning. Samtidigt kommer jag att bli jätteglad och stolt för deras skull för hundarna och förarna är duktiga och väl värda en uppflyttning.
Idag skiner solen och det är nästan varmt, för första gången har vi kunnat vara i skogen utan ytterplagg, så nu är barren ännu längre in på kroppen än vanligt.
Det är torrt i skogen, tänk att den djupa snön kunde försvinna så fort, nu är det bara på hundängen som de stora snöbergen är kvar. Jag har slagit vad med mig själv om att de inte kommer att vara borta till midsommar. Om jag vinner vadet, vad får jag då. Det ska jag besluta så småningom.

Börja om från början, börja om på nytt

2010-05-10T08:00:00.000-07:00

Ja så är det nu hos oss, igår bestämde jag mig för att börja om med fotgåendet igen, det måste bara bli bättre, lilla skruttpojken kan inte tillåtas att driva framåt hela tiden. Jag snubblar i hans fötter. Precis som med rutan har han hittat en alldeles egen nivå för fotgåendet. Idag på måndags träning fick så hjälp med att klicka starter och på-ställetövningar coh det ska vi nu hålla på med några dagar tills vi är överens om var man ska stå/starta vid fotgåendet.
I förmiddags var det 6 grader varmt och regn, hur kul är det, jag önskar att vi snart får lite värme i Stockholmstrakten. G säger att det är en fördel, den skira våren blir mycket längre och mer utdragen, men nu vill jag ha lite mer värme i alla fall. Ni får alla påminna mig om vad jag har sagt idag när jag klagar över värmen i sommar.

En så seg vår

2010-05-08T07:23:00.000-07:00

Varför blir det aldrig riktig vår, en sådan där solen värmer och man kan klä av sig och se fram emot sommaren. Snart börjar jag tro att sommaren blir kall precis som vintern och våren.
Vi försöker träna, men det känns nästan mer som kräftgång och jag är övertygad om att det beror på mig själv. Jag har så många dubbelkommandon i mig så att hundstackaren inte kan förstå vad som är rätt eller fel. Vi tränar moment och moment och moment och någon gång ska jag förhoppningsvis se resultat. Några ser mer lovande ut än andra, vittringsapproteringen tex den går ganska bra, de allra flesta gångerna tar han rätt pinne, inkallning med ställande och läggande (vågar nästan inte säga det) börjar fungera, fastän långsamt, likaså metallapporteringen, men rutan den blir bara värre, hur ska jag få honom att förstå att det han tycker är rutan, inte är det jag tycker är rutan.
Vi har haft en lång period av ett fruktansvärt pälsfällande och än är det inte slut, inomhus har vi en gråvit matta av lösa Igorhår, om man bortser från dem som sitter på våra kläder. En liten vänlig strykning längs benen innebär en ny stil på byxorna, mes liknande en mohairmatta. Jag hoppas att det snart tar slut.
Nu ska husvagnen ställas i ordning för snart ska det bli husvagnsturer igen. Jag ser fram emot dem. De ger en avkopplig från det vanliga livet.

Glest mellan raderna

2010-04-14T08:01:00.000-07:00

Nu har det varit rätt glest mellan raderna, som för så många andra har den långa vintern tagit kraft ur organismen. Det har inte varit roligt att träna hund, eller göra andra saker heller för den delen.
Nu hoppas jag att vi snart ska vara på banan igen, sökgruppen startade förra onsdagen och idag var det så himla roligt att vara ute i skogen tillsammans med härliga hundkamrater. Solen sken och värmde gott, dessutom blev vi bjudna på världens godaste muffins efter träningen som avnjöts på Nacka BKs veranda. Alla hundarna verkade tycka att det är roligt att vara i skogen igen. Igors små egenheter att inte springa ut när han inte tror att det finns någon figge kvarstår dock, så nu ska han få figgar nästan överallt så att han blir övertygad om att dom finns där om jag säger så.
Lydnadsträningen har vi däremot svårigheter med, jag kommer inte riktigt igång coh det förstår jag att mina vänner också har problem med, men med solen kommer allt att bli bättre.

Måndagsträning i sol

2010-03-29T05:18:00.000-07:00

Solen sken och värmde gottm men ännu är det gott om snö i skogen. I dag startade vi med uppletande i skogen bakom stugan, Igor var förste hund ut. Vi får backa hela uppletandeinlärningen för Igor har glömt vad det är han ska göra ute i rutan. Tyvärr skrapade han idag upp en lten skada på en trampdyna, men jag tror inte att det är så farligt om han bara kan låta bli att licka på foten. det var riktigt roligt att se hur de unga hundarna Tammi och Defence var duktiga på uppletandet, vilka härliga hundar.
Lite lydnad körde vi också med störning på plan, där låg den allra bästa bollen och retades utan attt han fick ta den. Mycket sånt måste vi träna mera på , överhuvudtaget vill han träna så jag ska bjuda honom på det.

Harry, vår änglahund

2010-03-24T07:37:00.000-07:00

De här raderna trodde jag aldrig att jag skulle behöva skriva, men så blev det. I går fick Harry somna in. Jag klarade inte längre att göra livet bra för honom. På så många sätt var Harry den underbaraste av underbara hundar, han var lätt att träna, alltid villig att jobba men ändå nådde vi inte fram till vårt mål, att jag skulle kunna lita på honom i hundmöten och i möten med människor. Vid alla möten fanns en osäkerhet som bara blev större och större. Därför valde jag att låta den unga hunden få somna in och inte placeras om.

Tack alla hundvänner som på så många sätt har stöttat och försökt hjälpa oss att reda ut vårt liv, utan er hade jag aldrig orkat ta mig igenom detta.

Nu fortsätter vårt liv med de två hundar som finns kvar, men Harry kommer alltid att finnas kvar med oss i våra tankar.

Träning för första gången på länge

2010-03-12T04:18:00.000-08:00

I dag kom vi iväg till klubben för träning. det lävar så himla roligt. Jag tror att hundarna tyckte det också. Efter en stund kom solen fram och värmde så gott på kinderna. Nu sitter jag inne och det bränner i ansiktet vilket tyder på att solen har gjort sitt.
Först en platsliggning för Harry, gick så där, han skruvade på sig började krypa och ville inte ligga trots att jag stod nära. Vi får träna platsliggning lite oftare framöver. Sedan fick Igor störningsträning med en massa roliga bollar på planen, och det var verkligen störning, han kunde inte koncentrera sig ett dugg på vad han skulle göra, han ville bara ha sina bollar. Jag tror att han tyckte att det var så kul att få jobba igen.
Harry fick avsluta träningen med det som han gillar allra, allra bäst, ett uppletande. Vad han jobbar. I dag fick han fyra föremål och snabbt hade han hittat dem alla och levererat till mig. Sen tyckte han att vi skulle lägga ut nya föremål för han kunde hitta flera saker.
Fortfarande är snön alldeles för djup för att jag tycker att det går bra att göra spår och sökaktiviter fast hundarna behöver dem verkligen.

Åh vad jag njuter.....

2010-03-11T05:26:00.000-08:00

Tänk att jag njuter så av solen och värmen, jag som egentligen inte gillar våren, den brukar alltid ge mig depressioner. Det klara ljuset ger mig bara bekymmer, allt damm och smuts i mitt ostädade hem syns ännu mer än vanligt. I år verkar det som allt har blivit för mycket så nu överlever jag dammet med, men jag ska städa någon annan dag.
Idag har jag anmält mig och Harry till en kurs hos Eva Bodfält, vi ska lära oss hundmöten. Visserligen går våra hundmöten mycket bättre än tidigare, kan säga nästan bra, men vad kan inte bli bättre. Jag ser fram emot kunskapen som jag hoppas få på kursen.
Förutom kursen med Harry ska jag gå på en kortkurs för att lära mig mer om fotografering med min fina kamera, det ska bli så kul.
Hundträningen då, ja det har det inte blivit så mycket av den sista tiden, nu hoppas jag att vi kommer igång för nu är hostandet slut och energin har kommit tillbaka hos båda pojkarna. Jag hoppas att sökträningen också snart kommer igång, men än så länge är det för mycket snö i skogen.

Tredje dagen

2010-03-03T01:21:00.000-08:00

Nu har de hostat i tre dagar, pojkarna, Jizza har inte börjat, trots intensiv lek i munnarna på de två hostande. VI tar det lugnt, det blir lek i trädgården och hostandet är faktiskt mycket måttligt. Några fnysningar per dag, inget skummande och inte ör de speciellt trötta heller, men jag vill inte ha några följdsjukdomar så vi tar det lugnt.
I gårkväll var jag planvärd på klubben, ett ganska trevligt uppdrag i vanliga fall, men i går blev det ganska trist. Ingen var där, jo styelsen kom för de skulle ha möte, annars var det vita snötäcket över planerna talande för hur svårt det är att träna hund ute just nu och vad jag förstår så är det inte bara mina hundar som hostar, det gör många andra på klubben också.
Jag har startat en Rallylydnadskurs på klubben och den första gången var vi inomus hela kvällen men jag hoppas att det blir möjlighet att träna utomhus så småningom i år också.
Lite rädda är vi alla på klubben för att vi ska dränkas under en vårflod när all den snö ska smälta som kommunen har kört till ängarna bredvid våra planer. Högarna är idagsläget säker 4-5 meter höga och täcker många kvadratmeter mark. Vi brukar vanliga vårar ha översvämningar när diket inte kan ta hand om vattnet, men i vår blir det säkert läge för kanot på planerna. Hoppas jag har riktigt fel och att snösmältingen ska gå fort och smärtfritt.

Insnöad

2010-02-28T08:22:00.000-08:00

Här har det varit riktigt tyst en lång, lång tid. Kansk har det berott på att den långa vintern tog kål på mig totalt. Hundträning har varit något som jag inte har gillat alls under den här kalla och snöiga perioden. Vi har helt enkelt frusit inne.
Onsdagssöken ligger nere och alla vill vi komma igång men med mer än 10 - blir det inget och hur ska vi kunna pulsa i snön för att gömma oss. Jo, gömda blir vi rätt fort men åtminstone jag har svårt att ta mig upp ur drivorna igen.
Vardagsträning har vi ägnat oss åt. Harry -boy går nu som en prins i koppel och hundmöten går riktigt bra när vi är ensamma han och jag. Så har vi promenerat i vinter, först Harry och jag och sedan de andra två och jag. Tror ni att jag har blivit smalare för det, icke sa Nicke, men promenaderna har tagit i det närmaste två timmar för mig.
I dag har Jizzas stora lockiga päls fallit av, hon blir alltid lika glad och beter sig som en ung hund när all päls ligger i soppåsen. Igor, han fääler också sin päls, men det blir små vita och grå tussar runt om i huset och på våra kläder. Harry har precis lagt på sig ny päls efter att vid jultiden mest sett ut som en fågelskrämma.
Nu har det börjaat hostas, för ett par timmar sedan började Igor och kennelhostan går bland alla våra vänner så nu blir det en ny isolering ett tag.

Nytt År

2010-01-02T07:02:00.000-08:00

Så var då nyåsafton över. Inga rädda hundar! Några gånger skällde de till och tittade på kavalkaderna av raketer men när det var som värst vid tolvslaget låg hundarna lugnt runt om oss i rummet. Inga köttbullar och ingen avledning, det kunde inte ha varit bättre. Till och med de som tidigare reagerat tog det riktigt lugnt i år och det berodde inte på att det var lugnare här ute, utan det måste ha varit andra krafter som rådde. Glad är jag!
Kylan blir bara värre och värre, nu är det nästan -15 och blåser så det är en riktigt hög kyleffekt. Vi har gjort vår timmesrunda på golfbanan tillsammans med en massa skidåkare som helt klart tycker att vintern och snön är rätt för dem. I kväll får hundaran rasta av sig i trädgården. När det är så här kallt är det skönt att man har ett sådant alternativ.
Det nya året har klätt sig i en silverskrud, det är inte ofta man kan se en så rimfrost och snötyngd natur som nu, jag passade på att fotografera allt det vita i går, det kan vara bra att minnas det år nyåret regnar bort.
Gott Nytt År på er alla läsare!

Årsbokslut

2009-12-30T03:23:00.000-08:00

Nu är det årets näst sista dag, så jag ska försöka mig på en liten sammanfattning av vad som hänt i vårt hundliv det här året.
Det har blivit sparsamt tävlande, mycket mer sparsamt än jag hade planerat när året började, men så kan det bli. Igor tävlade tre lägre söktävlingar på våren, två med godkänt resultat och en tredje gång var han sjuk och kräktes i bilen när vi kom tillbaka från sökpasset. Sökarbetet har gått bra och lydnaden riktigt hyfsat bra också, men tyvärr har jag känt mig tvungen att avstå platsliggning och budföring eftersom Igor reagerar på skotten. Men det ska vi försöka åtgärda med skotträning för jag vill så gärna komma vidare i bruksarbetet med honom.
I lydnadsmomenten har Igor inte utvecklats som jag hoppades, troligtvis har vi tränat för lite och kanske inte riktigt fått till det för han har inte blivit klar att tävla trean under året som gått. Nu har jag också bestämt mig att han ska vara färdig innan vi försöker oss på trean för den är helt klart mycket mer krävande än tvåan.
Under året har Igor också ställts ut några gånger, han har fått ett Cert, varit BIM, blev 4 bästa hanhund på Stora Stockholm och missade Certet med en hund, vilket han har gjort ytterligare två gånger under sin livsstid. Jag har nu skämtsamt börjat kalla honom för den eviga tvåan. Helt klart har också handlingen betydelse för hur han placeras, så jag tackar alla duktiga handlers som har hjälpt oss till de framgångar vi haft.
I februari kom lilla Harry till oss. En liten svart aussiegosse som har tagit en stor plats i vårt hundliv. Inte bara för att han är söt utan framför allt för att han tar för sig. Allt går bara SÅ FORT i hans liv. Osäker är han, vilket han ger uttryck för med utfall mot alla hundar framför allt när han är kopplad, så vi har mycket att arbeta med.
Vi har påbörjat en lydnadskurs och den fortsätter nu i januari, vi har tagit det lugnt med lydnaden och planerar att kunna starta i lydnadsettan i vår och ocskå starta appellsök under våren.
Det som har varit riktigt nytt under året är att vi har försökt hitta möjligheter att låta båda aussisarna valla. Vi har gått några kurser och det känns ganska bra, men svårt och helt klart behövs det regelbunden träning för att få igång vallningen, men det känns som hundarna mår ba av vallningen.
Gamla Jizza, som jag inte skriver så mycket om mår ganska bra för tillfället, inte så ont i lederna och verkar ganska glad. Hon promenerar och är nöjd med att få träffa sina hundkamrater.
På tal om hundkamrater, utan hundkamrater skulle jag vara en mycket sämre hundtränare än jag är. Det är definitivt roligast att träna hund när man kan göra det tillsammans med andra.
Tack för att ni finns!!!

Träffat får

2009-12-27T08:52:00.000-08:00

Idag har vi vallat lite grann, med både Harry och Igor. Jag tycker att det gick ganska bra för båda grabbarna. Lite annorlunda var det än att valla i Almunge, för de här fåren var inte lika lugna som de var däruppe. Konsekvensen av det blev att jag allt som oftast stod mitt i bland fåren och inte som en fåraherde, men skam den som ger sig, vi ska ta nya tag.
Varmt blev det, trots att det var flera minusgrader ute, men att pulsa i snön gjorde att det var lätt att hålla ångan uppe.
I eftermiddag har hundarna varit lugna, det märks så tydligt att de har fått använda flera sinnen än de har fått de senaste dagarna.
På tal om snön, idag har jag bara skottat en gång och då endast ca 5 cm snö och en plogvall på 30 cm. I går var det det dubbla coh en vall mot gatan som var knähög och mer än en meter bred. Inte ens snöslungan kunde ta sig igenom det hårda skrapet sm låg i vallen. Nu tycker jag att det inte behöver komma mer snö på ett tag.

God Jul

2009-12-23T05:42:00.000-08:00

Vi önskar alla våra läsare en riktigt GOD JUL

Snön

2009-12-15T09:08:00.001-08:00

Så kom den då äntligen, snön, den är både efterlängtad och oönskad på samma gång. En viss barnslig glädje känner jag fortfarande över det första snöfallet som ändrar vår jord så totalt. Från att ha varit mörkt, grått smutsigt, gamla löv och bar jord har nu landskapet förändrats till en homogen vit massa. Grenar som förut varit högt uppe på träden hänger nu nästan på marken och stigar som jag normalt vandrar på ger mig nu en kall och blöt massa i nacken. Det enda som jag inte gillar är vår backe, den är brant, hal och förskräcklig att skotta. Det hjälper nästan inte att jag har en utmärkt snöslunga, det är tungt ändå, men resultatet efter att man kört slungan är trevligt att se på. Det blir så skarpa fina kanter i snön.
Hundarna, framför allt Harry tycker att snön är härlig att plumsa i, det märks att de blir trötta fortare av motståndet som som snön ger och jag har plockat fram min Icebugs, de allra bästa skorna när det är snö, det är i princip omöjligt att halka i dem.
Den senaste tiden har hundarna dragit in massor av smuts men nu drar de istället in vatten och det är bättre, men det finns halkrisk inomhus på grund av hala golv.
I morgon startar dagen med snöslungning, det jag gjorde i förmiddags märks inte mer.

Tack Emma för handlingen på Stora Stockholm

2009-12-12T08:05:00.000-08:00

Så var Igor ställd igen och missade certet med en hund igen. Jag undrar hur många gånger det har varit så, det är åtminstone tredje gången och två gånger bakom samma hund. Ibland hjälper det inte att ha en vacker hund och en bra handler. Det var rena rama turen att Emma fanns för det var ett fasligt springade i ringen igen. Jag hade aldrig fått honom placerad som fjärde bästa hanhund. Som sagt han missade certet med en hund och placerades 4. De båda första hundarna var fullcertade. I kritiken kan man inte läsa fram något negativt och det vet vi ju, han är söt, vår lilla fluffiga Igor.
I rasmontern köpte vi aussiekalendern så nu kan vi njuta av fina bilder också nästa år.

Dagarna rullar på

2009-12-11T08:51:00.000-08:00

Nu känns det som dagarna bara rullar på, fast jag tycker att de är väldigt decemberkorta, men redan om en och en halv månad blir det märkbart ljusare.
Här har vi begränsningar i frihet för aussiepojkar både juniorer och äldre. De har tillsammans bestämt att de kan springa fram till hundar som kommer i skogen och vänder inte när jag ropar, så det innebär att nu har vi inga skogspromenader som jag har älskat så. I stället blir det koppelpromenader och lösspringning endast på öppna fält där jag kan ha koll på andra hundar och mina hundar inte behöver ha det. Dessutom ska jag försöka få in visselpipeträning som inkallning när det är lösdrift! Det går bra med de äldre för de kan visselpipan, men Harry tycker inte att vinsten är tillräckligt stor ännu för att han ska vända för pipan. Måste hitta bättre belöning.
Eftersom de inte har haft möjlighet att springa varje dag så blir det större krav på mig inomhus så nu börjar en träning av allmänlydnad och respekt som säkert hade behövts tidigare. Nu får de vänta på varndras tur och inte använda mig som språngbräda och hinder vid deras lekar med mig.
Så mycket annan träning har det inte blivit för tillfället.
I morgon är det Stora Stockholm som gäller för Igor som ska ställas ut. Nu är det bad och borstning som gäller.

Attitydträning i fårstallet

2009-12-04T03:33:00.000-08:00

Igår var vi på Evallens kennel och jobbade med fåren hela dagen.
Attitydträning stod på menyn och det innebar att vi gick med våra hundar kopplade inne hos fåren i små boxar. Hundarnas uppgift vara att passera fåren lugnt utan att göra utfall mot dem. Det hände mycket under dagen med alla hundarna och också med deras förare. Alla fick vi bättre kontakt med våra hundar och hundarna kunde gå vid vår sida utan att spänna mot fåren.
I övningen ingick också att träna höger och vänster samt sakta. Faktiskt verkade det som hundarna började förstå orden när dagen gick mot sitt slut.
Målet vi ska träna mot är att hundarna går lösa vid sidan och bjuder fåren åt oss och vi följs åt som ett team inne i fållan.
I januari ska jag försöka åka tillbaka för fortsatt träning.
I dag har varit en stund på klubben. Harrys träning gick bra däremot inte Igors. Igår såg lilla Alva och då vill han vara med henne istället för med matte så jag gav upp.
I dag fyller Harry ett år!!!

Ihopkopplade hundar!

2009-11-28T01:52:00.000-08:00

Idag hände det som inte får hända, mina hundar fastnade i varandra på ett riktigt otäckt sätt. Harry och Jizza lekte och plötsligt satt Jizza fast med tänderna i Harrys halsband, en svart lydnadslänk. Hundarna fick panik och nästan jag också. Ju mer Jizza försökte komma loss, desto mer drogs länken åt och Harry blev mer och mer panikslagen. Det gick inte att klippa av länken för den satt så tajt och det gick inte att dra den över huvudet, så det enda jag kunde göra var att försöka få ut den ur Jizzas mun där den satt bakom hörntänderna. Jag lyckades till slut och ett par små sår på hundarna blev resultatet.
Varför tar man då inte av halsbanden som man ska, det kan jag fråga mig efteråt, men det har varit så bekvämt att kunna ta tag i halsbandet när jag vill något, men nu åker de av igen. Aldrig mera en sådan här alldeles onödig olycka.

En konstig fredag

2009-11-27T02:18:00.000-08:00

Det var ingen nere på klubben idag! Det var första gången på mycket länge som jag var ensam på klubben mellan 10 och 11 idag. Min träning gick ganska bra, Igor sprang till rutan och stannande på inkallningen, men höger och vänster dirigeringen gick inte så bra. Harry börjar bli duktig på läggande och ställande men fortfarnde med en hel del dk, men jag tar det så lugnt med hans träning.
Det som var riktigt tråkigt som vi fick besked om igår var att Harrys rabiesvaccinering inte har tagit. han hade bara 0,002 enheter i stället för 0,5 så nu måste vi göra om hela proceduren med ett annat vaccin och det tar ytterligare ett halvår innan vi kan få hans pass.

Promenad på golfbanan

2009-11-25T01:33:00.000-08:00

När vintern kommer öppnas ett nytt alternativ för hundpromenad, att gå på golfbanan, så nu kan den också nyttjas till något bra för oss icke golfspelare. Några gånger de senaste veckorna har Karin och jag varit där med våra hundar och de har fått springa budföring/sökslag mellan oss medan vi har förflyttat oss framåt på stigen. Det var varit ansträngande men också roligt för hundarna.
I dag gick jag ensam och Igor gick hela tiden och vände sig mot parkeringen, han kunde inte koppla av och jag tror att han väntade på Karins bil. Tänk vilket minne de har de små liven.
Det som är bra med golfbanan alternativt att gå på öppna ängar är att man kan ha uppsikt över andra hundar och människor som är ute och går.
Under promenaden jobbade jag med Harrys inkallning, jag litar inte helt på att han kommer när jag kallar in honom, men det blir bättre och bättre. Jag vill så gärna att han ska bli som Igor som lyssanr på mig och kan gå lös i stort sätt i alla situationer.

Dagar som bara är

2009-11-24T09:51:00.000-08:00

Nu har vi dagar som bara är, jag vet inte riktigt vad som händer men plötsligt har en vecka gått utan att jag har gjort allt det jag hade tänkt att jag skulle göra.
Veckan som gick var en konvalescentvecka. Harry gick med tratt och i koppel, hu så tråkigt och jobbigt det var när han väl började må bättre på andra dagen efter operationen. Det kanske hade kunnat var bra om vi hade fått koll på koppelhanteringen under tiden, men icke, här dras det i koppel minst lika myckat som tidigare. Harrys icke önskvärda beteende mot andra hundar har inte heller minskat och jag kan inte se när han är på väg, så jag har så svårt att parera tid, men jag ger mig inte, någongång ska vi klara detta också.
I dag har vi haft förmånen att få träna i ett ridhus, det är bra för det är en annorlunda miljö för både människor och hundar. Tack Karin med Snobben som ordnat detta för oss.
Det blev en bra träning med båda hundarna. Igår gick ett långt fritt följ under kommendering som i stort var bra, visst fanns det ett par tapp i vänstersvängarna men jag är riktigt nöjd med hans följsamhet. Nu hoppas jag att vi kommer igång med hans träning på allvar så att vi kan tävla åtminstone trean nästa vår.
Med Harry traglade vi grundmomenten, position, läggande och ställande med störning. Också han fick godkänt idag, fast han är en riktig virrpotta som måste ha koll på allt och alla.
I morgon blir det inget sök för oss, i helgen hade jag något som kanske vara en svinis light, jag är vaccinerad, och nu är jag i stort sätt återställd men har fortfarande lite värk i kroppen så jag ska ta det lite lugnt.

Vallning

2009-11-17T00:51:00.000-08:00

Nu har vi varit på vallningsläger. Vilken upplevelse.
I fredags packade jag ner Igor och Harry i bilen och satte riktning mot Arlanda och sedan skogen för att till slut landa på Evallens kennel där Harrys uppfödare hade ordnat ett läger för sina valpköpare.
Jag börjar med vädret, regn, duggregn, regn, duggregn och ca 5 grader varmt och så var det klart.
På fredagskvällen fick i oss lite teori och på lördagmorgon var det upp till bevis. Alla hundar skötte sig fint, Eva tyckte att det var riktigt bra aussisar som var där.
Harry han var som en prins, gick bakom fåren som han aldrig gjort annat och jag lyckades få honom i rätt position. För att jag skulle bli säkrare i min roll som herde fick Harry jobba hela lördagen och först på söndag morgon fick Igor komma till fårhagen. Han var precis lika duktig som de andra hundarna, fast han är en uställningsaussie.
Det här ska jag fortsätta med, det är verkligen roligt att valla så jag vill hinna upp till Eva minst en gång till innan säsongen är slut så att inte alla kunskaper faller i glömska för oss alla.
I går lät jag kastrera Harry. Vad ynklig han var med tratten på sig under dagen, men redan idag verkar han hantera den riktigt bra, men de andra två tycker att han är ett monster när han kommer skramlande med tratten. Nu har vi några dagars konvalecens framför oss och det är kanske bra eftersom harry är trött efter vallningslägret.

Sök hela helgen

2009-11-09T04:23:00.000-08:00

Två dagars sökträning, nästan som ett läger fast man får sova i sin egen säng.
Resultatet är i alla fall riktigt möra ben och ömma knän. Riktigt roligt var det. Fem tappra ekipage möttes vid klubbstugan kl 09 på lördagmorgon och skildes åt på parkeringen när det var kolmörkt ute. Duggregnet märkte vi nästan inte. På söndagen startade vi en halv timme tidigare men det var ändå mörkt innan vi skildes åt för dagen.
Jag körde båda mina hundar, Harry på förmiddagen och Igor på eftermiddagen. Båda hundarna har samma problem, de släpper rullen för tidigt vid avlämnandet, så min läxa efter lägret är att verkligen jobba enskilt med markeringsövningar och försöka få dem att förstå att rullen ska ända fram till mig. Lilla Harry fick på lördagen vinda in figuranten innan han fick söka och det gjorde han redan tidigt på väg ut mot figgen. På söndagen skickade jag honom direkt och han sprang rakt och fint ut. Det som är svårt med Harry är, att allt går så jäkla fort. Jag går gärna med i samma tempo och då blir det inte bra, utan otydligt, jag måste lägga band på mig själv och kräva ordning och reda på den lilla fartpojken. Han vill gärna ha koll på allt som sker runt om, han vänder upp mot andra sidan redan innan jag har hunnit tänka så långt och skulle jag haft honom lös hade han säkert tagit figgarna enligt löpande bandsprincipen, t o m en helt dold figge löste han utan broblem.
Igor jobbade som vanligt metodiskt men var tydligen ganska het på figgarna igen, min teori är att han fått vänta så länge i bilen så han var för taggad. På söndagen körde vi markeringsövningar med den fasta rullen och hu, vad han blev frustrerad när jag skickade honom på nytt när han släppte rullen för tidigt, han klättrade över figgen försvann ut för att söka någon annan och tyckte att det var en mycket konstig övning. Funderar på att lägga in ett apport kommando på honom så att han förstår att han ska avlämna rullen till mig, så nu blir det fler markeringsövningar ett tag. För övrigt försökte vi göra det lite svårt för honom i banan men han löste alla uppgifter alldeles utmärkt.
Summering av lägret vara att vi måste hitta på mer spännande legor åt hundarna, uppe på stenar, kanske i trän och inte heller glömma bort att ibland bara köra rena hittaövningar och också ibland, men inte alltid köra tävlingsmässigt, där vi inte vet var figuranterna är.

Fredagsträning

2009-11-06T06:14:00.000-08:00

Idag har det varit sedvanlig fredagsträning på klubben, fast ändå inte. Jag hade svårt att koncentrera mig eftersom G låg på operationsbordet. Nu kan jag meddela alla som undrat att operationen har gått bra, så nu tar vi nya tag med rehabilitering och sådant som kommer nu, men jag känner mig glad.
Det roligaste med träningen idag var att Anne la ett spår till Harry. Det visste han redan när vi selade på och sen var det arbete som gällde under ett tunt, tunt pipande. När Harry gick över ett dike och ut på ängen ville jag hålla tillbaka honom, för inte trodde jag att spåret skulle gå så, men bakom mig gick Anne och sa , det är rätt, Efter en liten bit på ängen gick spåret tillbaka in i skogen och i slutet låg en boll som han nogsamt grävde fram. Vad han var duktig, han älskar verkligen sitt skogsarbete.
På lydnadsplanen verkade han ha glömt allt som jag trodde att han kunde och koncentrationen var på noll, när det var andra hundar på plan, men det är bara att kämpa vidare.
Igor fick en dålig genomkörare, de moment vi körde gick ändå ganska bra, rutan och inkallning med ställande och läggande. Fjärren går bara kräftgång.
Lite tog dagens övningar på hundarna i alla fall för nu är de trötta och sover gott. I morgon och på söndag är det sökkurs.

Nu kommer en jobbig tid

2009-11-05T01:50:00.000-08:00

På hundfronten har vi nu medicinering av noskvalster på gång. Tyvärr fick mina hundar det medel som inte ska ges till collieraser, men det förefaller som de har klarat det utan biverkningar. De kommande två behandlingarna ska de få ett annnat medel som de ska tåla bättre. Lite orolig blev jag när jag fick reda på vad jag givit dem, eftersom Igor har reagerat så starkt på Scaliburhalsbandet, men det har hittills gått bra.
Förutom att hundarna får medel mot noskvalster ska de avmaskas inför nästa helgs vallningsläger. Det ska bli spännande, flera av syskonen kommer samt ytterligare några av Harrys uppfödares hundar.
Den här helgen ska vi ha sökläger på klubben. Det ska också bli intressant. Båda gossarna ska få var med. För Harrys del ska vi väl främst få reda på om vi jobbar ppå rätt väg och när dt gäller Igor finns det några problemområden att ta upp, bl a att han inte alltid vill gå på påvis, att han kan blindmarkera på tomslag och att han inte vill gå ut om han tycker att han hredan har gjort ett avsök. Som det ser ut nu kan det bli ganska ruskigt väder, men med bra kläder löser det sig säkert.
I dag läggs hundarnas husse G in på sjukhus för en stor operation, vi är självklart oroliga men övertygade om att allt kommer att bli bättre än vad det har varit nu, när allt är över och G är hemma igen.

Dagar som flyter på

2009-11-02T00:47:00.000-08:00

Det känns ibland som det inte händer något, men det är de vardagliga händelserna som styr vardagen. Så, egentligen ska man vara glad att det inte händer så mycket. Vi går vår lydnadskurs på tisdagar och det är spännande för kursen är annorlunda än de kurser jag tidigare gått. Här känner jag att jag tvingas jobba mycket med belöningstekniken både vad avser vad som ska belönas och hur och när belöningen ska ske. Spännande men ack så svårt.
I fredags hade vi en bra övning med Harry och hans aggresivitet i koppel mot andra hundar. Jag fick hjälp med ett gäng stabila hundar av olika storlek och kön som vandrade runt oss och Harry fick tillsägelser när han visade att han var på väg att göra utfall. Tack Anne!
Träningen för övrigt går sakta framåt, vi får jobba hårt med koncentrationen hos Harry, han tycker att det finns så mycket mer spännande saker att titta på än att hålla koll på sin matte.
Det verkar som vi fått ett nytt husdjur i vår flock, det finns noskvalster hos hundar i vår närhet. I morgon ska vi åka till Nacka djurklinik för att se hur det står till för oss, men troligtvis blir det en behandlingomgång. Det kanske påverkar vårt sök den här veckan, troligtvis behöver hela sökgruppens hundar en behandlingskur.

Aussieklubbens medlemsmöte

2009-10-25T02:12:00.000-07:00

I går var jag på aussieklubbens medlemsmöte och det är jag riktigt glad för. Styrelsen verkar vara så proffsig och seriös i sitt jobb. Jag fick en del myter bekräftade och en del myter omvandlade till rent nonsens under mötet, men helt klart finns det saker att jobba med för styrelsen och för alla uppfödare. Det är skrämmande att det finns så många som föder upp kullar utan att föräldradjuren har någon form av meritering. Jag kan inte riktigt förstå hur man tänker, antagligen tycker man att man har en bra hund och det kanske man har men det skulle vara bra att också visa det med någon form av test. Jag vill verkligen att vi har förmåga att bevara aussien som en allroundhund som gillar att jobba.
På mötet träffade jag också Harrys uppfödare och två av hans syskon. Harry är bäst! I går lyckades han uppföra sig riktigt bra dessutom.
I dag blir det en bilåkar dag, inte så rolig för hundarna men det får vi kompensera i morgon.

Intensiv vecka

2009-10-22T07:19:00.000-07:00

Den här veckan har varit fylld av olika hundrelaterade aktiviteter, således en riktigt rolig vecka som inte är slut ännu, i morgon är det lydnadsträning på Tyresö BK.

I måndags tränade sökgruppen lydnad på Stockholms södra BK, Med Igor körde vi lite fotgående som vanligt, han klarar nu riktigt långa turer utan att tappa kontakten och det börjar se riktigt bra ut. Visst kan han fortfarande komma för långt fram men det går ganska fort att få honom tillbaka i position. De sneda sättandena framförallt i vänsterhalter finns tyvärr kvar men de har blivit färre. Rutan, mitt sorgebarn går inte alls just nu, efter måndagens övningar bestämde jag att vi nu måste hitta en annan metod för Igor. Vi måste bort från den bild han har av rutan just nu och jag bestämde att jag skulle ta upp det på torsdagens träff med Anne.
Harry tränade uthållighet i fotposition på plats, allt enligt kursen vi går på. Apportträningen är påbörjad, där vi försöker göra apportbocken ointressant och belöningen mer intressnt och det går framåt. Vår läxa från förra veckan att försöka få läggnaden utan dk misslyckades för jag gjorde visst en en rörelse som visade Harry kommandot ligg.

På tisdagen la Karin två korta blodspår till Igor och Harry. Vad konfunderade de var, det var deras första blodspår och det var inte odelat positivt att lukta på blodet och sedan ta i klöven, men båda genomförde sina spår noggrannt och ordentligt.
På tisdagkväll var det Harrykurs.
Nya läxor, fortsätta med fotposition i stillastående, försöka selektera ut de lägganden som jag vill ha och bara belöna dem och fortsätta med apporteringsträningen. Timmen på plan går alldeles för fort, men det är ju så när det är roligt.

Onsdag, sök, för första gången fick bara Harry jobba och det gjorde han som vanligt bra, hittade figgarna, lämnade rullen och snabbt ut på påvis och lugn och fin hos figuranten.

Torsdag, träning hos Anne och nu var det bara Igors tur att vara med. Vi diskuterade rutan och provade ett nytt sätt att jobba med den som jag ska fortsätta med och sedan pratade vi om och prövade på vittringsapportering.

Älskade, duktiga Harry

2009-10-17T08:55:00.001-07:00

I dag har Harry för första gången spårat efter någon annans spår och hur han gjorde det sen! Nosen i backen, lagom trav framåt och alla vinklar, tom spetsvinkeln i elitspåret tog han. Det var hur roligt som helst att gå och hålla i kopplet bakom honom.
De sträckor som Igor fick spåra hörde jag honom sakta gny bakom mig.
Vi delade ett elitspår mellan Harry och Igor. Vid varje apport bytte jag hund och Karin tog den andra och gick en bit bakom. Igor spårade också bra men men inte lika bra, med honom fick jag stanna till ett par gånger så att han skulle välja rätt väg och då gick hans arbete också framåt.

Vad gjorde det att det var ett lätt regn ibland och det var halt här och där, det var bara så himla kul, men så är det alltid när någonting går bra.

Så här ska vi göra flera gånger Karin och jag, jag har svårt att ta mig ut och spåra själv, jag behöver någon träningskompis att dela tiden med och det har jag!
Nu måste jag ut på nätet för att köpa en bättre spårsele, det räcker inte med en sele till två hundar och dessutom en sele som nästan är för liten för dem.

Men, det finns en annan sak som inte är lika rolig och det är mattes kondition, den är absolut på lägsta nivå, ska jag lyckas spåra med mina hundar måste jag förbättra mina fysiska förmågor avsevärt. Det är en utmaning i sig!

Oktoberväder,

2009-10-15T02:03:00.000-07:00

Jag gillar väder, egentligen allt slags väder. Jag skulle nog bli ganska less på att ständigt ha samma temperatur och sol och värme. Jag behöver den omväxling som vårt klimat ger. Visst tycker jag som så många andra att vintern kunde vara kortare och sommaren längre men nu är det inte så om man lever i Stockholmsområdet. Jag mår som regel bra på hösten, mörkret lugnar min själ, jag kan lite gå i ide och allt behöver inte gå så fort. Jag orkar med mera hundträning och det tycker jag att hundarna också gör, den här årstiden är vår tid.
Nu har har Harry sin lydnadskurs som bara är hans och min tid, vi har hunnit med en del spårträning eftersom klubben ska ha sin elittävling i helgen och vi har lagt spår till den. Tråkigt bara att vi nu konkurrerar med jägarna om markerna. Det är lite olustigt att möta gubbar med gevär i skogen.
Jag brukar fotografera en del, nu har kameran legat på sin hylla länge, jag har inte hittat lusten men nu ska jag försöka ta mig ut och ta lite bilder av hundarna och av hösten innan alla vackra färger har försvunnit och den kala, karga hösten tar vid.
För drygt ett år sedan köpte jag en videokamera för att jag skulle kunna filma hundträningen, både min egen och mina träningskamraters, men jag har blivit så besviken på filmkameran och mig själv för jag har inte lyckats lägga upp filmerna på You Tube eller på min hemsida för filmens format funkar inte. Hoppas att någon kan hjälpa mig, det är så trist att när saker inte går som man vill. Det är så himla roligt att se sig själv på video, jag tror att alla behöver göra det, för man gör verkligen många små rörelser som man inte har en aning om.
Nu ligger två trötta Aussisar vid mina fötter, den ena framför och den andra bakom, det går inte at flytta stolen för då krossar jag någons fötter. Tänk vad bra, då kan de sova lugnt ochjag kan inte smita.

Lite träning

2009-10-13T01:38:00.000-07:00

I går kväll var det lite lydnadsträning igen, Harry blir allt duktigare, men han provar gärna ligg i alla situationer om jag inte kommer med kommandon. Vi har tränat på våra läxor, kanske inte riktigt så mycket som vi hade bordat, men ändå. Att byta apporten mot godis känns nästan som jag driver fram tugg, allt ska gå så fruktansvärt fort för Harry och släpper apporten gör han direkt när han ska ta den ur min hand. Slänger jag den då kommer han tillbaka och levererar den på marken framför mina fötter, något missförstånd kanske! Alla hundar brukar gilla att hoppa, Harry gillar att gå runt hopphindret, först går jag och sen kommer han, lika glad som vanligt. När det gäller hoppet misströstar jag inte det kommer en vacker dag.
Vi har kampat en del, det tycker han om, att springa och hämta saker också men han lämnar inget i min hand utan allt landar på marken liksom apportbocken. Undrar hur jag ska komma åt det på ett bra sätt. Att belöna med frollar är ok, men han vill gärna ha en roligare belöning, men å andra sidan blir han så tänd så han tappar all koncentration i stället, måste klura vidare.
Det ska bli spännande att se vad Ann säger på kursen i kväll.

Trasselspår

2009-10-12T02:53:00.000-07:00

I dag åkte jag ut till Berga för att leta lite svamp samt lägga varsitt kort spår till mina två pojkar. Allt går inte som man tänkt sig och oftast beror det på att jag inte någonsin lär mig att jag inte har ett perfekt minne i skogen, på ett ungefär vet jag var jag är och med det klarar jag mig i svampskogen, men att lägga spår till spårovana hundar med den exakten blir sällan vad jag tänkt mig.
Sagt och gjort, planen var att lägga ett spår med start i slutet på ett snitslat spår ( till klubbens tävling) och ett spår en bit i början på samma uppsnitslade spår. Jag började gå baklänges i spåret tills jag tyckte det vardags att vinkla för att komma till ett slut för Harry, bollen la jag i slutet och sedan fortsatte jag så att jag trodde att jag skulle passera spårets ruta för att sedan följa spåret en bit och sedan en boll i slutet igen, detta var nu Igors spår, men redan innan jag gått ur spåret insåg jag att jag aldrig skulle hitta början på spåret så jag fick hoppas på att Harry skulle klara sitt spår och sedan fortsätta i min spårkärna och hitta nästa boll, för det hade ju inte varit så bra med bollar i spåret på tävlingen.
Efter en promenad selade jag på Harry och så gick vi, lugnt och fint med nosen i backen, oh vad han var duktig... det gick bra en lång bit men så kom vinkeln,.....den missade Harry och jag med, (jag hade ju inte märkt upp den) sen irrade vi ett tag, Harry försökte fråga om hjälp men jag kunde inte hjälpa honom, så helt plötsligt tar han spåret, men jag ser att det är bakspår, så jag selar loss och låter honom leta själv, helt plötsligt ser jag hur han börjar snurra, lyfter noser och vädrar och vips har han sitt slut, nu har han också mitt spår och fortsätter och hämtar nästa boll också, kanske mer tekniskt sett som ett uppletande men jag blev glad. Nu ska jag snitsla mina spår noggrant!!!
I kväll blir det lydnad.

Kurs!

2009-10-08T02:03:00.000-07:00

Nu har äntligen lydnadskursen börjat, jag tycker att det är så roligt att gå på kurs och gärna med olika instruktörer, man blir så berikad, men också lite förvirrad.

Harry och jag ska gå kursen, jag har stora förväntningar på den och förväntningar på mig själv också. Nu gäller det att jobba på läxorna varje vecka och öka träningsdosen med lillgossen. Lillgossen är förresten ganska stor nu, han är till och med högre än Jizza nu, men för övrigt ganska gänglig.

Veckans läxa:
- apporteringsduttar och belöning,
- sitt och gå in i fotposition och belöna
- testa belöningar
- kamp och lek

För övrigt har vi i veckan ägnat oss åt spådragning inför klubbens elitträning. det är fantastiskt att ha förmånen att få gå i skogen dessa underbara höstdagar i goda vänners sällskap och stora flockar hundar kring benen, vi har också ägnat en hel del tid åt inkallning eftersom jag inte gillar att Harry inte kommer så snabbt på inkallning som han borde, Vi tränar också mycket stadga och bestämmanderätt, vi är inte alltid överens om vem som bestämmer men allt mer blir det min roll ( tror jag). Det är ju så lätt att glömma bort att den sortens träning alltid måste fortgå och att man alltid har hundar som testar om gränserna kan tänjas en liten bit och med de kloka hundar vi har här hemma testas gränserna ganska ofta.

Vilken natt!

2009-10-06T02:55:00.000-07:00

Släckte lampan kl 24 ganska exakt. Vaknade efter en lätt slumrande sömn 01.15 av att Harry gnydde, tyst, tyst, så svagt att det nästan inte hördes, vi pratades vid lite grann och sedan en kaskadkräkning med massor av osmält mat och en liten bit strumpa. Efter städning var klockan i det närmaste två och jag la mig igen. Harry verkade nu ganska nöjd och stilla. Efter en kvart började Igor flåsa och vandra och ganska snart hör jag honom kräkas, i gästrummets soffa... lite mer smält mat och lite slemmigare. Torkning och nytt försök att sova. Båda hundarna är lugna i 15 minuter, nu är det Harrys tur igen. Torkning och nytt försök att sova. Ganska omgående startar den andra och så höll det på till kl 06 i morse, då somnade vi alla och sov till 8.30.
Nu är de båda pigga som vanligt men de har inte fått någon mat och Harry tycker att det är riktigt fult att glömma hans frukost.
Orsaken till utbrottet tror jag är mattjuveri. Jag hittade Harry igår i fodertunnan, inte Igor men jag misstänker honom starkt i alla fall.
Jag som hade planerat att starta läxan vi fick på lydnadskursen jag statade igår med Harry, men nu blir det ingen träning idag för magarna ska vila så att vi snabbt får slut på eländet.

En annorlunda söndag

2009-10-05T01:43:00.000-07:00

Jag hade lovat hjälpa Emma att jämna ut tovor i fårhagen, så jag rustade mig med en grep och åkte dit vid 12 med Harry och Igor i bilen. Vi var lovade lite vallning som tack för att vi hjälpte till. Vad trevligt det var, vi var flitiga och den buckliga marken blev allt slätare ju längre eftermiddagen skred, det ända som la lite sordin på dagen var att molnen tornade upp sig och det kom ett par riktigt rejäla skurar som gjorde att det blev lite kallt. Förutom att hagen skulle göras lättare att röra sig på restes ett nytt fårskjul med en rasande fart. I vinter får fåren det skönt.
Vallningen, Igor först, han fick vara lös i stora hagen och efter ett par tjurrusningar mot fåren kunden vi få till lite fösning av fåren, problemet är inte Igor, det är jag, jag klarar inte av att vara i/framför fårskocken utan jag hamnar hela tiden på samma sida som Igor, jag måste lära mig att gå baklänges, ha koll på fåren och ha koll på hunden coh med min kropp visa åt vilket håll jag ska styra hunden. Jag märker också att lydnaden inte är densamma när drivet på fåren är så stort. Hu vad svårt, men det är roligt och konditionskrävande för en sån som jag. Jag undrar om jag någonsin kommer att få till det.
Harry då, han fick möta fåren som var instängda i en liten fålla och bra var det för han var så hetsig och skulle in mellan spjälorna och tugga på fåren. Ett par ulltussar fick ha tag i. Tillsammans med Denice som höll Harry i koppel gick vi runt fållan, jag på ena sidan och Harry och Denice på den andra. Syftet var att Harry skulle följa mina rörelser och byta riktining när jag böt riktining. Det gick riktigt bra och det verkade som han förstod vad vi menade. Det ska bli spännande på vallningslägret i november, vad ska de hitta på att göra med oss då. Jag känner mer och mer att jag måste hitta någon som kan ge oss möjlighet att valla åtminstone en gång per vecka, jag tror att hundarna mår bra av det och jag tror att det är spännande och rogivande när man väl fått till grunderna.

Nattfrost

2009-10-01T02:10:00.001-07:00

Tänk att det så är dags igen, skrapa vindrutor och känna kylan krypa in mot kroppen när man är ute och går, samtidigt tycker jag så väldigt mycket om hösten, mörkret lugnar min själ på något underligt vis, det är skönt med den kyliga klara luften och höstkvällarna som bara blir mörkare och mörkare och tillåter mer sittande framför brasan och TVn i bästa fotöljen. Jag tycker t o m att det är roligare att jobba med hundarna under hösten än under sommar och vår.
I går blev det inget sök för oss. Jag har drabbats av en lindrig förkylning men ville ändå inte springa i skogen under ett så långt pass som en sökträningsdag innebär. Vi startar ju redan kl 09 på morgonen och vi är sällan klara förrän efter 13, men det är det värt, hundarna har kul och jag tror att hela vårt träningsgäng har det trevligt tillsammans. Så upplever jag det i alla fall och skulle det inte var så, så hoppas jag att mina träningskamrater berättar för mig hur jag kan bättra mig. För visst är det så att alla kan utvecklas med tips och råd medan förtal och förtryck leder till det motsatta och jag tror att vi har en rak kommunikation i gruppen.
I går kväll var det Rallylydnad på klubben, jag har en Rallylydnadskurs med 9 deltagare. Jag tycker att rally är ett bra sätt att träna grundlydnad och grundfärdigheter på ett roligt sätt tillsammans med sin hund. Man smyger på ett spännande sätt in lydnadsmoment utan att deltagarna riktigt förstår att det är "tråkig" lydnad man håller på med. Nu har jag en riktigt blandad kurs, med allt från hundar som tävlat lydnad till riktigt unga hundar som bara gått valpkurs. Jag kan se hur förare och hund utvecklas under kursens gång. Det som händer i Rallyn är att förare och hund lättare knyter kontakt med varandra eftersom man hela tiden ska göra olika saker. I den här kursen finns detredan nu några ekipage som skulle kunna tävla om de känner så.
I eftermiddag ska jag lägga var sitt kort spår till aussiepojkarna, det får bli dagens höjdpunkt.

Vardag igen

2009-09-29T01:48:00.000-07:00

Nu har det gått ett par dagar sedan den roliga dagen med cert.
I söndags var vi iväg på sökträning igen, Igor var en liten jönsapetter och valde att bestämma själv vad han skulle göra och det var inte det som jag hade planerat. Jag hade tänkt att vi skulle jobba med lösrullar men Igor tog sin fasta rulle. Jag måste spänna rullen så att han inte kan ta den. Vid ett av påvisen, när jag kallade tillbaka honom tog han sin fasta rulle, så nu måste jag börja gå ut och hämta honom så att jag inte får fler blindmarkeringar.
Harry går från klarhet till klarhet, men allt går så fruktansvärt fort, jag kan inte fatta att han överhuvudtaget kan ha sitt huvud med sig i det han gör, men han gör ju vad jag vill att han ska göra så då får jag väl vara nöjd. Vi lär fortfarande in markeringsövningar och han bär sin rulle riktigt bra, han som annars inte tycker om att apportera. Det märks att det är psykiskt ansträngande för efter tre slag märker jag att han börjar fundera på vad han ska göra och han vill hellre stanna hos figuranten och få godis än att komma med sökrullen till mig innan han får gå till figgen.
I går var det lite lydnadsträning igen. Nu tragglar vi på sitt, ligg och stå, i snabbhet och i olika positioner med Harry, det borde jag göra med Igor också för jag han blir bara segare och långsammare för varje gång vi tränar, däremot är hans fotgående nu ganska bra, det är långt kvar till vi kan träna trean, men nu får jag hoppas på nästa säsong.

BIM, Cert, min älskade fluffiga utställningsaussie!

2009-09-26T07:50:00.000-07:00

Tänk vilken utställning det blev i dag på Nynäshamns BK, Igor blev BIM och fick sitt andra Cert, vilken lycka, ja jag är faktiskt glad åt utställningsresultat också. Det roligaste av allt var att tiken som blev BIR är Igors kullsyster och ytterligare en bror tävlade men placerade sig inte idag.
Nu gäller det för oss att få Igor att klara skotten så att vi kan tävla och bli uppflyttade, det känns lite tarvligt om han ska falla på målsnöret, dessutom vill jag att han ska få tävla i högresök och elitsök. Jag vill verkligen det och mitt mål ska vara det.
Harry fick vara med och socialträna, det går bättre och bättre med hans utfall mot andra hundar, nu är det inte längre något större problem.
När vi kom tillbaka till Trollbäcken gick vi en runda i skogen och duktiga Harry vände och kom tillbaka till mig fast han var på väg mot en främmande hund och ägare en bra bit bort i skogen. Sånt värmer!!!

Var dag vardag

2009-09-25T12:58:00.000-07:00

Vem vet allt, vem vet inget, ibland känns det som hundträning och hundkunskap är något som alla kan eller ingen kan eller alla vet eller alla kan, idag går det bra i morgon går det sämre eller bättre, men man vet inte hur resultatet blir förrän efteråt och när är det. När jag vill eller när någon annan säger att det är bra eller dåligt efteråt.
Så filosofisk kan man vara en fredagskväll innan utställning. Vad har det för betydelse att ha en vacker hund, ingen egentligen, men ändå, det är roligt att ha en hund som kan visa sig i ringen, som visar hur rasen kan se ut och inte gör det saken tråkigare att hunden också är duktig när det gäller att använda sin hjärna och sin näsa i det som kan kallas för genuint hundarbete. Nu beskriver jag vår lilla Igor, Easy Ego Boy, min alldeles speciella aussie. Igor har visat mig vägen in i en hundvärld jag inte hade en aning om att den fanns.
I dag har vi tränat lydnad, vi har gjort uppletanden i skogen och vi har bara promenerat, men oh vad jag tycker om alla mina tre hundar, alla är olika och alla behöver sin tid och sin respekt.
Lilla Harry han vill verkligen göra allt som man ber honom om, fort och snabbt och helst bara han, precis som Igor, som inte vill att Harry ska få göra något som han kan göra bättre. Hur ska jag kunna fördela min tid rättvist så att alla kan utvecklas till de individer de har rätt att utvecklas till.
Jag vet att mycket av hundens utveckling hänger på föraren, vilket ansvar vi har, kan vi verkligen leva upp till att varje indvid får den utveckling som är optimal, nej det kan åtminstone inte jag, jag kan bara ge allt jag har utifrån mina förutsättningar och de är naturligtvis långt ifrån de bästa, se bara på all dem som snabbt har sina hundar på SM eller andra stora tävlingar. Ändå tror jag, det måste jag, att det jag gör också om signalerna är dubbla eller krångliga för hundarna så får de jobba och en chans att utvecklas tillsammans med mig. Jag vill inte tänka på vad hundarna hade kunnat uppnå om de hade haft en annan förare eller en annnan familj.
Jag är glad att jag kan vara osäker och fundersam, skulle jag veta allt skulle inget i livet vara en utmaning, nu tar vi tag i de utmaningar vi har framför oss, Jizza, Igor Harry och jag tillsammans med min familj

Nystart

2009-09-23T05:21:00.000-07:00

Nu har hösten kommit och familjen har vaknat igen efter en del konstiga sommarattacker. Lite upp och ner har det varit ett tag, men nu ser vi bara framåt och tycker att livet är just så bra som man kan förvänta sig att det ska vara.
Sökträningarna på onsdagarna är igång, liksom ofta på helgen, däremellan försöker jag ge gossarna något kort spår eller göra lite uppletanden. Minst två gånger per vecka har vi lite mer organiserad lydnadsträning och för Harrys del startar en tävlingslydnadskurs om ett par veckor.
Tyvärr så verkar Igor skottberördhet inte bli bättre ( medger att vi har tränat dåligt, behöver hitta ett systematiserat sätt att träna på ). Han vill inte träna efter att han hört skott, inte ens fast det är riktigt rolig träning. Måste få tag på någon som kan hjälpa oss.
Harry gör framsteg i allt han gör, lydnaden går riktigt bra, söket likaså, nu tränar vi markeringsövningar och redan nästa gång tror jag att vi kan gå på djupet och han kommer att komma in med lösrullen till mig. Han gillar verkligen att jobba.
Lite vallning? ha kontakt med får har vi hunnit med under sensommaren, nu hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med det under hösten lite mer regelbundet, men det kräver tid och kraft eftersom det är så långt att åka för att hitta någon som kan ge oss vallningserfarenhet.

Usch vilken dag

2009-08-10T09:26:00.000-07:00

I dag när vi hade varit på klubben för lite träning hände det som jag absolut inte vill att ska hända. Harry sprang ifrån oss, fram till en joggare på vägen, skällde och hoppade på honom. Han kom tillbaka snabbt men då var ju skadan redan skedd. Aldrig tidigare har han lämnat oss för att springa mot främlingar men någongång är tydligen den första för det mesta. Vilken utskällning jag fick, och den var jag naturligtvis värd för så får en hund absolut inte göra. Nu måste jag ha bättre koll på honom när vi passerar till och från klubben. Det har varit så skönt att han har kunnat springa på ängarna hittills.
Träningen då. Harry jobbar bra nu, han är engagerad och prövar beteenden som han också får kredit för, jag försöker belöna hans spontana beteenden så gott jag kan.
Igor stampar på samma ställe, jag kommer inte framåt, frustration.....

Hemma i sommarvärme

2009-08-08T04:02:00.000-07:00

Nu har vi varit tre dagar i Malmköping på semester med vår husvagn. Vi på att bli riktigt proffsiga i hanteringen av vagnen och förtält och annnat som hör campinglivet till. Men en sak skiljer mig från de flesta runt omkring mig på campingen, jag sitter i skuggan under mitt tak och alla andra sitter i solgasset och flyttar solstolarna efter solens vandring på himlen och denhär veckan har det varit närmare 30 grader hela dagarna.
Malmköping är en fin liten plats men så plötsligt, när man behöver något, så blir det så långt till allting. Vi bestämde oss för att vi skulle ha kompostgaller för att kunna ha dörrren öppen i husvagnen och hundarna innanför och då fick vi åka till Strängnäs för att få tag i sådana.
Campingen hade ett hundbad och det uppskattades efter koppelpromenaderna. En del var inhägnad och där kunde hundarna leka i vattnet och svalka sig (23 grader), men det var en ljuvlig sandstrand och den följde med dem in i vagnen och upp i sängarna, så nu har vi en sandfylld vagn som står parkerad på vår tomt.
Harry är vaktig coh vill inte att främlingara ska komma fram till honom och han är också lite avvaktade mot barn som rör sig runt honom, jag säger nu till alla föräldrar att de inte får låta barnen gå fram till våra hundar, för att hundarna är rädda för barn och det accepterar folk men ändå tittar man skepsis på dem. När Harry gör sina utfall och Igor går på honom förstår jag att omvärlden blir lite fundersam för Harry har en skarp stämma och låter ríktigt aggresiv.
I helgen ska vi ta tag i lite träning igen, men allt skulle gå lättare om det var lite svalare ute.

Lika tomt på bloggen som stilla för övrigt

2009-08-03T01:29:00.000-07:00

Nu har det gått stå i allting omkring mig och mina hundar, just nu är det nästan bara promenader som gäller, jag hoppas att jag snart ska hitta tillbaka till mitt vanliga driv.
Kanske beror det på att lilla Harry tar en hel del kraft för tillfället när vi är på främmande platser. I veckan som gick var vi till Utö med skärgårdsbåt med miljoner männinskor och trångt, trångt. Jag är så glad över Harry då i vissa situationer, han kan koppla av och lägga sig mellan alla människors ben, han bryr sig inte över motorbuller och skakningar och oljud och annat som låter men en liten chihuahua måste man skälla ut med sådan kraft att alla på båten vänder sig om och funderar över den aggresiva hunden, för arg det låter han. Ofta kan jag mota Olle i grinden, om jag ser hunden före honom kan jag avleda honom och han kan fortsätta utan att börja skälla.
Igor har startat en kampanj för att allt är hans och inget Harrys, han trycker ner honom ganska ofta men ännu på ett sätt utan tänder men med mycket ljud. Harry viker sig när han förstår att det är allvar. När Harry går igång på en hund går Igor på Harry så nu är det pojkar var för sig en hel del.
Nu ska vi ta en tur med husvagnen och då blir det mer social träning, sitta kopplad, gå koppelpromenader och förhoppningsvis bada lite.

Hemma igen

2009-07-19T08:48:00.000-07:00

Nu har vi campat i Oxelösund några dagar, varmt, varmt och härliga områden att promenera i. Fast det blir ju koppelpromenader och det gör vi inte annars så ofta. Harry vill nästan inte göra ifrån sig när han går i koppel, så nu får det bli mer sådana ett tag. Jag hittade ett trevligt ställe där jag kunde bada hundarna och Harry han är som en säl i vattnet, han springer ut, simmar runt och ser verkligen ut att njuta. De andra två simmar, men bara om det kastas pinnar eller bollar att simma efter. De har i alla fall fått svalka av badet minst två gånger varje dag.
Och jag har tagit sommarens första dopp!
Hela träningslådan var med till Oxelösund men inte användes den ett enda dugg, jag har varit så träningslat hela sommaren, hoppas jag hittar tillbaka till lite träningsglädje snart igen.
Vi träffade Harrys uppfödare och fick en duvning med dem om Harrys hotfulla skällande när vi möter andra hundar. Hoppas att vi kan följa de rekommendationer vi fick om att använda rösten och att försöka förekomma innan han går i gång. Tyvärr hinner jag inte alltid med och i synnerhet när de andra hundarna är med blir det så mycket svårare, men jag tror på att vi ska jobba mycket med stadgeövningar och kontaktövningar nu så att han förstår att jag menar det jag säger.
Harry visade också för första gången en hotsituation mot en människa, han har ju hittills verkligen älskat männinskor, så jag hoppas att det var tillfälligt och kopplat till den situationen som var just då.
Harry har hostat de senaste dagarna och varit ganska klängig mot mig så jag ska åka till veterinären och ta prov på honom så att han inte har några fästingsjukdomar som plågar honom.
Anfående Igors träning, nu ska jag placera rutan inomhus med fyra väggar runt om så att Igor inte kan gå utanför, jag tror aldrig vi har tragglat med något som vi tragglar med denna ruta och allt går bara sämre för varje gång vi tränar, puh....
Harry vill inte ta apporterna och när hände det, han älskade både metallen och träapporten när han var liten, usch,,,, vad har jag gjort.
Tur att det snart är höst och vi kan få lite hjälp igen.

Sommartorka

2009-07-13T02:57:00.000-07:00

I dag skulle vi ha åkt till Oxelösunds camping för några dagars semester i husvagnen, men vi får satsa på i morgon istället. Det blev lite sjukdom i vägen.
Hundträningen går inte särskilt bra just nu, jag har inte tålamod och tränar inte tillräckligt, det kanske blir så ibland.
Harry har vi lite tummen i ögat på just nu. Jag försöker förekomma honom när han tänker göra utfall mot andra hundar och har honom sittande vid sidan. Det går upp och det går ner. Rent allmänt försöker vi dämpa honom med mjuka metoder, ner och sitta och koppla av, det är det som gäller när han går upp i varv och vi tränar mycket kontakt. Det känns som det ändå händer saker i hans hjärna. Skällandet i bilen har vi nu sluppit genom att täcka hans bur, han får inte titta ut och det känns som han är lugnare när hans vyer blir begränsade.
I dag ska vi träna lite i alla fall, ska försöka åka till SSBK en liten stund, dels för att få lite variation på klubbar och för att jag där kan ha lite bilburträning med Harry också.

En händelsernas helg

2009-07-06T07:50:00.000-07:00

Så var det då aussiespecial i Eskilstuna.
Vi åkte på fredageftermiddag till campingen i Eskilstuna där vi baxade in vår husvagn på en ganska trevlig plats. Angörningen, så heter det när man åker båt, gick bra, nu börjar vi lära oss hur man ska göra för att allt ska gå smidigt, vagnen i våg, tältet upp utan gräl och sedan hundarnas promenad. Efter det lite handling och så småningom ett glas vin, ack nej, vinet var hemma i Trollbäcken och Systemet var redan stängt. Köttbiten vi skulle tillaga var hur hemsk som helst, så det blev i stort sätt potatis och lite grönsaker. Sen blev vi mätta på russin, torkad frukt och nötter, en jättegod blandning som vi hittade i affären.
Vid midnatt starade ett riktigt praktfullt åskväder som höll mig vaken till ca 5 på morgon, det var ett härligt himlaspel med massor av blixtar och ett rejält med regn och det smattrar mycket på ett husvagnstak!
Kl 06 skulle klockan ringa för avfärd till Eskistuna BK för söktävling, men då var jag så trött så jag vägrade gå ur bingen, så det blev inget sök. Lite dåligt samvete hade jag allt, men vi fick en riktigt solig och fin dag tillsammans i stället, då vi gjorde Eskilstuna. Stan var betydligt större än jag trodde och hade en riktigt fin stadskärna.
På söndagen var det dags för utställningarna, först ut var Harry i valpklass, han blev 4/5 men de fyra första fick CK, med bra kritik. Han blev slagen av sin bror Riffe som blev tvåa.
Igor startade i öppen klass och där fick vi springa och springa och springa, det var en riktig schäferutställning. Igor blev slutligen 4 i sin klass men domaren som gav en öppen kritik vänd mot publiken, sa att det inte var hans fel att han inte placerat sig längre fram. Det berodde på att hans matte inte orkade springa och gå i den takt som krävdes alla dessa varv i ringen, jag har aldrig varit med om något liknande. Det utlöste i allafall en skrattsalva i publiken, så där stod jag och var utställningens fån, men det bjöd jag på. Igor fick ett CK och skulle in igen i bästa hanhundsklass, men se då uppenbarade sig en blond ängel som tog Igor gick in i ringen och sprang med honom och han sprang så fint utan passgång! Då säger domaren, så fint han rör sig.
Igor blev utan placering i klassen.
När vi kommit ut ur ringen då kommer man från sekretariatet och säger att Igor måste in igen, nu ska han tävla om bästa bruksmeriterade hane, så snabbt letade jag upp min ängel som gick in och sprang med Igor så han vann!
Sen skulle vi tävlat om bästa bruksmeriterde hund men då var jag så skärrad så jag åkte hem och glömde dessutom Igors kritik. Hoppas att jag kan få den i efterskott från klubben.
En annan gång kanske jag kommer ihåg att tävla i alla klasser som jag ska och löpträning får jag nog också börja med, det verkar lättare att tävla i bruks!

Rasspecial

2009-07-02T06:31:00.000-07:00

I morgon tar vi husvagnen och åker till Eskilstuna och aussieklubbens rasspecial. På lördagen ska Igor och jag köra en sista lägretävling i sök, sen blir det inga fler förrän Igor klarar av att ligga för skott. Det är inte lönt.
På söndagen ska båda pojkarna ställas ut, Igor i öppen klass och Harry i valpklass. det är tydligen riktigt många hundar anmälda till utställningen. Inte har vi tränat heller, vare sig sök, lydnad eller utställningsträning, det får gå ändå, mest åker jag dit för att träffa andra aussiesar och för att komma ut med husvagnen.
Vi ska bo på Mista camping som lär vara riktigt fin.
När det gäller husvagnsåkandet är vi fortfarande nybörjare och allt tar tid, när tält ska resas och tankar kopplas, men jag sover underbart gott i vagnen.
Det ska bli spännande att se hur det går med tre hundar, jag är rädd att det blir lite trångt men jag får försöka underhålla dem så att de är lite trötta när de måsta vara kopplade vid husvagnen.
Värmen, den är underbar, fast jag tycker inte om att röra mig och jag vill inte vara ute, utan jag vill sitta inne där det är svalt och njuta av att det är varmt ute. I helgen sak det bli lite svalare och jag hoppas på det redan till lördag för det blir nog varmt i sökskogen annars.

En liten present

2009-06-24T08:50:00.000-07:00

I dag fick Harry en liten present, ett litet mjukisdjur, det fanns kvar i 5 minuter, sedan var det ull och trasor. Han använder mjukisdjur på samma sätt som storebror Igor. Nu blir det aldrig mera mjukisar hos oss. Här passar hårda saker bättre.
Harry fick en fin flätad trasa med sig när han kom till oss som uppfödaren hade gjort, men igår fanns den inte heller mer, den har blivit ull, den med.
Tennisbollar får vi av en klubbkompis, de kläs av och smulas sönder om någon råkar få tagi dem. Häromdagen lyckades Igor få tag i en kampgrej av läder, snabbt blev den bara halv och handtaget var borttaget. Numera försöker jag ha alla roliga saker inlåsta och de får bara användas tillsammans med mig.
Men ... om Harry inte har några saker, tar han saker som jag helst inte vill att han ska ta, fast än så länge har han varit en billig hund, inga glasögon och inga fjärrkontroller har smulats sönder. Dum som jag är får fjärrkontrollerna ligga där på bordet och vänta på attacken, jag borde kanske vara förutseende och inse att också han kommer att fatta tycke för fjärrkontroller och glasögon som alla hundar har gjort i Bergers hus. Jag får återkomma med rapport om så sker.

Ingen motivation

2009-06-20T02:33:00.000-07:00

Varför hittar jag ingen motivation till planträning? I går var vi på klubben med Anne och lilla söta Defence och pappisar men jag kan inte plocka fram någon bra motivation. Vi tragglar med Igors ruta, inkallning med ställande och läggande, fjärren o sv.. det känns som tävlandet i trean är riktigt långt borta, men det blir kanske det när man tränar för lite och inte är fokuserad.

Harry, han har just nu kommit in i en period där huvudet verkar vara avstängt för allt vad jag vill, ingen kontakt, skälla på andra hundar, vakta i bilen och vara allmänt ohyfsad. Det ska bli bra att gå en kurs med honom i höst, så att vi kan koncentrera oss på varandra lite mer.

Här om kvällen i ösregnet gjorde vi lite uppletande med Meki och Tammi, Harry var grymt fokuserad men han fick bara ett föremål att leta efter, Igor visade precis det jag fick höra på lägret, han kopplar på näsan först när han är 25 m ut i rutan så han fick bara föremål riktigt nära.
När Igor var ute och letade anddra gången bet Harry av sitt koppel för han ville vara med, så nu har Harry insett att det går att bita av läderkoppel, jag minns hur många Igor knäckte på ett par veckor när han kommit på detta. Nu ska jag köpa en kedja att koppla upp honom med.

Tur med vädret och läger

2009-06-16T01:53:00.000-07:00

I helgen har vi varit på läger. Harrys uppfödare ordnade ett läger för sina valpköpare under åren. Vi var riktigt många som kom , med aussisar av olika kön och utseende. Alla färger var representerade bland hundarna och det fanns en lika svart liten fröken som Harry. Jag ska börja med att säga tack till Marianne och Crofter Holding´s för att du gör detta för oss.

Redan i torsdags tog vi vår husvagn och åkte ner till Tiveden och Stigmansgården som ligger ca två mil från Karlsborg och tre mil från Askersund vid Vättern. Stigmansgården ligger högt med utsikt över en liten sjö vid namn Bocksjön. Skogarna runt gården är stora och djupa och lätta att gå bort sig i vilket också hände under lägret.

På torsdagskvällen, som var solig och fin, överfölls vi av knott så resten av helgen har vi kliat på en massa små knutor på armar och i ansiktet.
Fredagen bjöd på regn, mest hela dagen, men ändå inte värre än att vi kunde vara ute och arbeta med hundarna. Nu la vi spår, längre till de erfarna och välsnitslade korta spår till valparna. Kvällen avslutades med en trevlig stund i förtältet hos Carina och Henrik.
Lördagen var sökdag. Några samlades för att träna sök. De flesta hundarna var nybörjare och för dem gjorde vi "vindaövningar" så att de skulle förstå att näsan skulle kopplas på. Igor fick ett par riktigt djupa skick och riktig roliga påvis så att vi förhoppningsvis gör påvisen roligare för honom.
Söndagförmiddag startade vi med lite lydnad och sedan uppletande. De små på nära håll i rutan för att uppmuntra dem att lämna ifrån sig sina fynd coh för de mer erfarna djupa skick. Jag fick erfara att Igor inte kopplar på sin näsa förrän efter ca 20 meter, så han söker bara av området längst ut, så vi måste börja lägga föremål nära i rutan så att han inser att hela rutan ska avsökas.

Sen hände det som inte ska hända, en av oss gick bort sig i skogen, efter en dryg timme förstod vi att vi måste gå ut och leta. Vi hade redan konstaterat att det bara var Telias mobiler som fungerade i skogen vi anddra hade ingen kontakt med våra nät, så vi kunde inte nå den saknade i skogen. Vi gjorde en skallgångskedja och ett par bilar åkte ut på skogsvägarna runt gården för att leta och som tur var hade hon kommit ut till en av skogsvägarna och blev hittad där, men då hade vi hunnit bli riktigt oroliga och hon hade hunnit bli riktigt rädd. Nu ska jag försöka komma ihåg att ha med mig min GPS när jag ger mig ut i främmande skogaar för jag har inget bra lokalsinne.

Bryter

2009-06-07T04:06:00.000-07:00

I går bröt vi efter söket som var riktigt dåligt. Igor hittade alla figgar, men ville inte gå ut, ville inte gå på påvis och han var allmänt ofokuserad. På vägen hem i bilen kräktes han, det var kanske något som inte var så bra med den lilla gossen.

Emmas och Fridas prestaton på Talang var ypperlig tycker jag, det är inte lätt att få så många hundar att göra sin uppgift samtidigt och under så stressade förhållanden som det måste vara i en direktsändning. Tala om att ha tävlingsnerver. Jag är nervös när jag ska ut i sökskogen och tjejerna ställer upp i en TV-show med alla sina hundar. Tänk om de kunde dela med sig lite av sina nerver till mig. Bra gjor Emma och Frida. Ni har fått min röst igen.

Nu tänker jag lägga brukstävlandet på hyllan tills Igor kan ligga för skott. Det är inte roligt att falla på lydnaden som egentligen är tillräckligt bra för att klara en uppflyttning om vi hade betyg på platsliggningen. Det ska bli roligt att lägga fokus på treans och Elitens moment i stället.

Snart ny tävling

2009-06-04T01:10:00.000-07:00

Det är roligt att få uppmuntrande kommentarer när man själv känner att det är lite motigt. Det sporrar mig att fortsätta, tack alla!
Jag vet ju att Igor egentligen har en sådan lydnad så att han ska klara att få sina 196 poäng utan platsliggning, men ändå är det alltid något som inte går bra. I söndags hade vi ju nya problem som tyvärr var av den karaktären att de blir svårare att tackla för de finns ju i alla moment och det blir nedslag i alla moment, sneda sättanden och sneda ingångar och ett fotgående som är en aning för långt fram. Fotpositionen har han haft ett tag men de sneda sättandena har inte varit så här dåliga någon gång.
I tisdags la jag Igor en bit bort under platsliggningen med skott, han låg, men under tvång, sedan genomförde han en budföring med skott men sen ville han inte gå ut på plan och träna efter det, så det blev helt klart för mycket för honom. Vi får ta det lite lugnare med skotten framöver.
På lördag ska vi försöka med ett lägresök igen, men jag kommer att avstå skotten då med om sökmomentet går lika bra som det brukar, jag kan inte annat än hoppas på att det ska gå till slut.
Harry, han blir allt morskare för var dag som går. Han har ett förskräckligt temperament mot hundar han inte känner och skallet det är inte vänligt. Hans träning går sakta framåt, jag tar det lugnt och leker i stället mycket med honom, både på plan och annars.

Glöm inte att titta på talang i morgonkväll kl 20.00 och rösta på Stardogs, Emma och Frida från Tyresö.

Söktävling

2009-06-01T04:14:00.000-07:00

Så har vi då tävlat igen, Igor och jag. Inte heller den här gången lyckades vi nå fram till uppflyttning. Lydnaden räckte inte till. Det är svårt när man avstår platsliggning att få poängen att räcka till men jag vet att det är möjligt. Dessutom hade han en betydligt sämre lydnad än han brukar. Alla sättanden var riktigt sneda, nästan på tvärs, och han var rent allmänt ganska seg. Till en del kanske jag kan skylla på värmen, men visst finns det brister i momenten. Han nollade inget moment i alla fall. Krypet som brukar gå så bra misslyckades helt eftersom jag trampade på honom och han reste sig och där försvann många viktiga små poäng. Men vi fortsätter att försöka. I går körde vi budföring men han avvek, men jag ska försöka igen. På söket fick han 8, 5 och 9 poäng vilket jag är riktigt nöjd med. I skogen är han min prins!

Trädgårdsrensning

2009-05-24T01:42:00.000-07:00

Här har vi en valp som flyttar om allt jag planterar med vindens hastighet. Så fort blommorna har kommit ner i krukorna, kommer de upp igen och tufsas till, så att de genast förökar sig och blir många små blommor och jorden ligger i stora sjok på den nya altanen.
I morse vaknade jag av ett konstigt ljud, det lät som plast som revs i bitar, jag hoppade upp ur sängen tittade ut på altanen och se där var en svart hund som hade öppnat säcken med planteringsjord och spritt ut densamma över altanen. Det var kanske ingen bra ide att göra en större altan eftersom den ändå ska täckas med jord.

Plastkrukorna som blommorna fanns i när de kom hem är de bästa leksaker man kan ha och hur jag än gömmer dem finns de ändå på gräsmattan efter en stund.

I går spårade vi. Vi har ju inte spårat så många gånger och eftersom jag har sagt att Igor inte kan spåra, men det kan han, han är riktigt duktig. Harry fick också två korta spår som han redde ut riktigt bra, fast på slutet av det första fanns det något spöke i skogen, vi människor såg inget men Harry visste att det fanns nåt som han inte såg så han var riktigt morrig och vaktande.
Nu ska vi gå på vår förmiddagsvända i skogen.

Utställning

2009-05-16T08:43:00.000-07:00

Idag har det varit utställning för båda aussiepojkarna i Katrineholm. katrineholms bk anordnade en officiell utställning för brukshundar.
Den här gången gick det bättre för Igor. han vann den öppna klassen och blev tvåa slagen av en junior. Igor den ständiga tvåan. I går nere på klubben försökte vi springa med honom så att vi skulle få honom ur passgången men det är inte lätt han går så gärna in i passgång. periodvis lyckades jag dock idag att få honom att trava. domare var Bysström.
Kritiken:
Maskulin hane. Bra uttryck. välburna öron. Bra hals. Substansfull kropp. Bra kors. ganska bra vinklad. Mkt bra benstomme. I bra pälskondition. bra färg Rör sig paralellt. Välvisad.
ÖKL 1/1, CK, Bhkl 2

Harry var ensam i sin klass, valpar 4-6 månader.
Domare Malin Persson
Kritiken:
Norm utv för sin ålder, bra huvud med paralellt plan, skulle önska ngt kraftigare nosparti, välansatta öron, bra hals, norm förbröst o vinklar fram, skulle önska ngt mer kroppsdjup, bra rygg o längd, ngt kort ländparti, norm vinklar bak, rör sig fr sidan m bra steglängd dock ngt luftigt fram och ostabilt.
Inget HP

Jag känner mig helt nöjd med båda hundarnas prestationer, visst hade det varit roligt att få ett CERT till på Igor, men då måste jag få honom att trava och inte passa. får fundera på om jag ska ställa ut något mer.

En kort resa

2009-05-12T06:25:00.000-07:00

I söndags åkte jag och min man på en kryssning till Helsingfors, inte för att vi älskar Helsingfors utan för att min mor som är 71 dagar från 98 år skulle hälsas på lite snabbt.
För ett par månader sedan fick hon en liten stroke och bor numer på ett pensionärsboende i min gamla barndomsort Ekenäs, men fram tills nu har hon bott i sin egen lägenhet, klar i huvudet och lika rar som alltid.
Det var en riktigt trevlig resa både för att mamma var så mycket piggare och hade återhämtat sig så bra efter sin stroke så att hon nästan var som vanligt igen och för att G och jag hade det riktigt trevligt på båten tillsammans.
Det är skönt att komma iväg ibland och göra helt andra saker än det som man gör i vardagen, men det kräver trots allt en hel del planering. Tre hundar placeras inte hur som helst.
Vi har lyckan att ha barn som ställer uppför oss och kommer och bor hos hundarna när vi är borta, men jag har också alldeles utomordentliga väninnor som också finns till hands när det behövs. I går kom både Britt och Karin hit och gick en promenad med hundarna som annars hade fått vara ensamma alldeles för länge. Tack båda!! Utan dem hade vi inte kunnat åka.
Resan blev bokad med kort varsel så jag missade instruktörsmötet på klubben men jag antar att det flöt bra utan mig.
När vi kom hem i förmiddags möttes vi av glada hundar, som idag inte har vikt ifrån min sida. de verkar också trötta, det tar på att ha hundvakter och få leva med andra rutiner än de som vanligen sker. I kväll ska jag ta mig ner till klubben för lite skotträning för de båda aussiepojkarna.

Harry växer och växer...

2009-05-09T03:45:00.000-07:00

Tänk vad tiden går fort, nu är den lilla valpen nästan lika stor som Igor. Lite vildare har han också blivit och han tycker också att han ska utman oss lite, han har börjat testa gränserna en aning. Så skönt jag trodde nästan att allt gick för lätt men nu börjar jag förstå att det finns en val i huset. Trädgården ändrar utseende varje dag och den jord somhar varit i rabatter eller gräsmattan fastnar i pälsen och sedan hamnar den i högar inne. Vårt golv är mera svart än trälikt. Tur att damsugaren fungerar igen.
Vi kämpar på med vår träning, Harry går jag långsamt fram med, jag har inte bråttom och jag försöker lära mig av de misstag jag gjort med Igor.
Igors träning går inte framåt, jag tycker att vi halkar fram och tillbaka, ena dagen går det bra nästa får vi backa. Jag förstår att mycket hänger på mig och jag försöker verkligen att ta till mig de råd jag får så att Igor inte ska gå ner sig utan att han fortsätter och jobba under glädje. För att jag ska känna att det händer något har vi ändå startat med lite framåtsändande ifall han skulle klara lägresöket så småningom.

Hundburar

2009-05-05T04:08:00.000-07:00

Jag har nu köpt två hundburar till min nya Citroen. En dubbelbur att ha där bak och en enkelbur där det normalt brukar finnas ett baksäte. Jag har hämtat burarna i Örebro för att slippa betala frakt och för att få en liten tripp ut i landet. Det finns mycket att titta på om man lämnar motorvägen för ett litet ögonblick.
Burarna är så bra, det finns utrymmningslucka på dem och det allra bästa är priset, 1900 kr för enkelburen och för dubbelburen 2900 kr. De priserna har jag inte hittat någon annan burtillverkare som har. Jag hittade burarna på internet, på en helt anonym hemsida, och de tillverkas i Vara av en helskön kille. http://www.annonsfynd.se/964322.htm.
Så nu är min lilla bil helt fylld av burar för hundleveranser.

Godkänd Lägre sök

2009-05-03T01:46:00.000-07:00

I går tävlade Igor och jag lägre sök på SSBK. Jag måste vara nöjd trots ett par riktiga fadäser som jag inte alls räknat med. Igor är verkligen annorlunda på tävling, eller är det jag som är det? men jag kan aldrig riktigt förutspå vad som ska hända. Förutsättnignarna för dagens tävling var att avstå platsliggning med skott och budföring med skott, så chanserna till ett uppflyttande är ju inte så dramatiskt stora men jag vet att det kan gå.
Sökarbete 8,5 av båda domarna, det är rättvist för han gör stora slag eftersom tar figgen i näsan tidigt och jag vill inte kalla tillbaka honom då.
På lydnaden kom de stora överraskningarna, han stod kvar under läggande under gång, det gjorde han inte ens när vi tävlade ettan, vi fick högre betyg än jag vågade tro på krypet, 6/6,5 men däremot vägrade han att hoppa! Jag är övertygad om att det beror på att vi har bråkat en del om hoppet de sista dagarna, han har hoppat hela sekvensen i rak följd utan kommendering, så nu vågade han inte hoppa alls. Han tvekade också på apporteringen så jag tror att han märkte att jag inte blev glad när han inte la sig och det påverkade resten av programmet. Nu var det också varmt men trots allt är jag nöjd eftersom jag nu vet att vi kan klara en uppflyttning utan skott. Snart gör vi ett nytt försök, jag tänker inte ge upp och jag ska minsann också träna skott.
Harry var sällskapsherre mellan tävlingarna och den ständiga frågan från folk är "vad är det för ras/blandning". Ingen tror att han är en Aussie och när jag säger det tror man att han är felfärgad, men de flesta tycker att han är söt och jag tycker att han är världens goaste valp som blir 5 månader i morgon.

Traggel, traggel....

2009-05-01T01:44:00.000-07:00

Just nu känns allt som bara traggel, visserligen har jag börjat hantera Igor så att han är glad på våra träningar igen men jag tycker att allt går alldeles för sakta.
Nu ska vi tävla ett lägre sök men jag kommer att avstå både platsliggning och budföring så länge jag tycker att han reagerar för mycket på skotten, så resultat på tävlingen kommer att bli därefter. Jag tar det mest som en träning i skogsarbete. Krypet är heller inte färdigt och hoppet gör han gärna i en följd eller på tävlingsledarens kommando så risken är att det blir en nolla där med.
Med Harry går jag sakta fram, i veckan har vi jobbat med target och med att försöka få honom att gå ut, lite lägganden och framför allt stadga har vi tragglat med.
Själv har jag ett lite jobbigt knä, för ett par veckor sedan fick jag en knuff av ett får i mitt dåliga knä så det har varit riktigt svullet och lite ont. I går tappades knäet på en massa vätska och fick lite Cortison så idag känns det mera normalt igen. Mitt onda knä har naturligtvis påverkat min träning en del.
I onsdags hade klubben bjudit in Memea Mohlin. Det var en spännande kväll och visst får man en del att reflektera över när man lyssnar på henne om hur lätt det är att missa i kommunikationen med sin hund. Jag köpte också två av hennes böcker, en om skottträning och en ny "Från uppmärksam valp till tjänstvillig hund" så nu har jag lite att göra om det skulle bli alltför långa stunder av tråkighet.
Harry har fått sina andra rabiesvaccination och han väger nu nästan 5 månader gammal 17,8kg.

En intensiv helg

2009-04-26T10:31:00.001-07:00

En lördag i vallningens tecken blev vi bjudna på av Harrys uppfödare. Nästan hela kullen träffades för att få instruktioner om och pröva på vallning. Vi fick valla både får och ankor. Innan vi tog in hundarna till ankorna fick vi själva "torrgå" för att lära oss hur lätt man får ankorna att röra på sig. Så lätt var det inte, en lite stor viftning med en arm och så var alla ankor splittrade. Harry gillade att jaga dem, men han fick bara träffa dem i koppel men han var klart intresserad av dem.
Nu har Harrys intresse för får vaknat, i går var han intensiv, han insåg att han kunde flytta på fåren och han var så fokuserad på dem hela tiden som han var inne i den lilla hagen som vi var i. Två gånger fick vi pröva på och helt klart har han utvecklats från den senaste gången vi var hos Tina och vallade. Kul!
Tänk vad det betyder att ha en bra och engagerad uppfödare. Det är så mycket roligare att hitta på nya saker med sin hund när man får gehör för det man gör. Jag måste säga att Marianne och Gunnar verkligen har ställt upp för oss under den korta tid vi har varit valpköpare hos dem. Utan dem hade jag aldrig prövat på vallning igen efter den misslyckade gången med Igor för två år sedan.
Nu gäller det bara att hitta möjligheter att få valla inom rimligt avstånd hemifrån.

Idag var det mindre roligt, till och med så tråkigt att jag, när jag har skrivit av mig i bloggen glömmer vad som utspelats. Vi var på utställning i Västerås och Igor fick ett tredjepris, inte ens enligt rasstandard , och det vet alla att han verkligen är. jag tänker inte ens återge kritiken för den är inte relevant.
Vad ska jag göra nu, fortsätta ställa ut, hoppas på flera cert eller bara bestämma mig för att utställning är det mest nyckfulla man kan utsättas för. Jag tror att som jag började med, denna dag finns inte i vår värld, men någon utställningsfreak kommer jag nog inte heller att bli.

En vanlig tisdag

2009-04-21T07:08:00.000-07:00

Vi började dagen med en promenad i morgonskogen, det är alltid lika rofyllt att gå vändan i maklig takt med hundarna springande runt omkring mig. I dag fick vi ett möte av en kvinna med fyra hundar, Igor sprang fram och då frågade hon om de får hälsa, men det hade han redan gjort. Så gör han numera, han springer fram och kollar, hälsar och sedan kommer han till mig. Det retar mig till vansinne. Harry däremot ställer sig och skäller och tycker att de inte har något att göra i vår skog. Igor förgyllde också rundan med att parfymera sig i något riktigt snuskigt, så han kräver ett bad idag. Det är i och för sig ok eftersom han ska på utställning på söndag, men han hinner springa genom många skitdiken fram till dess.
Jizzas hemska långa klor har fått sig en liten putsning, det gick över föväntan, men jag fick kasta ut Harry under tiden jag klippte för han ville ha nosen i klotången och det blev lite för mycket för Jizza och mig. Pojkarnas klor är lätta att klippa, peppar, peppar.
I eftermiddag har vi varit nere på klubben för ett träningspass. Harry fick bara leka men Igors träning gick riktigt bra, jag orkade vara glad och bjuda på lek och då funkar Igor oxå.
I kväll är det träning på klubben men jag tror att jag inte tar ner Igor förrän skotten är avklarade, vi får försöka ta dem på avstånd ett tag, förra veckan reagerade han ganska mycket.

Lite mera vallning

2009-04-20T02:20:00.000-07:00

I går var Igor utsatt för vallning igen. Nu tyckte jag att det gick bättre för mig. Jag var inte lika rädd för att han skulle göra tjuvrusnignar mot fåren och jag kunde ge mig lite chans att titta på vad han gjorde. Men inte var det lätt, det är svårt när man är okunnig, ibland när jag tror att det är fel är det rätt och tvärtom. Två gånger var vi inne i fårhagen och fåren var inte så stressade över att Igor var där inne, så det är tydligen ett gott betyg för honom. Vi ska fortsätta i alla fall.
Den här veckan ska jag träna lite lydnad varje dag har jag bestämt. Hoppas att jag kan hålla löftet till mig själv.
Veckans agenda är för övrigt alldeles för full, som pensionär vill jag bara ha en sak i almanackan per dag, annars blir det för mycket.
I kväll är det sista gånen på valpkursen, det är tråkigt tycker jag, jag har faktiskt sett fram emot måndagskvällarna med valpgänget. Nu måste jag fundera över vad jag ska ha för fortsättning på träningen med Harry.
PS. Nu är alla penseér i krukorna på altanen borta och utspridda i trädgården tillsammans med mina trädgårdshandskar, en söndersmulad kartong och lite ved från vedhögen. Nu får vi ta och göra en ny krattning! DS

Tappat sugen

2009-04-18T07:56:00.000-07:00

Nu har jag haft några dåliga dagar. Inget känns roligt och inget går bra, lite vårdepression tror jag det är. Förkylningen som startade i början av april ger sig inte, hostan blir nästan bara värre och värre och jag tycker inte att jag orkar röra mig överhuvudtaget.
I dag har jag inte varit med på söket, jag orkade bara inte, behövde ha en annan sorts dag, en dag som jag kunde slappa eller göra vad jag ville på. Kanske beror det på att söket i onsdags inte var så toppenbra heller. Igor släppte sökrullen så tidigt så att jag ver tveksam om han hade rullen eller inte när han kom in och han ville inte gå ut på nytt i det område som han tyckte att han var klar med. Konflikt!
I torsdags blev jag kommenderad av Anne på klubben och det var katastrof. Igor har börjat gå på tävlingsledarens kommandon och våra traggelmoment i trean går bara sämre. Igor blir så låg när jag blir låg. Anne tog honom , lekte och tränande med glädje och då jobbade han mycket bättre. Varför kan jag inte vara sån?
Idag tog vi ett nytt tag, tillsammans med Karin tränade vi lite lydnad på eftermiddagen, jag bjöd på kamp, lek och mycket beröm och allt gick genast bättre och Igor tyckte att vi hade trevligt tillsammans. Nu måste jag försöka tänka lek, kamp och glädje i min träning.
Lilla Harry, han har fått ett nytt intresse, han ska bli trädgårdsmästare i Bergers trädgård. Pensérna jag planterade igår, har han plockat upp idag och haft kamplek med, inte visste jag att blomrötter var så bra leksaker. I morgon ska jag köpa nya pensér och se om de får fara kvar i sina krukor.
Harry ha också fått lite lydnadsträning, idag var det mest stadga och sitt och ligg kvar.
I morgon ska vi åka och valla med Igor igen.

Söndagssök

2009-04-14T05:16:00.000-07:00

I går var det sökdags igen. Jag bestämde mig för att köra ett lägresök med alla figgar utlagda från början och utan att jag visste var de låg. Det gick över förväntan, Igor hittade figuranterna på tre slag, men han sprang ut rakt och vinklade sedan upp mot figuranten.
Lilla Harry han fick springa fyra slag, hämta sökrulle och springa på påvis. Det gjorde han riktigt bra. Nu ska vi börja jobba med lite större djup så att han lär sig att gå ut i rutan.
Annars har det varit mest trädgårdsarbete för oss härhemma. Solen har skinit och det har varit underbart attt vara ute. Riktiga försommardagar som vi har kunnat ta vara på.
Altanen som vi har förstorat blir så bra, nu har vi ett riktigt stort utrymme att vara på. Här kan vi duka upp till kräftskivor och andra aktiviteter för många personer.
Nu vill jag snart få gräs på gräsmattan så att hundarna inte släpar in så mycket jord varje gång de har varit ute.
I går fick vi ett litet kiss inomhus, helt överraskande , här har vi inte haft något valpkiss på flera veckor, så än är valpperioden inte helt över.
Det är synd att jag inte har en ljudblogg för just nu har jag vå aussiepojkar som överröstar varandra med ett gnälligt, högt, pipigt ljud när de leker med varandra. Det är helt vidrigt.

Vallning

2009-04-12T06:26:00.000-07:00

Nu har Igor också fått valla. I dag åkte vi till Färingsö där Agnetha och Tella vallar och Igor fick pröva på får i ett ridhus. Lisbeth? som instruerade oss var väldigt duktig och pedagogisk och jag tyckte att hon verkligen satte djurens främsta i fokus. Vi var inne hos fåren i två omgångar, första gången med kopplad hund och Igor skulle då röra sig mot fåren, men så fort det blev drag i kopplet skulle jag be honom stanna och sedan fick han gå igen.
Andra gången vi var inne i ridhuset fick Igor vara lös med hängande koppel och jag skulle försöka få fåren att gå med med mig och Igor bakom fåren. Det gick lite si och så, det är så svårt att få fåren att gå dit man vill, helst springer de in i ett hörn och står med näsorna mot väggen, riktiga fårskallar. Några riktiga rusningar gjorde Igor mot fåren men han var snäll och vände direkt är han fått dem att röra på sig. Han lyckades också vid ett par tillfällen att gå från sida till sida på ett alldeles korrekt sätt så det verkar som han har anlag och förutsättningar att valla och jag ska låta honom försöka.
Harry fick vara publik så idag har han fått se både får, kor och en massa kelpisar, men det har nog tröttat honom lite också.

Halsbandet för trångt!

2009-04-09T09:04:00.000-07:00

Nu vill inte Harry var med i fårhagen längre

Tänk vad han växer den lille, benen blir långa och gängliga och han svänger på rumpan som en riktig tjej när han går. Pälsen är blank och svart och kan inte bli finare. I dag var vi tvugna att köpa ett nytt halsband, 35 cm halvstryp duger inte längre, öronen åker nästan med när det ska tas bort. Nu fick det bli ett mera vuxenlikt halsband, likadant som Igors, fast blått.
Idag har det bara blivit skogspronenader, jag har fått en släng av astma och orkar inte röra mig särskilt mycket, men det går över, det är bara att ta fram medicinerna ett tag.
Jag tänker avstå från att åka till mässan, tror jag just nu, jag ska inte ställa ut och det känns som det kvittar vem som vinner.
På söndag ska Igor få valla, vi ska åka med kompis Agnetha till Färingsö där hon vallar med sin kelpi Tella. Det ska bli spännande, hoppas bara att jag har fått lite mera flås i mina lungor till söndagen för annars tror jag att det blir tungt för mig.
Annandag påsk är det sök, då ska jag försöka träna båda pojkarna igen.
Och lydnaden..... jag lovar att det ska bli lite av den också i helgen.

Pollen

2009-04-07T10:20:00.000-07:00

Nu har pollensäsongen slagit till, jag hostar, ögon kliar och näsan rinner och det dessutom direkt efter en förkylning. Jag har börjat med Loradartinet, min lilla tablett som ska hjälpa mot ögonklådan och snuvan, mot lungorna hjälper Pulmicortet. Det värsta med medicinerna är jag blir så trött, idag har jag sovit två timmar i fåtöljen i vardagsrummet så i natt blir det kanske inte så bra sömn.
Lite träning har det dock blivit idag. Efter en morgonstädning här hemma åkte vi till Brevik och tränade med Karin.
Jag hoppas att det är så att intensiv träning ger resultat, för det behöver vi nu, uppmuntran, uppmuntran, uppmuntran, ändå kan jag väl gissa att det går lite framåt med tråkmomenten inkallning med ställande och läggande och fjärrdirigeringen.
Harrrys träning blev en liten stund med fotposition och stannakvarövningar.
I förmiddags när jag hade torkat golven och skulle gå i duschen kom lilla Harry och höll mig sällskap, det var bara det att innan han kom in i duschen hade han haft en liten grävstund i rabatten. Gissa hur badrumsgolvet och det nytorkade golvet i hallen och vardagsrummet såg ut. Jag lovar att man kunde räkna trampdynor hela vägen där han gått fram coh fötterna var minst dubbelt så stora som annars. Det enda som var bra var att jag inte hade hunnit sätta ut mattorna igen som jag hade planerat.
Inte blev det skotträning på klubben i kväll heller, eftersom jag försov mig. Det får bli nästa vecka.
I kväll är det mulet och kallt igen.

Lydnadsträning och i kväll valpkurs

2009-04-06T08:17:00.000-07:00

I dag har vi varit på klubben i solen och tränat lite Karin och jag med hundar. Nu har vi sagt att vi måste träna alla dagar och jag inser att jag inte har så mycket val för jag har anmält Igor till ett lägresök och om vi ska avstå skotten måste vi ha en riktigt bra lydnad. Idag gick krypet ett jättekliv framåt. Med den här farten kommer han att klara krypet när det är dags. Apporteringen finns tyvärr lite tugg precis när han ska sätta sig, annars är jag ganska nöjd. Det som fanns idag var att han gick på Karins, tävlingsledarens komando, det var nytt, det brukar han inte göra.

Lilla Harry fick lite positionsträning, lite apportering, lite läggande och lite sitt kvar, däremellan fick han umgås på altanen och vissa sin sociala sida och det gör han lilla gullegossen.

Det är så roligt med honom för ingen kan ana vad han är för hund, mest är han en flatblandning men det kan också vara grönis, men aussie det förstår ingen att han är.

Flera bilder från vallningen

2009-04-06T01:15:00.000-07:00

Vilken dag!

2009-04-04T08:40:00.001-07:00

När vi kom till Tina för vallningen idag visade det sig att det var fyra av valparna i kullen som var där och en mängd andra aussisar som jag inte kände. Vår uppfödare Marianne var där och hade med sig sin lilla Mercy. Jag fick träffa Camilla med sina hundar och Florens med sina. Fyra valpar lekte och reisade runt, det kanske ínte var så bra, för alla skulle ju sedan in i fårhagen och hälsa på fåren.

Förutom att det var så många aussisar var det en av de allra första vår/sommardagarna. Solen sken frå en klarblå himmel och temperaturen i solen steg säkert till dryga 20 grader. Underbart!

I fårhagen visade valparna sina färdigheter i arbete med djuren. Harry han tyckte mest att det var jobbigt och när han kom i närheten av utgången valde han att fråga om det var klart nu. Lite likadan var Joice, hon var inte heller så intresserad, medan Mercy och Milton var helt fokuserade på fåren. Nu ska vi inte ge upp, det kommer, säger Marianne.

Jag fick också inse att det är svårt att få får att röra sig om de inte vill. Som i alla hundsporter handlar vallning till stor del om förarens förmåga och det har jag ingen. Tänk att allt ska vara så svårt och varför började jag så sent i livet med min hundträning. Allt hade varit lättare om jag börjat när jag var ung och receptiv. Nu får jag kämpa för allt vad jag är värd, men roligt är det!

Vi hade med oss både filsmkamera coh kamera och en hel del kort togs under den härliga eftermiddagen.

Träningskväll

2009-04-03T09:13:00.000-07:00

Om några minuter ska jag åka till Farsta ridhus och träna hund. Om någon hade sagt till mig för ett år sedag att jag skulle träna hund en fredagskväll hade jag skrattat och sagt - är ni inte kloka- . men nu så gör jag det alldeles frivilligt. Det är tur att kvällens underhållning på tv går att banda, så att vi kan vårt fredagsmys när jag kommer hem.
Harry har lagt i en ny växel, nu är det fart som gäller, blandat med uppfodrande skall när han vill något och vi andra i flocken inte vill samma sak som han. Öronen viftar åt alla håll och benen är höga och gängliga. Valpar som är fyra månader är inte de vackraste i världen, men charmiga så det räcker till.
När snön och isen har smält i trädgården har Harry hittat nya saker att undersöka, rabatter, där finns det roliga rötter att dra upp, dammen, där kan man bada och jag lovar att fjolårsgammalt vatten inte luktar så gott och små blöta, jordiga tassar blir jättelika när de sätter sina märken på parketten i vardagsrummet.
Nästa vecka ska vi sätta in de mattor som vi tog ut när Harry kom hem, nu tror jag att kisstiden är över.
Nu ska vi åka.

Sökrulle

2009-03-29T10:26:00.000-07:00

Nu har Harry tagit sökrullen och sprungit med den till mig och sprungit på påvis. Det gick fast jag trodde ett tag att jag inte skulle få honom att ta lösrullen. en liten övning hemma i hallen i morse innan vi åkte till sökskogen räckte för att han skulle förstå att det var det som skulle göras för att korven skulle levereras. Jätteskoj. Ha verkar liksom Igor gilla söket riktigt mycket.
Annars håller han på att bli ganska olydig den lilla, han testar gränser och gör de andra hundarna vansigga med sitt gläfsande och bitande.
Igor håller på att bli en mästare på kryp, metoden vi fick hos Anne i torsdags har han annammat till fullo, och vad snyggt han kan krypa, än så länge mot mig men vi ska nog kunna få det till ett sidan kryp så småningom. Nu ska vi anmäla oss till söket på SSBK kring första maj.
Sökskogen idag var en snöblandad vattensörja, det är inte roligt att trava runt i skogen när vädret är soom det är, men en liten stund mitt på dagen idag lyckades solen tränga igenom diset och genast blev det mycket varmare och det kändes som alla i sökgänget blev lite gladare.
I vårt sökgäng som, när vi startade det i höstas bestod av idel unga hundar, har idag blivt ett gäng riktigt duktiga hundar som utvecklas för varje vecka. Det är så roligt att se att alla hundar tycker att detta är kul och det verkar faktiskt som deras mattar tycker det också. Idag är det ett gäng på ca tio ekipage som kommer varje söndag. Nu ska alla peppas till att få tävlingslydnaden också så att vi om ett år har många nya sökhundar i Tyresö.

Vem vet bäst?

2009-03-28T09:53:00.000-07:00

I kväll har Harry och jag haft vår första kamp här i livet. Harry tyckte att han skulle bestämma hur och att de andra hundarna skulle leka och med skall och utfall skulle han ha det han ville. Oj vilken cirkus vi har haft, Harry har bitit mig, skällt ut mig och när jag inte har låtit honom göra det han hade bestämt har han blivit ännu mera arg på mig, så nu har jag alla riv och bitmärken av tänder som jag har skrutit med att jag inte har haft tidigare.
Igor tyckte att hela cirkusen var fruktansvärd, för han har aldrig trotsat sin matte, och han försökte hela tiden vara mig till lags under tiden det hela pågick.
Nu sover den lille vid mina fötter, han gav upp till slut när han insåg att jag inte skulle låta honom få som han ville. Skönt, så var det har avklarat utan en massa nej men med ett klart besked från min sida att jag varken tolererade bett eller skall eller utfall utan avkoppling.

Anne träning

2009-03-26T08:55:00.000-07:00

Idag var Meki, Karin och jag till Anne igen. Det är så roligt att träffa henne för det känns så rätt med de råd som hon ger. Med en rejäl förkylning i huvudet hade jag visserligen lite svårt att hålla rätt på all information men något har säkert fastnar. Varje sådan här träning visar också hur nödvändigt det är att mann har en träningsgrupp och att man kan träna så tävlingsmässigt som möjligt.
Jag tragglade med mina två "segproppar", rutan och fjärrens ställande och med Annes stöd utvecklades momenten idag. Jag fick en nystart och jag kunde flytta mig bakåt utan att han gick fram till mig. Hurra! Vi tog också upp krypet som känns som det börjar hitta sina former. Om någon vecka kan det vara riktigt bra.
Harry fick inte vara med, han fick vänta i bilen, i morgon ska han få komma ut på planen när vi har fredagsträning. Då sak vi nöta lite extra på sitt och ligg kvar.
Harry har nu börjat tappa sina vassa små piggar och nya fina tänder kommer direkt upp i luckorna. Öronen fladdrar åt alla håll och den nya pälsen som kommer ser rätt tufsig ut, han är ganska söt just nu, faktiskt sötast av alla.

Valpkursen

2009-03-24T03:26:00.000-07:00

I går var så dags igen, i nysnö och blåst och kyla, men vad gör väl det när det är så kul! Tänk att det är så nödvändigt att få den lilla sparken i baken som man får när man går på kurs, motivationen stiger, det är kul med hund, fast vädret säger nej!

Kvällens moment var sitt kvar, ligg och ligg kvar. Vad är det för liten tandlös skruttpojke jag har, aldrig har jag testat sitt kvar eller ligg kvar och där ligger han i snön och blötan, tittar på mig och gör precis det som jag vill. Vilken kontakt och vad nöjd han såg ut! Kan det vara korven som var belöning i går. Ännu har vi inte lagt något ord för läggande men nu ska det bli för jag tror att han börjar begripa vad som krävs nu.

Valparna får ju leka en stund under kursen, vad jag tycker att han har mognat och vuxit på bara en vecka. Han leker nu med mycket stadigare ben och börjar visa tendenser till morrning och lite kraftfullare tag i leken.

Nu börjar han få lite vuxenpäls också den lilla ulltotten.

I går fick Harry sin första rabiesspruta, min veterinärklinik vill inte ge den samtidigt med övrig vaccination så nu var det dags. Den aktuella vikten är 12,5 kg. Igor var medhan också, hans vikt var 25 kg. Nu känns han riktigt fin och i bra hull igen. Att ha båda pojkarna med sig in bland folk är inte lätt, båda vill, vara först med att hälsa och båda vill hälsa lika högt upp i anskiktet och leverera blöta pussar till alla som vi möter.

Fårträff

2009-03-22T02:44:00.000-07:00

I går var vi hos Tina och hälsade på fåren igen. Nu fick jag vara ensam i hagen med Harry och fyra får och det var inte så lätta att få dem att röra sig dit jag ville. Harry hängde mest i mina bakben och tyckte nog att de var ganska stora. Några gånger fick jag honom på andra sidan skocken och då satte han sig ner, tittade på fåren och funderade på hur han skulle lösa problemet och kunna komma till mig.
I två omgångar gjorde vi övningen, jag kan inte säga att jag ser så något stort intresse hos honom, men inte heller ointresse, alldeles på slutet andra omgången tyckte jag nog att han fokuserde rätt aktivt på dem. Vi ger inte upp, Tina har lovat att vi får återkomma och hon tycker att han beter sig precis som man kan förvänta sig, så det är bra.
Nu blir jag så sugen att få testa Igor lite mer på får också. Jag är övertygad om att han är duktig om han bara får chansen. Tina har lovat att jag ska få testa på Ingrids får och att hon är med som instruktör.
Jag hoppas ju fortfarande att jag ska kunna få valla mer med Emmas och Fridas får när lammning och sådant är över.

I går kväll tränade vi i ett ridhus, en av våra klubbkamrater hade hyrt Farsta ridhus mellan 18-20. Det var en ny upplevelse, jag trodde att Igor skulle vara okoncentrearad och bara leta hästbajs, men det var han inte, i två timmar tränade vi treans och elitens moment. Men fy, vad det är träligt, jag tycker inte att vi kommer framåt, vi traglar med med rutan och fjärren och inkallningen med ställande och läggande och som vanligt när jag inte riktigt vet hur jag ska bedöma insatsen blir Igor osäker och får svårt att prestera. Jag behöver ha en tränare bakom ryggen hela tiden som säger till mig när jag gör galna saker.
Mitt i träningen fick vi en kaffepaus för Carin och Hasse hade tagit med sig kaffe och kakor till oss alla, tänk vad omtänksamma människor det finns.
Harry fick vara hemma för jag tyckte att det räckte med vallningsträning för honom igår.
Nu ska vi ut i sökskogen och då ska både Harry och Igor få vara med.

Jag har läst lite om de andra valparnas olydnad och jag har ännu så länge haft en väldig tur, här är det mest tillåtna saker som har blivit föremål för förstöring och ännu så tycker jag att han håller bra kontakt med mig när vi är ute i skogen, men idag när vi gick ur bilen här hemma på tomten tyckte han att han skulle gå på egna äventyr till grannarna och det är inte så bra för just den grannen gillar inte hundar på tomten, så nu får vi ta tag i lite förbudsträning, för det har vi inte gjort ännu. Hittills har jag bara kunnat avleda honom och bryta det han hållit på med.

Några bilder på 15 veckors Harry

2009-03-18T05:06:00.001-07:00

En olycklig morgonpuss

2009-03-17T11:01:00.000-07:00

Så var det min tur att besöka sjukhuset! I morse när Harry ställde sig upp mot mig och min säng råkade han få tassen in i mitt öga. Det rev till riktigt bra kan jag meddela. Jag förstod ganska snart att jag troligtvis fått en repa på hornhinnan och det bekräftade man också på ögonakuten senare på dagen. Nu har jag fått antibiotika att droppa i ögat några dagar och sedan ska skadan vara läkt, men jag får räkna med att det kan göra ont i natt och i morgon ännu.
Harrys tass har i alla fall läkt. Idag har han sprungit utan sko och jag tycker att det ser ut som såret gått ihop riktigt fint.
På valpkursen i går kväll var det snöblandad vattensörja som vi vadade i. På programmet stod lek, belöningslek, kontaktövningar, sitt och avslappning. Precis det jag hade förväntat mig att vi skulle få träna på. Jag känner att jag har tränat för lite med den lilla. Nu måste jag ta tag i båda hundarnas träning och det ska säkert gå bra bara snön och vattnet försvinner, för nu är det verkligen hemskt. Skogen i morsen var som en skridskobana förutom att den också var täkt med vatten.
Inte blir det något sök i morgon heller, jag vill gärna ha två fungerande ögon i skogen. Nu är hundarna skogstokiga som ett resultat av att jag inte har orkat sysselsätta dem i eftermiddag.